Författare: Mia Söllvander

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev sist, det har hänt mycket sedan sist och jag har haft sjukt mycket att göra så bloggen har blivit tvungen att bortprioriteras.

1. Jag har skrivit färdigt min uppsats och har fått besked på att jag får opponera den 13 januari.
2. Just nu befinner jag mig på resande fot genom Afrika. När min uppsats var inskickad lämnade jag Nairobi för att sakta påbörja en resa landvägen ner till Kapstaden.
3. Jag har fått jobb! Den 1 februari börjar jag arbeta som lärare efter lyckad Skypeintervju från min trädgård i Nairobi.

När jag hade fått iväg uppsatsen sa jag hejdå till Kenya och begav mig till Tanzania. Första etappen gick från Nairobi till Arusha som ligger ganska nära gränsen till Kenya. Där spenderade jag en eftermiddag för att sedan bege mig vidare till Dar es-Salaam dagen efter. Där skulle jag och min pojkvän mötas upp efter att inte ha sett varandra på mer än 2 månader.

Medan jag har varit i Kenya har han varit i Sydafrika. Det har inte varit något problem att hålla kontakten via Skype, men samtalen blir mycket mer naturliga när man ses på riktigt och vi hade massor att prata om. Tillsammans tog vi färjan från Dar es-Salaam till Zanzibar för att fira jul. Sedan hade vi bokat biljetter på Tazaraline, ett tåg som går mellan Dar es-Salaam i Tanzania och nästan hela vägen ner till Lusaka i Zambia. I skrivandes stund befinner vi oss alltså på tåget och är inne på vårt tredje dygn. Tåget är tänkt att ta 48 timmar men så här långt är vi ungefär 14 timmar försenade och räknar med att vi kommer fram någon gång i morgon bitti. Men det går verkligen ingen nöd på oss. Vi har en egen sovkupé där man i timmar kan ligga och stirra på landskapet och små byar som vi passerar på vägen. Restaurangen serverar dessutom god mat och öl vilket gör att resan går lite fortare. När jag lägger upp detta kommer jag redan vara framme i Lusaka. Försättning på rapporten från resan kommer senare.

Den sista roliga saken som har hänt är då att jag har fått jobb. Under tiden jag har varit iväg har jag varit lite orolig för just det. Planen har hela tiden varit att jag ska börja söka jobb inför min hemkomst. Med en hel del tur och en gnutta skicklighet fick jag jobb utan att behöva söka ett enda. Rektorn som tidigare jobbade på skolan där jag har gjort min praktik hörde av sig och sa att de behövde en spansklärare till skolan där han jobbar nu. Jag har ju lyckats dra trumfkortet att ha spanska som ett av mina ämnen vilket det finns enorm brist på.

Jag har ett par veckor kavr men min sista tid i Afrika börjar trots allt lida mot sitt slut. Nu ska jag göra mitt bästa för att njuta av den här tiden och försöka uppleva så mycket som möjligt.

Innan du börjar läsa ber jag om ursäkt för ett bitvis osammanhängande inlägg som handlar om lite allt möjligt. Men framförallt om att jag är så himla glad, att jag aldrig mer vill åka tillbaka till Sverige för jag har det så himla bra här. Uppdatering från den senaste veckan: Egentligen har det inte hänt så mycket. Jag har skrivit, och stirrat på bokstäver och skrivit lite till. Som jag skrev i förra inlägget bor jag i ett rum som jag har hyrt genom AirBnb i ett en liten villa i utkanten av Nairobi. Mina dagar har sett ut ungefär såhär. Vaknar 8, går upp och käkar frukost i trädgården samtidigt som jag kollar mail och andra saker som jag måste hålla mig uppdaterad på. Sedan sitter jag ute i skuggan och skriver hela dagen med avbrott för lunch och fram tills det börjar bli mörkt och jag måste gå in.

Utan ständiga nya intryck varje dag har jag hunnit reflektera över min tid här i Kenya/Östra Afrika. Jag har känt mig så sjukt hög på livet och det bästa sättet att beskriva min tid här är att jag VILL INTE ÅKA HEM. Det är ju inte dags på ett tag än men jag vet att tiden kommer gå snabbt och jag har redan börjat tänka på hur jag skulle kunna komma tillbaka hit. Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo i någon av de större städerna i Östafrika, typ Nairobi eller kanske Kampala.

Jag har rest en del och bott utomlands innan och då har jag upplevt kulturkrockar som ibland har kastat om hela mitt liv och varit väldigt jobbiga att hantera. Den här gången känns det som att allt har fallit på plats.. Jag skrev i min ansökan till MFS att mina tidigare erfarenheter hade gjort att jag hade blivit bättre på att hantera kulturkrockar utan att egentligen veta om det var sant eller inte. Men nu känns det som att jag har fått bekräftelse på att jag har lärt mig något av allt det som jag har upplevt under de kanske senaste 10 åren som jag av och till har har bott utomlands och rest.

Samtidigt har jag mött människor som har helt andra värderingar och befunnit mig i sammanhang där folk har agerat på ett sätt som i Sverige till och med skulle vara kriminellt., till exempel så slog man barnen på skolan. Det är inte det att jag inte blir påverkad av det för det blir jag, men jag är inte i alla fall just nu, i en position där jag kan göra något åt det. Jag har märkt vilken skillnad det blir både för mig och för de som jag pratar med om jag bemöter diskussionen utan att visa att det gör mig upprörd. Jag kan berätta att så här gör man i Sverige eller så här ser man på saken i Sverige och på så ätt öppna det upp för att prata om det. Det ger mer utbyte både för mig och jag tror också för de som möter mig.

Dock tror jag inte att jag kommer kunna undvika att jag kommer få en kulturkrock när jag kommer hem. Jag försöker föreställa mig hur det kommer bli att komma hem. Jag är inställd på att jag kommer få en reverse culture shock, och försöker förbereda mig på det. Det enda jag kan tänka på nu är hur jag skulle kunna stanna kvar någonstans i Afrika och det enda jag kunna tänka på när jag kommer hem är hur jag kan komma tillbaka.

Från och med nu ser mina planer ut såhär: jag har precis lämnat in mitt första utkast till uppsatsen och sitter och väntar på att min kompis från Sverige ska komma med taxi från flygplatsen. Jag sk ta en välbehövlig paus från uppsatsen i några dagar för att sedan kunna komma tillbaka till den med ett utvilat huvud. Sedan jag kom hit har jag inte varit inne i stan utan har mest hängt i området där jag bor och hemma så det ska bli kul och hitta på lite saker.

Efter min lilla minsemester i Uganda och Rwanda är jag nu tillbaka i Kenya för att fortsätta jobba med uppsatsen. Bilder från resan och vad jag gjorde där kan man snart läsa lite mer om på min privata blogg http://majorfields.wordpress.com. Sammanfattningsvis var resan dock helt fantastisk på många sätt. Framförallt var det en väldigt viktigt för mig att få uppleva kulturskillnader och olikheter i dessa länder. Det är lätt att klumpa ihop länder i Afrika framförallt om de ligger på samma del av kontinenten. Jag insåg också hur lätt det är att resa i östa Afrika. Folk är trevliga och hjälpsamma och trots att vägarna kan vara lite sisådär emellanåt går det relativt snabbt och smidigt att ta sig fram. Eftersom jag bara spenderade så kort tid på varje ställe är jag jättesugen på att åka tillbaka för att få chansen att stanna längre på ställen och kunna ge sig ut till små byar.

Jag bodde på hostel under hela resan och att träffade massor av intressanta människor. Väldigt många som jag träffade på jobbade på något sätt med olika NGOs, som volontärer eller gjorde någon form av praktik i kringliggande länder. Att jag skulle träffa dessa människor och lyckas knyta den här typen av kontakter under resan var något jag absolut inte hade väntat mig. Dessutom är det tillräckligt vanligt men samtidigt tillräckligt ovanligt med turister i städerna och det gjorde att det var väldigt lätt att få kontakt med de som bodde där.

Nu är jag alltså tillbaka i Nairobi och har hyrt ett rum genom Airbnb där jag ska bo i en månad. Huset ligger i en gated community i en av förorterna till Nairobi och har en liten trädgård där jag omväxlande kan sitta och jobba när jag blir trött på att sitta inomhus hela tiden. Äntligen, äntligen kan jag laga mat själv och har mer än ett pluttigt hotellrum att vistas i som jag hade i Eldoret. Än så länge har jag bara bott här en natt, men jag tror att det kommer bli mycket bra.

Den här månaden kommer bli väldigt mycket sitta framför datorn och skriva och läsa. Jag är ju som sagt klar med intervjuerna och ska börja analysera mitt material och sedan fortsätta att skriva. Det känns som att jag kommer behöva jobba en hel del under de kommande veckorna om jag ska hinna skriva klart ett första utkast innan jul som jag har planerat. Trots att den mesta tiden framöver kommer spenderas framför datorn hoppas jag att jag kan komma med lite roliga uppdateringar.

Under förra veckan genomförde jag totalt 12 intervjuer varav en med rektorn på skolan. Innan jag satte igång kände jag mig lite osäker på huruvida lärarna kände inför intervjuerna. För det första bad jag dem avsätta en timme var till intervjuerna vilket är ganska mycket och sedan var jag osäker på hur det kände att prata med mig om e-boksläsarna, skulle de våga säga något dåligt, och hur uppfattade de min roll i det hela. Under veckorna med observationer försökte jag prata som mycket som möjligt med lärarna. Jag hängde in personalrummet och käkade lunch och drack te tillsammans med dem med baktanken att det skulle göra att de kände sig mer bekväma med att prata med mig när de visste vem jag var.

Under alla intervjuer var lärarna väldigt öppna och berättade både om fördelar och nackdelar kring hur det fungerade med e-boksläsarna. Intervjuerna blev mellan 20-50 minuter så de senaste dagarna har jag ägnat åt transkribering, transkribering och transkribering, det har känts som att det aldrig ska ta slut men nu ser jag att jag närmar mig slutet.

För det mesta sitter jag och jobbar på mitt hotellrum men några dagar har jag begett mig bort till ett lyxigare hotell som ligger 10 minuters promenad bort där jag har byggt upp ett litet kontor kring ett av borden vid poolen och varvat jobb med solande i deras trädgård. Man kan komma in gratis och för 200Ksh får man lov att använda deras pool vilket många Kenyanska tonåringar gör.

Nu är jag på min sista vecka här i Eldoret och ska sedan bege mig till Nairobi där jag ska fortsätta arbeta med uppsatsen samt ha möten med Worldreaders kontor som ligger där. Eftersom jag har jobbat ganska mycket de senaste veckorna har jag bestämt mig för att ta en liten minisemester och besöka Uganda och Rwanda innan jag åker till Nairobi. Jag tyckte det skulle vara så synd att missa de två länderna när jag ändå är så nära. Jag kommer främst besöka Kampala och Kigali men kommer kanske också få till några utflykter utanför staden.

Nu har jag varit på skolan i två veckor. Trots att jag hade förväntningar på att allt kunde hända och att allt kunde gå fel har det mesta flutit på förvånansvärt bra. När jag kom till skolan första dagen fick jag en rundvandring. Skolan ligger nästan en mil utanför Eldoret och varje morgon tar jag en matatu till skolan som släpper av mig vid en oasfalterad väg som leder upp till skolan. Där passerar jag små hus, åsnor och majsodlingar innan jag kommer fram. Skolan ligger i ett stort inhägnat område. Det finns sovsalar för flickor och för pojkar och i varje sovsal står en 25 våningssängar uppradade. Trots att det bor uppemot 50 elever i varje sovsal är det förvånansvärt fräscht, alla som har sovit på hostel vet hur det kan lukta bara i ett rum med 6 sängar. Även en del lärare bor på skolan och har sina små lägenheter på en avskild del av den stora tomten som skolan ligger på. De har även några kor som försörjer skolan med mjölk, ett gäng höns och planer på att skaffa grisar. Varje klass har sitt eget klassrum där det finns traditionella skolbänkar som flera av eleverna har satt hänglås på eftersom de förvarar sina personliga tillhörigheter där. Fortsätt läsa ”Första veckorna på Suzy Peacock highschool, Eldoret”

Efter mina första semesterdagar och äventyr i Nairobi var det dags att bege sig till Eldoret och skolan där jag ska utföra min studie. Jag tog bussen dit och sju timmar senare var jag framme. Jag promenerade till boendet som jag hade bokat för min första natt. På eftermiddagen träffade jag Francis som är min kontaktperson på skolan. Vi drack kenyanskt te och diskuterade en del praktiska saker inför mitt besök på skolan.

Francis jobbar för en hjälporganisation som heter CRF som hjälper till att bygga upp skolor runt om regionen. CRF har i sin tur ett samarbete med Worldreader på en av sina skolor och det är den skolan som jag ska vara på. Senare samma vecka fick jag följa med Francis och fyra andra besökare som kom från en annan hjälporganisation runt på lite olika besök. Jag fick även delta i deras diskussioner kring problem och utmaningar som uppkommer när man väljer att starta en skola vilket var väldigt intressant.

Här i Eldoret bor jag på ett litet hotell på huvudgatan i stan. Det är skönt att ha nära till olika restauranger och ställen där man kan köpa mat eftersom jag inte har möjlighet att laga mat där jag bor. I Eldoret finns i princip inga turister och därför är det nästan ingen som kommer fram för att försöka sälja saker eller visa en till en viss restaurang.

Jag känner mig ganska trygg på gatorna här även om jag alltid är på min vakt och undviker att gå ut om det är mörkt om det inte är för att gå över gatan från en restaurang tillbaka till hotellet. Hotellet har vakter 24 timmar om dygnet vilket de flesta andra hotell har, har samma sak gäller för de flesta restauranger förutom de allra minsta haken. Då sitter en vakt med något slags vapen utanför och skannar väskan med en metalldetektor innan man får gå in.

I nästa inlägg ska jag berätta lite mer om hur det har gått på skolan, hur det ser ut där och hur det fungerar med att samla in material. Jag har precis börjat och hittills verkar det lovande.

 

Äntligen i Kenya

I fredags kom jag äntligen till Kenya! Jag landade på flygplatsen i Nairobi och kom snabbt och smidigt in i landet med mitt e-visa som jag hade ansökt om innan (och som för övrigt tog 2 timmar att få godkänt). Bland säkert 50 andra chaufförer som stod och väntade med skyltar utanför flygplatsen hittade jag tillslut David som skulle ta mig till hostelet där jag skulle spendera mina första dagar.

Jag hade alltså bestämt mig för att jag skulle spendera några dagar här i Nairobi innan jag fortsatte vidare till Eldoret där jag ska genomföra min studie. Imorgon åker jag vidare till Eldoret som är en stad med 300 000 invånare som ligger i västra Kenya. Det har varit skönt att ha de här första dagarna i Nairobi till att vänja mig vid att jag faktiskt är här.

För att sammanfatta mina första dagar:

Saker jag har jag gjort:

• Varit på Masaai marknaden
• Tittat på giraffer och elefanter
• Varit uppe i Nairobis högsta byggnad och tittat på utsikten

Saker som har överraskat mig:

• Att Nairobi inte är så kaosartad som jag trodde.
• Att jag inte känner mig obekväm att strosa runt i staden som ensam tjej.
• Att jag bara har blivit kallad Mzungu (viting) en gång.

Saker jag ser fram emot:

• Att komma till Eldoret och se en annan del av Kenya
• Att få besöka skolan jag ska göra min studie på
• Att lära mig lite Swahili