Bakgrund, syfte och metod

Vi tänkte att vi skulle försöka ge er en lite bättre inblick i varför vi är här och vad vi gör. Det hela började med att jag (Nikki) besökte en kompis i Sydafrika förra vintern. Jag fick då höra talas om de pågående studentdemonstrationerna och min nyfikenhet kring det sydafrikanska utbildningssystemet växte när jag insåg att det under det senaste året skett ett flertal protester ledda av studenter som bland annat reagerade på förslaget om att höja skolavgifterna. Idén om att åka tillbaka för att samla material till mitt framtida examensarbete föddes och tack vare min lärare fick jag upp ögonen för teorier om critical literacy. Jag diskuterade idén med Nicole som blev intresserad och vi bestämde oss för att skriva ihop. Efter lite (läs mycket!) research fick vi en mer komplex förklaring till studentdemonstrationerna och det engelska språket som hegemoni i Sydafrika och den komplexa relationen mellan språk och makt fångade vårt intresse.

Det har gått över 20 år sedan apartheid avskaffades i Sydafrika och idag har landet 11 officiella språk. Istället för bara engelska och afrikaans är t.ex. även de två största språken zulu och xhosa officiella språk. Dock utgör det engelska språket fortfarande hegemoni i landet vilket syns i utbildningssystemet bland annat genom att engelska är det främsta skolspråket. En del av problematiken med engelska som hegemoni är att det, trots att det idag är ett världsspråk som skapar förutsättningar, även skapar ojämlika förutsättningar för elever med olika språklig bakgrund. Vi har valt att titta på hur detta påverkar litteraturundervisningen. En av våra teoretiska utgångspunkter är att texter både är skapade (av någon) och skapar (eller reproducerar, uppfattningar om världen) samt att läsning påverkar den som läser.

För att samla in vårt material har vi observerat engelsklektioner samt intervjuat elever. Detta har vi gjort på Khutliso Daniels Secondary School som är en statlig skola i ett township i anslutning till Grahamstown. Rektorn har varit väldigt positiv till vår närvaro på skolan och hur denna kan vidga elevernas vyer genom att de får möta människor från en helt annan del av världen. Han samarbetar ofta med universitetet i staden (Rhodes Univerity) och ser vårt besök som en förlängning av elevernas medvetande om sina möjligheter och världsuppfattning över lag. Två av engelsklärarna har varit engagerade i vår undersökning på olika sätt och det är också deras klasser som vi har observerat och intervjuat elever ur. Som ett litet tack, och för att visa eleverna något av vår kulturella bakgrund höll vi i veckan lektioner som fokuserade på lite roliga fakta om Sverige. De fick även lära sig lite svenska fraser och höra nationalsången! (Då just detta moment var lite oväntat och kom till på begäran av eleverna så löste vi det genom att ställa oss och sjunga den! Som belöning för det fick vi sedan höra Sydafrikas nationalsång vilken i sig är väldigt pampig och blev ännu mäktigare när 50 elever i ett klassrum sjunger den!) Detta var lika givande för oss som det var för dem.

Vi har nu samlat in den planerade mängden material och har även avslutat transkriberingen av intervjuerna. Vårt nästa steg i vårt arbete med examensarbetet blir att gå tillbaka till böckerna, läsa våra anteckningar och sortera och tematisera. Alltså arbete av en helt annan karaktär än det vi gjort fram till nu! Vi har dessutom bokat ett par möten i Kapstaden dels med en av grundarna dels med nuvarande ordföranden av en organisation som heter PRAESA och som bland annat arbetar med att främja läsning på de olika sydafrikanska språken. För att göra detta så ser de till att det översätts böcker till andra språk än engelska och afrikaans, och arbetar även med bland annat läsklubbar. Vad gäller just läsklubbar har vi också fått tag i en person som har organiserat så kallade ”reading camps” här i Grahamstown och hon har gått med på att svara på frågor via mejl. Vi är ännu inte säkra på var i vårt examensarbete detta skulle passa in, men vi vill inte missa en chans att få även detta perspektivet.

Hoppas att vi på ett någorlunda tydligt sätt kunnat redogöra för vad vi sysslar med här nere. Nu tillbaka till teoriböckerna!

Khutliso Daniels Secondary School.
“In pursuit of excellence”
Framsidan av byggnaden där skolpersonalen sitter. Rektor och biträdande rektor har egna kontor medan resterande lärare delar på ett stort rum. I byggnaden finns även reception, personaltoaletter, ett litet kök samt ett rum för elevhälsa, som även används som bokförråd. 
Här är en bild på skolgården och skolbyggnaderna. Skolan består av fyra byggnader  med klassrum (två av dessa byggnader rymmer även en datorsal, toaletter och kök), personalbyggnaden samt en byggnad som används som förråd.
Eleverna är gärna med på foton och ber till och med om att få “take a selfie” med oss 🙂
Groupie!! 😀

Första veckan i Asunción, Paraguay

Nu har jag varit i Asunción i lite drygt en vecka och än så länge har allt fungerat fint. Jag har lyckats få till två intervjuer – båda bestämda sedan innan jag kom hit. Det första besöket var hos la Secretaría de las Políticas Lingüísticas. Där skulle jag träffa den ansvarige för hela institutionen, men när jag kom dit fick jag höra att han var på konferens hela veckan. Däremot kunde jag få träffa en annan man som arbetade tillsammans med SPL, men för la Academia de la lengua guaraní. Eftersom intervjun inte skulle bli en del av uppsatsen tänkte jag att det går ju lika bra. Miguel Angel Verón kunde i princip allt. Ur huvudet plockade han fram lagtexter han ville att jag skulle titta på, och berättade glatt att han skrivit böcker helt på guaraní, ett språk som annars saknar ord för många områden. Det blev mycket prat om vilken social ställning språket har i Paraguay – och hur det påverkar språkets framtid.

Den andra intervjun var den första som ska bli en del av examensarbetet. Skolan låg i utkanten av Asunción och jag blev upphämtad av rektorn som pratade ungefär hela tiden. Väl på skolan visade han mig runt och jag som tänkte att alla intervjuer skulle ske enskilt i lugn och ro fann mig plötsligt sittande i skolans bibliotek med tre lärare och rektorn som alla ville prata om landet, språken och dra roliga historier – helst i munnen på varandra. Till min förvåning upptäckte jag en bit in att de flesta av mina frågor trots allt blivit besvarade, men fick avbryta alla lite bryskt för att få svaren på de sista frågorna de inte själva tagit upp. Jag fick skjuts tillbaka till centrala Asunción där jag bor, fortfarande med en ivrigt talande rektor. Här någonstans kände jag att dagen efter nog skulle bli en vilodag. Hem för att skriva ner allting innan huvudet kokade över och sedan var det väldigt enkelt att somna.

Idag har jag dessutom lyckats ordna två intervjuer till. En i en by utanför Encarnación, Paraguays tredje största stad, där merparten faktiskt talar guaraní som modersmål, och en på en stor skola ett par kvarter från min bostad. Att ens lyckas få ställa frågan om rektorn ville ställa upp på en intervju är ett kapitel för sig, så det tar vi i nästa inlägg.

Eftersom minneskortet i min kamera bestämt sig för att sitta där ett tag oavsett hur mycket jag lirkar kan jag inte ge någon bild av skolan, men en bild från Asunción kanske duger.

Skärmavbild 2015-10-22 kl. 21.15.02