Efter att två veckor har gått så börjar vi iallafall känna oss ljumna i kläderna och har börjat ställa in oss efter Kathmandus tempo. Exempel på detta är att vi nu går på rätt sida av gatan (vänster!), vi har vant oss vid strömavbrotten och vi vet PRECIS vad vattensprutan på toaletterna är till för!
Det efterlängtade besöket på härbärget här äntligen blivit av! Otroliga upplevelser som lämnar en ödmjuk inför svensk sjukvård! Huset ligger 10 min promenad från ett av stadens större sjukhus. Vägarna är fyllda med sten och hål. Men tar du dig fram till huset så märker du att det ligger i en oas, bort från stadens värsta brus.
Husets två första våningar huserar patienter med diverse cancerdiagnoser. Detta är patienter som rest långt för sina behandlingar på sjukhuset, men som inte har råd med tillfälligt boende i Kathmandu. Den ideella organisationen BAS erbjuder då dessa människor mat och logi.
På husets tredje våning finner vi åtta patienter med bla cerebral pares och autism. Dessa är hemlösa och har blivit övergivna av sina familjer. De människor behöver hjälp och omvårdnad dygnet runt och bor därmed permanent på härbärget. Det är omvårdnadspersonalen som tar hand om dessa personer som vi ska fokusera våra intervjuer på! På BAS önskan så letar vi efter vårdpersonalens behov vid omvårdnad av dessa personer.
Vi har hunnit med tre intervjuer som alla har varit intressanta och upplyftande! Transkribering är kul! Om man gillar intelligensbefriade sysslor!
På fredag firar Nepal nyår! Gott nytt 2075!!
// Philip o Franz-Josef
