En lång resa

Vi hade en riktigt härlig vecka på Leleuvia, verkligen välbehövligt efter en månad i Suva. Det var så härligt att ha nära till natur, hav, lugn och snorkling när vi bott mitt i en avgasdoftande, bullrig söderhavsmetropol. Man vänjer sig även vid en paradismiljö och trots om vi jobbade på ordentligt på ön och blev klara med alla transkriptioner så var vi ganska nöjda med att åka därifrån i onsdags. Det händer liksom inte speciellt mycket på en resort och vi blev båda trötta på fukten. Det kändes som om kläderna hann mögla lite bland kackerlackorna i vår bure. Den största behållningen från den lilla ön var att det var relativt få gäster vilket gjorde att vi spenderade en hel del tid med personalen, det hittills mest avslappnade och bästa sättet att hänga med ”locals”
Vårt mål efter Leleuvia var Savusavu. Vår stiliga ”skeppspojke” Sirus väckte oss redan 04.30 eftersom det blåste halv storm och vi skulle åka en bit med resortens båt till färjan. Eftersom vi fått andra tider av receptionen kom vi iväg lite sent. Det var alldeles svart när vi åkte iväg med bara stjärnor som lyste, en mäktig upplevelse. Vi missade dock färjan då den lämnat hamnen 15 min för tidigt och de fick köra oss till färjans nästa stopp. Typiskt exempel på Fiji-time! Tur att de även är så Fiji-snälla.
Färjan till Fijis andra huvudö, Vanua Levu, tog 3,5 timma. Vi firade Emilias födelsedag med thé och ostskruvar, det mest frukostlika vi hittade.
Sista etappen på resan var en busstur mellan Nabouwalu och Savusavu som sannerligen var minnesvärd. Vi är så tacksamma över att det var en van, ganska aggressiv, busschaufför som körde. Självklart märker vi att vi är i ett utvecklingsland över tid men ett tydligt exempel är infrastrukturen. Det är mycket vägarbeten överallt. Denna vägsträcka var till stor del en lerväg. Man anar att det kommer att bli en toppenbra väg när det är klart men som det är nu är det ett äventyr att åka där. Det hela var ganska spännande och vi var glada, hungriga och smått lättade när vi kom fram till Savusavu – The hidden paradise. Inte alls svårt att förstå varför det kallas så.

Bureplugg

E och Elisa

Snorkling

Imorgon är vår sista dag på Leleuiva, vi kommer sakna denna lilla paradisö men vårt nästa mål är Savusavu – ”The Hidden Paradise”. Hoppas namnet håller vad det lovar.
Vi stretar på med transkribering varvat med skrivning på uppsatsen, läsning, diskussioner, snorkelturer, äventyr i kajak och skönlitteratur. Härlig tillvaro som bryts med jämna mellanrum av att Seeme, vår eminente servitör, blåser i snäckan. Då är det dags för mat! Vi skulle ha rullat härifrån om vi stannat längre, det går liksom inte att äta donuts till frukost..
Eftersom det är Diwali idag, röd dag på Fiji, har det varit många gäster som passat på att ta långhelg här på ö. Högtiden har dessutom firats med ljudliga fyrverkerier de senaste kvällarna till barnens stora förtjusning. Häftig syn när denna tropiska miljö, sand och turkost hav, lysts upp av diverse fyrverkeri. Annorlunda än vår nyårsmiljö hemma i mörka norden.
Vi har tränat en del på snorklingen sedan vi skrev sist. Solen har visat sig och upplevelsen blir bättre för varje gång. Det är verkligen som att vara i ett jättelikt akvarium. Korallerna är fantastiska! Vi har varit ute och kikat på öns korallodling där stora odlingsbord är fulla av ”korallbebisar” ca 100 meter ut från stranden. Omgärdat av fiskar i regnbågens alla färger som man möter i stora stim. På botten finns de blåaste sjöstjärnorna man kan tänka sig tillsammans med de märkliga sjögurkorna (om det nu är sjögurkor?!). Allt finns så nära stranden och är så lättillgängligt.
Vi inledde denna dag med en kajaktur runt ön och en rejäl frukost. Det är dags att åter sjunka in i laptoppens underbara värld. Vi blir smått mobbade av personalen för att vi alltid sitter med våra datorer och inte njuter av ö-livet. Vi tycker att vi njuter i allra högsta grad!

Kram från Leleuvia Island Resort!

Ö-liv

Vi lämnade Suva i måndags för nya äventyr med inspelade intervjuer och en hel del läsning i bagaget. Vårt mål var Levuka, Fijis första huvudstad, på ön Ovalau. Med buss- och båtbiljetter bokade packade vi glada våra ryggsäckar och med andan i halsen nådde vi busstationen precis i tid. Snopna (konstigt nog, vi är ju på Fiji – Fijitime!) fick vi vänta ytterligare 1,5 h innan bussen dör upp och efter några timmar anlände vi till en fascinerande gammal stad. Precis som guideboken utlovat såg det ut som en gammal vild västern-stad med träbyggnader i kolonialstil framför ett otroligt blått hav. Dock fanns det en tung odör av kokt fisk över den lilla staden från fiskfabriken. Mindre charmigt..
Vi blev bjudna på middag hos en familj i Levuka, vi är så tacksamma över hur vi mottagits i detta gästvänliga lilla land. Det blev ytterligare en Lovo, musslor och fisk denna gång.
Nu befinner vi oss på den fantastiska lilla ön Leleuvia. Det känns verkligen som att vi befinner oss mitt i Söderhavet även om vi inte är speciellt långt från huvudön. Känslan är huvudsaken. Ön är så liten att det tar 20 min att promenera runt när det är ebb och denna Resort är det enda som finns på ön. Vita stränder, mysig bure, trevlig personal, korallrev 30 meter från stranden. Inte mycket att gnälla över. Vore bara en bonus om solen ville lysa lite också.
Vi har testat våra snorklar men som den ärketönt jag är, fr. Strålin, så tycker jag att det är lite läskigt med de fina fiskarna. Oklart vad de kan göra för skada, det är förmodligen bara ovana som spökar.
Leleuvia känns efter ett dygn som den perfekta platsen för att skriva. Här finns absolut inget annat att göra än att äta, sova och snorkla. Dvs. den ultimata skrivplatsen. Vi ska vara här på resorten en vecka så förhoppningsvis får vi mycket gjort mellan snorkelturerna och solningen. Det är helt enkelt lätt att leva just här och nu.
Idag har det stått transkribering på schemat hela dagen, nog dags att fortsätta med det. Tillsammans med öns egen ginger beer! Godast ever..

Love from Leleuvia

Levuka
Levuka

Pluggvy Leleuvia
Pluggvy Leleuvia