Andra veckan, inte mycket nytt

Hejsan!!! Så nu är det dags att rapportera om vad som hänt denna veckan. I tisdags kunde jag äntligen mötas upp med min handledare och hon har var till stor hjälp. Innan detta möte kändes det som att jag stötte på en vägg och kunde inte komma vidare men efter diskussionen med henne känns det genast lugnare. Hon har hjälpt mig komma i kontakt med en person på FN som lovat att referera mig vidare till mer sakkunniga personer och hon har även givit mig kontaktuppgifter till andra personer. Jag ska försöka att kontakta dessa personer under den kommande veckan. Angående besöket till arkiven för att leta material så måste jag erkänna att det ännu inte blivit av då jag blev så upptagen med den teoretiska delen, som jag fortfarande kämpar med.

I tisdags så hade jag en inlämning till min handledare i Sverige och jag var tvungen att dygna för att göra klart. För att klara av detta så testade jag på en traditionell nöt, kola nöten, som är väldigt koffein rik. Tydligen brukar man erbjuda denna nöt vid traditionella möten men även fast jag spenderade fem månader i detta land förra året så stötte jag aldrig på denna nöt tidigare. Anyway, det var helt otroligt! jag kände mig inte trött överhuvudtaget förrän kl 17 på eftermiddagen, trots att jag inte sov något under natten. Undrar om det var för att jag är ovan vid koffein? Det var en intressant upplevelse i alla fall men nöten smakade väldigt beskt så vi får se ifall jag testar på det någon mer gång ^^

Annars så har jag inte mycket att tillägga. I fredags gick vi till en restaurang som heter Tides och såg på när fladdermusen flög iväg, vilket de gör varje kväll. Helt otroligt hur många det är! Det måste vara upp emot nästan 100 000 styck! Kändes som att svärmen aldrig tog slut. Efter det drog vi vidare till en annan bar för lite St. Patrick’s Day firande och för att rekrytera personer för karaoke på Red Lion, vilket blev vår slutstation. Det var riktigt kul! Det var vissa i gruppen som verkligen gick all in och sjöng flera låtar, bland annat Hello med Adele. Jag tog mig också till den största marknaden i staden, Waterside, för att köpa lite lappa (ingen aning om hur det stavas XD) tillsammans med en annan svensk och sedan åkte vi en kay kay tillbaka (vilket är typ som en tuktuk).

Aja, här signar jag väl ut och så uppdaterar jag läget igen nästa vecka 🙂

Här åker vi en Kay Kay hem från Waterside 🙂
Det här är waterside vilket är den (tror jag i alla fall) den största marknaden i Monrovia. Här kan du hitta det mesta (förutom souvenirer, märkte vi)
Entusiastiska sångare på karaoke kvällen. Det roliga är att de har en del svenska låtar med i sitt repertoar, bland annat Carolas låt främling. Very strange ^^
Det är fascinerande hur snabbt förändring händer. Förra året när jag var här stod det en mur här som omringade ett förfallet hus. Idag är det bara grönt överallt.

Endast en vecka kvar

Nihao,

Ja om en vecka och några timma åker jag hem till Sverige igen. Det ska bli mysigt, dock är jag lite ledsen över att lämna alla de fantastiska människorna som jag har träffat här. Jag börjar inse att jag nog aldrig kommer att träffa dom igen, det gör mig riktigt ledsen.

Skrivandet börjar gå bra igen. Det känns som jag kommer vara till 95% klar när jag åker här ifrån och att det i princip endast är engelskan som ska ses över när jag kommer hem.

zaijian

Vecka två!

Nu har vi varit i landet i två veckor. Vi bor fortfarande kvar på centret med de norska sjuksköterskestudenterna. Vi har bra internet här och det finns bra utrymmen att jobba med uppsatsen samt en del litteratur/artiklar, vilket såklart underlättar.

Planen för veckan har varit att komma igång rejält med uppsatsen vilket vi också har gjort. Det har ju varit ganska lite annat att göra då det regnat mer eller mindre varje dag. Det känns skönt att ha kommit igång och att lägga tiden här till att faktiskt skriva uppsatsen.

Nästa vecka planerar vi att lämna TICC för Arusha och Moshi och lite nya äventyr. Tills dess tänker vi jobba vidare med uppsatsen och njuta av internet. Det börjar bli dags för oss att skriva ihop resultatet vilket ska bli väldigt intressant.

I veckan har vi utöver uppsatsskrivande varit inne i Tanga city och tittat runt och handlat. För någon dag sen kom det hit en kille från landsbygden till TICC som skulle hålla i en danslektion för oss studenter som bor här. Killen kunde verkligen dansa(!) och vi stod mest och var imponerade av honom snarare än dansade själv!

Vecka två slog inte vecka ett, vi hörs om en vecka igen!

// Emelie och Sarah

En lång resa

Vi hade en riktigt härlig vecka på Leleuvia, verkligen välbehövligt efter en månad i Suva. Det var så härligt att ha nära till natur, hav, lugn och snorkling när vi bott mitt i en avgasdoftande, bullrig söderhavsmetropol. Man vänjer sig även vid en paradismiljö och trots om vi jobbade på ordentligt på ön och blev klara med alla transkriptioner så var vi ganska nöjda med att åka därifrån i onsdags. Det händer liksom inte speciellt mycket på en resort och vi blev båda trötta på fukten. Det kändes som om kläderna hann mögla lite bland kackerlackorna i vår bure. Den största behållningen från den lilla ön var att det var relativt få gäster vilket gjorde att vi spenderade en hel del tid med personalen, det hittills mest avslappnade och bästa sättet att hänga med ”locals”
Vårt mål efter Leleuvia var Savusavu. Vår stiliga ”skeppspojke” Sirus väckte oss redan 04.30 eftersom det blåste halv storm och vi skulle åka en bit med resortens båt till färjan. Eftersom vi fått andra tider av receptionen kom vi iväg lite sent. Det var alldeles svart när vi åkte iväg med bara stjärnor som lyste, en mäktig upplevelse. Vi missade dock färjan då den lämnat hamnen 15 min för tidigt och de fick köra oss till färjans nästa stopp. Typiskt exempel på Fiji-time! Tur att de även är så Fiji-snälla.
Färjan till Fijis andra huvudö, Vanua Levu, tog 3,5 timma. Vi firade Emilias födelsedag med thé och ostskruvar, det mest frukostlika vi hittade.
Sista etappen på resan var en busstur mellan Nabouwalu och Savusavu som sannerligen var minnesvärd. Vi är så tacksamma över att det var en van, ganska aggressiv, busschaufför som körde. Självklart märker vi att vi är i ett utvecklingsland över tid men ett tydligt exempel är infrastrukturen. Det är mycket vägarbeten överallt. Denna vägsträcka var till stor del en lerväg. Man anar att det kommer att bli en toppenbra väg när det är klart men som det är nu är det ett äventyr att åka där. Det hela var ganska spännande och vi var glada, hungriga och smått lättade när vi kom fram till Savusavu – The hidden paradise. Inte alls svårt att förstå varför det kallas så.

Bureplugg

E och Elisa

Ö-liv

Vi lämnade Suva i måndags för nya äventyr med inspelade intervjuer och en hel del läsning i bagaget. Vårt mål var Levuka, Fijis första huvudstad, på ön Ovalau. Med buss- och båtbiljetter bokade packade vi glada våra ryggsäckar och med andan i halsen nådde vi busstationen precis i tid. Snopna (konstigt nog, vi är ju på Fiji – Fijitime!) fick vi vänta ytterligare 1,5 h innan bussen dör upp och efter några timmar anlände vi till en fascinerande gammal stad. Precis som guideboken utlovat såg det ut som en gammal vild västern-stad med träbyggnader i kolonialstil framför ett otroligt blått hav. Dock fanns det en tung odör av kokt fisk över den lilla staden från fiskfabriken. Mindre charmigt..
Vi blev bjudna på middag hos en familj i Levuka, vi är så tacksamma över hur vi mottagits i detta gästvänliga lilla land. Det blev ytterligare en Lovo, musslor och fisk denna gång.
Nu befinner vi oss på den fantastiska lilla ön Leleuvia. Det känns verkligen som att vi befinner oss mitt i Söderhavet även om vi inte är speciellt långt från huvudön. Känslan är huvudsaken. Ön är så liten att det tar 20 min att promenera runt när det är ebb och denna Resort är det enda som finns på ön. Vita stränder, mysig bure, trevlig personal, korallrev 30 meter från stranden. Inte mycket att gnälla över. Vore bara en bonus om solen ville lysa lite också.
Vi har testat våra snorklar men som den ärketönt jag är, fr. Strålin, så tycker jag att det är lite läskigt med de fina fiskarna. Oklart vad de kan göra för skada, det är förmodligen bara ovana som spökar.
Leleuvia känns efter ett dygn som den perfekta platsen för att skriva. Här finns absolut inget annat att göra än att äta, sova och snorkla. Dvs. den ultimata skrivplatsen. Vi ska vara här på resorten en vecka så förhoppningsvis får vi mycket gjort mellan snorkelturerna och solningen. Det är helt enkelt lätt att leva just här och nu.
Idag har det stått transkribering på schemat hela dagen, nog dags att fortsätta med det. Tillsammans med öns egen ginger beer! Godast ever..

Love from Leleuvia

Levuka
Levuka

Pluggvy Leleuvia
Pluggvy Leleuvia