En vecka som turist i Mauritius

Otroligt men sant. Jag vet att jag upprepar mig själv, men det är obegripligt hur fort tiden rusar iväg när man är på plats. Det gör mig nästan lite stressad, även om jag känner att jag har hunnit med en del. Frågan är om jag kommer att hinna med allt jag måste och vill 🙂

Förra veckan hade besök hemifrån (se mitt förra inlägg), vilket gjorde att mina rutiner ändrades något. Det blev nästan som en mini-semester mitt i allt. Det var mysigt att få träffa min sambo men också att uppleva ön mer som en turist. Utöver att ha besökt huvudstaden så hyrde vi också en bil och körde runt ön för att besöka alla turistställen. Vi hade några fantastiska dagar i och under vattnet, på stränder, i städer och i bergen. Det finns vackra vandringsleder i öns mitt med vattenfall och tropisk skog. Och som dykare måste man bara säga wow, helt otroligt…

Men nu har jag återgått till mina tidigare rutiner och är tillbaka på kontoret, laddad för en ny härlig arbetsvecka. Efter att ha “knäckt koden” för att få möten på plats genom att knacka dörr har jag nu lyckats få fem intervjuer inbokade till imorgon, då jag kommer att få träffa de tjänstepersoner som jag ville träffa från början. Det känns tillfredsställande och gör att jag känner mig mindre stressad. Just nu ser det ljust ut!

Efter min “turist-vecka” på ön har jag funderat en del på mina intryck. Det är intressant att jämföra att vara turist med att vara mer med de lokala. Att få möjlighet till att leva hos och arbeta med dem som lever här ger en verkligen en djupare förståelse för landet. Ett exempel är ett samtal jag hade med familjen som äger stället där jag bor, efter vårt besök på Aapravasi Ghat (museet och minnet för de främst indiska arbetarna som togs hit för att arbeta på sockerplantagen, som jag beskrev i mitt förra inlägg). Familjen är av afrikanskt ursprung (alltså inte från indiskt ursprung) och de menade att Aapravasi Ghat enbart beskrev en del av landets historia. De slavarna som hade tagits hit före den tid när slaveriet slutligen avskaffades nämns inte och deras historia finns det inget museum för. Det slog mig hur lite de olika folkgrupperna som lever tillsammans på ön har blandat sig med varandra och hur starka deras identiteter är. Kanske inget man som turist skulle lägga märke till, på ytan är allt harmoniskt… Ett annat exempel är det här med helgdagar. I Mauritius lever många olika religioner sida vid sida. Skulle allas helgdagar blir “röda dagar” så blir det inte många arbetsdagar kvar på året. Därför bestäms det från år till år vilka dagar som blir officiella helgdagar i landet. Till exempel var Påsken inte helg här i år. Men, som en man sade till mig, så är det ofta att någon religion har någon högtid, och där är nästan varje vecka att någon som firar nyår 🙂

Här kommer några bilder från denna vackra ö.

2 svar på ”En vecka som turist i Mauritius”

  1. Hej! Jag pluggar också och ska snart göra min c-uppsats och vill också åka till Mauritius och vill göra ett likande studie som du gör. Skulle du kunna skicka ett mail till mig så jag kan jag förklara mer? Det vore jättesnällt.

  2. Fint och häftigt att höra skillnaden på att vara turist och att “jobba i fält”. Som turist tar man sig kanske inte tiden att se staden eller landet under ytan av det som visas ovanför (som för det mesta är, som du beskrev det, de “harmoniska” sidorna).

    Att reflektera mer när man är ute och reser och träffa de lokala ger en så mycket mer än att bara åka till turist ställena. De är ju nästan som rekonstruerade för den utomstående personen, för att skapa en “behaglig” vistelse.

    Jag relaterar till mötena jag haft där jag är, Kenya, och människorna man träffar och pratar med. Tänker t.e.x., varför har jag inte tagit mig mer tid hemma och frågat någon om deras livshistoria. Men ja, vi lever ju på ett annat sätt i Sverige också där om Det inte är lika “accepterat” att prata öppet med “främlingar”.

    Intressant att följa din resa!

Lämna ett svar till ah1259 Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *