Samlade erfarenheter från Sri Lanka

Nu börjar resan snart dra sig mot sitt slut. De nio veckor vi varit borta har flytit på oerhört fort. Vilka upplevelser vi har haft, både arbetsrelaterade och personliga.

 

Vi har utvecklat många kontakter med allt från bananförsäljare på gatan nära vårt boende till vårdgivare som ihärdigt arbetande ägnar hela sin själ till sitt yrke och de barn de behandlar. Vi har lärt oss att alltid ha perspektiv på vår tillvaro och att det i varje situation, om än svårt och sorgligt på ytan, finns  mängder av positiva aspekter bara man tillåter sig att se dem.  Ta till exempel en ettåring vi träffade på en voluntär klinik för barn födda med gomspalt. Hon var född med en ovanlig gentiskt syndrom som gjorde att halva ansiktet var deformerat med medföljande gomspalt. Hon hade även ihopväxta tår och fingrar. Den här lilla flickan kom till kliniken för en uppföljning efter tidigare operation, i sällskap med sina föräldrar som kärleksfullt tog hand om henne. Hon var ett riktigt energiknippe och kröp runt på golvet och charmade oss alla i omgivningen. Kliniken som anordnas två ganger i månaden var imponerande av sitt slag. Lokaler görs tillgängliga av den Sri Lankesiska staten men allt annat är i form av donerade medel med vårdgivare som arbetar ideellt. I genomsnitt opererar man ca 300 barn om året som sedan följs i kliniken. Vårdlaget består av plastikkirurg, barnläkare, tandläkare, genetiker, talpedagog och ett antal sköterskor och medicinstuderande.

 

Vi har varit med på förskolor där man utfört karies “screening” av runt 300 barn på en förmiddag och blivit imponerade av hur snabbt och effektivt det hanterats. När barnen sedan kommit till kliniken för behandling har vi reflekterat över hur väl omhändertagna de verkat vara och att båda föräldrar varit med vid besöket. Trots låg socioekonomisk bakgrund är barnen över lag väldigt rena och välklädda.

 

Vi hade även möjlighet att vara med på en “screening” som hålls för gravida kvinnor med syfte att remittera till tandläkare för behandling av karies med medföljande kostinformation och munhygieninstruktioner. Vi blev imponerade av att en del av mödravården fokuserar just på tandvård och att det av rutin ingår att en kontroll måste göras och signeras på det formulär som följer en gravid kvinna.

 

I övrigt fick vi lära oss att i Sri Lanka är tandvården en del av sjukvården och att tandläkarkliniker gärna finns som en del av ett sjukhus. Med insikt om att munnen är en del av kroppen och flera kopplingar har gjorts mellan orala tillstånd och övriga sjukdomar känns det som om Sri Lanka ligger lite steget före i detta avseende. I motsats till Sverige där tandvård och sjukvård behandlas som två separata entiteter. Då det är uppmärksammat inom tandvården att de två bör gå ihop, känns det som vi kan ta lärdom av Sri Lanka hur det kan genomföras.

 

Vi har medvetet fokuserat mycket på det postiva med vår resa men givetvis har vi även stött på ett fåtal problem under resans gång. Vi har varit tacksamma för varandras sällskap och att vi har kunnat diskutera och reflektera med varandra över situationer som uppkommit. Vi kan definitivt rekommendera att åka två på en MFS. Som vi nämnt i tidigare blogginlägg, så har vi dels haft problem med vår handledare och dels med att genomföra vår studie och med att samla material till vår kandidatuppsats. Även om vi hade en noga genomtänkt projektplan så hade vi ingen fast frågeställning innan vi åkte utan var relativt flexibla så att vi kunde anpassa oss efter vad som faktiskt fanns för material och möjligheter på kliniken. Det har i efterhand visat sig klokt. Så även om det känts som om vi borde överge projektet vid några tillfällen, så måste vi säga: ta det lugnt, det ordnar sig! För på något sätt ordnar sig allt bara man har rätt inställning.

 

Våra erfarenheter av vår Minor Field Study har lärt oss hur viktigt det är att ha ett öppet sinne och att varje situation kan leda till nya möten och tillfälligheter att vidga sina kunskaper. Vi har fått minnen för livet som vi kommer vårda med omsorg.

 

4 year old girl screened for caries at a preeschool in Colombo

4 year old girl screened for caries at a preeschool in Colombo

Nu har vi snart varit i en månad på vår MFS i Colombo, Sri Lanka. Under den tiden har vi fått erfarenheter från olika kliniker som arbetar preventivt med ECC, early childhood caries, och barntandvård. Vi har också varit med vid screeening av karies hos 2-5 år gamla förskolebarn i socioekonomiskt utsatta områden. Av de barn vi träffade där har ca 2/3 olika stadier av karies. Förutom screening ges information om förebyggande tandvård, munhälsa, tandborstteknik och kostrekomendationer till föräldrar och lärare. Det delas också ut tandborstar till alla förskolebarn. De med behov remitteras till en statlig klinik för restaureringar och för fortsatt preventiv behandling för att hämma utvecklingen av kariessjukdom, tex fluorbehandling, kostråd och drillning i tandborstteknik.

Men allt blir inte som man tänkt sig! Vårt råd är att vara flexibel och förvänta sig att det kan bli förändringar i ens planering, precis som de sa på SIDA-kursen i Härnösand! Vi som tänkte; det där gäller inte oss! Vi hade goda och täta kontakter med vår handledare i Sri Lanka. Projektet verkade vattentätt och var planerat i minsta detalj. Allt skulle gå som på räls. Men så kom vi dit, och det började med att vi fick en utskällning av vår handledare för att hon var stressad och inte hade tid med oss och vi fick två nya handledare på stående fot. Den data som vi behövde till vårt projekt fanns inte pga att kliniken flyttats för någon vecka sedan och de flesta dokument fanns någon annanstans. Pga flytten var verksamheten heller inte igång och de hade inga patienter. Vi kom överens om att komma tillbaka efter två veckor, då de kommit i ordning. Så var beredd på förändringar och gör det bästa av situationen!

Vi ägnade följande två veckor delvis åt studiebesök på andra barnkliniker (bl.a. en ortodontiavdelning och en barnklinik med specialistvård inom läpp-, käk- och gomspalt). Redan innan avresan hade vi etablerat kontakt med en annan tandläkare i landet. Det var mycket bra! Det var tack vare honom vi kunde komma i kontakt med andra kliniker. Folk i Sri Lanka är i allmänhet mycket hjälpsamma och trevliga, vår första handledare sticker ut som ett undantag. Hittills är vi imponerade av vad man kan åstadkomma med små resurser, hur tandläkasystemet fungerar, med ex fri tandvård, hög utbildningsnivå och kunniga tandläkare. Trots det finns ett stort behov hos många och det behövs mer preventiva insatser, speciellt hos socioekonomiskt utsatta familjer med låg utbildnig, extremt låga löner och ökande sockerkonsumtion. Ett exempel är att många föräldrar har uppfattningen att chokladmjölk, eller mjölkdryck (med tillsatt socker) är en viktig daglig näringskälla för barnet. Det görs mycket reklam för dessa drycker i affärer och faktiskt även på en av förskolorna vi besökte. Den sötade mjölkdrycken i småförpackningar delas också ut vid lunch i vissa förskolor.

Vi kunde också vända situationen till något positivt genom att passa på att göra en resa med våra familjer. Vi möttes av vacker natur och ett fantasktiskt djurliv! Att ta med sig familjen är jättekul och fungerar hitttills väldigt bra. Sri Lanka är ett barnvänligt land. Det har också rik historia och en massa gamla vackra byggnationer och tempel. Det är en fördel att de flesta kan engelska. Om man inte hyr en bil med chaufför är det dock mycket tidskrävande att transportera sig till olika delar av landet med tåg och bussarna är ofta fullsatta och kör i hög hastighet. Vi har provat på lite olika transportmedel, både tåg, bil, tuk tuk, buss och elefant. Att rida på elefant kändes väldigt tryggt jämförelsevis med buss! Det, och att se leoparder vid vattenhålet, var det roligaste hittills enligt barnen.

Pinnawala, Sri Lanka

Inspirerande sjuksköterskor och askmoln

De här två veckorna har jag träffat grymma sjuksköterskor som arbetar på vårdcentraler i Neuquén och Cipolletti. Det har varit spännande samtal där de har berättat om sina erfarenheter av att möte kvinnor som vill göra abort. De har fått kämpa mot sjukhusdirektörer och läkare som inte anser att en kvinna som har blivit våldtagen har rätt till abort, trots att till och med den restriktiva lagstiftningen ger henne den rätten. De har pratat om samarbetet mellan sjuksköterskor, psykologer, socionomer och läkare och hur de tillsammans bildar nätverk som arbetar för kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Hur de tillsammans arbetar i team för att göra hela processen kring aborten så skonsam som möjligt för kvinnan. De har också berättat om komplikationer efter abort med persiljerötter och virknålar som har lett till infektioner och blodförgiftning och kvinnor som har dött i deras vård. De har kämpat och upplevt mycket när de har följt kvinnorna genom aborten. De fortsätter att vidareutbilda sig och lära av varandra dela sina erfarenheter, inte på statens initiativ utan för att de ser att det finns ett behov och känner att det är deras uppgift att ge stöd och vård.

När kvinnor söker hjälp så handlar det sällan bara om aborten utan många befinner sig också för övrigt i svåra situationer. Flera har blivit utsatta för våld och våldtäkt i nära relationer och många kommer ensamma eftersom de inte har kunnat dela händelsen med någon. Det är därför sjuksköterskorna på vårdcentralerna är så viktiga enligt dem själva, det är därför det är så viktigt att de tar kvinnornas berättelser på allvar och finns där och ger stöd och hjälper dem vidare till rätt läkare och gynekologer som kan göra ultraljud och skriva ut recept. Alla sjuksköterskor arbetar självklart inte så men jag har fått träffa några som ser och erkänner behovet av en värdig abortvård och som arbetar för att sprida kunskap och utbilda kollegor. En stor del av deras arbete handlar om preventivmedelsrådgivning och de har workshops både på vårdcentralerna och ute i skolorna. De arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa och för alla människors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Så inspirerande att få intervjua dem och lära av deras arbete.

Abort-infoJag har också varit med La Revuelta, det feministiska kollektivet, när de har abortrådgivning, och fått se hur de arbetar för att hjälpa kvinnorna till så säkra aborter som möjligt. Många kvinnor har blivit hänvisade till La Revuelta av sina läkare eller gynekologer, de ger hellre numret till ett feministiskt kollektiv än att själva hjälpa kvinnorna till en säker abort. En sjuksköterska sa att det handlar om rädsla att förlora den egna legitimationen, att de säkert skulle handla annorlunda om de inte själva riskerade straff.

Sedan i tisdags är jag hos vänner iSan Martin de los AskaAndes, på gränsen till Chile. Det är en helt fantastiskt plats med vackra berg, skogar och sjöar. Nu är allt täckt i ett tjockt lager av aska. Efter vulkanutbrottet i Chile i onsdags så befann vi oss plötsligt mitt i askmolnet, det var mörkt som natten ute till klockan 11:30. Vi har varit inne hela dagarna på grund av askan som täcker staden och har bara gått ut för att handla mat. Invånarna är ute och försöker städa undan så mycket som det går, men om vinden vänder kommer snart ett nytt moln. Självklart går det inte Askanatt jämföra med skräcken som de som lever nära vulkanen upplever men ändå otäckt med giftig luft och förorenat vatten i kranarna.Vi har munskydd och går bara ut för att handla mat, det blir mycket tid inne med transkribering av intervjuer osv. Men vi mår okej och snart kan jag resa tillbaka till Neuquén!

 

Aborträttsaktivism i Argentina

De senaste dagarna har jag varit på ett nationellt aborträttsforum i Cordoba. Socorristas, aborträttsaktivister, från hela Argentina samlades under fyra dagar för att organisera sig, prata strategier och dela med sig av erfarenheter från sina provinser.Socorristas en red Så peppigt att få vara med och följa deras arbete! Alla deltagare var feministiska aktivister och några få arbetade i hälsosektorn. En punkt på dagordningen handlade just om hur de ska organisera kontakten med sjukvården, de olika grupperna hade en lista med namn på läkare och sjuksköterskor som kvinnor som har gjort abort kan vända sig till för efterkontroll och preventivmedelsrådgivning. Det är en annan verklighet, att inte ha rätt till en säker abort, att förlita sig på information om medicinsk abort från feministiska nätverk, att hoppas på att apoteket ger dig misoprostol som skrivits ut på recept till en manlig bekant med magkatarr, att inte ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Så ser det ut i Argentina och i många andra länder, för de kvinnor som inte har råd att betala dyrt, flera tusen kronor, för en illegal men säker abort på en privat klinik.

Sedan igår är jag i Neuquén, staden i Patagonien där jag kommer att intervjua sjuksköterskor som möter kvinnor som vill göra abort eller som har gjort abort. Idag har jag varit på ett seminarium på medicinska fakulteten om sexuell och reproduktiv hälsa som hölls av min kontaktperson här Ruth Zurbriggen och gynekologen Gabriela Luchetti. Gabriela startade post-abortkliniken på sjukhuset i Neuquén och var tills nyligen chef där. De pratade om ämnen som saknas eller som jag skulle vilja ha mer av i vår utbildning i Malmö, diskriminering av transpersoner inom vården, genus, ojämlikhet och rasism, sexualiserat våld och hur män och kvinnor ges olika vård och behandling. Det pratas väldigt mycket om den patientcentrerade vården på vår utbildning men det läggs mindre tid på att diskutera sociala konstruktioner, fördomar och diskriminering eller hur vi verkligen ska jobba för att alla ska våga vända sig till sjukvården för att få hjälp utan rädsla för trakasserier från vårdpersonal och andra patienter.

Jag skriver på uppsatsen också och imorgon ska jag göra min första intervju med en av sjuksköterskorna som jag är i kontakt med här i Neuquén!

En vecka i Moshi, Tanzania

Altanen till vårt hus!

Altanen till vårt hus!

Här är altanen till vårt hus. Utsikt över Kilimanjaros topp på baksidan!

Vi startade från Köpenhamn förra måndagen, och resan var allt annat än kort! Först mellanlandade vi i Dubai, där vi skulle spendera följande tolv timmar. Vi började med att stämpla våra pass för att kunna gå ut och eventuellt hänga där lite. Det började med att jag (Linnea) blev stoppad av en polis (eventuellt pga min utstickande outfit som var haremsbyxor och linne, folk var verkligen uppklädda här), och hela min packning checkades. Väl ute från flygplatsen kändes det inte så roligt längre och att åka taxi in till “fejkstaden” kändes mest som ett jobbigt projekt. Vi förberedde oss istället på att hänga på flygplatsen den kommande natten, vilket vi inte var ensamma om. Vi fann en varsin hård stol och kommande timmar gick mest ut på att hitta en mer bekväm sovplats.

Efter en tung natt avgick flyget mot Dar Es Salaam, som var i princip tomt på människor, vilket kändes lite skumt på ett så stort plan. Efter en något omskakande flygtur blev det en kort väntan i Dar Es salam för att sedan flyga i en timme till Kilimanjaro. Vår kontaktperson Sanna kom och mötte oss på flygplatsen och vi fick veta att vi skulle få hyra ett hus som ligger i Shanti som hör till Moshi´s ytterområden. Huset vi bor i är jättefint, med en liten trädgård, och en fantastiskt fin altan. Vi har tagit det ganska lugnt den första veckan, eftersom att studenterna vi planerar att intervjua har påsklov denna veckan också. Vi har varit i Marangu som ligger i anslutning till berget Kilimanjaro, där vi fick en guidad tur om Chagga-kulturen, vilket var väldigt intressant och lärorikt, då vi fick veta mer om bakgrunden till Kulturen här i Moshi och förhoppningsvis fick en större förståelse för “Våra” studenter. Vi har tillsammans med Sanna och Kimby (som kommer härifrån) ändrat våra intervjufrågor så att de ska passa mer här, samt fått de översatta till Zwahili. Vi har även gjort några större förändringar på vår metod, där vi tänker använda oss av intervjukort och även färgpennor och papper, sjukt hur mycket mer kreativ man känner sig här!

 

Vidare ska vi gå en liten Zwahili-kurs i veckan, vilket känns väldigt behövligt. Dock har vi snappat upp och lärt oss en del korta fraser. Vi har även hunnit med en lokal bar/nattklubb där folk verkligen släppte loss, intressant, men jag ljuger om jag inte säger att jag kände mig något obekväm, uttittad osv. Mycket god mat äts det, även om vi inte riktigt uppskattar all Pommes och allt friterat, men det finns ju en del andra alternativ, tack och lov…

Annars flyter det på bra här och vi känner att vi kommit in i allt lite mer, men det tar tid att anpassa sig, speciellt till att inte kunna röra sig “fritt” på samma sätt som hemma. Men vi låter allt få ta sin tid! /Linnea

Hälsning från Uganda

Bild

Så idag börjar vecka 3 för oss i Uganda. Förra veckan var vi på sjukhuset här i Entebbe och observerade sjuksköterskor när de arbetade. Att observera är svårt. Eftersom allt är så annorlunda från Sverige vill vi dokumentera allting, men det är omöjligt.

På det statligt ägda sjukhuset finns två salar, en för män och en för kvinnor, och i varje sal finns fem sängar. Att patienterna har anhöriga med sig som bor på sjukhuset är avgörande eftersom de har med sig mat, kläder, sängkläder, betalar för mediciner och hjälper till med den basala omvårdnaden när det behövs. Utan en anhörig med sig som hjälper en har sjukhuset inte möjlighet att förse patienterna med det. När vi lämnade sjukhuset i torsdags hade det inte varit en läkare där på 1,5 vecka.

Förra veckan var vi på sjukhuset på förmiddagarna och renskrev våra observationer på eftermiddagarna. Den här veckan lägger vi upp det lite annorlunda. Idag gör vi observationer på eftermiddagen och kommande dagar ska vi intervjua två sjuksköterskor. Beroende på vad vi får ut den här veckan få vi se hur det blir fortsättningsvis.

Vi stannar i Entebbe till den 12 december, så långt har vi betalat för lägenheten vi hyr. Sedan har vi tänkt åka runt i landet och hitta nya ställen vi kan skriva klart uppsatsen på. Vi får besök av familjemedlemmar i slutet av december så då återvänder vi till Entebbe.

Vi åkte till Jinja den här helgen, en stad som ligger ca 10 mil från Entebbe. I bilen på väg hem igår såg vi det fantastiska landskapet.

Hoppas att allt är bra i Sverige. Vi längtar inte hem.
IMG_0831IMG_0803IMG_0829

 

na nga deff

Nu har jag äntligt kommit fram efter att ha tillbringat två dygn på väg. Det var tydligen storm och dåligt väder så kom inte iväg från kph flygplats på typ 12 h, fick massa matpengar så det var helt ok, efter att ha kommit till Lissabon hade jag och ett helt gäng andra missat våra anslutningar så vi blev iväg slussade med buss till hotell där vi fick sova i typ tre timmar innan vi fick ett wakenup call och slussades tillbaka till flygplatsen, för att tillbringa ytterligare tolv timmar på flygplatsen, fick en ny biljett och skulle nu mellan landa i cassablanca för att sedan äntligen åka vidare till dakar. Hotellet var inte där och hämtade mig då jag var ett dygn försenad men fick sällskap av en förvirrad fransman och vi lyckades få tag på en taxi och tog oss till hotellet, så allt gott!! mange fiiii

Report of my MFS

Minor Field Studies (MFS) is a scholarship programme for students at universities and university colleges financed and initiated by Sida. In brief, MFS means that you travel to a developing country, conduct field studies and collect material for an essay or a degree project. According to Alex Muigai Program Manager at Sida Partnership Forum, this is the great opportunities to work with global development issues such as sustainable development, infrastructure development and climate issues. So if you are interested in working in the development sector, MFS may be a good place to start. MFS is a scholarship programme that aims to connect your field of study to development issues.

Anambra is a state in south-eastern Nigeria. Its name is an anglicized version of the original ‘Oma Mbala’, the native name of the Anambra River. The Capital and the Seat of Government is Awka. Onitsha and Nnewi are the biggest commercial and industrial cities, respectively. I choose only two cities Awka and Onitsha because of my area field of study.

I desired experience in my field of study. My minor field study gave me the opportunity to apply principles of public health issues I learned within the classroom to real-world activity within my research work. It also gives me an in-depth analysis of what it is really like to work within my field of study in future. I learned that results don’t just come in ones, because I had to go over and over to these experiments many, many times. It’s a frustrating process at times, but the end result is so worthwhile. It is the great opportunity for me to see how my field works through from beginning to end. Even due, I encounter some limitations but actually I got data that showed what I wanted to see. Not as much an improvement I am hoping for, but enough that I could take the results to make this my master’s thesis.

Nothing only about my field study and I also learn about the culture and the environmental issues and how to deal with power cuts, insects, more and less good field surveys, sickness, joy and irritation. I was in shock that it was a totally different world. Everything works differently there, like people have a different perception of time.

My advice to people intent to do their field study is that, I believe by doing this MFS you can learn new skills, develop your professional interests, expand your personal network and gain valuable experience in research work. Furthermore, I want many students to take the opportunity to seek an MFS scholarship or other student exchange opportunity that will give them the chance to learn and write about global development issues. We only have one planet and the more people that learn about different countries, cultures and conditions for development, the more likely it is that development and innovation can take place.

I thank both SIDA and Malmo University for giving me this wonderful opportunity to conduct my research and experience my field of work in public health issues.

 

 

 

 

MFS

I am round up my minor field study even due there are some difficulties in many ways but I overcome it all. The people of Anambra state are friendly, nice and hospitality. I enjoy working with them and my supervisors here really help me a lot in obtaining data, information and other related matters for easily correspondence.

 

MFS

Everything is moving fine as I plan it even some difficulties but I overcome it.

My PC was damage due to high current of power supply and they call it (over current).

Well, I am trying to fix it so I will continue with my write up.