From monsoon to sunshine

Since last time I wrote much has happened. Agnes and I completed our six interviews at Aster Medcity hospital within three days and feel like we got a lot of nice information. Everyone at the ward where we conducted the meetings were curious and sweet and helpful. The following couple days we ventured around and went to Fort Cochin and Marina drive. We took a local ferry for 12kr and was given the grand tour in a language we didn’t understand, it was perfect. We also ate and drank our fair share of dosas and over sweetened tea and coffee, delicious. In southern India there have been monsoon rains and one night we ended up standing in this wet downpour and watching the lightning illuminate the canals. One such bolt struck the water and cracked open just above us, that’s when we realised it was time to go inside. We followed the monsoon to Chennai and arrived to overfilled reservoirs and rivers. We stayed at a nice hotel but the rain came through our windows and made big puddles on the floor. The interviews went great at SIMS hospital and we completed six meetings within two days with extremely qualified nurses from every kind of ward. The director of nursing was very helpful and gave us a tour of the hospital and a meeting with the director of medicine. We felt a bit under qualified for all this attention, but also intrigued by the details in the hospital and the different varieties of patients. After four nights in Chennai we realized that the city is not much fun in the rainy season. There was also flooding around us so we decided to seek out some sunshine instead and bought another flight, with an earlier date that originally planned, to Goa. I was very grateful to get out of Chennai as I’m not so into loud and complicated cities, and felt like I wasn’t able to move or breathe. It’s interesting to come from an extreme Indian metropolis to a very differently categorized bustling beach town with tourists sprouting from every corner. I however really appreciate the ability to walk on the beach alone without feeling like its inappropriate. I’m also stoked about the amount of restaurants and juice places and actually just stuffed my face with a huge fruit and yoghurt bowl. So, now the challenge is to enjoy this sunny place while actually get some writing done. As of now we are in the midst of transcribing and will soon start analyzing. Wish us luck!

Hola!

Hej! Igar hade vi en till intervju. Eftersom att halsoministeriet blockerar oss fick vi forsoka hitta andra vagar. Darfor hjalpte mamman i familjen vi bor hos oss sa att vi kunde fa en intervju med kvarterets sjukskoterska. Vi var tveksamma till hur mycket det skulle kunna ge oss och var studie om preventivt arbete med hiv, men det visade sig bli en av de basta intervjuerna vi haft!

I eftermiddag ska vi har vara sista intervjuer och sedan blir det transkribering av dom innan vi aker ivag till vart lyxiga hotell pa cayo coco! Det kommer bli en himla skillnad fran vart Havanna-liv!

Nu ar det bara 2,5 veckor kvar for oss och det borjar kannas trakigt, vi vill ju inte lamna underbara Kuba! Men det ska ocksa bli skont att komma hem till nara och kara och ata svensk mat igen! Vi har dock hittat en svensk restauang i Havanna sa vi fick i oss lite kottbullar med mos och toast skagen, mycket nojda!

Vi hors snart igen!

Kram!

 

 

Nu ar vi tillbaka igen!

IMG_0595 IMG_0777 IMG_0404 IMG_0765 IMG_0367

Hej allihopa! Nu ar det ett tag sen vi skrev! Detta darfor att vi har rest runt lite pa Kuba och inte kunnat fa tag pa internet! Vi har varit i Vinales, en liten bergsby med massor av tobaksplantage och stora grona berg. Vi har ocksa varit i trinidad som ar en gammal jattefin liten stad med en heeeelt fantastisk strand (se bilden nedan). Vi har ocksa haft besok fran Sofias foraldrar men aven nagra vanner fran Sverige, jatteroligt att fa visa dom vart liv har pa Kuba!

Vad galler studien sa gar det lite sadar.. Halsoministeriet pa Kuba har satt lite kappar i hjulet for oss och vi har fatt tanka om lite. Men vi har redan gjort nagra intervjuer och vi har nagra pa gang sa vi tror det kommer bli bra anda.

Nu ar det bara tre veckor kvar och nasta vecka ska spenderas pa en o som heter Cayo coco som ska ha den finaste stranden i karibien. Detta ser vi fram emot. Fram tills dess ar det fullt os med uppsatsen sa vi kan ta semester med gott samvete.

Som ni ocksa kan se ar julforberedelserna i full gang pa kuba! Kubanerna julpyntar for fullt och vi har till och med fatt en liten lysande julgran pa vart rum. Mysigt!

Nu ar internettiden snart ute igen men vi forsoker blogga mer snart, hall utkik!

 

Tillbaka i Havanna!

Hej hej! Varadero var fantastiskt och vi fick oss en riktig semester! Stranden ar superfin och maten var god, lite val turistigt kanske men det kan vara nice det ocksa!

Imorgon ar det dags for forsta intervjun, vi har jobbat ihop en intervjuguide de senaste dagarna och det kanns lite pirrigt men ocksa roligt att satta igang. Vi kommer anvanda oss av en kubansk kompis som tolk och han ar valdigt duktig pa engelska sa det kanns bra.

Har kommer aven lite bilder fran underbara Kuba!

IMG_0114 IMG_0176 IMG_0235 IMG_0242

Safari Island Lodge

19 nov

Nu har vi äntrat ”låtsas-Fiji” igen, ny resort. Vi har sagt hejdå till Suva för denna gång på Fiji. Innan vi lämnade Suva träffade vi några av våra nyfunna vänner där och det kändes lite sorgligt att både ta farväl av dem och av staden.. I morse tog vi bussen upp till nordligaste spetsen på Viti Levu, Rakiraki. Vi blev upphämtade med båt och har sedan åkt till en ö utanför som heter Nananu-i-Ra för att bo på Safari Lodge några nätter. Vi är tacksamma över att det finns el 24-7 och tillgång till wi-fi för några dollar.
Killen som driver stället är en Australiensare som byggt det från grunden och har hållit på i 23 år. Han berättade att när han kom hit första gången var det bara djungel på ön. Han jobbar eko-vänligt med vindkraft som energikälla och jobbar aktivt för att värna om det marina livet. Det verkar som att det oftast är utländska ägare som driver/äger dessa resorter och att de sedan anställer lokal personal. Vi träffade en kvinna som vi promenerade med i Savusavu och frågade hur de ställer sig till alla dessa utländska ägare som kommer och bygger stora komplex på deras marker. Vi hade nog förväntat oss att få ett negativt svar på den frågan men hon såg det som jättepositivt, som att någon kom och erbjöd jobb. De resorter och hotell vi bott på är väldigt avslappnade ställen och det finns gott om tillfällen att både umgås med andra gäster och personalen, det känns bra.
Vi funderar på att göra en prov-dykning eller snorkeltur imorgon men annars blir det mest fokus på uppsatsen och att skriva nu.

Bula vinaka

Världens femte vackraste plats?

 

 

 

IMG_0047

(Cochin 2.10)
Nu är det ett tag sen ni sist hörde av oss! Detta beror på att vi försökt vara effektiva med det vi kom för – examensarbetet!!

Så med dagar beståendes av poolhäng, ännu fler solnedgångar och ihärdigt skrivande är vi nu INTE klara! 😉
Eftersom Kappad Beach låg ute på vischan, långt från civilisationen fanns inte så mkt annat å göra, så bra val för effektivitet i skrivandet!!

Men när det tillslut blir som så att personalen ger oss komplimenterande lunch, efterrätt och annan mat, vet hur och vad man vill ha – ÄR det nog dags att pysa vidare!! 😉
Så med visst vemod, men med en längtan efter nytt, lämnade vi hotellet och den underbara personalen (som dessutom står och vinkar av en vid avfärd) 😉 bakom oss!

Det var dags för sightseeingen att sätta igång på riktigt!!!
I måndags kväll tog vi tåget mot Cochin och landade på ett festligt ”luxury” hotell – nästan som hemma med mjuka sköööna sängar (=vi slipper sova på betongblock några nätter)!! Så vi extended our stay med en natt!

Här har vi so far haft några effektiva dagar!
Tisdagen spenderades på Keralas största köpcentrum! Shoppandes allt från kamera till juice.

Vi hittade också, till vår stora glädje, en GREKISK SALLAD MED FETAOST (överlyckliga)!!

Idag började dagen med ännu en liten shoppingtur!! Eftersom här BARA är runt 30 grader kände vi att några fler jeans skulle sitta på sin plats, eftersom vi dessutom har sjukt mkt plats i väskan – NOT!! Men fler byxor blev det, för att sen ta oss vidare till det välkända Fort Cochin (kinesiska gamla fiskenät), som vi hört skulle vara ett av fem vackraste ställen på jorden! Vi hade, från bilder på nätet, sett att det skulle vara extra festligt i solnedgången. Dessutom läst om mysiga fina resturanger längs stranden som serverade nyfångad fisk. Men efter dagens besök undrar vi om det verkligen var detta ställe de pratat om??
De kända fiskenäten såg vi men med en bakgrund med stora silos, industrikranar, smockat med folk eller Cochins shipyard vette tusan om de där fina palmklädda vykortsbilderna vi fantiserat ihop skulle bli så tjusiga?? Vi insåg då att det där bildredigeringsprogrammet hade troligtvis gjort sitt!
Den ”färska” fisken såg vi också liggandes på bord med flugor runt sig 😉 MEN vi undrar fortfarande var de där mysiga små restaurangerna blivit av, om det inte var kärrorna med glass de menade?!? 😉

IMG_0047

Så efter ganska mkt promenerande tyckte vi att vi förtjänade skjuts tillbaka till båten som kunde ta oss till fastlandet. Sagt och gjort, vi letade snabbt upp en rickshaw som kunde köra oss men kom då också på att vi kunde ju, när vi ändå var här, titta på det där fina templet vi läst om. Chauffören undra om vi inte ville se fler sevärdheter å vi tänkte ”att det kan ju va trevligt”, så vi tog tillfället i akt! Så 16 kr (varav 6 kr var dricks) fattigare hade vi fått se några tempel, en kryddmarknad och ett superstort tvätteri.

Imån vilar vi för att på fredag styra kosan mot östligare breddgrader och Periyar. Här hoppas vi på TIGRAR!! Grr!

/M&C

Morsning korsning!! (Nilambur 18.9)

Vi är klara med våra intervjuer och observationer på skolan, skolbarnen har nu dessutom lov vilket innebär att vi har kommit igång bra med skrivandet!! Detta innebär också att vi för stunden inte har ett behov av att vara i Nilambur på några veckor!! Vår plan är nu att vandra vidare och se andra delar av Kerala! Så imån tar vi vårt pick och pack och flyr från kackerlackor, ödlor och andra djur till Calicut. Vi isolerar oss där från omvärlden ett tag för att få klart så mkt som möjligt av vårt arbete!! Låter väl spännande?!? 😉

Hur som helst, igår var vi och självaste borgmästaren inbjudna till Babu och hans familj på middag!! Även här bjöds det på tusen olika grytor!! Å detta var nog detgodaste besöket, trots en mage som har börjat strejka!!

Nästa uppdatering blir förhoppningsvis från poolen om vårt skrivande!!

Over & out!!

/M&C

 

 

 

 

 

It’s getting closer!

Mindre än en vecka kvar och det mesta börjar falla på plats!!

Diktafon fixad, diverse apoteksartiklar inhandlade, tågresa bokad, hotell kirrat, täckande svala kläder nyinköpta och Mrs S har troligtvis fixat med privat taxi åt oss så vi kommer till och från skolan! 🙂

Biljetterna skrivs ut i helgen!! Nästan bara arbetet som ska skrivas nu och alla saker som ska ner i väskan – hur nu det ska gå till?!

Vi hörs igen om en vecka då vi är på varmare och blötare breddgrader!
Over and out!

/M&C

resfeber?

Dags för första inlägget!

Om exakt tre veckor sitter vi på planet på väg mot Indien! 😀

Igår var vi och pratade en sista gång med vår handledare på högskolan… Som efter varje möte går min (Malin) hjärna på högvarv efteråt och en vision om ett toppenarbete samtidigt undrar jag shit, hur ska vi få ihop det här?” medan Carro lugnande säger att ”det här löser vi, det kommer bli sjukt bra”! Och någonstans vet ju även jag att det kommer bli kalas, men för stunden är huvudet en röra! 🙂

Trots det så kallade sommarlovet så har vi planerat och fixat och donat till tusen. Nu är vi mer eller mindre helt resklara – alla sprutor tagna, indiskt visum kirrat,  indiskt telefonnummer på väg och hotellnätterna i Nilambur bokade!
Vår största fundering nu är bara hur vi ska ta oss mellan Nilambur och skolan?!? Vår kontakt på skolan i Indien är i detta fall inte så snabb på att svara, men även detta löser sig!

Sen var det det här med att boka tågresa inrikes… Vi har fått tips på en väldigt bra sida på nätet där non indian residents kan boka! Om den bara kunde fungera som den lovar och aktivera vårt konto som den ska, så skulle ju även vi kunna boka biljetter och hoppas på att slippa gå! Trots x antal mail till supporten vill det sig inte så nu har vi is i magen och hoppas på att det går smidigt när vi väl kommer till Indien! 🙂

Annars är vi sjukt laddade och redo för avfärd – OCH den kommande indiska magsjukan! 😉
På återseende inom kort!!

/M&C

Bad, plugg och kalasande!

Rurrenabaque är stället att skriva uppsats på. Eller möjligen inte. Vid 10-tiden börjar det bli så varmt att vi svettas i skuggan och koncentrationen sipprar långsamt ur oss. Efter lunchtid är det tryckande hett. Vilket betyder att det smartaste draget är att gå en promenad genom djungeln för att efter någon halvtimme komma ut på en öde sandstrand som ligger omsluten av regnskogens träd och berg. Att sen slänga sig i den svalkande floden får hjärnan att vakna till liv igen. Men framförallt är det en lisa för själen.

DSC_0199-2

Här har verkligen morgonstund guld i mun. Vilket jag vanligtvis sällan upplever då få saker kan få mig upp ur sängen tidigt på morgonen. Vet inte hur många soluppgångar jag planerat att se, de flesta har jag i alla fall missat. Men här är det annorlunda. Jag vet inte om det beror på att Alex är en riktigt morgonmänniska, eller att jag inte längre känner det som jag missar allt det roliga om jag går och lägger mig klockan 10 på kvällen, kanske är det ljuset i det här landet som lockar upp mig. Vilket som är det något jag nu börjat uppleva, la madrugada, gryningen. Här i Rurrenabaque är det något alldeles speciellt då dimman vandrar ner från regnskogen över staden, människor börjar vakna till liv och hettan har ännu inte lyckats tränga sig fram. Just nu läser jag Haruki Murakamis bok What I talk about when I talk about running. Väldigt inspirerande och jag inser nu att detta är tiden på dagen då jag skulle kunna börja umgås med mina benmuskler igen efter en alldeles för lång paus. Både jag och Alex saknar yogan men ingen av oss orkar riktigt ta tag i det här. Hettan är för påtaglig och bikramyoga är ingenting vi ser vitsen med.

DSC_0242-2

Människorna i den här staden upptar också mycket av vår tid. Vår couchsurfer-host Miguel har tagit oss under sina vingar och öppnat upp sitt hem för oss. Hans familj är underbar. Lillasyster fyllde 11 idag och självklart var vi inbjudna på kalas. Bolivianskt barnkalas bestod av tårta, empanadas och hysterisk inspelad födelsedagsmusik. Miguel har även introducerat oss för andra gringos som bor här, vi hänger i deras kollektiv ibland och tänker att det var ett bra beslut att inte flytta in där. Det är alldeles för trevligt och vår prioritering hade lättare landat i umgänge än studier. En snusande bolivian som bott många år i Norge har fångat vårt hjärta, hans mor äger den bästa restaurangen i staden och hon har definitivt fångat våra magar. Hemmagjort yoghurt och cassava-inbakad ost slinker lätt ned.

DSC_0269-2

Men med uppsatsen då, jo, det går framåt. Analysen börjar sakta träda fram och vi inser att vi kan vårt material ganska bra vid det här laget, vi har ju trots allt levt med detta ämne i x antal veckor och månader nu. På ett sätt känns det konstigt att sitta i en liten by i regnskogen där vattnet rinner ur kranarna samtidigt som vi mentalt befinner oss i en annan del av landet där kylan har börjat ta över staden och människor lever ett hårt stadsliv utan adekvat tillgång till vatten och sanitet. Men vi håller huvudena kallt och fokuserar så gott vi kan. En morot är vår planerade djungeltur med stadens galnaste guide. Varje gång vi träffar honom blir jag nervös för han hoppar runt å å spottar ut ord och ljud, som en sprattlande fisk på land. Vilket han också är, djungeln är hans liv och staden gör honom stressad. Vi tänkte därför lägga våra liv i hans händer om ett par dagar. Vi får se hur det går. Fram tills dess fortsätter vi skriva, bada, analysera å njuta av detta paradis som börjat bli vårt hem.