Estamos aquí!

HOLA! 

Nu är vi i Lima! Det har varit en låååång flygresa, närmare bestämt 24 timmar. Under dessa 24 timmar har vi hunnit mellanlanda i både Frankfurt och Panama. Kollat på två olika filmer, ätit mat och försökt att sova.

Vi landade i Lima 00:00 och tog en taxi till vårt hostel som ligger i området Miraflores. Miraflores är ett område som är väldigt modern och lyxigt. Det kryllar av Starbucks, barer, klubbar och restauranger här. Det kanske inte är vad man har tänkt sig om ett U-land, men vi fick höra av en ”local” att det finns enorma klyftor i Lima. Vilket också märks när man åker med bussen till andra delar av Lima.

Vi är extrem jetlaggade därav har vi somnat klockan 19:00 de första dagarna och vaknat vid 04:00. Vi har också hunnit med att träffa vår kontaktperson Julia och besökt organisationen. Det var väldigt spännande att träffa henne och hennes kolleger. Det kändes häftigt att stå framför Julia som vi har mailat med fram och tillbaka med i över ett år.  Vi kommer att berätta mer om organisationen i ett annat inlägg, ni får nöja er så länge med lite bilder.

Besos!

 

Från mötet med Red Sida

Från mötet med Red Sida

Böcker som organisationen har skrivit.

Böcker som organisationen har skrivit.

Fint graffiti på gatorna

Fint graffiti på gatorna

Inkamarket, där det finns massor med fina mönster

Inkamarket, där det finns massor med fina mönster

Kaktusar i varje hörn

Kaktusar i varje hörn

GOD JUL!

God jul och god fortsattning allihopa! Nu ar vi tillbaka i Havanna efter tva fantastiska veckor pa cayo coco, ciego de avila och varadero. Massor sol och bad och lite ovanligt julfirande. Nu ar det inte langt kvar innan vi aker hem, vi har valdigt blandade kanslor. Men vi har hunnit allt vi behover gora infor studien och kanner oss valdigt nojda med det vi har astadkommit. Nu ska vi passa pa att njuta av havanna vara sista dagar och besoka alla vara favvisstallen och umgas med vara kubanska vanner.

Nar vi kommer hem och har tillgang till battre internet lagger vi upp ett mer informativt inlagg om kuba. Ha det gott tills dess!

Hola!

Hej! Igar hade vi en till intervju. Eftersom att halsoministeriet blockerar oss fick vi forsoka hitta andra vagar. Darfor hjalpte mamman i familjen vi bor hos oss sa att vi kunde fa en intervju med kvarterets sjukskoterska. Vi var tveksamma till hur mycket det skulle kunna ge oss och var studie om preventivt arbete med hiv, men det visade sig bli en av de basta intervjuerna vi haft!

I eftermiddag ska vi har vara sista intervjuer och sedan blir det transkribering av dom innan vi aker ivag till vart lyxiga hotell pa cayo coco! Det kommer bli en himla skillnad fran vart Havanna-liv!

Nu ar det bara 2,5 veckor kvar for oss och det borjar kannas trakigt, vi vill ju inte lamna underbara Kuba! Men det ska ocksa bli skont att komma hem till nara och kara och ata svensk mat igen! Vi har dock hittat en svensk restauang i Havanna sa vi fick i oss lite kottbullar med mos och toast skagen, mycket nojda!

Vi hors snart igen!

Kram!

 

 

Nu ar vi tillbaka igen!

IMG_0595 IMG_0777 IMG_0404 IMG_0765 IMG_0367

Hej allihopa! Nu ar det ett tag sen vi skrev! Detta darfor att vi har rest runt lite pa Kuba och inte kunnat fa tag pa internet! Vi har varit i Vinales, en liten bergsby med massor av tobaksplantage och stora grona berg. Vi har ocksa varit i trinidad som ar en gammal jattefin liten stad med en heeeelt fantastisk strand (se bilden nedan). Vi har ocksa haft besok fran Sofias foraldrar men aven nagra vanner fran Sverige, jatteroligt att fa visa dom vart liv har pa Kuba!

Vad galler studien sa gar det lite sadar.. Halsoministeriet pa Kuba har satt lite kappar i hjulet for oss och vi har fatt tanka om lite. Men vi har redan gjort nagra intervjuer och vi har nagra pa gang sa vi tror det kommer bli bra anda.

Nu ar det bara tre veckor kvar och nasta vecka ska spenderas pa en o som heter Cayo coco som ska ha den finaste stranden i karibien. Detta ser vi fram emot. Fram tills dess ar det fullt os med uppsatsen sa vi kan ta semester med gott samvete.

Som ni ocksa kan se ar julforberedelserna i full gang pa kuba! Kubanerna julpyntar for fullt och vi har till och med fatt en liten lysande julgran pa vart rum. Mysigt!

Nu ar internettiden snart ute igen men vi forsoker blogga mer snart, hall utkik!

 

Tillbaka i Havanna!

Hej hej! Varadero var fantastiskt och vi fick oss en riktig semester! Stranden ar superfin och maten var god, lite val turistigt kanske men det kan vara nice det ocksa!

Imorgon ar det dags for forsta intervjun, vi har jobbat ihop en intervjuguide de senaste dagarna och det kanns lite pirrigt men ocksa roligt att satta igang. Vi kommer anvanda oss av en kubansk kompis som tolk och han ar valdigt duktig pa engelska sa det kanns bra.

Har kommer aven lite bilder fran underbara Kuba!

IMG_0114 IMG_0176 IMG_0235 IMG_0242

Nu borjar det lossna!!!

Hej! Andra veckan i Havanna och vi har borjat komma in i det kubanska livet. Vi har stott pa en del problem med vara intervjuer men det verkar ha lossnat nu och nasta vecka ska vi satta igang och intervjua! Kubaner ar inte sa stressade av sig och man vet aldrig riktigt om det blir som de sager. Men vi haller tummarna!

Denna helgen ska vi aka till Varadero, en paradisstrand 3 timmar utanfor Havanna. Vi fortjanar lite semester och sol och bad efter tva handelserika veckor.

Internet pa Kuba ar inte det basta. Det ar dyrt och gar inte alltid att lita pa. Dessutom maste vi ibland koa ca 1 timme for att fa en dator. Darfor kan inte uppdateringen pa denna bloggen bli sa bra som vi hade hoppats men vi gor vad vi kan! Vi ska ocksa forsoka fa upp en bild eller tva ratt snart.

Kuba ar fantastiskt och vi ar sa glada att vi har manga veckor kvar. Ciao!

Den barmhärtige samariten

Tidigt måndag morgon styrdes kosan från Phnom Penh till Siem Reap. Vi åkte minibuss tillsammans med ett gäng khmerer, med en AC under all kritik på världens värsta vägar. Här lägger man sina liv i en pojkspolings (chaufförens) händer.. Men resan gick bra, tack och lov. Och fler minibussresor ska det ju bli så det är bara att härda ut. image Siem Reap är en vacker stad med fina hus och det rinner en flod igenom genom staden. För tio år sedan var staden knappt utvecklad, då levde de fattiga familjerna längs med floden. Idag är deras hus rivna och familjerna drivna ut på landsbygden, husen är ersatta med stora hotell och restauranger. För tio år sedan var även Siem Reap ett paradis för pedofiler. Gatubarn kunde enkelt tas med hem för sex utan att någon reagerade. Idag sker utnyttjandet under andra omständigheter. Bordeller har till exempel stängts ner vilket tyder på att regeringen och medborgarna fått upp ögonen för problemet och reagerat. Samtidigt har den sexuella exploateringen bytt arena. Pedofilerna hittar alltid sina vägar att nå barnen.

Området runt omkring Siem Reap är det mest tempeltätaste i landet och vi har besökt Angkor Wat, det mest kända templet. För att komma in behövde man vara påklädd kan man säga. Josse fick därför köpa sig ett par byxor, Simone var förberedd med kläder i väskan. Såklart fanns det klädstånd utanför ingången med överpriser utan dess like. Och de som arbetade här var mestadels barn. De kastade komplimanger över oss och försökte få sålt allt från hattar till vykort med säljknepet ”att de inte har råd att gå i skolan om vi inte handlar av dem”. Saken är den att barnen har möjlighet att gå i skolan, men det är på grund av oss turister de inte gör det. Troligtvis finns det turister som ger barnen flera dollars i medömkan, här är det inte svårt att känna empati för dessa barn. Här finns så många NGOs som arbetar för att barnen ska gå i skolan och det är givmilda turister (som tror de gör gott) som får barnen att sluta skolan. Tyvärr är det mer lönsamt att gå på gatan här än att arbeta. Och det är tack vare oss turister. Det är farligt att lära barnen att alla västerlänningar är givmilda och snälla, på så sätt är de lätta offer för de västerlänningar som faktiskt gör dem illa. Men nåväl, vi svettades omkring på Angkor Wat tillsammans med ett gäng danskar och en italienare som var sönderskrapad efter en mc-olycka. Josse har aldrig sett så faschinerad ut tidigare. Simone har aldrig svettats så mycket tidigare. Men det var en upplevelse! I övrigt är Siem Reap uppbyggt för turister på ett helt annat sätt än vad Phnom Penh är. Det finns en pubgata där ölen är billigare än vatten och musik spelas så högt att man får tinnitus. Restauranger, barer och caféer trängs i gränderna och det är lättare att hitta amerikansk och mexikansk mat än vad det är att hitta asiatisk mat. image   Vi har träffat Ratha, en kille som vår vän Jenny från Sverige introducerat oss för. Han har visat oss runt bland nattlivet och tog igår med oss på en ladyboyshow. Vi är egentligen emot dessa shower då många av de pojkar och män tvingas till att bli dessa underhållare under våldsamma förhållanden där det förekommer både misshandel och våldtäkt. Men vi var ändå nyfikna på vad det är för show men framför allt vilka människor dessa shower lockar till sig. Det var ingen klubb vi besökte utan en gaybar. Därför ser troligtvis förhållandena för ladyboysen annorlunda ut än vad vi misstänkte. Gästerna bestod främst av västerländska äldre män, men även kvinnor, par och yngre människor. De som arbetar på baren, servicepersonalen, tjänar mellan 70-100$ i månaden, vilket faktiskt är en medelinkomst här. En månadshyra ligger på drygt 50$ i månaden, så då förstår ni hur låg månadslön det är. Vi fick veta att det är vanligt att män, som arbetar på gaybarer och gayklubbar med den underbetalda lönen, prostituerar sig. Det var obehagligt att se hur västerländska män samlades runt barpersonalen som flugor, smekte dem på rumpan och kysste dem på kinden. Vi förstår de skrattande pojkarna och männen som arbetar där, de ser att de rika, västerländska männen sitter på deras överlevnad. Men vi kan inte förstå dessa turister som kommer hit för att leva ut sin sexualitet på detta fruktansvärda sätt. Det säger mycket om deras människosyn och sexualitet. Om deras svaghet. De försvarar med största sannolikhet sexköpen med att de ser sig själv som ”snälla”, att de ”hjälper pojkarna”, att ”de är tillförlitliga” och ”aldrig elaka”. Den-barmhärtige-samariten-tänket. Att de gör de fattiga människorna en tjänst. image Något av det vidrigaste såg vi då vi skulle gå från baren. Helt öppet i folkvimlet satt en gammal man med en pojke, 7-8 år, bredvid sig vid ett litet bord. Mannen smekte pojken över låret och skrevet medan den försynte pojken bara satt där och drack sin fanta. Vi har blivit strikt avrådda från att själva gripa in då vi får syn på dessa situationer. Men det är så svårt när känslorna kokar i en. Ilska. Rädsla. Hat. Sorg. Oro. Istället ska man som privatperson ringa hot-line, en tipstelefon vid misstanke om utnyttjande av barn. Dessa telefonnummer finns uppsatta på stora plakat runt om i varje stad. Väldigt gripande.

Vi har haft vår intervju med Christian, en man från Sverige vi haft kontakt med i snart ett år. Han har bott och arbetat i Kambodja i nio år, främst med utsatta barn. Han arbetar som rådgivare för de socialarbetare som arbetar på ett barnsjukhus här i Siem Reap. Han möter därigenom barn som blivit sexuellt utnyttjade. De har fått in spädbarn med gonorré, många hivsmittade barn vårdas här, pedofiler lämnar in sina offer här för att sedan komma och leta efter dem. Listan är lång på vad han har fått se genom sitt arbete. Han berättade även om barnhemstätheten här och hur enkelt det är att starta upp ett barnhem här. Ett flertal barnhem startas upp av pedofiler. Projekt som tar år för pedofilen; att skapa kontakter, finansiering, rykte, personal. Flera års arbete för att ha enkel tillgång till att sexuellt utnyttja barn. Att det finns så många barnhem är ett stort problem i Kambodja.

Xoxo

Forsta veckan i Havanna!

Hej! Nu har vi antligen fatt internet for forsta gangen, det ar inte det enklaste har i Havanna! Det ar dock det enda problemet vi har stott pa, annars flyter allting pa som det ska. Havanna ar fantastiskt och pa bara ne vecka har vi redan hunnit halsa pa organisationen som vi ska intervjua, sightseeat och varit pa stranden! Plus druckit massa mojitos och atit hummer och diverse andra skaldjur 😀 Snart narmar sig helgen och ikvall ska vi ga salsakurs hos en kompis och sedan ge oss ut och visa vara nyforvarva skills. Nasta vecka ska vi satta igang med intervjuerna och det ska bli valdrigt spannande. Vi bor hos en helt fantastisk familj som tar hand om oss som deras egna barn och hjalper oss med allt.

Nu maste vi ga! Ha det bra sa hors vi snart igen!

Sofia och Emelie

 

 

Mänsklig värme och mänsklig ondska (Josse är bäst på att komma på titlar enligt henne själv)

Vi har nu träffat vår fantastiska kontaktperson, Ny Chandy. Vi har haft kontakt med honom i nästan ett år så det kändes väldigt speciellt att äntligen få träffa honom. Vi fick direkt intrycket av att han är en varm och godhjärtad person. Han har studerat juridik större delen av sitt liv och är grundare av organisationen Legal aid of Cambodia och har vid sidan av en advokatbyrå med tre anställda advokater. Han kom och hämtade oss vid hotellet och körde oss runt och visade oss de delar av Phnom Penh där de rika bor. De familjer med mycket pengar här äger i snitt 60 lägenheter var. Samtidigt lider större delen av befolkningen av fattigdom. Sånt snedvridet och orättvist samhälle! En positiv överraskning med vårt möte var att vi fick veta att han har många kontakter med olika NGOs här i stan som arbetar med barn som fallit offer för sexuell exploatering, både jurister som arbetar för att förstärka lagstöden för barnen men även socialarbetare som arbetar i direkt kontakt med barnen. Vi kommer därför få intervjuer med fler organisationer än vad vi hade hoppats. Imorgon bitti ska Chandy komma och hämta oss för att ta oss till sitt kontor. Det ska bli intressant att se mer konkret vad han arbetar med samt att få en intervju med honom. image

Chandy och två bleka sälar

Vi har även fått klartecken från APLE, den organisation vi velat fokusera på sedan start, att vi kommer kunna göra observationer och intervjuer med de som arbetar där. APLE är en NGO bestående av socialarbetare som arbetar med att sätta dit västerländska pedofiler i syfte att skydda barn från kommersiell sexuell exploatering. APLE bedriver sin verksamhet i Phnom Penh, Siem Reap och Sihanoukville och vi kommer att fokusera på verksamheten i Phnom Penh. APLE arbetar även med rehabilitering och stöd för de barn som utsatts för kommersiell sexuell exploatering och deras familjer. Tanken är att vi ska få vara med då de bedriver sitt arbete vilket ska bli otroligt spännande!

Ska vi snacka nöjen så kan vi meddela att vi har hängt med ett gäng amerikanska militärer. Igår drack vi bärs på en takterass med utsikt över halva Phnom Penh. Imorgon ska vi tillsammans med dem utforska vattenfestivalen som varar i tre dagar här i stan längs med floden och ute på Diamantön. Tydligen är det massa båtar som tävlar, varje provins i Kambodja har varsin båt så det lär va ett x antal hundra som tävlar. Det är även massa konserter, matstånd och marknader. Det lär vara drygt två miljoner människor som besöker Phnom Penh under festivalen så är det trångt på gatorna nu så får vi väl se hur här ser ut imorgon…

Igår besökte vi S-21 Tuol Sleng vilket var en fruktansvärd upplevelse. Imorgon efter vårt besök hos Chandy är vår plan att åka till Choeung Ek, ett av flera Killing Fields som under Pol Pots regim fanns i Kambodja. Hit fördes intellektuella, utlänningar, homosexuella, religiösa och andra som enligt regimen var ett hot för bonderepubliken för avrättning. De röda khmererna avrättade mellan 1,5 till 3 miljoner under 1975 – 1979 för att eliminera de som ansågs vara ett hot mot revolutionen om ett samhälle utan städer, klasser, kontakt med omvärlden, pengar eller avancerad teknik. Barn avrättades för att undvika att de skulle hämnas de röda khmererna i vuxen ålder. De avrättade barnen genom att hålla dem i anklarna och svinga dem mot ett träd tills skallen krossades. Annars kastade en soldat upp ett barn i luften medan en annan soldat skulle pricka han eller hon med ett skott. Vidrigt. Tydligen ska detta Killing Field vara en hemskare upplevelse än S-21 Tuol Sleng. Ondska i sin renaste form.

Xoxo

Dagen vi aldrig trodde skulle komma

Nu har vi anlänt till Phnom Penh. Flygresan till Bangkok från Kastrup var outhärdlig med en massa skrikande spädbarn och alkoholiserade män. Med ett försenat plan från Bangkok ändrade vi äntligen kambodjansk mark. Påpälsade i tre lager kläder svettades vi som djur när vi försökte förstå oss på hur man söker visum och trycker fingeravtryck. Våra ryggar bröts av den tunga packningen och våra ben är numera svullna som falukorvar. Men vad gör väl det? VI ÄR JU HÄR! Då tänker ni såklart att ja nu ska de ut och se byn och sånt där skoj. Men ack nej, vi håller oss på hotellet och beställer room service istället. Med fördragna gardiner och ACn på iskall styrka. Ikväll rör vi oss bort bland vimlet (om vi inte somnar tidigt) eller får för oss att unna oss varsin massage. Xoxo   image

image