The End (for now, at least)

My thesis material is collected, all interviews are finished, my backpack is almost full again and my room needs an awful lot of cleaning. It is my last day here in Guwahati before I take the train to Darjeeling and a short vacation before returning home to finish the thesis.

Though I knew the day would come and 10 weeks of MFS seemed like a reasonable time frame, I am still surprised by how fast the time actually passed. As I am packing down my stuff piece by piece I cannot help but thinking ”what just happened?!” and I am honestly a bit sad to leave. It has mainly to do with all the amazing people I have met here but it also feels weird to leave all the organizations and power women that have been so helpful to me. I know I cannot change the world but I kind of have this ”so what happens now?” feeling about leaving. The organizations will continue their work and I will go home, unable to do much for them from the distance. It is a horribly annoying feeling. The world is full of good causes and organizations working for human rights but seeing the actual work, challenges and victories of the Assamese women’s organizations makes me feel even more attached to exactly these people.

But I am leaving tomorrow and that’s just how it is. After all, I am also looking forward to see friends and family at home again soon. I had a bit of money left from the MFS scholarship so they will now become donations to all the organizations that have helped me writing my thesis. I might be repeating myself but the teams from NEN, PBET, WeDo, FST, NEthing, Yuva and the Jorhat Boat Clinic are probably among the coolest I have met and they are doing a really good job here in Assam. Moreover, this state is just a nice place to be (though the summer heat is getting too much for me now) so I  am pretty sure I will find my way back to visit someday!

See you soon, Assam. Moi tumak bhal pau!

resfeber?

Dags för första inlägget!

Om exakt tre veckor sitter vi på planet på väg mot Indien! 😀

Igår var vi och pratade en sista gång med vår handledare på högskolan… Som efter varje möte går min (Malin) hjärna på högvarv efteråt och en vision om ett toppenarbete samtidigt undrar jag shit, hur ska vi få ihop det här?” medan Carro lugnande säger att ”det här löser vi, det kommer bli sjukt bra”! Och någonstans vet ju även jag att det kommer bli kalas, men för stunden är huvudet en röra! 🙂

Trots det så kallade sommarlovet så har vi planerat och fixat och donat till tusen. Nu är vi mer eller mindre helt resklara – alla sprutor tagna, indiskt visum kirrat,  indiskt telefonnummer på väg och hotellnätterna i Nilambur bokade!
Vår största fundering nu är bara hur vi ska ta oss mellan Nilambur och skolan?!? Vår kontakt på skolan i Indien är i detta fall inte så snabb på att svara, men även detta löser sig!

Sen var det det här med att boka tågresa inrikes… Vi har fått tips på en väldigt bra sida på nätet där non indian residents kan boka! Om den bara kunde fungera som den lovar och aktivera vårt konto som den ska, så skulle ju även vi kunna boka biljetter och hoppas på att slippa gå! Trots x antal mail till supporten vill det sig inte så nu har vi is i magen och hoppas på att det går smidigt när vi väl kommer till Indien! 🙂

Annars är vi sjukt laddade och redo för avfärd – OCH den kommande indiska magsjukan! 😉
På återseende inom kort!!

/M&C