Savusavu

9/11 2013

Vi har nu tillbringat några dagar i The Hidden Paradise. Precis som det låter är det en vacker liten hamnstad med en huvudgata och hus som ligger på kullar och sluttningar ovanför. Vi bor på Hot Spring Hotel, några meter från de kokande källorna som sprider en dimma runt sig. Vi har varit förbi källorna några gånger och ofta står det övertäckta kärl på de heta källorna. Häftigt ställe att laga middag på.
Vi försöker skriva så gott det går, vi siter på hotellets veranda med otrolig utsikt och knåpar på uppsatsen. Sämre ställe kan man verkligen skriva uppsats på. På eftermiddagarna strosar vi ner till ”city” för resans än så länge godaste curry på ”Mom’s country kitchen”.
Vi har träffat roliga människor här i stan. De mest spännande var The herbalist woman och James. Den förstnämnda delade vi bord med över en lunch i veckan. Hon berättade att hon ber till gud om vad i naturen som läker, ett recept, som hjälper personen som bett om det. Hon hade tex botemedlet mot HIV: coconut oil! Hon bad oss sprida ordet. Hon berättade även att de flesta sjukdomar beror på uttorkning. James träffade vi på den lokala kinarestaurangen som förövrigt serverar riktigt god mat. Han berättade att Fiji är det ställe där solen går upp först på i hela världen. Han berättade även att gravitationen är extra stark i Savusavu, att det finns speciella energier här som gör att människor blir hyperaktiva. James sa att människor i andra delar av Fiji tycker att folk i Savusavu är lite knäppa, lite ”siosio”. Han berättade också om häxkrafter som används runt om i byarna. Väldigt spännande historier.
Idag har vi gjort det mest spännande hittills i Savusavu. Vi gick till J Hunter Pearls för att titta på deras svarta pärlor. De mest fantastiska pärlsmycken som skådats typ. Fanns inte ett smycke i butiken som kostade under 1000 Fijidollar. Efter att vi pratat en stund med tjejen i affären visade hon oss deras pärlor som inte var monterade i smycken. Efter cirka en timmas (!) övervägande slog vi till och köpte oss lite pärlor. Detta känns fortfarande lite overkligt men samtidigt ett fantastiskt fint minne av Fiji. Emilia köpte en stor mörk pärla att göra en ring av och Therese köpte två ljusgrå pärlor att göra örhängen av. Vi kommer dock få spara ett tag innan vi kan göra smycken..
Vi har haft avslappnade dagar och är nu redo för nya äventyr!

En lång resa

Vi hade en riktigt härlig vecka på Leleuvia, verkligen välbehövligt efter en månad i Suva. Det var så härligt att ha nära till natur, hav, lugn och snorkling när vi bott mitt i en avgasdoftande, bullrig söderhavsmetropol. Man vänjer sig även vid en paradismiljö och trots om vi jobbade på ordentligt på ön och blev klara med alla transkriptioner så var vi ganska nöjda med att åka därifrån i onsdags. Det händer liksom inte speciellt mycket på en resort och vi blev båda trötta på fukten. Det kändes som om kläderna hann mögla lite bland kackerlackorna i vår bure. Den största behållningen från den lilla ön var att det var relativt få gäster vilket gjorde att vi spenderade en hel del tid med personalen, det hittills mest avslappnade och bästa sättet att hänga med ”locals”
Vårt mål efter Leleuvia var Savusavu. Vår stiliga ”skeppspojke” Sirus väckte oss redan 04.30 eftersom det blåste halv storm och vi skulle åka en bit med resortens båt till färjan. Eftersom vi fått andra tider av receptionen kom vi iväg lite sent. Det var alldeles svart när vi åkte iväg med bara stjärnor som lyste, en mäktig upplevelse. Vi missade dock färjan då den lämnat hamnen 15 min för tidigt och de fick köra oss till färjans nästa stopp. Typiskt exempel på Fiji-time! Tur att de även är så Fiji-snälla.
Färjan till Fijis andra huvudö, Vanua Levu, tog 3,5 timma. Vi firade Emilias födelsedag med thé och ostskruvar, det mest frukostlika vi hittade.
Sista etappen på resan var en busstur mellan Nabouwalu och Savusavu som sannerligen var minnesvärd. Vi är så tacksamma över att det var en van, ganska aggressiv, busschaufför som körde. Självklart märker vi att vi är i ett utvecklingsland över tid men ett tydligt exempel är infrastrukturen. Det är mycket vägarbeten överallt. Denna vägsträcka var till stor del en lerväg. Man anar att det kommer att bli en toppenbra väg när det är klart men som det är nu är det ett äventyr att åka där. Det hela var ganska spännande och vi var glada, hungriga och smått lättade när vi kom fram till Savusavu – The hidden paradise. Inte alls svårt att förstå varför det kallas så.

Bureplugg

E och Elisa