Idag har vi varit i Mpongwe, Zambia, i två veckor. Vårt projekt är fortfarande där vi lämnade i Malmö. Vi har inte kommit någonvart.
Detta beror dock inte på brist på engageng eller arbetsvilja från oss, utan från administriva fallgropar som vi inte blivit informerade om.
Vi har haft ett jäkla trubbel med att få fram ett tillstånd som vi inte visste att vi behövde. Och vi får erfara ett annat sätt att arbeta på här som innebär birst på kommunikation och handlingsförmåga. Ingen tar tag i uppgifter och får dem utförda – till vår enorma frustration och ilska. Maktlösheten vi känner är stor och upprörande.
Det hjälper ju inte att bli arg och skälla fast det är det som vi vill. Ge dem en verbal skäftsmäll som heter duga och som får dem att inse vilken situation vi befinner i oss.
Idag kanske det löser sig – men det har vi sagt i 1,5 vecka nu. Vi vågar inte ha några förhoppningar.
Det tråkgia är att det går ut över vår projekt och all tid som förvsinner på att vänta på tillstånd innebär att färre antal intervjuer kan genomföras.
Tråkigt men sant, så är läget.
Vi beundrar helt plötsligt människor som jobbar på myndighetsnivå och konfliktsrelationer – det måste krävas ett jävla tålamod.
Dagens låt
Guns n roses – patience.
Håll tummarna för oss.