Livet i Myanmar

Livet i Myanmar är så lätt, men samtidigt så svårt. Jag har fått uppleva så många fina möten med generösa individer, ändå känns det hopplöst ibland med detta projekt. Då folk kommer flera timmar för sent till möten eller helt enkelt inte förstår vad en är ute efter är det lätt att vilja ge upp..

Jag har varit här i två veckor och två dagar och än så länge har jag inte gjort fler än 9 intervjuer. Det är verkligen supersvårt att få folk att vilja tala om konflikten och sina upplevelser och ännu svårare att försöka vara effektiv i ett land där tid är underordnat livet. Medan jag jobbar på att hitta fler informanter passar jag på att försöka nätverka med så många kunniga inom området som möjligt.. Det känns ganska ovant, då jag sällan gör detta i Sverige, men det verkar ge utdelning. Jag kommer nästa vecka att intervjua minst två personer från den coola generation -88 rörelsen, som kämpade för demokrati och rättvisa i den dåvarande totalitära militärstaten Burma under general Ne Win.

Det ser ut som att jag kommer att åka till Rakhine state, då det i nuläget är säkert att åka till i alla fall ett fåtal platser. Cyklonen, Mahasen, spåddes drabba alla IDP’s (internally displaced persons) som lever i tältläger i Rakhine, men drog istället mer nordväst. Dessa människor (både buddhister och muslimer) har ingenting och kommer med all säkerhet att lida av bl.a. svåra sjukdomsspridningar under regnperioden, men klarade sig relativt bra denna gång. Det har varit regnigt och oerhört blåsigt här i några dagar, men i övrigt märktes inget i Yangon.

De två Australiensarna jag bor med är båda bortresta, så nu har jag hela lägenheten för mig själv, vilket jag hoppas ska resultera i det magiska ögonblicket när jag påbörjar det evighetslånga transkriberandet…men vi får se, det kanske får vänta tills imorgon…

Myanmar!

Jag bor, sedan i lördags, på golvet hemma hos ett par gamla bekanta i Yangon. Tyvärr insåg jag först idag att krypen jag hittat i min “säng” då och då förmodligen bosatt sig i madrassen jag sover på, så dagen har ägnats åt att spraya mitt rum med insektsmedel och försöka rengöra allt… Tyvärr har vi inte haft någon ström på hela dagen, så tvätta lakan och kläder hoppas jag kunna göra imorgon.

Strömavbrotten är dagliga. Det är extremt varmt här, 45c sägs det, och väldigt fuktigt, så fläkten i mitt rum (som naturligtvis är beroende av el) är min bästa vän, när den fungerar!

Imorgon ska jag göra min första intervju. Det känns både lite läskigt och roligt. Jag har inga bestämda frågor att ställa utan kommer att göra djupintervjuer, styrda av de teman som jag kopplat ihop med mitt ämne. Min fd. kollega kommer att fungera som tolk, vilket blir ett intressant (och förmodligen kortlivat) experiment…

Tack vare att jag varit väldigt förutseende (för ovanlighetens skull) när jag varit här i Yangon tidigare, har jag nu en fullspäckad vecka framför mig med luncher, middagar och intervjuer. Dessutom har min bästa vän här och tillika handledare på plats, erbjudit mig att använda hennes assistent som tolk till de intervjuer jag behöver- GRATIS!

Ja, det var väl allt för denna gång.. Over and out.

Äntligen framme

Flyget från Helsingfors till Bangkok tog 9 timmar. Då skulle en ju kunna tro att alla passagerare skulle komma fram relativt utvilade, med en liten släng av den sedvanliga jet-lagen bara. På flygningen AY089 fylldes dock 90% av tiden med maniska barnskrik och högljutt snarkande. Jag sov ingenting utan tvingades titta på filmer med finska (för mig alltså obegripliga) undertexter. Men tro inte att jag misströstar; jag är bara mycket tacksam över att jag varken är förlovad med någon som snarkar eller har barn!

Fantastiskt nog har jag också lyckats tajma min resa så väl att jag imorgon kommer att kunna delta i ett seminarium på mitt gamla universitet (Thammasat) om just mitt uppsatsämne (konflikten mellan Arakanese och Rohingya i Myanmar), så mitt arbete startar helt oväntat redan imorgon här i Bangkok.

Imorgon kväll flyger jag till Yangon och kommer spendera kvällen med att återse så många nära och kära som möjligt…sen börjar den riktiga resan!

På återseende (eller återskrivande eller vad det kan tänkas kallas)!