Looking back – Before the trip

(8 October 2021, Malmö)

In October 2021, I was fortunate to receive a travel-scholarship, through Malmö University, for a Minor Field Study (MFS) to do fieldwork in The Gambia. Unfortunately, the whole world was in the middle of a Pandemic. When I finally got the good news that the travel restrictions had lifted, even though I was extremely excited and anxious to get started, I started doubting myself if it would be a good idea to travel so far and remote while the Pandemic still wasn’t over.

At the time vaccinations were hardly available in Africa. The airline tickets were incredible high as not many were travelling, which made it hard to plan for any booking. It was also at the time very difficult to get any confirmation form any of the schools I tried to contact, to do my classroom observations for my fieldwork. I also had doubts about the value of my observations in the middle of a Pandemic. Suddenly things started changing rapidly with an opportunity to travel again – despite the world situation. I still had my doubts if I was making an irresponsible decision to go at this time.
Would it be fair to leave Sweden, my job in Malmö and more important my family, knowing that the pandemic still was in place and to live so remote?

(27 October 2021, Malmö)

I’ve been waiting for a month to get a positive response from Schools in The Gambia. Unfortunately, no answer yet but my contact-person/assistant in The Gambia is doing all she can to help me. I had a zoom-meeting with my mentor about my coming essay. I was hoping she would understand why I sent such a short draft and text to her.
I do not feel prepared at all to do my writing, but at least I have started planning my work in a notebook. I also contacted the staff at the library to help me find earlier research on the chosen field. As I read the literature it opened my horizon as I found the new literature very interesting, and the more I read the more I wanted to change my original question for my research. I felt a stronger wish to examine the teachers didactive approach in teaching a subject and delivering the material, rather than looking at the material itself. I also found it interesting to understand what methods are chosen to develop students’ language skills.

(9 November 2021, Zoom)

MFS held a preparation meeting on Zoom, and it was quite learning full and exciting to hear about the others’ scholarships in South Africa, Indonesia, and the Philippines. The energy to plan for my journey suddenly hit me! Although my energy level and excitement about my coming journey was at its highest, I was still a bit hesitant. Would it really be possible to put it all together and leave within a couple of months?

(9 December 2021, Malmö)

MFS arranged a compulsory workshop together with the Global School. My departure was meant to be in the beginning of 2022 but still no answer from the schools in The Gambia! In the meantime, a new variation of Covid had shown up, Omicron, but mainly in Africa. All the News reports showed a clear sign of upcoming changes in rules and restriction for travelling especially outside Europe. With these new predictions, I came to my decision of extending my departure to January 2023.

(28 November 2022, Malmö)

At last!……almost a year later.
The situation with the pandemic is now more stable and something we have to live with. On top of that the whole situation in the world is kind of chaotic, both regarding politics and economically. Insecurity is felt throughout the world, extremely high rates for electricity and climate threat, all adding a concern for peace in the world. Despite all the other concerns I may have, I have now decided to move forward with my field study, that I have been looking forward to for so long. Flight tickets were bought last week, and with help from my colleague, arrangements were made to live in The Gambia at her friend’s compound. I have received confirmation from Bakoteh Schools in The Gambia and insurance in place. Although there are still a lot left on my To-Do List before my departure, I feel very grateful and fortunate to be able to start my journey.

Inför resan

Hej!

Det är mycket man ska tänka på inför sin MFS-resa. När man åker med familjen är det inte bara att tänka på projektplanen, packa väskan och sticka. Vi ska fixa olika visum (vi behöver business-visum, de har turistvisum), ta många vaccinationer, och har funderat mycket kring boende och transporter när man bor i en stor och trafikerad stad som Colombo. Att ta sig från arbetsplatsen till bostaden kan lätt ta några timmar om man bor på fel ställe och vi vill ju gärna hänga lite med våra familjer också efter arbetstid!

Efter kursen i Härnösand blev vi också uppmärksammade på diverse risker man kan stöta på och praktiska förberedelser som vi ännu inte tänkt på. Mycket förberedelser alltså! Förberedelsekursen var för övrigt mycket bra. Föreläsarna var engagerade och kunniga och vi fick diskutera mycket etiska, politiska och kulturella frågor. Ni har något att se fram emot, ni som inte varit där än! Särskilt rollspelet, där vi fick representera vårt lands intressen i en politisk “konflikt” var kul. Stackars Samoa-öarna och Madagaskar var rökta i slutet. Ingen av de stora länderna som Sydafrika och Brasilien prioriterade klimatfrågan när det kom till att välja mellan ekonomisk tillväxt, fattigdomsbekämpning eller klimat och översvämningsproblematik.

Vi hittade också en intressant staty av Neptunus i Härnösand! Invånarna hade bättrat på honom lite ifall han frös..

Nedräkning!

Nu är det nedräkning på allvar, idag är det fredag och på måndag åker vi! Jag tror att det är först under förra veckan som vi verkligen började förstå att vi ska åka och att vi ska åka väldigt snart! En bidragande orsak till det tror jag var att vi fick klart med boende under förra veckan. Det har inte varit så lätt att via internet hitta ett boende som var billigt, säkert, hyfsat centralt och som hade plats för oss i ett rum vi ville ha under den period vi ville, men nu är det alltså fixat och det känns så himla skönt!

Det känns faktiskt som att det var ganska länge sedan som jag satt och grät i frustration över att vår stipendieansökan inte blev så bra som jag ville (uppenbarligen blev den iaf tillräckligt bra för att få stipendiet) och som att det har hunnit hända en hel del sedan dess. Vi har bland annat avslutat vår praktiktermin och två delkurser på vårterminen, vaccinerat oss, varit på förberedelsekurs i Uppsala och träffa vår handledare några gånger. Denna sista veckan innan avfärd har både Lina och jag också hunnit med att vara rejält sjuka så nu hoppas vi att vi har fått vår beskärda del av sjukdomar och kommer att vara friska och pigga i två månader!

Det bästa är att vi verkligen känner oss redo och peppade på att åka nu! Det känns som att alla bitar har fallit på plats så nu längtar vi bara efter att det ska bli måndag så fort som möjligt! Eller allra helst tisdag så att vi har klarat av flygresan och landat i Windhoek.

Hej så länge och hörs igen när vi är framme i Windhoek, Namibia!

Nu känns resan till Hanoi nära

Nu är vi hemkomna efter den två dagar långa MFS-förberedelsekursen i Uppsala. Vi träffade många andra MFS:are som skulle till värdens alla hörn. Kursen var inspirerande och nu känns resan mycket nära! Den 9 mars landar vi i Hanoi vi kommer att spendera ungefär nio veckor i landet. Det bjöds på föreläsningar kring bla fältmetodik, säkerhet, intervjutekniker och etik.

Det mest häpnadsväckande under kursen var under föreläsningen med Elin Bjarnegård kring politik, där Vietnam tillsammans med Kina hade sämst resultat när det kommer till yttrandefrihet, demokrati och korruption. Det kan skapa problem för oss om dokument inte finns tillgängliga för allmänheten och om vi inte kan lita på tidningsartiklar.

Just nu arbetar vi fram en ny frågeställning under vår kurs “vetenskapsteori och metodik”, med hjälp av vår handledare Anh. Vi har tänkt om kring vårt tema “omlokalisering av invånare i “Ancient quarters of Hanoi” och kommer antagligen att fokusera på nybyggda områden utanför stadskärnan. Det finns så många olika infallsvinklar att studera kring de nya bostadsområdena, men det vi tycker är intressantast är identitet, social hållbarhet och platsmarknadsförning.

Vaccinationer-check!

Som rubriken lyder så har vi checkat av vaccionationer på vår to-do-list. Två små sprutor, pyttelite ont i armen, 630kr fattigare och så var det klart. Vi ställde frågan om biverkningar på vaccinet, “bara de ekonomiska förekommer”  fick vi till svar =) Men vi som trodde att kalaset skulle bli dyrare och sprutorna fler var nöjda!

Annars har det väl inte hänt så mycket på mfs-fronten. Vi filar på uppsatsens upplägg, diskuterar vilken väska som är bäst att packa i och funderar på om våra gamla slitna datorer kommer att hålla resan ut.

Just det, vi har bokat förberedelsekursen också, och boende i Uppsala, fixat och klart!

Det var nog allt för denna gång, nu kallar ordinarie studier med en precis påbörjad kurs och många sidors litteratur med den!

Vi hörs!

Pre-äventyret

Jag är spänd. Det har nu gått snart två månader sedan jag blev beviljad ett stipendium för att genomföra en fältstudie i Gambia i vår. Min “att göra-lista för ansökan” innan jag skickade in min ansökan, allt från att fixa kontaktperson till att skriva ansökningen, har övergått i en “att göra-lista inför Gambia”. Ni vet hur det är, det är alltid så mycket att förbereda innan man reser iväg, man (åtminstone jag) vill vara förberedd för varje tänkbart scenario. Man behöver sina vaccinationer, rätt utrustning, flygbiljetter, bostad, och så vidare. I allt detta förberedande har också en oroskänsla växt under hösten, detta är dock en känsla som har lagt sig lagom till julhelgerna. Biljetterna är införskaffade, jag har hittat mina vaccinationspapper sen när jag var i Ghana 2008 (vilka jag har letat efter i två månader) och jag känner att det mesta kommer att lösa sig.

Den där oroskänslan har istället gått över i en spänd peppad känsla. Det mesta jag gör nu, även det jag läser i skolan, gör jag med åtanke för vilka utmaningar jag kan komma att tänkas möta i Gambia. Jag ser verkligen fram emot att “komma ut på fältet” och ta del av många människors verklighet och vardag. Jag menar inte att det kommer att bli någon nöjesresa, men jag känner mig säker på att jag kommer att få nya perspektiv och växa som människa.

/ Daniel

Den viktiga tolken

Jag har nu bokat flygbiljetter och i slutet av januari bär det iväg! Det känns som att den allra viktigaste förberedelsen inför min studie blir att hitta en bra tolk. Lättare sagt än gjort när man befinner sig 700 mil från Indien. Eftersom jag inte pratar många ord tamil kommer tillgången på tolk vara helt avgörande för att jag ska kunna genomföra de intervjuer och enkäter jag har planerat för. Det är jätteskönt att jag har pengar från stipendiet så att jag kan betala för en tolk. Det underlättar väldigt mycket. Med tanke på att tiden är så begränsad känner jag att det skulle vara bra att ha kollat med någon redan innan jag kommer dit. Men hur ska detta gå till?

Jag känner till stället jag ska till och känner personerna på organisationen eftersom jag var praktikant där förra vintern. I mitt arbete med tjejgrupperna tolkade då min handledare Chandra allting. Hennes engelska är bra. Problemet är att hon är så involverad i projektet att hon aldrig kan fungera som  bara tolk. Hon är dock suverän när man behöver sätta sig in i situationer och få förklarat allt bakomliggande i samhället och kulturen som man inte har någon aning om.

Det är självklart att jag måste ha en kvinnlig tolk eftersom jag ska prata med tjejer om deras tankar och vanor kring menstruation. Sen är frågan om det är bäst med någon utan koppling till området eller någon som kommer därifrån.

Det svåra är också att få kontakt med någon. Det naturliga är att jag ber mina kontakter på organisationen att kolla om de kan hitta någon som är intresserad. Det har jag nämnt i ett mejl nu och fått svar av Chandra att hon ska fixa någon. Men vad gör jag då om det inte fungerar med den personen? Det blir svårt att bara säga nej då och hitta någon annan. På MFS-kursen i Göteborg som jag var på för några veckor sen tipsade de om hur man undviker en sådan situation. Man kan istället be kontaktpersonen att kolla runt och ge några olika personer som förslag. När man kommer dit kan man sen få träffa dem och själv avgöra vem man tror det kommer fungera bäst med. Ska nog försöka göra det.