MAVA and my project

Last week was Diwali, the Hindu festival of light. Diwali symbolises the spiritual victory of light over darkness, good over evil and knowledge over ignorance. Homes and buildings are decorated with lights, firecrackers are being set on fire in almost every street corner and it is not only cute little *pops* and *cracks* but rather the sounds of tiny bombs. Everyone is laughing at me for jumping of my chair from being startled. It feels like even the cats who lives in my apartment are looking at me weirdly after my little jerking dancemoves.

As promised in my last post I will give you a short introduction to the organisation I will be working with and what my study will be about.

The Mumbai based NGO Men Against Violence and Abuse (MAVA) is the first men’s organization in India directly intervening against gender-based violence towards women. For the past 25 years MAVA has been working on engaging men and boys in India on gender issues and equality. Over the years, they have developed several methods for involving young people through interactive workshops, street-plays, newspapers, poetry reading sessions, talks and discussions.

See their website for more info: www.mavaindia.org

I will be doing a qualitative study on one of MAVA’s programs. A one year mentor-training program engaging male college students in conversations addressing issues related to gender based discrimination and violence. The growing demand of involving men and boys to achieve gender equality has led to an increased number of organisations and programs around the world to answer this demand. Where MAVA is one of them. With the theory that gender norms and social values are socialised from an early age, leading to the unequal power relation, MAVA tries to break gender stereotypes and change men’s and boys’ views on patriarchal society. I intend to interview 10 college students who have recently completed MAVAs one-year mentor training to investigate how they describe their experiences of the program. Focus will be on the training program seen from the participating students’ perspective ending in a report for MAVA to use in developing their approaches and programs.

My overall research question aims to cover: How do the interviewed participants of MAVA’s mentoring training describe the programs content and the impact it has had on how they perceive gender-based discriminations, equality and patriarchal norms in society after completing the one-year program?

Priya and me at Tata Institute of Social Sciences

One last exciting thing before I end this post is that I yesterday met with Priya, my translator for this project. She is herself studying a master in Social Work at Tata Institute of Social Sciences here in Mumbai. It was great to meet her to discuss the best way to go about the interviews which I hope we can start with next week!

Take care,

Petronella

First week in Mumbai

India, Mumbai:
As part of my Bachelor degree in Social Work at Malmö University I spent five months earlier this year in Mumbai to carry out my field placement (Verksamhetsförlagd utbildning). The internship was with a non-governmental organisation called Vacha which focuses on girls’ and young women’s empowerment and education. Vacha is a term in several Indian languages meaning speech, articulation and self-expression and the organisation work to give the girls a voice and a platform to be able to speak up in their communities and public spaces. If you want to read more about their work in their community centres in and around Mumbai you can follow the link below: www.vacha.org.in

 

Going home in the “rik” Click for GIF

I am now back in Mumbai for a MFS and looking forward to further experience this fast paced and intense life that this city, with a population of about 22 million, has to offer. The people, the food, the sounds and the smells. The culture, the colours and celebrations. The luxury and the poverty. The traffic… well maybe not so much the traffic but at least you always have something interesting to look at while you are stuck in an auto rikshaw. Surrounded by hundreds of other “riks”, cars, motorbikes, trucks, dogs, goats, street sellers, all while in 36 degrees, breathing in the heavenly smell of pollution. How can one  not I love it?

 

Adventures in South Mumbai

 

 

India is the fastest growing economy in the world. However, not everyone seems to be onboard the fast moving train of progress. The Indian middle class might be growing but there is, for example, a gaping rural-urban divide as well as a gender discriminations when it comes to economic progress and development. So yes there is a whole bunch of inequalities in this country. Not only economic, but also when it comes to social rights  and opportunities. But there is also good things happening:

A ban of single use plastic
Decriminalizing homosexuality

The above links are just two examples of big top-level decisions. However, on grassroot level great things are happening every day. I have seen this during my internship and I get motivated by these hardworking people that want to see positive change in their communities and country.

So follow me on my two months minor field study to see where it takes me. In my next post I will introduce you to my project and the organisation I will be working with – Men Against Violence and Abuse.

Take care of eachother,

Petronella

Estamos aquí!

HOLA! 

Nu är vi i Lima! Det har varit en låååång flygresa, närmare bestämt 24 timmar. Under dessa 24 timmar har vi hunnit mellanlanda i både Frankfurt och Panama. Kollat på två olika filmer, ätit mat och försökt att sova.

Vi landade i Lima 00:00 och tog en taxi till vårt hostel som ligger i området Miraflores. Miraflores är ett område som är väldigt modern och lyxigt. Det kryllar av Starbucks, barer, klubbar och restauranger här. Det kanske inte är vad man har tänkt sig om ett U-land, men vi fick höra av en “local” att det finns enorma klyftor i Lima. Vilket också märks när man åker med bussen till andra delar av Lima.

Vi är extrem jetlaggade därav har vi somnat klockan 19:00 de första dagarna och vaknat vid 04:00. Vi har också hunnit med att träffa vår kontaktperson Julia och besökt organisationen. Det var väldigt spännande att träffa henne och hennes kolleger. Det kändes häftigt att stå framför Julia som vi har mailat med fram och tillbaka med i över ett år.  Vi kommer att berätta mer om organisationen i ett annat inlägg, ni får nöja er så länge med lite bilder.

Besos!

 

Från mötet med Red Sida

Från mötet med Red Sida

Böcker som organisationen har skrivit.

Böcker som organisationen har skrivit.

Fint graffiti på gatorna

Fint graffiti på gatorna

Inkamarket, där det finns massor med fina mönster

Inkamarket, där det finns massor med fina mönster

Kaktusar i varje hörn

Kaktusar i varje hörn

GOD JUL!

God jul och god fortsattning allihopa! Nu ar vi tillbaka i Havanna efter tva fantastiska veckor pa cayo coco, ciego de avila och varadero. Massor sol och bad och lite ovanligt julfirande. Nu ar det inte langt kvar innan vi aker hem, vi har valdigt blandade kanslor. Men vi har hunnit allt vi behover gora infor studien och kanner oss valdigt nojda med det vi har astadkommit. Nu ska vi passa pa att njuta av havanna vara sista dagar och besoka alla vara favvisstallen och umgas med vara kubanska vanner.

Nar vi kommer hem och har tillgang till battre internet lagger vi upp ett mer informativt inlagg om kuba. Ha det gott tills dess!

Hola!

Hej! Igar hade vi en till intervju. Eftersom att halsoministeriet blockerar oss fick vi forsoka hitta andra vagar. Darfor hjalpte mamman i familjen vi bor hos oss sa att vi kunde fa en intervju med kvarterets sjukskoterska. Vi var tveksamma till hur mycket det skulle kunna ge oss och var studie om preventivt arbete med hiv, men det visade sig bli en av de basta intervjuerna vi haft!

I eftermiddag ska vi har vara sista intervjuer och sedan blir det transkribering av dom innan vi aker ivag till vart lyxiga hotell pa cayo coco! Det kommer bli en himla skillnad fran vart Havanna-liv!

Nu ar det bara 2,5 veckor kvar for oss och det borjar kannas trakigt, vi vill ju inte lamna underbara Kuba! Men det ska ocksa bli skont att komma hem till nara och kara och ata svensk mat igen! Vi har dock hittat en svensk restauang i Havanna sa vi fick i oss lite kottbullar med mos och toast skagen, mycket nojda!

Vi hors snart igen!

Kram!

 

 

Nu ar vi tillbaka igen!

IMG_0595 IMG_0777 IMG_0404 IMG_0765 IMG_0367

Hej allihopa! Nu ar det ett tag sen vi skrev! Detta darfor att vi har rest runt lite pa Kuba och inte kunnat fa tag pa internet! Vi har varit i Vinales, en liten bergsby med massor av tobaksplantage och stora grona berg. Vi har ocksa varit i trinidad som ar en gammal jattefin liten stad med en heeeelt fantastisk strand (se bilden nedan). Vi har ocksa haft besok fran Sofias foraldrar men aven nagra vanner fran Sverige, jatteroligt att fa visa dom vart liv har pa Kuba!

Vad galler studien sa gar det lite sadar.. Halsoministeriet pa Kuba har satt lite kappar i hjulet for oss och vi har fatt tanka om lite. Men vi har redan gjort nagra intervjuer och vi har nagra pa gang sa vi tror det kommer bli bra anda.

Nu ar det bara tre veckor kvar och nasta vecka ska spenderas pa en o som heter Cayo coco som ska ha den finaste stranden i karibien. Detta ser vi fram emot. Fram tills dess ar det fullt os med uppsatsen sa vi kan ta semester med gott samvete.

Som ni ocksa kan se ar julforberedelserna i full gang pa kuba! Kubanerna julpyntar for fullt och vi har till och med fatt en liten lysande julgran pa vart rum. Mysigt!

Nu ar internettiden snart ute igen men vi forsoker blogga mer snart, hall utkik!

 

Tillbaka i Havanna!

Hej hej! Varadero var fantastiskt och vi fick oss en riktig semester! Stranden ar superfin och maten var god, lite val turistigt kanske men det kan vara nice det ocksa!

Imorgon ar det dags for forsta intervjun, vi har jobbat ihop en intervjuguide de senaste dagarna och det kanns lite pirrigt men ocksa roligt att satta igang. Vi kommer anvanda oss av en kubansk kompis som tolk och han ar valdigt duktig pa engelska sa det kanns bra.

Har kommer aven lite bilder fran underbara Kuba!

IMG_0114 IMG_0176 IMG_0235 IMG_0242

Nu borjar det lossna!!!

Hej! Andra veckan i Havanna och vi har borjat komma in i det kubanska livet. Vi har stott pa en del problem med vara intervjuer men det verkar ha lossnat nu och nasta vecka ska vi satta igang och intervjua! Kubaner ar inte sa stressade av sig och man vet aldrig riktigt om det blir som de sager. Men vi haller tummarna!

Denna helgen ska vi aka till Varadero, en paradisstrand 3 timmar utanfor Havanna. Vi fortjanar lite semester och sol och bad efter tva handelserika veckor.

Internet pa Kuba ar inte det basta. Det ar dyrt och gar inte alltid att lita pa. Dessutom maste vi ibland koa ca 1 timme for att fa en dator. Darfor kan inte uppdateringen pa denna bloggen bli sa bra som vi hade hoppats men vi gor vad vi kan! Vi ska ocksa forsoka fa upp en bild eller tva ratt snart.

Kuba ar fantastiskt och vi ar sa glada att vi har manga veckor kvar. Ciao!

Den barmhärtige samariten

Tidigt måndag morgon styrdes kosan från Phnom Penh till Siem Reap. Vi åkte minibuss tillsammans med ett gäng khmerer, med en AC under all kritik på världens värsta vägar. Här lägger man sina liv i en pojkspolings (chaufförens) händer.. Men resan gick bra, tack och lov. Och fler minibussresor ska det ju bli så det är bara att härda ut. image Siem Reap är en vacker stad med fina hus och det rinner en flod igenom genom staden. För tio år sedan var staden knappt utvecklad, då levde de fattiga familjerna längs med floden. Idag är deras hus rivna och familjerna drivna ut på landsbygden, husen är ersatta med stora hotell och restauranger. För tio år sedan var även Siem Reap ett paradis för pedofiler. Gatubarn kunde enkelt tas med hem för sex utan att någon reagerade. Idag sker utnyttjandet under andra omständigheter. Bordeller har till exempel stängts ner vilket tyder på att regeringen och medborgarna fått upp ögonen för problemet och reagerat. Samtidigt har den sexuella exploateringen bytt arena. Pedofilerna hittar alltid sina vägar att nå barnen.

Området runt omkring Siem Reap är det mest tempeltätaste i landet och vi har besökt Angkor Wat, det mest kända templet. För att komma in behövde man vara påklädd kan man säga. Josse fick därför köpa sig ett par byxor, Simone var förberedd med kläder i väskan. Såklart fanns det klädstånd utanför ingången med överpriser utan dess like. Och de som arbetade här var mestadels barn. De kastade komplimanger över oss och försökte få sålt allt från hattar till vykort med säljknepet “att de inte har råd att gå i skolan om vi inte handlar av dem”. Saken är den att barnen har möjlighet att gå i skolan, men det är på grund av oss turister de inte gör det. Troligtvis finns det turister som ger barnen flera dollars i medömkan, här är det inte svårt att känna empati för dessa barn. Här finns så många NGOs som arbetar för att barnen ska gå i skolan och det är givmilda turister (som tror de gör gott) som får barnen att sluta skolan. Tyvärr är det mer lönsamt att gå på gatan här än att arbeta. Och det är tack vare oss turister. Det är farligt att lära barnen att alla västerlänningar är givmilda och snälla, på så sätt är de lätta offer för de västerlänningar som faktiskt gör dem illa. Men nåväl, vi svettades omkring på Angkor Wat tillsammans med ett gäng danskar och en italienare som var sönderskrapad efter en mc-olycka. Josse har aldrig sett så faschinerad ut tidigare. Simone har aldrig svettats så mycket tidigare. Men det var en upplevelse! I övrigt är Siem Reap uppbyggt för turister på ett helt annat sätt än vad Phnom Penh är. Det finns en pubgata där ölen är billigare än vatten och musik spelas så högt att man får tinnitus. Restauranger, barer och caféer trängs i gränderna och det är lättare att hitta amerikansk och mexikansk mat än vad det är att hitta asiatisk mat. image   Vi har träffat Ratha, en kille som vår vän Jenny från Sverige introducerat oss för. Han har visat oss runt bland nattlivet och tog igår med oss på en ladyboyshow. Vi är egentligen emot dessa shower då många av de pojkar och män tvingas till att bli dessa underhållare under våldsamma förhållanden där det förekommer både misshandel och våldtäkt. Men vi var ändå nyfikna på vad det är för show men framför allt vilka människor dessa shower lockar till sig. Det var ingen klubb vi besökte utan en gaybar. Därför ser troligtvis förhållandena för ladyboysen annorlunda ut än vad vi misstänkte. Gästerna bestod främst av västerländska äldre män, men även kvinnor, par och yngre människor. De som arbetar på baren, servicepersonalen, tjänar mellan 70-100$ i månaden, vilket faktiskt är en medelinkomst här. En månadshyra ligger på drygt 50$ i månaden, så då förstår ni hur låg månadslön det är. Vi fick veta att det är vanligt att män, som arbetar på gaybarer och gayklubbar med den underbetalda lönen, prostituerar sig. Det var obehagligt att se hur västerländska män samlades runt barpersonalen som flugor, smekte dem på rumpan och kysste dem på kinden. Vi förstår de skrattande pojkarna och männen som arbetar där, de ser att de rika, västerländska männen sitter på deras överlevnad. Men vi kan inte förstå dessa turister som kommer hit för att leva ut sin sexualitet på detta fruktansvärda sätt. Det säger mycket om deras människosyn och sexualitet. Om deras svaghet. De försvarar med största sannolikhet sexköpen med att de ser sig själv som “snälla”, att de “hjälper pojkarna”, att “de är tillförlitliga” och “aldrig elaka”. Den-barmhärtige-samariten-tänket. Att de gör de fattiga människorna en tjänst. image Något av det vidrigaste såg vi då vi skulle gå från baren. Helt öppet i folkvimlet satt en gammal man med en pojke, 7-8 år, bredvid sig vid ett litet bord. Mannen smekte pojken över låret och skrevet medan den försynte pojken bara satt där och drack sin fanta. Vi har blivit strikt avrådda från att själva gripa in då vi får syn på dessa situationer. Men det är så svårt när känslorna kokar i en. Ilska. Rädsla. Hat. Sorg. Oro. Istället ska man som privatperson ringa hot-line, en tipstelefon vid misstanke om utnyttjande av barn. Dessa telefonnummer finns uppsatta på stora plakat runt om i varje stad. Väldigt gripande.

Vi har haft vår intervju med Christian, en man från Sverige vi haft kontakt med i snart ett år. Han har bott och arbetat i Kambodja i nio år, främst med utsatta barn. Han arbetar som rådgivare för de socialarbetare som arbetar på ett barnsjukhus här i Siem Reap. Han möter därigenom barn som blivit sexuellt utnyttjade. De har fått in spädbarn med gonorré, många hivsmittade barn vårdas här, pedofiler lämnar in sina offer här för att sedan komma och leta efter dem. Listan är lång på vad han har fått se genom sitt arbete. Han berättade även om barnhemstätheten här och hur enkelt det är att starta upp ett barnhem här. Ett flertal barnhem startas upp av pedofiler. Projekt som tar år för pedofilen; att skapa kontakter, finansiering, rykte, personal. Flera års arbete för att ha enkel tillgång till att sexuellt utnyttja barn. Att det finns så många barnhem är ett stort problem i Kambodja.

Xoxo

Forsta veckan i Havanna!

Hej! Nu har vi antligen fatt internet for forsta gangen, det ar inte det enklaste har i Havanna! Det ar dock det enda problemet vi har stott pa, annars flyter allting pa som det ska. Havanna ar fantastiskt och pa bara ne vecka har vi redan hunnit halsa pa organisationen som vi ska intervjua, sightseeat och varit pa stranden! Plus druckit massa mojitos och atit hummer och diverse andra skaldjur 😀 Snart narmar sig helgen och ikvall ska vi ga salsakurs hos en kompis och sedan ge oss ut och visa vara nyforvarva skills. Nasta vecka ska vi satta igang med intervjuerna och det ska bli valdrigt spannande. Vi bor hos en helt fantastisk familj som tar hand om oss som deras egna barn och hjalper oss med allt.

Nu maste vi ga! Ha det bra sa hors vi snart igen!

Sofia och Emelie