Mail från handledaren i Indien…

Jodå, jag är såååå välkommen. Jag tillhör redan organisationen. MEN nu kommer det kniviga – de vill veta hur mycket pengar jag har med mig. De erbjuder mig boende, internet, tolk, hämtning vid flygplatsen och så vidare. Det är ju bra men inte kan jag väl säga hur mycket pengar jag har fått? Nej, nu gäller det att svara på ett trevligt sätt och ändå fråga efter priser (så jag kan jämföra) och vad servicen egentligen kostar (så jag har en uppfattning). Men jag svarar nog inte förrän efter kursen i Göteborg. Där hoppas jag få mer tips… Sover på saken…

Hemma i köket

Kulturkrock #1:
Efter vårt glada och överexalterade besked om beviljat stipendium ville vi ha ett ytterligare bekräftande svar från vår kontaktperson på sjukhuset i Zambia. Så vi mailade x 2, men inget svar. Sedan ringer vi. Han svarar och säger:
“Didnt I send a confirmation already?
– Yes, but…
So why do you need it again?”

Lesson #1:
Ofrivilla byråkratsvennar som vi uppenbarligen är; stirra ner.
Manana manana… mmm yah.

Ja, så med detta kan vi nu i lugnan ro fortsätta med vårt förberedelsearbete vilket innebär en excell-mall med allt som behövs göras innan DEPATURE i APRIL!

Tack för tipst om bilj. Själva söker vi på momonod.se
Hakuna matata, hej så länge!

Flygbiljetter

Tänkte tipsa om var vi hittade dom allra billigaste flygbiljetterna! Det gjorde vi på sidan http://www.allaflygbiljetter.se/. Under de tre-fyra dagar som gick från att vi började kolla på flygbiljetter tills vi bokade hann priserna gå upp med ca 500 kr per biljett, ingen jättesumma men pengar som man kan ha betydligt roligare för än att sitta och vela. Så till er som inte har bokat flygbiljett än är mitt tips att boka så snabbt som möjligt! Om man då inte har så mycket is i magen att man vågar vänta till sista minuten och hoppas på ett fynd, något som definitivt inte var ett alternativ för oss.

Vår resa kommer enkel väg att ta lite drygt 22 h och tar oss från Kastrup, Köpenhamn till Heathrow, London vidare till Johannesburg, Sydafrika och slutligen till Windhoek, Namibia!

Den viktiga tolken

Jag har nu bokat flygbiljetter och i slutet av januari bär det iväg! Det känns som att den allra viktigaste förberedelsen inför min studie blir att hitta en bra tolk. Lättare sagt än gjort när man befinner sig 700 mil från Indien. Eftersom jag inte pratar många ord tamil kommer tillgången på tolk vara helt avgörande för att jag ska kunna genomföra de intervjuer och enkäter jag har planerat för. Det är jätteskönt att jag har pengar från stipendiet så att jag kan betala för en tolk. Det underlättar väldigt mycket. Med tanke på att tiden är så begränsad känner jag att det skulle vara bra att ha kollat med någon redan innan jag kommer dit. Men hur ska detta gå till?

Jag känner till stället jag ska till och känner personerna på organisationen eftersom jag var praktikant där förra vintern. I mitt arbete med tjejgrupperna tolkade då min handledare Chandra allting. Hennes engelska är bra. Problemet är att hon är så involverad i projektet att hon aldrig kan fungera som  bara tolk. Hon är dock suverän när man behöver sätta sig in i situationer och få förklarat allt bakomliggande i samhället och kulturen som man inte har någon aning om.

Det är självklart att jag måste ha en kvinnlig tolk eftersom jag ska prata med tjejer om deras tankar och vanor kring menstruation. Sen är frågan om det är bäst med någon utan koppling till området eller någon som kommer därifrån.

Det svåra är också att få kontakt med någon. Det naturliga är att jag ber mina kontakter på organisationen att kolla om de kan hitta någon som är intresserad. Det har jag nämnt i ett mejl nu och fått svar av Chandra att hon ska fixa någon. Men vad gör jag då om det inte fungerar med den personen? Det blir svårt att bara säga nej då och hitta någon annan. På MFS-kursen i Göteborg som jag var på för några veckor sen tipsade de om hur man undviker en sådan situation. Man kan istället be kontaktpersonen att kolla runt och ge några olika personer som förslag. När man kommer dit kan man sen få träffa dem och själv avgöra vem man tror det kommer fungera bäst med. Ska nog försöka göra det.


 

Resan är köpt. Jag vill åka redan nu så jag slipper kylan som väntar runt hörnet. Jag ska vistas i Nicaragua under de varmaste månaderna. Förhoppningsvis kommer jag få vara med om ett otroligt fenomen som hände mig 2 gånger när jag var där för 6 år sedan. Jag hoppas kunna dokumentera det den här gången eftersom inte många tror mig. Det regnade minifiskar med vingar!!

Möte med ny kultur…

Sitter i Namibia och tänker på min framtida MFSresa till Indien. Här i Namibia möter jag ny kultur, nya företeelser hela tiden, även om jag redan varit här en gång tidigare. Jag är i Swakopmund på tjänsteresa och möter andra kommunalt anställda samt kommundirektören vilket underlättar kulturkrockarna (de uteblir för det mesta) och även förståelsen för den okända kultur jag möter. Men känslan av att vara iväg, möta andra och se annat ger ändå en inblick i för vad jag kommer att möta i Indien. Ett land jag aldrig ens varit i tidigare.

Det ska verkligen bli kul att komma iväg. Spännande att se om jag kan göra det jag tänkt mig eller hur det blir om jag inte kan göra det jag tänkt mig. Och att möta en annan och för mig okänd kultur under så pass lång tid, ska bli så intressant. Namibiaresan ger försmak. Och mersmak…

Nedan en bild på hur en afrikansk familj kan bo och ha sina djur. Bilden är tagen ett tiotal mil nordost om Swakopmund.

//Åsa Hellström

Afrikanskt familjehus i öknen
Afrikanskt familjehus i öknen

Beviljat MFS & bokade biljetter, galet spännande & lite nervöst!

Jaha, då sitter jag (Lina) här och skriver vårt (mitt och Jennys) första blogginlägg.

Det känns inte som att det var så länge sedan som vi satt på ett cafe och  klurade på vad vi ville undersöka i vår c-uppsats, och nu helt plötsligt sitter vi här med ett beviljat stipendium och bokade resor. Och om några månader beger vi oss till Namibia för att undersöka mr-statusen för hbt-kvinnor i landet. Det känns galet spännande och lite nervöst! Det är ju så mycket som ska fixas, allt från att hitta rätt litteratur till att se till att vi blir ordentligt vaccinerade. Jag blev i alla fall lättat idag när jag fått reda på att vi antagligen slipper malariaprofylax, har hört så mycket om dess biverkningar så den slipper vi gärna. Mer orolig blev jag när jag fick höra hur kosten nästan uteslutande i Namibia består av kött, både jag och Jenny är vegetarianer OCH blir lätt griniga om vi inte får ordentligt med mat i magen… Jaja, det löser sig väl, vi får väl packa ner ett lass proteinpulver eller nåt så att vi reder oss.

Vad som ska göras här näst är jag lite osäker på, resan är bokad, bloggen dras i skrivandets stund igång och förberedelsekursen är vi anmälda till så jag vet inte riktigt vad som kommer härnäst. Kanske är det dags att börja finslipa lite på våra frågeställningar, leta boende i Windhoek där vi kommer att utgå ifrån, söka litteratur, komma på vad vi egentligen söker för svar i de intervjuer vi tänker utföra, oj…ja,det finns nog en hel del att göra märker jag nu när jag sätter det på print!

Well, det är väl bara att sätta igång!

Vi hörs!

Äntligen!

Jag har blivit beviljad ett MFS-stipendium! Som jag har funderat på och drömt om detta sen jag hörde om stipendiet första gången i maj 2010.

Men jag vill gärna skriva lite om dagarna före höstens deadline för inlämning. Det var plågsamt svårt att få ihop alla bitar. Allt det lätta som budget, referenser, tidigare erfarenheter och nedladdning av dokument var klart. Kvar var att göra en vettig plan med lämpligt innehåll. Jag kastades mellan förtvivlan och hopp, mellan djupaste misstro till övertro. Jag ville verkligen skriva en bra ansökan. Svettiga dagar och korta nätter innan inlämning med formulär som strulade. Men jag lämnade in min ansökan, ganska nöjd. Men det fanns ju bitar som kunde varit bättre. Efter inlämning kom en tid av olidlig väntan. Väntan på besked.

Det gick dock vägen och nu sitter jag här som en av de lyckliga som ska iväg. Jag räknar dagarna och om lite mer än 2 månader åker jag till Indien, Bangalore, där jag ska titta på den naturvetenskapliga undervisningen, intervjua lärare och se koppling till demokratiaspekter i undervisningen. Det ska verkligen bli kul. Och spännande. Och intressant.

//Åsa

Bilden nedan är tagen vid Ales stenar i Skåne. En typisk bild på mig egentligen. Jag vill se ting från olika vinklar, upptäcka nya perspektiv och detta foto får representera mig och mitt sätt att utforska omvärlden.

 

Annat perspektiv
Annat perspektiv

 

 

Snart…

… kan du följa Malmö högskolas MFS-studenters erfarenheter från sina olika projekt i utvecklingsländer här! Spännande va?