Intervjuer!!! Och besök hemifrån

Äntligen hände det. Efter en vecka i mer eller mindre ångest, där jag hade en jobbig tid eftersom mina tilltänkta intervjuobjekt inte svarade, så vände det. Jag hade skrivit mail, skrivit påminnelser, ringt och försökt få tag på någon utan resultat. Efter över en veckas väntan blev jag trött på det och helt enkelt gick bort till kommunhuset. Vid receptionen frågade jag efter kommunchefen och fick besked om att gå upp till andra våningen. En ny reception, där uppenbarligen alla visste vem jag var… Men efter en viss diskussion fick jag audiens hos förste sekreteraren till kommunchefen. Och det blev ett riktigt bra möte! Jag fick massor av information och också fått bokat ett nytt möte med chefen för avdelningen för markplanering och bygglov. Det mötet blev av i eftermiddags och även det få klassas som en succé. Plus att jag fick honom till att hjälpa mig med att boka kommande möten med hans personal. När man väl får tag på människorna är de så väldigt hjälpsamma.

Jag måste också nämna mina kontaktpersoner här som har varit ett stort stöd under tiden. Jag har verkligen haft möjlighet till att diskutera både mitt uppsatsämne och mina funderingar med dem och de har gett mig väldigt värdefulla tips både vad gäller vem som jag skulle intervjua men också inför intervjuerna. Ett stort tack till dem!

Och så har jag fått besök av min sambo! Även om vi bara har en begränsad tid tillsammans här, har han väntat tålmodigt på mig medan jag försökte finna vägarna igenom administrationens villospår. Men som belöning fick han en guidad tur i Port Louis och vi tog också tillfället i akt att besöka UNESCO Heritage Site som kallas för Aapravasi Ghat i staden. Det är en minnesplats för de arbetare som togs hit från Indien och många andra länder för att under slavliknande förhållande arbeta på sockerplantagen. Dessa arbetare är förfäder till huvuddelen av öns invånare idag. En mycket intressant och lärorik erfarenhet och väl värt ett besök: https://whc.unesco.org/en/list/1227

Förutom den kulturella upplevelsen tillsammans är det såklart underbart att få direktkontakt med sitt vardagsliv där hemma. Jag har “bara” varit här i drygt två veckor, men det känns som så mycket längre! Alla upplevelser gör att tiden får en annan dimension när man är borta så här. Väldigt givande perspektiv som är värd att ta med sig.

Är igång!

Tiden går så otroligt fort när man är på plats! Jag har redan varit här i över en vecka. Börjar få rutiner för vardagen, hittar lite lättare och tror att jag har fattat hur kollektivtrafiken fungerar här. Port Louis är en liten storstad, med cirka  150 000 invånare och till ytan inte större än att man kan promenera igenom i mindre än en timme. Men trafiken på morgnarna och eftermiddagarna påminner snarare om en mångmiljonstad… De har faktiskt också börjat bygga en metro som ska få fler att lämna bilen hemma och ta sig till stan kollektivt.

Mitt projekt är full igång. Jag lyckades få en tid för intervju med den mauritiska  antikorruptionsmyndigheten och genomförde intervjun i fredags. Det var lite spännande att få uppleva en sådan formell situation i en ny kultur. Jag hade förberett en kort presentation om mitt projekt och om vem jag är, vilket verkligen uppskattades. Rekommenderas starkt, det ger en bra inledning till mötet och ger också information till dem man träffar om syftet och bakgrunden, vilket de uppenbarligen inte alltid har. Jag träffade fyra högre tjänstepersoner och de var väldigt hjälpsamma, gav mig väldigt mycket information och tips om vad jag ska tänka på vid urvalet av kommande intervjupersoner. Känns som en bra början!

Men nu väntar en annan utmaning, då kommunchefen här i Port Louis inte svarar på mina mail, och hans godkännande behövs för att jag ska kunna gå vidare. Min plan är att be mina kontaktpersoner att trycka på lite. Tur på ett sätt att på en liten ö verkar alla känna alla…

Samtidigt som jag försöker disciplinerat arbeta varje dag, finns det utrymme för lite utflykter och nöjen också. Ön har en vacker natur med fantastiska stränder och är i övrigt väldigt rik på grönska, fåglar och mängder med småkryp. Min terrass där jag bor delar jag med två fladdermöss och massor av ödlor. Båda dessa arter jagar mygg, vilket gör dem till mina bästa vänner här 🙂

Första intryck från Mauritius

Anlände för fyra dagar sedan till Mauritius. Det absolut första som slår en är värmen och hur vänliga människorna är. Alla är så hjälpsamma, öppna och nyfikna.

Jag hade på förhand hyrt ett rum i Pointe aux Sables, en mindre stad precis utanför huvudstaden Port Louis (förort kan man kanske kalla det?). Min plan var att ägna de första dagarna åt att acklimatisera mig, men jag passade ändå på att träffa mina kontaktpersoner på plats redan på fredagen. Det blev två mycket trevliga och givande möten! Dessutom har jag fått lov att låna ett rum på Transparency International:s kontor i Port Louis, med tillgång till wi-fi och en telefon. Kontoret är inte bara en plats där jag kan arbeta, jag har också några trevliga “kollegor” här, vilket är mycket välkommet.

För att ladda upp inför arbetsveckan tillbringade jag en fantastisk helg med bad och skugga (nej, här ligger man inte i solen :D) i Flic en Flac, en av de vackra stränderna på ön. Det gav mig också möjlighet att få lära mig hur kollektivtrafiken fungerar. Ön är ganska liten så man kan lätt ta sig överallt med buss. Passade också på att smaka på lokala specialiteter såklart. Maten i sig förtjänar ett helt eget inlägg!

Så idag, måndag, den 1 april, startar jag äntligen mitt projekt på allvar! Självklart fick jag direkt hjälp av mina kollegor med att få information om hur jag kan komma i kontakt med den lokala myndigheten för att få komma dit och genomföra mina intervjuer. Så nu sätter jag igång 🙂

Bilderna visar mitt nya kontor men jag lägger också upp några bilder om hur min helg var. Jag lovar, det är ännu vackrare i verkligheten!

Slut

Det var ett tag sedan min senaste uppdatering eftersom jag har haft fullt upp och imorgon är det redan dags för hemresa. De två senaste veckorna har jag låtit uppsatsen vila helt eftersom jag har fått besök och har tillägnat tiden till att semestra. Runt två tredjedelar av hela arbetet är skriven och sista delen får arbetas på hemma. Har lite smått panik över att stora delar av den känns splittrad, men jag vet att jag kommer att kunna få ordning på det hela när jag väl är hemma och kan se till att jag får mer sjävldisciplin än nu. Tror även att det är nyttigt att ha fått lite distans från något som man arbetat så intensivt med under en längre period.

Har hunnit resa runt i norra Vietnam för att se vackra utsikter i Ha Noi, Hai Phong, Cat Ba, Ha Long och Son Tay. Har varit riktigt mysigt och har utöver längre bussresor även prövat på lokal kollektivtrafik. Priserna är galna!! Åkte mellan Son Tay och Ha Noi för 9000 dong (ca 3kr!!!!!!), alltså en resa på 4 mil.


C
at Ba, Monkey Island
Ha Long Bay30/4 i Ha Noi, firande av Reunification day (när kriget tog slut och syd friades för att enas med nord). Snacka om att det var mycket folk ute!!
Ba Vi nationalpark
Hittade en svensk bok bland livsstilssektionen!! Såklart om att man ska leva lagom.

Det har överlag varit två underbara månader i Vietnam och imorgon landar jag på svensk mark igen för att så fort som möjligt börja skriva skriva skriva igen.

MFS:are

De senaste dagarna har jag spenderat i livliga huvudstaden Ha Noi, ungerfär 10 mil ifrån Hai Phong där jag gör min studie. Igår lyckades jag stämma in en snabb med Liselott och Sara från Linköpings Universitet som jag träffade på förberedelsekursen i Härnösand i januari. De är i Ha Noi på MFS för att skriva om avfallsflöden i industrier här. Det var riktigt kul att få träffas HÄR på andra sidan jorden enbart efter att ha träffat varandra en gång i Sverige innan. Skönt att få utbyta lite erfarenheter och snacka om upplevelserna här. Efter att ha pratat vietnamesiska i sex veckor sträck och dessutom nästan enbart haft kontakt med engelska texter så rullade det svenska språket lite ovant på tungan för mig!

Det har varit en stor fördel att kunna språket både muntligt och skriftligt eftersom jag inte har behövt använda mig av tolk, vilket har sparat riktigt mycket tid. Det har också underlättat för att kunna sätta mig in i mina respondenters åsikter, värderingar och helt enkelt deras vardagsliv eftersom det ger bättre förutsättningar för en naturlig dialog. Men utöver intervjupersonerna har jag snappat upp så mycket av omgivningen och genom kontakt med andra invånare med. Nu börjar det närma sig för hemresa, men har ärligt talat ingen hemlängtan än. 🙂

Skrivandeprocess

Blev under förra veckan klar med alla intervjuer och väntar bara på att de sista enkäterna/vattendagböckerna ska lämnas in, men annars är det mest uppsatsskrivande som gäller nu! Det var en period som jag kände mig väldigt frustrerad över det jag hade åstadkommit när det gäller själva uppsatsen. Inga stycken kändes logiska, det var halva meningar i hela dokumentet (det är det dock fortfarande) och mitt teorikapitel kändes helt irrelevant. Det är ganska tufft att skriva själv och att inte kunna få ständig feedback av en partner, men flyttade runt på ett par enstaka stycken, omformulerade vissa meningar och byggde på olika kapitel med lite mer text och plötsligt kändes allting mycket bättre. Att så lite kan göra så mycket! Jag är långt från klar med de befintliga delarna, men känner ändå en viss lättnad efter att ha fått lite mer struktur på arbetet. Fick även lite feedback av min handledare hemma i Sverige, vilket ändå ger en bekräftelse på att det jag har skrivit hittills inte är helt knasigt.

Vatten

Förra veckan var jag på en minisemester och åkte till ön Phu Quoc som ligger söder om Kambodja och Vietnam. Det var riktigt härligt och fint. Ön lever på sin turism, men är än så länge inte överexploaterat. Det märktes dock när jag åkte runt att det håller på att byggas nya hotell lite här och där. Jag hoppas på att den kan få behålla sin naturliga omgivning utan att förstöras för mycket i framtiden.  Denna veckan har jag fortsatt med mina intervjuer och jobbat med min uppsats i samma fart. Snart har jag varit här i fyra veckor, vilket innebär att jag har varit här cirka hälften av min planerade tid redan! Det känns lite bisarrt att det har gått så snabbt. Sommaren börjar rulla in och vädret blir långsamt varmare. Får uppdateringar från anhöriga i Sverige hela tiden om hur det snöar där hemma igen, att det är jättekallt och att det stormar.

Eftersom mitt arbete handlar om hushållsanvändning av vatten så känns det extra intressant hur jag själv får ta del i min frågeställning, eftersom jag har behövt utföra handlingar som kräver vatten i vardagslivet. Hur jag använder vatten här skiljer sig så mycket från i Sverige där jag är van vid att kunna sätta på kranen och dricka så fort jag blir törstig. I Vietnam bör vattnet kokas, och allra helst filtreras, för att det ska kännas säkert att drickas. I de flesta hushåll har man därför alltid flera termosar och olika vattenbehållare med kokat eller filtrerat vatten hemma som är redo att användas när det behövs.

Andra veckan

Nu har jag redan varit här i två veckor och har kommit igång med själva studien. Själva intervjuerna går mycket smidigare än vad jag hade förväntat mig. De senaste dagarna har varit ganska intensiva med många nya respondenter, vilket förstås är tack vare hjälpen jag får av min kontaktperson. Jag lär mig efter varje person hur jag bör gå tillväga för att nästa intervju ska vara mer framgångsrik. Det kan vara tufft ibland när personen inte är så pratsam av sig. Nu tar jag paus i ett par dagar och ska istället fokusera på att påbörja en stabil grund för uppsatsskrivandet.

Haiphong är en ganska typisk vietnamesisk tät storstad med mycket buller. Det enda stället som man kan promenera på i lugn i ro utan att oroa sig för trafiken är i området kring sjön Tam Bac. Folk samlas här när de vill gå i lugn i ro, jogga, träna eller bara “gå på stan”. Hit brukar jag också gå när jag vill koppla av.

Framme i Haiphong

I måndags kom jag fram till Hanois flygplats för att sedan åka vidare direkt mot Haiphong där jag ska göra min studie. Jag hade tänkt skriva ett inlägg tidigare i veckan, men blev oväntat av med internetåtkomsten i några dagar. Jag har inte heller kollat på några nyhetssändningar eller läst tidningar, så det känns som att jag är lite avskärmad. Vet ärligt talat inte riktigt vad som har hänt i världen. Annars har de senaste dagarna har bara ägnats åt att planera, strukturera upp och översätta min metoddelar. Nästa vecka tänkte jag komma igång med intervjuandet.

Det är behaglig temperatur här, mellan 20-25 grader, men något som INTE är behagligt är att det är otroligt fuktigt!! Man blir klibbig bara av att sitta still. Bättre med lite D-vitamin än snöiga Malmö ändå tänker jag. Det blev bara en kort uppdatering denna gång, skriver mer nästa gång.

Anna

¡Bienvenido!

Igår firades min och Felicias två-veckors-dag i Costa Rica med egenlagad middag, en Imperial och det nya Girls-avsnittet. Vår vistelse i Costa Rica startades med intensiva studier då vi hade en inlämning strax efter vår ankomst. Men innan dess hann vi med några nätter i huvudstaden San Jose där vi blev fint välkomna av vår kontaktperson, Natalia på Travel Exellence. Vi bodde hos hennes syster, Alexandra i centrala San Jose i en allt för bekväm lägenhet (till skillnad från hur vi senare skulle bo). Morgonen efter att vi hade anlänt skjutsade Alexandra oss till hennes favorit soda (lokal costericansk restaurang). Vi åt Gallo Pinto för första gången, costerikansk frukost bestående av ris och svarta bönor (vilket alla costericanska rätter innehåller), stekt banan och majsbröd. Huvudstaden var inte så mycket att hurra för, men klimatet var precis som en perfekt sommardag i Sverige.
Innan vi begav oss vidare så hade vår första intervju i San Jose med hållbarhetsansvarig på resebolaget Travel Exellence. Vi åkte till Montezuma, en mindre ort på halvön Nicoya Peninsula. Efter lyxboendet i San Jose hamnade vi på ett riktigt sunkigt hostel. Men vi såg det som en del av upplevelsen och välkomnade alla nyfikna besökare som kröp in i vårt rum, vår säng och väskor. Efter intensivt pluggande och avklarad tentainlämning firade vi med en näradödenupplevelse i samband med att vi klättrade upp för ett vattenfall. Det var värt det jag lovar, men vilken lättnad det var när vi upptäckte den alternativa vägen för att klättra ner. Vi besökte även Costa Ricas första nationalpark, Cabo Blanco. Fem kilometer trekking genom kuperad terräng och vi kom fram till den finaste stranden, och för ett tag där var vi helt själva. Vi såg alla möjliga djur och hörde alla möjliga ljud. Vi begav oss samma dag vidare till Santa Teresa.

Santa Teresa, jag är mållös. Om Montezuma var otroligt fint så är Santa Teresa det multiplicerat med 5. Vi bor på ett jätte mysigt guesthouse där pluggfokus är på topp (speciellt liggandes i hängmattan). Stranden sträcker sig i mil, solnedgångarna är så fina att det är skrattretande och människorna är så mysiga. I förra veckan testade jag att surfa för första gången, wow alltså! Fun facts om Santa Teresa: igår fick vi fick lära oss att Santa Teresa är en ort som ligger mitt i en så kallad ”blue zone” (en av fem i världen). En blue zone innebär att sannolikheten är två gånger större än genomsnittet att invånare blir 90 år eller äldre och att personer blir över 100 år mer än vanligt, allt beroende på livsstil. Något att anamma kanske?

För övrigt hade vi vår första intervju i lördags med en turist från hotellet Nautilus Boutique Hotel. Efter en del stress över att våra frågor inte skulle generera bra svar var det en lättnad när intervjun visade sig vara givande. I skrivande stund har vi bokat in två intervjuer till senare ikväll då vi befinner oss i receptionen till hotellet Nautilus i jakt på fler turister. Senare idag ska vi bege oss till ett annat ekocertifierat hotell (Florblanca) för att se om vi kan få tag på ytterligare turister att intervjua. Därefter blir det antagligen en eftermiddag på stranden.
/Hanna

.