Safari

11178436_10153227477625180_1009914989_n

Förra helgen var det dags för Safari som vi planerat sedan vi kom hit! Och jag har verkligen sett fram emot det eftersom att jag ju är löjligt fascinerad av i princip alla djur (utom råttor). Dag ett åkte vi till Arusha tidigt på morgonen, där vi mötte upp vårt safari-gäng, folk från Malmö högskola, Lunds universitet, en från Stockholms universitet och även en från Sydafrika. Första dagen var vi i National park Lake Manyara. Vi, i alla fall inte jag, hade inte speciellt höga förväntningar, då det är lågsäsong och tydligen inte lika mycket djur, eftersom att det är i slutet av regnperioden. MEN ack så fel. Redan första timmen såg vi lejon, giraffer, elefanter och en massa andra djur. Följande timmar såg vi en massa djur på nära håll och även om det egentligen är lite konstigt att komma åkande i en stor jeep och kolla på djur, så var det inget annat än helt fantastiskt. Trötta och fyllda med intryck och söta djur (speciellt elefantbebisar) åkte vi till våra lodger som var något av det mest lyxiga jag sett. Två badrum lika stora som mitt vardagsrum, och två dubbelsängar med sänghimmel. Kontrasten mot allt annat vi sett.. Men bestämde mig ändå för att njuta av att sova i en skön säng och vila huvudet på en kudde som ej är uppdelad i hundra olika hårda klumpar OCH duscha i varmvatten och en stråle med tryck och en duschstråle bestående av mer än tre vattenstrålar, LYX.

Safari-dag två var vi i Ngorongoro Crater. Tänkte att ingenting kunde vara mer överväldigande än gårdagen, men detta var faktiskt ännu bättre. Eftersom att parken var en Krater så hade man översikt över så långa avstånd och det var ju djur överallt. Huvudakten den här dagen var när en Masai gick med sin koflock rakt emot en lejonhane, helt iskallt. Turen bjöd på många lejon och lejonbebisar!! Mycket Zebror och zebraföl, vilka nog mina favoriter.

Mitt djur-behov är stillat för några dagar framåt nu. Annars saknar jag hästar ganska mycket hela tiden.

Hoppas folk som är i Sverige njuter av våren, för den saknar jag lite lite. Johanna också vet jag:)

/Linnea

Intervjuer och chockerande insikter

101_3599

Inte så regelbundna blogginlägg.. Har haft en del att stå i. Delar upp den senaste tidens händelser i några inlägg nu i ett par dagar framöver, så håll utkik!

Som nämnt i tidigare inlägg hade studenterna här påsklov i två veckor, så vi besökte skolan Msiriwa secondary school, där vår studie äger rum, förra tisdagen när eleverna kom tillbaka. Vi började med en kort introduktion i form 4, motsvarande vårt första år på gymnasiet, där vi presenterade oss och vår tänkta studie. Vi delade ut formulär med påståenden om hälsa, som eleverna fick ranka dem, med det viktigaste först. Båda våra tolkar var med och vi märkte snabbt att Hyacinta var en heelt fantastisk människa och tolk som hjälpte oss jättemycket under hela tiden på skolan. Flickorna hade jättemycket frågor till oss, om allt mellan politik och kvinnors inflytande i Sverige och våra favoritmaträtter, väldigt intressant och kul.

Vi fick även en rundvisning på skolan av rektorn (som är en kvinna, för övrigt var det bara två anställda kvinnliga lärare, resten män…) och blev presenterade för alla lärare. Hon var jättepositiv till hela vårt projekt och ville gärna se hälsoformuläret, som hon även fyllde i med stor entusiasm. Vi blev bjudna på läsk och Hyacinta och rektorn hade en ganska hetsig diskussion med vår manliga tolk om hur det är att vara kvinna i Tanzania, chockerande hur vissa män här ser på kvinnor alltså.

Dag två på skolan var det dags för intervjuer. Vi började med tjejerna och första intervjun var något trevande, med en blyg flicka och en ganska nervös intervjuare (jag). Det kom dock fram en hel del givande svar och nervositeten släppte något från båda sidor efter ett tag.

Följande intervjuer gjordes vidare under samma vecka samt veckan efter. Vi använder oss av så kallade flash cards, där vi har tjugofyra olika påståenden om hälsa, skrivna på Swahili och Engelska, där vi låter den som blir intervjuad plocka ut kort som de associerar med hälsa och sedan ranka dem. Sedan har de fått prata ganska fritt om varje kort och vi har ställt en del korta följdfrågor. Flash cards var tänkt som ett hjälpmedel, dels för at överkomma språkbarriären och även som en bra hjälp eftersom vi är ovana intervjuare, där något fysiskt att “plocka med” och gå tillbaka till om det blir tysta stunder kan kännas tryggt, vilket det gjorde.

Vi har ännu inte börjat analysera det insamlade materialet, men efter att ha transkriberat har vi nog ändå snappat upp en del teman, som antagligen kommer att visa sig i resultatet. Bland annat att många ungdomar tycker att stress är ett problem som påverkar hälsan väldigt negativt. Många uttryckte stress för att inte klara slutproven i slutet av terminen och även en stress för att föräldrarna skulle bli sjuka och gå bort. Många tjejer uttryckte många starka känslor som “Skam”, “självmord” och “rädsla för övergrepp och våldtäkt”, vilket såklart chockerade oss.

Även om tjejerna berättade saker som gjorde en väldigt ledsen och nedstämd, så var vissa delar av samtalen också väldigt givande och roliga, eftersom flera frågor till oss ställdes efter intervjun, där de öppnade upp sig mer och samtalet blev mer naturligt och på en mer avslappnad nivå.

Långt inlägg, mer kommer. /Linnea

Tid

Idag är det första dagen på vår trejde vecka borta. Skolan vi ska besöka har öppnat igen efter påsk och det känns skönt att äntligen få komma igång på riktigt. Tiden går både otroligt fort… och långsamt. Vi bor en bra bit från Moshi town, 2 timmars gång avstånd fram och tillbaka för att vara exakt, vilket gör att iallafall jag känner mig lite isolerad och rastlös, kanske den känslan släpper snart.

I veckan har vi besökt ett barnhem som drivs av en 2 kvinnor, en från Sverige och en från Schweiz. Simbas footprints. Vi har även varit på kurs i Swahili, vi lärde oss faktiskt en hel del, men kanske inte har det bästa uttalet, än 🙂

Nu ska vi återgå till vårt skrivande… Vi känner oss redan lite stressade, det ligger liksom i vår natur.

/Johanna

En vecka i Moshi, Tanzania

Altanen till vårt hus!
Altanen till vårt hus!

Här är altanen till vårt hus. Utsikt över Kilimanjaros topp på baksidan!

Vi startade från Köpenhamn förra måndagen, och resan var allt annat än kort! Först mellanlandade vi i Dubai, där vi skulle spendera följande tolv timmar. Vi började med att stämpla våra pass för att kunna gå ut och eventuellt hänga där lite. Det började med att jag (Linnea) blev stoppad av en polis (eventuellt pga min utstickande outfit som var haremsbyxor och linne, folk var verkligen uppklädda här), och hela min packning checkades. Väl ute från flygplatsen kändes det inte så roligt längre och att åka taxi in till “fejkstaden” kändes mest som ett jobbigt projekt. Vi förberedde oss istället på att hänga på flygplatsen den kommande natten, vilket vi inte var ensamma om. Vi fann en varsin hård stol och kommande timmar gick mest ut på att hitta en mer bekväm sovplats.

Efter en tung natt avgick flyget mot Dar Es Salaam, som var i princip tomt på människor, vilket kändes lite skumt på ett så stort plan. Efter en något omskakande flygtur blev det en kort väntan i Dar Es salam för att sedan flyga i en timme till Kilimanjaro. Vår kontaktperson Sanna kom och mötte oss på flygplatsen och vi fick veta att vi skulle få hyra ett hus som ligger i Shanti som hör till Moshi´s ytterområden. Huset vi bor i är jättefint, med en liten trädgård, och en fantastiskt fin altan. Vi har tagit det ganska lugnt den första veckan, eftersom att studenterna vi planerar att intervjua har påsklov denna veckan också. Vi har varit i Marangu som ligger i anslutning till berget Kilimanjaro, där vi fick en guidad tur om Chagga-kulturen, vilket var väldigt intressant och lärorikt, då vi fick veta mer om bakgrunden till Kulturen här i Moshi och förhoppningsvis fick en större förståelse för “Våra” studenter. Vi har tillsammans med Sanna och Kimby (som kommer härifrån) ändrat våra intervjufrågor så att de ska passa mer här, samt fått de översatta till Zwahili. Vi har även gjort några större förändringar på vår metod, där vi tänker använda oss av intervjukort och även färgpennor och papper, sjukt hur mycket mer kreativ man känner sig här!

 

Vidare ska vi gå en liten Zwahili-kurs i veckan, vilket känns väldigt behövligt. Dock har vi snappat upp och lärt oss en del korta fraser. Vi har även hunnit med en lokal bar/nattklubb där folk verkligen släppte loss, intressant, men jag ljuger om jag inte säger att jag kände mig något obekväm, uttittad osv. Mycket god mat äts det, även om vi inte riktigt uppskattar all Pommes och allt friterat, men det finns ju en del andra alternativ, tack och lov…

Annars flyter det på bra här och vi känner att vi kommit in i allt lite mer, men det tar tid att anpassa sig, speciellt till att inte kunna röra sig “fritt” på samma sätt som hemma. Men vi låter allt få ta sin tid! /Linnea