Sandy & Cecilia – Minor Field Studies

16 september, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Dona Iris 2.0

Oioioi!!

Då vart det bara 2,5 dagar (haha asså denna nedräkning!) kvar här i Goiania. Och vad ska man säga egentligen, humörssvängningarna blir allt större ju närmre avresedatumet vi kommer och känslorna växlar konstant mellan PANIK att vi ska lämna alla härliga lärare och studenter vi fått lära känna här, den fantastiska värmen, solen, och allt annat som gör Brasilien så himla BRA! Men därefter kommer 2 sekunder senare känslan av att det ska bli så himla skönt att komma hem och pussa och krama om alla man saknat hemma igen, få äta fil (<3) till frukost och inte behöva löka sönder varje gång man går ut! Oooch sen går det tillbaka till panikkänslan igen hahah!! Inte lätt det där med att va emotionellt stabil när man ska lämna sitt 2.0 hem här i Goiania!!

Men nog om det – innan vi åkte iväg till Firminopolis fick jag (Cilla) chansen att ta igen mitt missade besök på Dona Iris mödrakliniken efter min skickliga stukning av foten där i början av Brasilien resan!! Yeeeyy, en massa beebisar!!! Och OM jag fick se bebisar!

Morgonen började med att Rejane kom och hämtade upp mig, min handledare Christina samt läraren Lisalott som precis kommit till Goiania för att delta på en konferans på tandvårdshögskolan! Precis som på CERFIS fick vi än en gång mötas upp av pressen från en lokal tidning som intervjuade och tog mängder med uppställda bilder på oss! Det här kändisskapet började bli en vana hahah!!

– Handledare Christina och klinikansvarig som höll i turvisningen! –

Därefter blev vi runtvisade inne på Dona Iris där vi fick se oräkneligt många bebisar och gravida kvinnor!

– Inne i ett av rummen! –

– Rejane och Christina! –

– Ute i korridoren –

Sandy stannade hemma från det här besöket då hon redan har fått vara med på rundturen, och jag hade inte tänkt berätta mycket mer än såhär i och med att Sandy redan berättat rätt utförligt om besöket i ett tidigare inlägg! 🙂 Men summa summarum så var det ett otroligt mysigt besök som var en enda bebis-lyckobubbla!! Visst smälte hjärtat en del när man fick se alla små!! 🙂

Nu har vi dessutom nått slutet på alla praktiska aktiviteter här i Brasilien där vi inte kommer att få göra fler besök på ex käkkirurgi, sjukhusbesök eller följa med mobila team ut till familjer.! Istället utgörs dagarna nu istället av att fokusera på projektet, äta god mat och hänga med studenterna på kvällarna! 🙂 Ganska mysig vardag faktiskt och så himla skönt att inte vara HELTslut efter hela dagen späckade med äventyr och besök!! Så istället har det varit mycket skrivande, intervjuande av studenter m.m!!

– Våra brasilianska handledare Nadia och Rejane som sitter och tittar på vårt projekt! –

– Här sitter vi och ser över kladdar till vårt arbete! Här i brasilien har jag och Sandy suttit tillsammans med 3-4 lärare som alla diskuterar högt och korrigerar formuleringar, utformat syftet med projeketet m.m! Så ovant jämför med i Sverige där vi bara har suttit med en handledare! –

Och inte att glömma – en gång när vi satt och brain-stormade över projektet visade sig att det va Rejanes födelsedag!! Så den obligatoriska fikastunden utgjordes av tårta, kaffe och födelsedagssånger på portugisiska! 🙂

– Gustavo och Sandy! –

– Promotingen för vår presentation –

Jag och Sandy fick den stora äran att hålla i en presentation på en kongress på tandvårdshögskolan där deltagare från 3 universiteter hade samlats. Under presentationer fick vi hålla ett 30 min långt föredrag och berätta lite om våra erfarenheter och upplevelser som utbytesstudenter! Och presentationen gick faktiskt BRA –tackar som frågar!! Allt gick förvånadsvärt smooth och presentationen vi höll på engelska översattes efterhand av PhD studenten Lidia! Vi har tyvärr ingen bild på oss när vi presenterade men tog iaf en på vår handledare Christina som var uppe och höll ett föredrag!

– Lidia som agerade tolk till Christina! –

Men nu ska vi strax möta upp några studenter och dra och äta brasiliansk glass!!

Tchao!

16 september, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

CERFIS & CGDB

Boa noite amigos!

Nu kan vi räkna på bara en hand hur många dagar vi har kvar och det känns sjukt vemodigt. Men nog om vårt separationsångest från Brasilien till något annat smått och gott vi har hunnit med under vistelsen!

Till Cecilias lycka (som tycker att ortodonti är sjukt intressant) så fick vi besöka ett sjukhus som heter CERFIS! CERFIS har flera olika avdelningar och några av dom som vi fick besöka var bland annat mödravård och ortodonti. Vår lärare Liselott som precis anlänt från Malmö var också med oss på detta besöket, något som var väldigt bra då hon nämligen är specialist inom ortodonti och kunde förklara flera olika begrepp och behandlingar för oss som vi aldrig läst eller hört om tidigare! För alla er utanför tandläkarvärlden så innebär ortodonti tandreglering!

På mottagningen behandlar de främst läpp-käk-gomspalt fall, något som är mycket mer förekommande i Brasilien än vad det är i Sverige där ungefär 1 på 100 000 drabbas av LKG. Med tanke på att Brasilien har en befolkningsmängd på 190 miljoner blir det en hel del fall och med tanke på att det endast finns 3(!) statliga specialistkliniker i hela Brasilien leder detta till att CERFIS även får motta patienter utanför delstaten Goias! Exempelvis förekommer det patienter från norra delar av landet som får resa långa vägar för att komma till CERFIS. Just att det bara finns tre kliniker är ett stort problem i sig då behandlingarna ofta är tidskrävande och kräver fler än ett behandlingstillfälle, något som gör att många av patienterna har inte råd att ta sig till kliniken! Tydligen var det vanligt att familjerna reser hela dagen för att ta sig till kliniken där det sedan är en lång väntetid och där de får vänta flera timmar i väntrummet! Så minst sagt omständigt, vilket tyvärr gör att flera hoppar över att behandlas helt och hållet!

Här står vi utanför kliniken och poserar. Från vänster; Larissa, Flavia, Liselott, Cecilia, Sandy och Carolina

Flavia som är en av de anställda på kliniken samt även lärare på tandvårdshögskolan gav oss en genomgång och presenterade olika patientfall innan hon tog oss runt och gav oss en rundtur på mottagningen. Det var så himla kul och väldigt trevligt att se hur lyckade resultaten blev för alla patienter!! Och vilka enorma skillnader när vi såg före och efter bilder – vissa patienter fick ett helt nytt utseende! Under vår rundtur fick vi se mängder med fina bebisar med läpp-käk-gomspalt samt patienter som skulle få sin tandställning fixad. Annorlunda här jämfört med hur det är i Sverige är att man kunde se patienter som började få en omfattande ortodontibehandlingar i betydligt högre ålder, från ca 20-års åldern och upp i t.o.m. 60-år!!

Här är receptionen där patienterna registerar sig

Presentation av Flavia om verksamheten och patientfall

Lite före- och efterbilder, extremt stora förändringar kul nog!

Rundtur på kliniken

Under en ortodontisk behandling

Det mest intressanta med CERFIS var att en av de anställda som jobbade där var en plastikkirurgi som jobbade där VOLONTÄRT! Häftigt nog är det samma kirurg som var med och startade hela CERFIS verksamheten!! Det är väldigt imponerande från hans sida att han jobbar volontärt, men samtidigt kan man tycka att det är väldigt synd att pengarna inte räcker till från staten för att ombersörja personalen. Här i brasilien har vi sett en helt annat typ av genuin hjälpsamhet där vi mött flera tandäkare som berättat att de jobbar volontärt för att hjälpa människor i samhället! Det är en stor brist på pengar och inte all vård får rätt finansiering, men tyvärr påverkar inte det efterfrågan av behovet av vård – något som får flera inom vårdyrkena att ställa upp och jobba volontärt!! Under hela vår vistelse och våra besök på offentliga sjukvårdsverksamheter har landets ekonomi och dess resursfördelning alltid gjort sig påmind på ett eller annat sätt!

Här står läkaren som var med och grundade verksamheten och jobbar ännu idag volontärt på CERFIS

Efter ortodontiavdelningen fick vi besöka mödravården – vilket alltid är så himla kul! För då får man se så himla många söta bebisar haha! Under rundturen passerade vi bland annat en kvinna som höll sitt spädbarn i en s k kängurusjal omlindad runt sig och där hennes barn var precis 6 månader gammal…kan ni gissa hur liiiiiiten den var!? Kängurusjalen var väldigt populär här i Brasilien för att hjälpa för tidigt födda barn till sin utveckling och att alltid vara nära sin mamma och få den tryggheten!!

En överraskning mitt i allt var till vår stora förvåning att personalledningen hade kallat dit pressen, och voila! Famous over one night haha! Eller i alla fall i Goiania! 😉 Det var från någon lokaltidning som kom dit och intervjuade och fotograferade oss. Väldigt smickrande att de tycker att det var så kul att ha ett gäng svenskor på deras klinik – något som tydligen uppskattades haha!

YES! Haha fabulous!

Under samma vecka så fick vi även möjligheten att hänga med Allisson, en forskarstudent på tandvårdshögskolan, inne på en avdelning på skolan som hette CGDB – Centro Goiano de Doencas da Boca. Hit remitteras patienterna med potentiella maligna lesioner i munhålan, dvs lesioner som kan utvecklas till cancer, från olika units runt om i Goiania! Inne på avdelningen gör Allisson utredningar på patienterna genom att ställa hälsofrågor, göra en klinisk undersökning och eventuellt biopsier vid misstänkta fynd. Besöket inne på CGDB påminde faktiskt väldigt mycket om det vi fick se inne på sjukhuset för oral cancer. Enda skillnaden vi kunde se var att man hade digital journalföring på skolan istället för att hålla all dokumentation i pappersjournaler!

Här är en av arbetsplatserna inne på CGDB

En tandläkarstudent som utför en klinisk undersökning, under Allissons handledning

Allisson, the man himself! Väldigt trevlig pöjk som är en PhD -student! Dessutom forskar han om laserutrustningar som används för att behandla oral cancer

Så vad har vi blivit efter dessa besök? Klokare? Till Cillas förtjusning så blev besöket på CERFIS en bekräftelse på att hennes intresse för ortodonti fortfarande var desamma- om inte mer haha! Men såklart det viktigaste – vi är “berömda” i Goiania. En stor check i bucket-list alltså haha!

16 september, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Firminopolis del 2

Oi Firminopolis!!

Ursprungligen skulle vi ha stannat i Firre från måndag-fredag, men planerna ändrades och vår vistelse blev istället bara tisdag-torsdag! Fast det kändes ok ändå, mest för att man snabbt kom in i rutinerna i Firre, höll på att dö av värmeslag i de 40 graderna som bjöds på och att vi började sakna Goiania och vår självständighet lite hehe!! 🙂 Men tiden vi var här var riktigt kul och helt klart intressant/spännande/roligt!!!

Så vår morgon började vid 6.20 och frukosten serverades vid 6.30. Den enda måltiden (och även viktigaste..) som Firre inte riktigt var så fly med var frukosten – som utgjordes av vita frallor, smör, sockerbullar kaffe blandat med socker eller te blandat med socker….. Thats it!! Något som gjorde att vi drog och panikhandlade lite yoghurt i butiken mitt över gatan!

Där efter var det dags att åka i hippie-vanen igen till klinikerna!! 🙂

– Utsikten från vanen! Goiania och områdena runt omkring har ett ökenklimat, och just vid den här tiden på året är det som allra torrast med en hel del bränder hela tiden! Och visst får man lite savann-känsla med den här miljön! –

Då var vi tillbaka igen!! Bara att vi den här gången fick agera som assistenter hela dagen! 🙂Med mattantmössan på, skyddskläder och med balla träningsbrallor så rockade vi assistentrollen där Leandro och Amanda turades om och hade varannan patient och där även jag och Sandy bytte om vartannan!

– Sicket teamwork! –

Sen fick vi uppleva något som tydligen var rätt vanligt här ute hahah.. Strömmen gick! Tydligen hade en ytterligare brand precis i närheten av kliniken fått elen att slås ut i hela området hahah! Något som inte var så passande då vi satt med en patient mitt under behandling och där det behövdes ström för att slutföra behandligen!! Här fick vi verkligen uppleva det som är en standard i Brasilien – jobba efter förhållandena och anpassa sig efter diverse problem som dyker upp längs med vägen, ex att elen försvinner, att det inte finns material nog eller andra former av komplikationer!! Tur nog gick det att applicera ett tillfälligt material och patienten kunde gå hem och fick en ny tid för att komma tillbaka och slutföra behandligen ordentligt!

Som sagt, tur att all vård och alla besök är helt gratis här!!

– Sao Luise! –

Men i och med elavbrottet fanns det inte mycket mer vi kunde göra på kliniken, vilket gjorde att vi och Leandro och Amanda istället drog in till grannbyn Sao Luise och åt Acai och svalka av oss lite i skuggan!! Man kan verkligen aldrig tröttna på denna fantastiska “maträtt”!! 🙂

.. Varpå vi drog tillbaka till campus och kompletterade matkoman med ännu mer fantasiskt mat!! Livet är inte helt dumt ibland!

– Grönsakbuffe direkt från grönsakslandet!! –

– Matsalen! –

På eftermiddagen chansade vi på att strömmen skulle vara tillbaka och åkte tillbaka till kliniken igen! Och voila!!

– Sandy och Leandro! –

– Vad gör man inte för en bra bild!? –

Sen kom sista dagen här i Firre och självklart skulle det tas över 1000 bilder för att dokumentera detta!! Något vi har upptäckt här är att brasilianare ÄLSKAR att ta gruppfoton hahah!!

Det kändes först så himla konstigt att vi skulle vara med på deras bilder när det faktiskt är dom som har bott ihop i en månad och vi som bara kom glidande in de sista 3 dagarna hahah, men åter igen var folk så himla gulliga och varma och sa “nooo, you’re one of us now, ofc you should be a part in our pictures!! :)”! Har vi sagt att folk är så himla fina här? 🙂

Så himla fina och ett så grymt gäng!! <3 Trots att det fanns en hel del språkbarriärer där endast 3-4 av alla 20 studenter kunde prata hygglig engelska så ville alla försöka kommunicera, de som kunde engelska fick agera tolkar och det blev en hel del jämförelser mellan vardagen i Sverige och vardagen Brasilien!! Extremt nyfikna, öppna och ville snacka så himla mycket med oss! En stor puss till samtliga!

– Och till sist en collagebild som Leandro skickade!! –

Dåså, det var det äventyret i Firre!! Och det enda vi kunde tänka på var varför vi inte har detta i Sverige!?! Så himla kul upplägg samtidigt som studenterna verkligen får pröva på att flyga solo och få en grym förberedelse inför att komma ut på arbetsmarknaden på riktigt! Men men, riktigt kul att få uppleva detta! Och så har man fått va på läger en sista gång hahah!! 🙂 Inte helt fel det!Tchao!!

16 september, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Firminopolis

Hej o hå!!

Nu händer det på riktigt, dagen vi aldrig trodde skulle komma…. Idag inleder vi vår ALLRA sista vecka här i Goiania!! 🙁 Haha hjälp.. Det känns så surrealistiskt att vi faktiskt ska åka hem snart.. Speciellt är det så himla svårt att föreställa sig hur det faktiskt kommer att va att komma hem till sitt egna rum/lägenhet och att komma in i vardagen igen?! Jag tror att om man är iväg en 2 månader eller mer så blir den nya platsen verkligen ens nya verklighet och livet hemma blir något som bara finns sjukt distansierat!!

Men visst ska det bli skönt att få komma hem till kalla Sverige igen där man kan gå ut och springa på andra tider än 7 på morgonen och behöver inte tajma att dra till matbutiken vid tidpunkter där man inte kommer att dö av värmeslag på vägen! 🙂 Men som sagt, vi ska boozta acai, frukter, coccos yoghurt, sol och att hänga med studenterna in i det sista!!

Men nock om de, vi har andra roligare saker att berätta om – vi var ju nämligen utanför Goiania i några dagar nu i veckan, i inget mindre än FIRMINOPOLIS! 🙂 Det vi inte trodde att vi någonsin skulle få uppleva igen hände precis, nämligen att vi fick åka iväg på läger!! Eller mer precist, det vi kallar för “tandisläger”!

Egentligen skulle vi åka på måndagen men det blev förskjutet till tisdagen och läraren Cirici och Sarah kom och hämtade oss på skolan vid 8.30 där vi stod redo i shorts och packade ryggsäckar! Det tog inte så lång tid innan Cirici gick fram, gav oss en stor kram och började sen dra i våra shorts- “ni har väl andra byxor än det där, för ni kan ju inte gå NAKNA in på klinik!?”. Hahaha oj, tack? Det komiska här är kontrasten där vi i Sverige får våra klinikkläder på plats på klinikerna (något vi hade räknat med även här..) medan i Brasilien har man på sig vanliga kläder som helst ska vara helt vita och obligatoriskt heltäckande byxor – något som vi ABSOLUT INTE hade en endaste tanke på att ta med oss till Brasilien utan fyllde bara våra väskor med klänningar och shorts!

Räddaren i nöden var dock när vi kom på att vi båda faktiskt hade köpt extremt färgglada tränings-brallor på marknaden Feira de Lua haha! Så vi blev körda till vår lägenhet där vi fick springa upp och hämta våra byxor i regnbågens alla färger! Gissa om våra byxor stod ut senare mot resten av studenternas och lärarnas kritvita byxor? 😉

Så 1,5 timme bilfärd senare och vi styrde upp till det stora campuset i Firmenopolis!! För att kort förklara så är det här campuset ett sorts “läger” där både tandläkare-, medicin-, dietist- och sjuksköterskestudenter bor tillsammans i en månad och åker hippie-van ut till olika kliniker i både Firmenopolis och Sao Luise där de har sina patienter! 🙂 Det här lägret är en obligatorisk del i deras utbildningar där studenterna får komma till Firmenopolis under sista året på sin utbildning och får chansen att jobba självständigt som “riktiga” tandläkare, läkare etc, under övervakningen av en tutor. Dessutom är en viktig punkt i hela Brasilianska skolsystemet att försöka interagera studenter över olika professioner så att man inte blir allt för inskränkt i sin egen utbildning och inriktning utan lär sig att sammarbeta över professionerna för att uppnå så god hälsa som möjligt för patienterna!

– Framme! Här är innegården till campuset –

– Bakgården till campus med tvättstuga –

Något som var lite häftigt var att ca 1/3 av hela campusområdet var en enda stor trädgård och grönsaksland där det odlades grönsaker, fruktträd m.m som användes till matlagningen! Och juste – det absolut bästa med hela denna vistelsen var helt klart att få serverad/lagad mat till både frukost, lunch och kvällsmat!! Klagar inte!! 🙂

– Fortsättningen på trädgården –

– Vår första måltid på campuset! En lasange som får 5 av 5 toast!! SÅ GOTT! –

Enligt studenterna så är ett klassiskt scenario att man brukar gå upp ett par kg ute i Firminopolis – bara för att maten är så himla god!! Och vi fattade rätt snabbt vad dom pratade om, maten var verkligen one of the kind!!

– Så som studenten som är på väg in i vanen var den vanliga utstyrseln som all vårdpersonal har på sig! En stor skillnad från Sverige är också att studenterna måste tvätta sina kläder själva hemma.. och de flesta har bara kalltvätt! Hemma i kära Suécia får vi både klinikkläder på plats och får det tvättat i en 90 grader! Om vi känner oss bortskämda efter att ha sett detta! –

Efter maten blev det lite vila, jag och Sandy hade tid att packa upp våra grejer på vårt nya rum och säga HEJ till den största kackelacka vi någonsin sett här i Brasilien haha!! På riktigt. Den var stor.. Så stor att vi började undra om det ens var en kackelacka eller någon helt annan sort haha!! Så modiga som vi är kallade vi på några av studenterna som bekräftade att det var en gigantisk kackerlacka och där de därefter försökte döda den med en FLIPFLOP!? Såklart var detta inte så himla effektivt på en monster-kackelacka som istället började springa rundor inne på vårt rum innan studenterna lyckades!

Så efter lite drama blev det sen dags att åka iväg med hippie-vanen till den klinik som skulle bli vår att följa de kommande dagarna! 🙂

– Här är vårt klinikrum in till höger! –

Och det första vi mötes av var den så himla söta tutorn!! 🙂 Åter igen kontrast vad gäller klinikutstyrseln – här använder man mattants-hårnät, skyddsförkläde med långa armar samt latexhandskar där änden dras upp över armen på skyddsförklädet för att inte blotta någon hud överhuvudtaget.. meeedan vi i Sverige går med håret i hästsvans, kliniktröjor som slutar ovanför armbågen och vinylhandskar för att undvika risken för allergi.

– Arbetsbänken! Betydligt bättre och mer välorganiserad än någon av de unitarna vi har varit ute i tidigare! Dessutom hade klinikrummet AC! En stor tumme upp för det!! –

– Leandro och även Amanda var de två studenterna vi fick hänga med under vår vistelse och se hur de jobbade!! 🙂 –

Här har första patienten kallats in (godkända bilder!) och Leandro och Amandra får en sista konsultation innan de påbörjar behandligen av patienten!

– Och lite auskulterande på det! –

Sist men inte minst åkte vi hem till campuset igen och hade lite siesta innan studenterna drog igång bbq på kvällen som var så sanslöst gott!! Sen vart det till att gå och lägga sig med full matkoma för att försöka hinna få lite sömn, med en halvt effektiv fläkt i rummet, innan klockan skulle ringa 6.20 nästa dag!

Tchao!

23 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - 1 kommentar

Akupunktur

Oi!! Tudo bein?!

På tandvårdshögskolan här i Brasilien finns ett klinikrum som är avsedd till akupunktur där PhD studenten och sjukgymnasten Mosia tar emot patienter som deltar i hans forskningsprojekt! Så vi har nu under två tillfällen fått följa en och samma patient som var på sitt 9onde och 10onde behandlingstillfälle!

Den här patienten upplevde smärtkänning i området vid käkleden som på en skala mellan 0-10 upplevdes vid dessa behandlingstillfällen ligga runt 5! Något som tydligen var en enorm minskning från hur hon kände tidigare innan hon började med akupunkturen då det ursprungligen låg runt 9. Himla kul att det verkade funka bra för henne!! 🙂

Här börjar Mosia att rikta in nålen i det område där han vill placera den! Ett av alla “points” områden!

Mosia berättade hur mycket som helst för oss och förklarade de grundläggande principerna för akupunktur – extremt kul att få höra om!! 🙂 Exempelvis så placeras nålar ut på s.k “points” över hela kroppen, benens in och utsida, händerna, pannan m.m! Dessa point var enligt honom områden som var väldigt lätta att stimulera för att frisätta diverse hormon, cytokiner och signalmolekyler som hade en inverkan på både smärta och stressupplevelser! Rätt bra effekt med andra ord! 🙂

När han har hittat det område där han vill placera nålen så tar han bara och “tappar till” nålen med pekfingret så att den placeras ytligt i huden. Vanligtvis känner patienten ingenting när detta händer, ev att det endast känns som ett svagt stick i områden där det finns mycket nerver! 🙂

Voilà!! Efter att nålen placerats på plats tar han och skruvar lite försiktigt på nålen! Det som sker då är att bindväven i huden “twistar” sig och sträcks – något som stimulerar allt det där man strävar efter med akupunktur!: Mängder med signalsubstanser med smärtsänkande effekter utsöndras, immunceller migrerar till området m.m! Jippi jippi osv!

Bild på effekten med nålen när bindväven i huden “snurras upp” och sträcks!

Vi har fått tumme upp från patienten att fota och använda bilderna! 🙂

Här känner Mosia runt käkleden där patienten har smärtkänningar och försöker hitta det område där smärtan är som störst!

Dessutom placerades vid varje behandlingstillfälle en nål mitt i pannan! Något som han berättade kan se obehagligt ut men patienten känner ingenting och den här punkten är en som är väldigt effektiv för att inducera ett lugn och lägre stressnivåer! Därefter lämnas patienten en ca 30 min i nedsläkt rum för att bara slappna av medans nålarna får utföra sin effekt! 🙂

Akupunktur i all ära, men som Mosia berättade är resultaten betydligt bättre när patienten även kombinerar fysisk aktivitet och inte blir rädd för att röra sig bara för att det gör ont! Tydligen är effekten från fysisk aktivitet liknande den som uppnås vid akupunktur där bindväven sträcks ut och stimulerar allt möjligt bra!! 🙂 Så det där med att röra sig är alltså inte helt fel, men att i vissa fall kan det va riktigt bra att kombinera akupunktur och rörelse för att lindra en kronisk smärtkänning!

Så att summa summarum – så himla kul och intressant att få lära sig lite om det här, ett område som ingen av oss haft någon koll på alls tidigare!! Dock blev det ingen utplacering av nålar på oss den här gången, men vid nästa tilllfälle får vi kanske turen att testa på detta 😉 Vi får la se!!

Nu ska vi snart iväg till skolan och hålla ett föredrag på en kongress för studenter och lärare från 3 universitet som samlats! Vi kommer att prata om vår upplevelse som utbytesstudenter och sånt där! Nervöst? En aning ja…

Tchao!!

23 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Clinica privada

HEJ!

Det var ett tag sedan vi skrev här senast – det har nämligen hänt hur mycket som helst här i Brasilien den senaste tiden!! 🙂 Väldigt mycket äventyrande men även en släng av nyttigt också!

Till att börja med fick vi i torsdes än en gång följa med till cancersjukhuset, dock den här gången till det privata sjukhuset! Och oj (!!) vilken skillnad det är mellan det “federala” allmänna sjukhuset och det privata sjukhuset!!

För att få tillträde till det privata sjukhuset behöver patienterna betala en fast summa varje månad, till skillnad från de som besöker det allmänna sjukhuset som får komma dit helt gratis. Dock så går det knappt att jämföra dessa två helt skilda världar! Det allmänna sjukhuset är trångt, stökigt och omfattar ofantligt många människor som sitter uppradade på stolar och bänkar i väntan på att få träffa en läkare. Lokalerna är lite slitna och det är varmt. Hur lång tid det tar innan de får träffa en läkare? … det vågar man inte ens gissa på..

Och därefter får vi komma in till det privata! Där befinner vi oss plötsligt inne i en lyxig lokal med en hiss som tar oss upp till högsta våningen med utsikt över Goiania! Här sitter det en eller två patienter i ett stort luftigt väntrum med AC. Om man jämför med det federala känns det nästan som man kommit till en spa-liknande anläggning som är otroligt fräsh och allmänt snygg?!
Som sagt, i Brasilien ser vi stora kontraster hela tiden!!

Här är ett av klinikrummen som är väldigt luftigt och har betydligt bättre materiel, stolar och generellt i betydligt bättre skick än lokalerna på det andra sjukhuset! De patienter som kommer till de privata sjukhuset sägs få samma typ av behandling och vård som de från det allmänna sjukhuset, bara det att hela processen går BETYDLIGT snabbare och väntetiden är minimal jämfört med för de andra patienterna! Dessutom är materialen bättre!

Här har vi professor Elismaoro och doktor Bruno som håller upp några analoga bilder och diskuterar ett patientfall! Åter igen blir vi båda så himla fasinerade över att patienterna tar med sig sina egna röntgenbilder och i detta fallet tomografi-bilder till läkaren dom träffar! 🙂

Här har vi åter igen fått tillåtelse att fotografera och använda dessa bilder!

Det är kanske svårt att se utifrån dessa bilder men här var ett fall som doktorerna beskrev som “ett väldigt vackert fall” haha!! 🙂 I detta fallet hade patienten tack och lov en godartad benign tumör som utgör den ovala och ljusare formationen i underkäken! Denna tumör upptar en stor del av käkbenet men tur nog ska det inte vara några större komplikationer att avlägsna tumören och få patienten att bli helt återställd efter en operation! Dessutom ska den förlorade benmängden kunna ersättas och stabiliseras upp med metallplåtar!

Så otroligt spännande att få träffa alla dessa patienter, få se interaktionen mellan doktorerna och patienterna, konversationerna på portugisiska, men inte minst att bli presenterade som “de svenska studenterna” och där alla hummar “aaaaaahhh”, “ohhhhh” och tittar på oss med stora ögon hahah!! Så här exotiska kommer vi nog aldrig att få känna oss igen haha!

Men nu framöver kommer vårt projekt att dra igång ännu mer!!! Nu börjar nämligen vår storadatainsamling där vi ska börja med de kvalitativa intervjuerna där vi intervjuar studenter som arbetar inom PET-health programmet!! So much fun!

10 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Hospital Araujo

Boa noite och hallå!! 🙂

Ni kanske minns i ett av de förra inläggen att jag och Sandy mer eller mindre har fått byta fokuspå hela vårt projekt efter att vi kommit till Brasilien och insett att vårt gamla fokus inte skulle gå att genomföra? Och att vi skulle få en del ändringar i schemat som skulle vara mer anpassat till vårt arbete?

Jaaaapp. Sagt och gjort. I måndes fick vi åka iväg på ett besök som helt klart var det tyngsta vi fått göra än så länge under den här resan. Vi fick åka och besöka ett cancersjukhus!

Och som ni kanske kan gissa då så kommer vårt kandidatarbete att handla om cancer. Dock i en betydligt mer positiv anda då Brasilien är ett land som nydligen påbörjat en stor satsning för att förebygga oral cancer då det råkar vara den 5:te vanligaste cancerformen här – detta genom att på rutin undersöka friska människor och sprida kunskap om sjukdomen och riskfaktorer i en så stor utsträckning som möjligt!! Så tidigare var vår ursprungsplan att följa brasilianska studenter som volontärarbetar inom ett hälsoprogram och se hur de jobbade preventivt/förebyggande mot karies! Däremot fick vi veta först på plats att de inte har någon form av preventivt arbete mot karies just nu ute på hälsocentrerna, just på grund av den stora satsningen och fokuseringen på att förebygga cancer!

Så tidigare har vi som sagt främst fått vara ute på hälsocentren där studenterna volontärarbetar och undersöker och informerar friska patienter – allt för att tidigt kunna upptäcka tidiga förändringar och öka medvetenheten i befolkningen!

Denna dagen var det däremot annorlunda – här på sjukhuset har alla patienterna fått en diagnos fastställd och besöker läkare för vidare undersökningar och behandlingsupplägg! Så det var jag, Sandy och Vanessa som var med oss och agerade som tolk under förmiddagen!

11844071_10155791500740577_770017205_n_55c2a670ddf2b351833271eb

Här sitter tandläkaren Mariliza med en av patienternas journal! Väldigt könssterotypt nog var journalerna uppdelade i blå färg för männen och rosa färg för kvinnorna. Väldigt ovanligt att se hur allt dokumenterades i pappersformat och inte via elektronisk teknik och med hjälp av datorer!! Hahah ånej, här ritade man upp tecknade ritningar i blocken som visade var lesioner förekom och allt som dokummenterades skrevs ner i dessa anteckningar!

Mariliza var förresten så underbart trevlig och kändes så himla trygg med patienterna! Vi blev båda väldigt imponerade över hur hon jobbade!! Men såklart så kunde hon tyvärr inte prata engelska alls så det fick bli korta översättningar m.h.a Vanessa! 🙂 Så hjälplösa vi hade varit här utan tolk haha.!

11850806_10155791497415577_102727673_n_55c2a629e087c31d11fe9000

Väntesalen

Även om det är ett väldigt tungt område så var det samtidigt så otroligt lärorikt för oss att få vara med och se ett flertal cancerogena lesioner som skulle eller var under behandling! Vi fick höra om behandlingupplägg, observera hur undersökningarna genomfördes och fick små föreläsningar om själva sjukdomen!

Något som var väldigt skönt mitt i allt detta var att vi fick berättat att prognosen för oral cancer oftast är väldigt god och att samtliga av patienterna vi mötte den dagen hade goda chanser för återhämtning! Något som var så otroligt skönt att höra och gjorde hela besöket betydligt lättare att följa!

Men som sagt, även om prognosen oftast är god för patienter med oral cancer så gör man allt man kan för att försöka detektera och diagnostisera lesionerna i ett så tidigt stadie som möjligt – allt för att öka chanserna för en god prognos och en så minimalt omfattande behandlig som möjligt!

Så det var det! Extremt gripande upplevelse och till viss del även vemodigt, men samtidigt insåg vi hur otroligt viktigt det är att jobba så mycket förebyggande som möjligt mot detta, att informera och öka kunskapen hos människor så att de i värsta fall kan behandlas så tidigt som möjligt!!

Men men, ska bli spännande att se vart vårt arbete tar oss!

10 augusti, 201510 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

ABRASCO

Bom Dia alla!!

Fjärde veckan and still going strong!! Dock har tempot varit betydligt lugnare i den här veckan och vi har haft mycket mer tid att bara sitta och skriva på arbetet, titta på allt för många serieavsnitt och äta kopiösa mängder frukt och fantastisk hemlagad mat (tur att man har Sandy med sig som Super Chef!!) varvat med motion och lite aktiviteter med skolan!

På tal om arbetet så har hela vårt projekt fått ta en ny vändning och ämnet har styrt in på ett helt nytt spår! Vi får berätta mer om det i ett annat inlägg men det kommer nog märkas med tanke på vilka typer av aktiviteter vi kommer att få vara med på och som nu planerats in i det nya schemat!! Trots oväntad vändning så känns det så himla intressant och rätt att skriva om, för att inte nämna viktigt.!! Men mer om det sen 🙂

För som vanligt har vi varit ute på äventyyyyyr (bambambam!)!

Den här gången fick vi vara med på den omtalade kongressen ABRASCO här i Goiania. ABRASCO är en sorts nationell hälsokongress som hålls var 3je år på olika platser i Brasilien, där diverse forskare, professorer, lärare m.m, från alla möjliga professionen som involverar hälsa, samlas och presenterar deras senaste arbeten, framtida forskningsprojekt m.m! – Och som vanligt är turen på vår sida och där årets event är i Goianiaaaaa!

Så hit kom vi!!

11805812_10155778377425577_636993578_n_55babc97ddf2b3442734c286

– Utanför ingången till ABRASCO –

11830346_10155778368930577_933170401_n_55babcd8e087c33d10383bc8

Vägen in till aulan där forskare diskuterade och presenterade sina arbeten! Däremot så fick vi inte komma in där – det kostade minst sagt en heeeel del för att få ta del av geniernas genombrott – 1400 reals (och det x3 för att få svenska valutan..) för att komma in och lyssna… Helt crazy, så vi fick hänga på mässan och marknaden istället!

11830135_10155778371435577_215067549_n_55babd6ae087c33c99d076c0

Diverse aktiviteter där skolor försöker locka studenter till vissa kurser inom hälsa, presentation av planer för framtida sjukhus, andra forskar- och affärsideer generellt m.m!

En sak som vi har börjat märka av här…. är hur vi sakta börjar gå in i Augusti månad!!! Bambambam… Ända sen vi anlände här i Brasilien har ALLA pratat konstant om hur mycket ångest de har inför augusti månad då det är som absolut varmast (upp till en 40 grader enligt ryktena…..) och med extremt låg fuktighet i luften.. Något som gör att man blir otroligt uttorkad och ofta innan man märker av det själv! Så från och med idag började uppmaningarna om att vi måste dricka betydligt mycket mer än vad vi kan tro, annars kan det bli farligt!

10 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Rundvisning på sjukvårdsmottagningar

Vi är inne på fjärde veckan och det är nu tiden börjar sakta ner och Goiania är inte lika främmande som den var i början. Istället för panikkänslor av att tiden inte är på vår sida så lunkar vi oss igenom dagarna på en siesta-nivå. Studenterna och lärarna har fortfarande semester och vi jobbar på som bara den med vår uppsats.

I veckan hålls en stor nationell hälsokongress som heter ABRASCO där flera av landets forskare, myndigheter och organisationer samlas för att prata om hur hälsan ser ut hos befolkningen och skapa nya hälsoriktlinjer för hela Brasilien. Denna konferens anordnas var tredje år och återigen är turen på vår sida! Vi ska få gå på konferensen! Visserligen är allt på portugisiska men vi håller hoppet uppe med att det kanske finns broschyrer eller andra typer av material på engelska samt att vi får mingla runt med doktorander, professorer och andra som förhoppningsvis kan engelska. I samband med den här kongressen så kom två colombianska tandläkarstudenter och en av deras lärare till universitetet här i Goiania. Tillsammans med dom fick vi alla en guidad tur till två olika vårdenheter i Goiania, en av dem var Ville de France (som vi vid det här laget kan utantill) och den andra var en specialistklinik dit de flesta patienter (som blivit remitterade från basic units!) får sina mer “avancerade” behandlingar. Som tidigare nämnt så utför vårdcentralerna, eller också kallad units, endast enkla/basala behandlingar ex fyllningsterapi, extraktion och periodontal behandling. Andra fall såsom ortodontisk, endodontisk och med flera utförs av specialister på andra kliniker. För varje dag som går så börjar man förstå hur den brasilianska hälsosystemet fungerar. Ett system som har sina brister men med tanken på att systemet täcker över 190 miljoner människor…då är man glad att den existerar överhuvudtaget!!

De colombianska studenterna, deras mentor samt mannen som höll i rundvisningen!

27 juli, 2015 av Sandy & Cecilia - 2 kommentarer

Sjukvård i Brasilien

Hej allihopa!

Nu har det passerat exakt tre veckor sedan vi kom hit till detta underbara, varma land som har så mycket att erbjuda!

De senaste dagarna har bestått av auskultationer och besök på olika vårdcentraler här i Goiania. Vi har fått följa olika professioner, främst tandläkare men även läkare, sjukgymnast etc och tandläkarstudenter där de har visat oss hur de arbetar med sina patienter. Sjukvården och basala mediciner är gratis för den brasilianska befolkningen men dessvärre är logistiken, byråkratin och långa kötider några av de stora problem som hälso- och sjukvårdssystemet brottas med. Här kan det ta flera veckor innan tandläkaren får anaestetika (bedövningsmedel) vilket gör att flera nödvändiga behandlingar måste skjutas fram. Det är väldigt intressant att se hur vårdpersonalen försöker göra sitt bästa för att patienterna ska slippa ha ont länge.

Utöver kliniska moment så är det mycket preventionsarbete ute på klinikerna. Studenterna håller föreläsningar för väntande patienter om oral cancer. Oral cancer är förekommande i Brasilien och många patienter tycker inte om att prata om sjukdomen och mycket mindre vill de undersökas för det. Tack vare studenterna har tabun kring cancer minskats en aning och man ser att fler patienter som frivilligt kommer på undersökningar(enligt tandläkarna på vårdcentralerna).

Snart är det en ny vecka och det är fortfarande svårt att ta in att vi faktiskt är inne på fjärde veckan. Tiden går fort när man har roligt. Snart så kommer det att vara en stor konferens där alla viktiga organisationer och politiker samlas för att diskutera om den nationella folkhälsan. Detta görs var fjärde år och gissa hur lyckliga vi är när vi fick reda på att vi ska få gå på denna!

//Sandy och Cecilia