Förberedelsekurs i Härnösand

I tre dagar har jag tillsammans med Patricia Selin Romberg och 26 andra studenter genomfört Sidas obligatoriska förberedelsekurs i Härnösand. Den har varit mycket givande. Det har också varit otroligt skönt att prata med härliga människor som befinner sig i samma situation som en själv både för att prata om det man kanske är nervös för men också vad man ser fram emot samt andra tankar och funderingar.

Nu är det snart inte så långt kvar innan jag åker, närmare bestämt 11 dagar…

IMG_3976.JPG IMG_3978.JPG IMG_3980.JPG

Tacksamhet och glädje råder!

Livet flyter på här borta. Vi börjar mer och mer få grepp om hur situationen kring vattendistributionen ser ut. Det klassiska citatet från alla våra intervjuer har hittills varit ”es muy complicado”, ja, det här med vatten till alla verkar inte vara en enkelt nöt att knäcka. Samtidigt är alla väl medvetna om att vatten är en mänsklig rättighet, vilket landets nuvarande president har varit väldigt tydlig med.

På tal om presidenten har vi fått kontakt med en av hans släktingar, och som alla andra underbara människor här så hjälper han oss med sina kontakter, tar oss till en högt uppsatt aktör inom vattendistributionen i staden och vi kan inte göra annat än att säga, tack tack tack!

Tacksamheten sprider sig också när jag (Tess) äntligen börjar bli frisk efter feber, magsmärtor och diverse efter lite mer än en vecka som sjuklind, då jag ständigt funderat över om jag kommer få behålla maten jag stoppar i mig. Att vara allergisk mot mycket är heller inte alltid det smidigaste här nere, men underbara frukter finns det alltid gott om!

Vi är glada över att ha träffat finfina svenska vänner här nere också, eller ja, Laila och Martina träffade jag redan på SIDA´s förberedelsekurs i Härnösand för ett par månader sen. Vi har även träffat Ida, en doktorand från Chalmers som de arbetar med. Dessa grymma kvinnor är också involverade i vattenfrågor här nere och det är intressant att utbyta erfarenheter.

Om ett par dagar ska vi till universitetet i staden och presentera vår uppsats. Förra veckan gjorde vi en intervju med en underbar karismatisk kvinna som arbetar på CEPLAG, fakulteten för ekonomi. Hon älskar vårt tvärvetenskapliga perspektiv, säger att vi är på helt rätt spår med både uppsats och andra karriärmässiga tankar. Vilket kom som en skön pepp i dessa dagar av ångest inför diverse mastersansökningar.

Det här med utveckling, tillväxt, pengar, allt sätts i perspektiv här borta. Det är skönt att rannsaka sig själv, det är en ständig process som pågår i bakhuvudet och jag älskar det. Jag är tacksam över vad jag har hemma, såklart, samtidigt som tankarna spinner kring hur vi ska lyckas förändra denna värld till en mer rättvis sådan..

Kärlek!
DSC_0435

DSC_0617

DSC_0512

DSC_0547

Studier i Bolivia, första stopp: Härnösand!

Jag (Theres) och Alexandra läser sista terminen på Miljövetarprogrammet på Malmö Högskola. Vi ska nu skriva kandidatuppsatsen och har tilldelats ett SIDA-stipendium för att resa till Bolivia och göra en Minor Field Study i två månader. Innan svenska studenter ger sig ut på sina MFS-äventyr ska vi genomgå en kurs på Sida Partnership Forum, vilket jag gjorde förra veckan.

Härnösand låg täckt i vacker vinterskrud när jag och två vänner anlände Norrland efter en nätt tågresa från Malmö på 12 timmar. Vi hade pratat om förväntningar på kursen, och enades som att vi nog skulle få ett par mysiga dagar a la folkhögskola med internat, serverad mat å trevligt folk. När vi kom fram till kursgården var välkomstmiddagen sedan länge över och då tröttheten sedan länge infunnits sig landade vi ganska fort i säng.

Följande dag möttes vi av ett gäng förväntansfulla studenter samt en fantastiskt karismatisk föreläsare. Föreläsning blandades med personliga berättelser om vart annat, vilket gav en känslan av att han hade bott precis överallt i världen. Sedan flöt det på, dagarna kom att innehålla föreläsningar och berättelser om världspolitik, pengaflöden, bistånd, kolonialism. Jag tog in allting med en känsla av vemod, maktlöshet och sorg då världens orättvisor målades upp för mig. Som miljövetare pratar man ofta i termer av hållbar utveckling, att vi ska arbeta för att kunna tillgodose våra behov idag utan att försumma kommande generationers möjlighet att tillgodose sina. Men när dagens orättvisor målas upp och det blir tydligt att vi inte ens kan fördela resurserna i nuet, vad är oddsen för att vi ska kunna göra det i framtiden? Och vem har egentligen mandat att definiera någon annans behov…

I detta mörker började så småningom ändå ett ljus spricka fram. Det var inspirerande att höra om vilka länder folk skulle resa till och vad de skulle fokusera sina studier på. Det fanns så mycket engagemang. Vi var en brokig skara med olika erfarenheter och studieinriktningar som alla strävade mot samma mål, en rättvis och hållbar framtid.

 

Efter att ha lyft blicken och pratat världspolitik fanns det även tid för fokus på det egna projektet. Jag fick träffa en man som arbetat i Bolivia under ett par år och han gav svar på många av mina frågor. Mötet med honom gjorde mig otroligt peppad inför vår stundande resa. Kursen avslutades med en tankeställare kring individuellt kontra kollektiva perspektiv samt om vi talar utifrån en låg eller hög kontext. För mig är kommunikation någonting som sammanfattar dessa kursdagar. Den inspiration och det engagemang som vuxit fram är sprunget ur interaktion mellan människor och det är då vi människor fungerar som bäst, tillsammans. Det är även det vi väljer att fokusera vår uppsats på, hur kommunikation och samarbete kan leda till hållbar utveckling.

Våra förväntningar på kursen uppnåddes med råge, gött häng, underbara nya vänner samt ett brinnande engagemang och en större kontext att placera sin lilla studie i. Lycka!

//Theres

Nästa vecka åker Alexandra till Härnösand och vi hoppas hon får en lika fin upplevelse, stay tuned!

Nu känns resan till Hanoi nära

Nu är vi hemkomna efter den två dagar långa MFS-förberedelsekursen i Uppsala. Vi träffade många andra MFS:are som skulle till värdens alla hörn. Kursen var inspirerande och nu känns resan mycket nära! Den 9 mars landar vi i Hanoi vi kommer att spendera ungefär nio veckor i landet. Det bjöds på föreläsningar kring bla fältmetodik, säkerhet, intervjutekniker och etik.

Det mest häpnadsväckande under kursen var under föreläsningen med Elin Bjarnegård kring politik, där Vietnam tillsammans med Kina hade sämst resultat när det kommer till yttrandefrihet, demokrati och korruption. Det kan skapa problem för oss om dokument inte finns tillgängliga för allmänheten och om vi inte kan lita på tidningsartiklar.

Just nu arbetar vi fram en ny frågeställning under vår kurs “vetenskapsteori och metodik”, med hjälp av vår handledare Anh. Vi har tänkt om kring vårt tema “omlokalisering av invånare i “Ancient quarters of Hanoi” och kommer antagligen att fokusera på nybyggda områden utanför stadskärnan. Det finns så många olika infallsvinklar att studera kring de nya bostadsområdena, men det vi tycker är intressantast är identitet, social hållbarhet och platsmarknadsförning.

Förberedelsekurs, kängurukött och Spanair i konkurs

Efter att jag under torsdagen och fredagen deltagit i en obligatorisk förberedelsekurs i Uppsala för alla MFS-stipendiater, befinner jag mig nu hemma med familjen i ett kallt och snötäckt Dalarna. Mina förväntningar inför förberedelsekursen var, i ärlighetens namn, inte skyhöga. Jag förväntade mig visserligen att kursen säkert skulle ge en del nyttiga tips, men att den i övrigt skulle innehålla mest självklara saker. Jag hade fel, för även om kursen visst innehöll en del saker som kan anses självklara, så som att tänka sig för innan man går ut ensam under natten i ett främmande område, är det saker som tåls att upprepas. I synnerhet slår detta mig när jag stirrar ut genom det frostiga vardagsrumsfönstret och tänker tillbaka på tidigare resor; det här med att vara försiktig står inte alltid högst upp på prioriteringslistan när man reser. Visserligen är väl det en del av utmaningen och spänningen, att våga göra nya saker, men ibland skulle vissa saker vara sig förtjänta av en mer noggrann konsekvensanalys, så att säga.

I övrigt var kursen ett ypperligt tillfälle att nätverka lite och utbyta tankar och idéer med andra MFS:are. Samtliga föreläsare verkade ha erfarenheter från resor och det var erfarenheter de lyckades förmedla på ett inspirerande sätt. Vi fick även möjligheten att ha fältdiskussioner med sakkunniga kring våra fältländer och jag fick många värdefulla tips av en man vid namn Ebrima. Ebrima berättade om sina erfarenheter i Gambia och att matbistånd bland annat riktas till skolor för att få barn att gå i skolan. Problemet, emellertid, var att givarländerna inte alltid verkade ha tagit i beaktande kulturella skillnader när det kommer till matkonsumtion. Ett exempel på detta var att skolbarnen i Gambia hade serverats kängurukött från Australien, något som inte alla kockar hade kunskapen kring hur det ska tillagas och något som alla barn kanske inte förtärde med överdriven entusiasm. Okej, är man i behov av mat kanske man kan äta mat som man normalt inte skulle äta, men frågan är om matbistånd inte får mindre effekt om mottagarna har svårt att tillaga och äta maten. Tydligt är att även matbistånd är en form av bistånd som ställer krav på kulturell förståelse.

Spanair, lågprisbolaget med säte i Barcelona, gick i konkurs för lite drygt en vecka sedan. Konkursen drabbade väldigt många människor, mig inkluderad. Jag hade köpt min biljett till Gambia med Spanair och även om situationen hade kunnat vara mycket värre (jag skulle exempelvis redan kunna befinna mig i Gambia) kändes det mycket frustrerande. Jag väntar på besked från min bank om jag kan få tillbaka mina pengar från dem eftersom jag köpte biljetterna med mitt VISA-kort. Jag hoppas att jag kan få tillbaka pengarna, annars är det ett problem jag får hantera senare. Under tiden har jag köpt en ny biljett med ett annat bolag och jag reser till Gambia om en månad – 5 mars!

/ Daniel

Två dagars förberedelsekurs och lite till

Förberedelsekursen är genomförd. Nya intryck har landat. Fler punkter har lagts på min ”att göra lista”. Ny kunskap är insupen. Nu gäller det bara att förvalta detta på bästa sätt. Jag har ju några dagar här framför mig i jul, som jag kan använda till eftertanke. Vilka risker kommer jag att utsätta mig för? Hur ser mitt reseapotek ut? Har jag tagit all nödvändig vaccin? Hinner jag läsa den där nya boken?

Annat:

  • Jag har också köpt flygbiljetten Kastrup – Bangalore tor nu. Bra pris. Billigare än alla internetresor jag själv sökt på. (http://simmytravels.se)
  • Har vaccinerat mig hej vilt. 5 sprutor o 1 omgång Ducural. Ducural 2  innan jag reser. Twinrix 3 när jag kommit hem. (Tyfoid, gula febern, Boostirix + polio, Twinrix) (Ingen malariamedicin men väl Ducural)
  • Ledighet från jobbet avklarad med allt det innebär. (10 veckor borta är ju en del)
  • Litteratur inköpt: Asterix i Indien, Moderna Indien, Elefanten som  började dansa. (Bland annat)
  • Visum inskickat (Här gäller: foto i rätt storlek, betala in i förskott + kvitto utskrivet på det, exakta datum för in- och utresa, mina föräldrars namn och en del mera. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas att jag gjort allt rätt och att jag hinner få mitt visum i tid.)

Så nu återstår bara att önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År och några minuters tid för eftertanke!