Tillbaka i Mumbai

Hej igen,

Nu är jag tillbaka i Mumbai. Så otroligt tomt, har nästan hela hostlet för mig själv. Gillar det : ) Slutskedet nu på uppsatsen. Det känns ok. Diskussionen stagnerade helt, har tagit otrolig tid att få ihop något jag är hyfsat nöjd med. Så många lösa trådar som inte riktigt leder någonstans. Tre dagar kvar i Indien, ska äta lunch med min kontaktperson på onsdag, om han dyker upp, vet man aldrig! Sen bär det av mot sommar i Sverige.

Hallå! Om det är några som faktiskt läser den här bloggen och som tänker att ni kanske vill söka, så gör det!!! Fy farao va fint det känns att avsluta fem år på Malmö Högskola i Indien, med sol och bad och att få skriva om något man tycker är intressant. MMmm!

Hursom, ska jag skypa med handledaren innan deadline imorgon, önska mig lycka till!

//Michaela

Livet på Resort

God morgon,

Jag skriver som en dåre. Så fort jag öppnar ögon tar jag fram datorn och börjar pilla, och skriver det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Känner nu! att jag börjar kunna slappna av. Men jag har en fin enkel och mycket trevlig rutin. Går upp på morgonen, sätter mig på innergården och skriver, väntar på samma frukost som jag beställer varje dag, Masala omelett och kaffe och en skål med mango. Häromdagen beskrev de olika sorters frukost som går att göra med ägg för att de trodde jag inte visste, de trodde jag beställde samma av okunskap, börja beskriva pannkakor, och scramble och kokt och stekt ägg, men jag äter fortfarande min omelett.

Ja ni, skrev klart tidigare forskning i förrgår, vilket var kämpigt så jag varvade med Pina coladas. Riktigt goda har de här. Och hänger med katterna, två tvillingkattungar.

Ska skriva klart diskussionen så är jag i princip färdig.

Hejdå!

”We Really Are Not Street Artists, We Are Military. We Are Soldiers”

Om bara tre dagar är det första deadline! Sista gången vi får hjälp/feedback av vår handledare…. Lite läskigt men såååååååå skönt!!! Den senaste veckan har vi tagit det väldigt lugnt för vi har varit i fas med skrivandet. Det vi har kvar nu är att skriva en liten slutkläm… Vilket vi tänkte ta tag i idag så vi kan vara lediga i några dagar. Vi har kommit på vad uppsatsen ska heta dessutom (se rubriken)

Förutom att plugga så spelar vi spel, lyssnar på podcasts, går ut och äter, siestar och laddar på med energi inför sommaren i Malmö. Om 10 dagar åker vi hem och vi börjar båda känna att det är dags, vilket är skönt. 2 månader har varit helt perfekt faktiskt! Förhoppningsvis får vi inte för mycket kritik av vår handledare så nästa vecka blir relativt lugn. Då ska vi hem till vår kontaktperson på en chilensk middag och se till att träffa alla vänner vi fått här.

 

Ps. Det gick inte att ladda upp bilder, wi-fi här är sååå segt. Lovar att lägga upp nästa vecka 🙂

Adios amigos!

 

 

skriv skriv skriv

Hej hallå,

Allting löste sig tillslut i Mumbai, alla intervjuer avklarade, alla papper påskrivna och efter att ha transkriberat sitter jag nu och skriver på uppsatsen dagligen. Har haft besök från Sverige, som tog lite tid, så nu håller jag på att komma ikapp. Istället för att skriva i Mumbai har jag förflyttat mig till Goa, så nu bor jag på ett resort med pool och jobbar med uppsatsen på deras innergård. Det är otroligt mysigt. Har också börjat komma till den roliga delen av uppsatsen, diskussionen. Ska bli intressant att titta på mina intervjuer från Deweys ögon. Annars händer det inte mycket. Har en fin rutin av yoga, bada, skriva, läsa, äta. Väldigt skönt med egentid också, från att ha bott i ett dorm i en våningssäng i en månad har jag nu eget rum, och massa tid att fokusera.

Hej så länge!

/ Michaela

VALPARAISO

Under veckan som varit har vi begett oss till Valparaiso. Valparaiso är en fin gammal hamnstad som ligger två timmars bussfärd från Santiago och väldigt känd för sin street art. Här har vi gått runt och fotat massa men främst har vi suttit och skrivit. De går undan nu! Alla transkiberingar är klara, metoddelen är nästan klar och vi sitter och försöker föra in all relevant fakta i resultatdelen. Det är för det mesta kul men stundvis behöver vi våra pauser. Under helgen unnade vi oss en vistelse till de några fina vingårdar som ligger runt omkring Valparaiso. Mycket gott va de! Denna veckan tänkte vi stanna i Valparaiso och fortsätta med vårt pluggande!

Hoppas ni alla har de bra!!!

Varma hälsningar från Chile

3210 meter

Tja!!

Mycket har hänt sen sist! Till att börja med så kan vi meddela att alla intervjuer är gjorda. Detta har varit en givande, stark och många gånger gripande erfarenhet. Det har varit en ära att få möta alla dessa starka människor som vågar dela med sig och det har varit så viktigt för oss att höra deras berättelser. Trots liv i uppförsbacke (både bildligt och språkligt) så är det få som klagar. De lägger istället sin energi på att saker och ting ska bli bättre. DETTA ger oss perspektiv.

Innan analysfasen av arbetet drog igång så tog vi ett par dagars ledigt och stack norrut – mot Himalaya. Från staden Pokhara så gav vi oss ut på en 3-dagars vandring med toppen av Poon Hill som mål. Det känns löjligt och lönlöst att försöka sig på en beskrivning av naturen. Vi var helt enkelt mållösa. Och andfådda!!

I grillande sol, regn och under kolsvart natt så vandrade vi ca 5-6 timmar om dagen. Det var en av de tuffaste fysiska ansträngningarna vi vart med om men samtidigt en av de finaste upplevelserna då vi är naturens nr 1 fanboys. På dag 3 nådde vi toppen på 3210 meter!!!

PS. Kan ju informera om att det är 1104 meter högre än Sveriges högsta berg… Så slipper ni UNDRA! Kebnekaise – more like Kebne-not-abig-deal-kaise! Bam!

Bilder kommer när vi sitter under ett mer stabilt Wifi-parasoll…

 

Long time No see!

Vad har då hänt sen sist undrar ni.

Ja, vi har hunnit med att göra det som var tanken att göra här i Maputo, dvs. studera. Men självklart har vi också hunnit roa oss lite.

Förra veckan så tog vi en heldag vid poolen då temperaturen nådde 33 grader. Vi har firat Valborg (med kubbspel!), en vecka för tidigt men lika kul var det. Vi har spelat fotboll med andra tjejer på den skandinaviska skolan och i tisdagskväll så visades det utomhusbio med popcorn och svenskt godis fanns det att köpa till. Detta evenemang hölls också på den Skandinaviska skolan. En påse Ahlgrens bilar framför filmen Sameblod fick det bli.

I onsdags påbörjade vi att skriva på vår resultatdel på vår C-uppsats. Strålande sol utanför fönstret men det kan inte hjälpas. Vi får alternera ”det roliga” med studierna.

Annars går tiden så fort här. I tisdags hade vi dessutom varit i Maputo halva tiden, dvs. 4 veckor och vi kan bara instämma i att tiden går fort när man har roligt.

Varje lördag, som ni nu vet, springer vi med Hash house Harriers. 8-10 kilometer brukar det bli och igår blev det ”bara” 8 km, dock i 34 graders värme. Bara det gjorde att sträckan kändes dubbelt så lång. Efteråt belönas vi alla med en kall 2M =mozambikansk öl.

Vi har också hunnit med en välförtjänt frukost på Polana hotell där vi har laddat upp med läcker mat, så nu har vi fyllt på med kalorier vi förbrände igår. Så nej (Tinas) farmor, vi magrar inte. Som vanligt så bjuder vi på lite bilder också!

Adeus från oss i Mozambique!

 

Fika-paus från skrivandet

Fotbollsträning

Poolen på Hotel Polana där vi också åt frukost

Lyxar till det med hotellfrukost

Filippa och Laura som vi träffat här i Mozambique som jobbar på svenska ambassaden

Åker med det lokala transportmedlet chapa (minibuss)

Löpturen innehöll bland annat att hoppa över lite vatten (helst utan att plurra)

The most alluring thing a woman can have is confident.” -Beyoncé

Svenskt biogodis!

Judith som är ägare på HIV och AIDS centret vi fick besöka

 

 

Namaskar!

Hallå igen,

Så mycket olika saker har hänt den här veckan. Jag har börjar transkribera tre riktigt bra intervjuer från organisationen SAC samtidigt som samma organisation har slutat höra av sig. Har fått berättat för mig att indier helst inte säger nej till något, vilket innebär att även om de inte kan så agerar de med en positiv respons. Jag är dock glad för de intervjuer jag fått och försöker ha tålamod för att se vad som händer. Det är alltså mycket kulturkrockar gällande hur jag ska bete mig i relation till organisationerna, hur på jag ska vara, vad jag ska förvänta mig etc.

Igår var jag på Fulora Foundations utställning. Den varade i tio timmar och det kom förbi en del viktiga personer i syfte att uppmärksamma eventet och barnens situation. Jag själv blev tillfrågad att hålla ett tal, vilket jag nervöst gjorde och det gick bra! Berättade lite om min relation till konst pedagogik och studien. Fick även intervjua rektorn från ett av Mumbais omtalade konstuniversitet och fick en därmed en djupare kulturell inblick kring Mumbais perspektiv på konst, konstpedagogik och konst i relation till emotionella behov. Just nu har studien ett bottom-up perspektiv från en organisation (SAC) och ett topp-down perspektiv från en annan, Fulora Foundation. För tillfället sitter jag och transkriberar, och det är fruktansvärt intressant. Det finns starka normer i Indien gällande hur en pratar om känslor och det är tydligt hur konsten blir ett verktyg för barnen att uttrycka sig gällande saker de annars inte kan prata om.

Utöver det, har jag hunnit med picknick på tak, turista i Colaba, plugga på café, museum, och hamnade på sjukhus i veckan på grund av urinvägsinfektion, vilket var en helt galen upplevelse. Mår bra nu : ) Ikväll bär det av mot en magdansuppvisning!

Hejdå så länge

 

 

 

Observation, observation, observation…

Den senaste veckan har vi observerat gatorna i Santiago. Det har varit jätteroligt! Vi har träffat flera gatukonstnärer som jobbat för att sprida sina politiska budskap i det offentliga rummet. Vår observation har vi dokumenterat i form av fotografier som sedan kommer att fungera som visuella fältanteckningar i vårt examensarbete. Dessa fältanteckningar är en del av vår metod och kommer tillsammans med de semistrukturerade- samt informella intervjuerna att vara vår utgångspunkt i vidare analys… Nog om plugg nu.

Vi har som sagt observerat vilket även innebär att vi har promenerat runt i nästan hela Santiago! Vi har gått flera timmar om dagen, ofta med någon som bor här och som har ett intresse för gatukonst så vi har fått sett riktigt intressant verk. Detta betyder såklart att vi har fått en bättre uppfattning om staden och hur allt hänger ihop. Det börjar nästan kännas som att vi bor här nu: vi har favoritrestauranger, fik och kompisar. Vi hinner inte med så mycket mer än plugga och umgås med folk vi träffat här, vilket är fint för då längtar vi heller inte hem… Snarare tvärt om – tiden går för fort! På måndag har vi varit borta i en månad redan!!! Det känns jättekonstigt att halva tiden snart är över… Dessutom har vi en hel del kvar att skriva, men det ska nog gå bra.

Annars är allt på topp här i Chile! 🙂
ADIOS BLOGGEN!

Tryckutjämna!

Hej igen!

Då vi väntar på att våra sista intervjuer ska bli av så har vi åkt på lite utflykter!

Vi tog oss därför till Patan som ligger i södra delen av Katmandudalen. Det här är en stad som genom året växt ihop med Kathmandu. Men även för det otränade ögat så märktes det viss skillnad. Kulturarvet inom konst och hantverk syntes överallt! I vart och varannat hus vi passerade, satt där en eller flera personer, beklädda i sågspån. Verken dem skapade var för fina för fotografier… (Aka jag glömde fotografera)

Philip tog sig även upp i bergen, nordost om Kathmandu. Efter 2 timmars bilresa nådde jag mitt hotell. Hotel at the End of the Universe. Och det var precis så det kändes. En idyll. Biltutorna och smoggen byttes ut mot fågelsång och friska vindar. Promenader genom barrskogar ledde mig till en 360graders outlook post på 2,200 meters höjd. Otrolig utsikt, men kanske ännu coolare var att behöva tryckutjämna påväg upp?

Hörs!