One journey ends… another begins

It feels unbelievable that my field research trip in Nepal has come to end. Many emotions and feelings come up as I say goodbye to the wonderful nation of Nepal, a country that has not only provided me with so much valuable material for my thesis but which has left such a great impression on me as a person. As I take a quick glance through the hard-drive of my computer I wonder how I will even begin the task of synthesizing so many pages of material, interview transcripts, project documents, not to mention my field diary which is full of impressions, perceptions and thoughts on NGO project management and the process of Monitoring & Evaluation which my research has focused on. So as my physical journey in Nepal comes to an end, the journey of thesis writing is beginning. One door closes, another opens. But somehow I think the door to Nepal is one that I will be opening again and again in the future.

The research trip has been a great adventure and I am really grateful to have been able to participate in the MFS program and for the support of SIDA without which this trip really would not have been possible. The organisation that supported me, NEAT, has been a valuable source of information, their contacts putting me into contacts with their contacts and so forth. The kind and humble nature of the Nepali’s I met on this journey have always offered helping hands, and many interviewees wished to become lifelong friends, with offers to return to visit them, stay in their homes and celebrate upcoming festivities together. I’m not sure how that fits with the independent researcher approach but I will have to deal with that in my thesis! Nepal is definitely a country that leaves the visitor with many thoughts and perceptions. The poverty is heart-breaking and NGO project management has a long way to go until it makes foreign aid truly effective, but on the other hand, people seem to be doing their best, although corruption is evident, but many are operating from the heart with little formal education, just trusting their instincts and using a trial and error approach. The landscape is both magnificent and challenging. The high mountain ranges make M&E activities difficult, especially when it can take days of trekking just to make a visit to a project location. But the warm gentle nature of the people leaves an impression on the heart and the mind, with people who have so little always offering so much. I have learnt so much as a person and have a whole new mindset with which I see the world. This is definitely a destination I recommend to others and will be visiting again.

Thanks to MAH and SIDA for all the support and I hope that all other MFS researchers abroad have an equally rewarding adventures on the field!

Namaste!

Kara 🙂

Back in Sweden

Det har nu gått två veckor sedan jag kom hemifrån Kairo. Det är självklart en helt annorlunda miljö och det är mycket man måste smälta. Jag satt och kollade på mina bilder häromdagen och insåg att jag fått uppleva så otroligt mycket.

Det är så många som frågar hur man har haft det och vad man har gjort… och där står jag med känslan att jag har haft det otroligt bra och roligt men vad har jag gjort? Ja, det är väl saker man gör som tar tid att smälta. Dessutom har jag stora delar av studien som fortfarande måste skrivas, därför känns det nog som att jag fortfarande lever kvar i Kairo (förutom att det är kallare).

Jag är så otroligt tacksam för möjligheten jag har fått med MFS, det känns verkligen som att jag fått ett helt otroligt underlag för min studie. TACK!

Just nu, jobbar jag på och hoppas på att bli färdig så fort jag kan.

Kram

V

Ankomst i Colombo – Sri Lanka

Hejsan hejsan!

Nu har vi äntligen kommit hit. Lång flygresa med stopp i Dubai. Hade bokat ett hotell hemifrån som vi tog oss till. Det var riktigt härligt då vi både hade pool och havet i närheten. Har försökt klimatisera oss och få ett humm om hur Colombo ser ut. Detta är väldigt svårt då det är en väääldigt stor stad.

Vi har nu hittat oss en lägenhet dit vi ska flytta idag, även den ligger väldigt nära havet.

Har redan hittat favorit cafeet där wifi är gratis.

Med andra ord har vi det bra 🙂 Hörs snart! /J & J

Äntligen i Havanna!

Hej alla!

Nu ar vi antligen framme i Havanna. Staden ar allt vi forvantat oss och lite dartill. Flygresan hit gick smidigt och taxichaufforen Gustavo som motte oss pa flygplatsen forgyllde resan till Casa Particular, dar vi stannar nagra dagar, med sang. Stallet ar toppen och de som driver det ar trevliga och har gett os massa tips over omradet.

Igar var vi trotta efter den langa resan sa vi tog det lugnt och gick till en restaurang for att avsmaka kubansk mat. Maten var spannande och mycket god. Vi fick dessutom njuta av kubansk live-musik som ¨riktiga¨ turister.

Vi har nu fixat kubanskt mobilnummer och nasta steg blir att kontakta universitetet.

Hoppas alla har det bra runtom i varlden! Vi uppdaterar er snart igen.

Kramar

//Amanda och Julia

På plats i Manila

Hej!

Cilla och Annika har ordet. Det är vi som ska skriva om hur sjuksköterskor arbetar med rökprevention i  Manila, filippinernas huvudstad. Resan hit var trots de 20 timmarna gemytlig och nu är vi på plats på vårt hostel. Stället är beläget i ett väldigt fattigt område och intrycken är många. Trots jobbiga syner och kaosmycket folk har en trivsel infunnit sig väldigt snabbt och vi har en bra känsla över det hela.

Gatorna präglas utav lukterna från grillkök, avgaser och sopor. Det uppmärksammas snabbt att vi inte är härifrån och trots en ful outfit och svettigt anlete vill folk fånga ens uppmärksamhet med diverse utrop.

Det är lätt att finna vegomat och Anki har blivit klippt av en fin frisör.

Klart slut, fred ut!

Zanzibar insha’Allah

Om gud vill så kommer vi att befinna oss på Zanzibar i morgon kväll. Med oss till den tanzaniska skärgården har vi med oss väldigt mycket solskyddsfaktor och ännu mera arbete. Intervjuerna är transkriberade, och vi har urskiljt flera intressanta teman. Ett återkommande tema är hur samhället kring organisationen (i det här fallet Uganda och UYDEL) påverkar organisationens handlingsutrymme. Detta är förstås ingen nyhet, men just här är det väldigt tydligt att den utbredda fattigdomen, korruptionen och ett allmänt hårt socialt klimat skapar svårigheter att bedriva den typen av verksamhet som UYDEL gör. Apropå på korruption, ni har säkert läst att Sverige tidigare i veckan stoppade allt bistånd till Uganda. 15 miljoner kronor blev försnillade. Vi kan inte helt greppa den här problematiken, men vad vi har sett och vad vi har kommit fram till är att ja, korruptionen är utbredd och ja, det är en komplex problematik, men frågan är om det är ett problem som kan åtgärdas genom att dra in allt bistånd. Vi tror snarare att biståndgivarna – istället för att dra sig undan – ska jobba närmare de organisationer som befinner sig på fältet. Det skulle ge dem större kunskap om vilka behov som är störst, så att pengarna kan gå till de insatser som verkligen kan förändra situationen för till exempel utsatta ungdomar i Kampalas slum. Vad tror ni, kan vi spekulera tillsammans?

Okej, det var allt för den här gången. Angående bildbomben, internet ville inte plantera den. Inte ens en liten smällare. Vi hoppas på bättre lycka nästa gång.

Anna och Ellen

 

 

Samtidigt i Kampala

Hej!

Här kommer ett livstecken från oss. I vanlig ordning har en hel del hänt sen den senaste uppdateringen. Vi har hunnit bocka av några intervjuer och observerat en workshop, samtidig har vi haft Sverigebesök (mycket trevligt) och åkt på safari till Murchison falls nationalpark. Vi har sett en himla massa flodhästar,krokodiler, bufflar, antiloper, spindlar, ormar och blodsugande myggor…allt mycket spännande, förstås.

Den kommande veckan ska vi försöka samla in det sista materialet genom ytterligare några intervjuer, samt en fokusgrupp diskussion bland några av organisationens klienter. Veckan därpå väntar “Den stora transkriberingsveckan”…det kommer bli exakt så spännande som det låter, dessvärre. Denna vecka kommer förhoppningsvis vägas upp med en tur till Zanzibar för lite R’n’R. I övrigt så tematiserar vi gärna våra veckor, som de ordentliga studenter vi är. Den här veckan har vi till exempel “Hälsovecka”, vilket Anna firade genom att laga kikärtsbiffar med sallad till middag igår.

Ja, ni hör ju, det är hårda bud här i Kampala.

Anna och Ellen,

ps. Bildbomb kommer strax.

 

 

 

 

 

Jobb och fritid

Hej allihopa!

Det har hänt en hel del sen sist. Vi har gjort en del intervjuer och även deltagit i ett informationsmöte som UYDEL hade i ett fiskeläger, som låg ungefär fyra timmar söderut från Kampala. I det här området är det många barn som på olika vis tvingas in i människohandel. Barnen utnyttjas som billig arbetskraft, medan andra tvingas in i sexhandel. Informationsmötet ämnade att uppmärksamma dessa frågor och främja samverkan mellan olika lokala aktörer, för att motverka människohandel av dessa barn och ungdomar. Det var intressant att lyssna på olika tankar kring den här frågan, och även att få möjligheten att möta en problematik som på många sätt är främmande för oss.

Det har varit en lärorik upplevelse för oss att fördjupa oss i olika sociala frågor som är aktuella här, och även att se vilket stort engagemang organisationens socialarbetare har. Genom organisationen har vi fått möjlighet att besöka några av Kampalas största slumområden, och även fått en insikt i hur man jobbar med socialt arbete i dessa områden – det har varit en givande upplevelse som vi hoppas kunna berätta mer om genom vårt arbete. Vi jobbar vidare med att intervjua medarbetare, och även externa aktörer som organisationen samarbetar med, som till exempel UNICEF och ILO (International Labour Organization) för att nämna några, mycket intressant!

Nu kanske det verkar som att vi ägnar all vår tid till att studera, vilket delvis stämmer. Men vi lyckas även hitta på lite kul, tro det eller ej. Vi har varit på bröllop, åkt båt på Nilen, stekt vid poolen i Jinja och gjort Kampala by day och night. Och vi åker massor av busstaxi i vår iver att undvika boda bodas (motorcykeltaxi med förödande olycksstatistik). Det kanske inte låter så rafflande, men det är lite som att åka berg och dalbana, både fysiskt och socialt. Just nu ser vi fram emot att Ellens pappa kommer till Uganda. Då kommer vi att åka till Murchison Falls, och ägna oss åt flera äventyr. Mer om det nästa gång.

Anna och Ellen

“It’s perfect”

Last Thursday I made the long, windy and bumpy journey from Kathmandu to Pokhara, Nepal’s second largest city. One of my motivations for coming here was that I had been able to secure an interview with a member of the Monitoring and Evaluation (M&E) team of the biggest development project here in Nepal. This projects is a 50:50 initiative between the Government and some of the biggest donors and UN agencies operating in Nepal. The project gets a massive amount of funding (over $US760 million in it’s first year) and operates in every single district of Nepal. So I jumped at the opportunity to speak with one of the 4 district cluster M&E staff members. One reason being that this would provide a great research opportunity for my thesis findings. The other being because on a personal level, I was genuinely interested to know how they are measuring the impact of such vast funding, being dispersed into so many projects at the local level, and how these projects are measured as successful when there is so much suffering and hardship visible every where I turn in Nepal. The interview got off to a good start, courtesies were swapped and cups of tea poured. But as I was able to delve into my questions, an air of defensiveness arose. This is becoming a bit common, with M&E being a touchy subject, some people often seem worried that I am secretly their to monitor their work so matter how much I reassure them otherwise.

In this project, the Nepalese Government directs where the money should go to and what the development agenda should be. Multilateral agencies seem to get a say, but it seems to only a certain degree. The M&E staff go with checklists to assess the success of these projects, but there appeared in my view to be little recognition of the corruption in the use of development funding which so many citizens keep telling me about when I state my research topic. But when I asked my interview subjects for their perceptions on the M&E systems in place, their response, “it’s perfect” – nothing that needs to be improved, nothing not working well, everything going great, nothing more to be said. Everyone else I have had the opportunity to speak with so far has recognized innumerable challenges of M&E in Nepal. This was the first time I had heard anyone say with such strong conviction that something, anything, in this country is being done the correct way. M&E is such a difficult aspect of any development project, but more and more I am seeing just how important it is to qualify the projects being funded here. I hope in the weeks to come I am able to delve further into this issue, as well as getting less hostility in my research interviews!

Framme i Kampala

Hej!

Nu har vi (med livet i behåll) anlänt till Afrikas pärla, även känt som Uganda. Mer specifikt har vi landat i den hektiska storstaden Kampala. Under de första dagarna har vi bockat av följande: Införskaffande av nödvändig proviant så som kaffe och muffins, lärt oss att säga tack (webale!), hälsat på vår värdorganisation UYDEL, skaffat Internet samt ett SIM-kort, gått i kyrkan och lyssnat på gospel samt åkt en gastkramande tur på en motorcykeltaxi (med våra fingrar hårt fastkilade i chaufförens skinnpaj).

Imorgon har vi bokat in en planeringsträff med organisations verksamhetsansvarig samt en intervju med UYDELs program koordinator, och med det sagt är det kanske dags att presentera Uydel närmare. Uydel är som sagt en förkortning av Uganda Youth Development Link, och organisationen har arbetat med frågor som rör socialt utsatta ungdomar sedan 1993. Mer konkret handlar det om att sprida kunskap om HIV, alkohol- och drogprevention, att motverka trafficking och sexuella övergrepp mot ungdomar och på så sätt stärka ungdomars roll i samhället. Förutom att de arbetar direkt med ungdomarna i form av yrkesutbildning och boende, bedriver de också en lobby-verksamhet för att få upp de här frågorna på den politiska agendan. De arbetar framför allt i och runt om Kampala, men samarbetar även med andra NGO’s ute i landet och internationellt. Mer om Uydels arbete kommer ni att få läsa om när vi lärt känna organisationen ännu bättre!

Inför i morgon kommer vi att revidera vår intervjuguide och ladda upp med en stadig kost bestående av ris, pasta och någon form av tomatgryta.

Vi hörs snart!

Anna och Ellen