En tur ovanför molnen

Hej igen alla rara, nu är tandläkarstudenterna från Malmö tillbaka och rör runt i grytan, i detta fall ingen svensk kalops utan inhemsk beige-gul kyckling-gryta.

Som ni redan vet står vi med stora bloggerfarenheter och hoppas ni kommer njuta minst lika mycket av detta inlägg.

Om inte Kathmandus himmel täcks av mörka, gråa, tunga och blöta moln till vardags, täcks staden av samma askgråa färg, dock på lägre altitud, i form av avgasmoln inne i denna stora 10 miljoners stad. Staden är enorm, även om vi åkt runt en del blir vi lika överraskade varje dag så fort vi kör runt kvarteret på en ny outforskad gata. Det går nämligen inte att orientera sig i staden, det finns inga landsmärken som man kan utgå från. Alla hus ser identiska ut och varje kvarter går knappt att urskilja från de andra.

Förra veckan bestämde vi oss för att komma utanför staden och ta del av den vackra naturen och se de enorma vitklädda topparna likt grädden på en somrig svensk jordgubbstårta, för att lapa såren efter våran uteblivna midsommar.

Resan började med bussfärd som skulle tagit 4 timmar men slutade tyvärr med en 1a framför 4an dvs 14h. Viskningar gick mellan busschaufförerna att det var orsakat av jordskred längs de små slingriga vägarna mellan Kathamandu-Pokhara. Detta verkade inte vara annorlunda för lokalbefolkningen och när trafiken tids nog rullade på syntes ingen förklaring till den långa väntetiden längre.

Såhär satt vi fast i 35 grader, utan AC i drygt 14 timmar.
Såhär satt vi fast i 35 grader, utan AC i drygt 14 timmar.

Fyra killar varav en taxichaufför, en Sherpa och två alltför långa svenskar fick klämma sig in i en liten mysig vit Subaru och transportera oss från Pokhara i  2 timmar bort till Annapurna området.

Väl i Annapurna började vår vandring mot målet Annapurna Base Camp(ABC), baslägret för att nå världens tionde högsta berg som slingrar sig mot en hisnande höjd på 8091 m ö.h. Annapurna är ett av 14 berg i världen som kan unna sig att vara över 8000 m .ö.h. Det finns även en del rykten och sägner att det är det berg som skövlar flest människoliv. Statistik på detta har våra källkritiska sinnen ej hittat.

Från början var målet egentligen Everest Base Camp, men vi blev avrådda från detta då det beräknas ta 14 dagar och inte är direkt en vacker vandring. Tyvärr verkar denna leden påverkas av en alltför stor turism som längtar att få skymta världens högsta topp och glömskan att ta med sig avfall hem. Därav valde vi att ta en tur i Annapurna området.

Trekkingen eller vandringen på vardagssvenska var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi såg vackra dalar och fin vandring längs med en bergsrygg framför oss. Trekkingen visade sig istället vara lite av ett träningsläger med alltför många djupa dalar att ta sig ner och upp ur. Redan efter två dagar beräknande vi höjdskillnaderna vi hade kämpat oss igenom, det motsvarade att bestiga vår svenska högsta topp Kebnekaise 3 gånger på 2160 m ö.h. De flesta av våra stigningarna skedde mha stentrappor. Utan att skryta för mycket kan vi ju gladeligen meddela att vi aldrig kommer behöva nyttja gymmets stairmaster-5000 igen.

Ett liten paus på starten av vandringen.
Ett liten paus på starten av vandringen.
-Vägen mot ABC, ca halvvägs.
-Vägen mot ABC, ca halvvägs.
Risfälten stod gröna på 2500 m ö.h.
Risfälten stod gröna på 2500 m ö.h.

Jakob fick även känna på AMS(Altitude Mountain Sickness) när han kommer över gränsen på 4000m. Symptomen han fick var migränliknande huvudvärk som ej släppte och extrema sömnsvårigheter. Trots allt nåddes tillslut målet ABC på 4130 m ö.h.

Väl framme på ABC - 4130 m ö.h.
Väl framme på ABC – 4130 m ö.h.

Väl nere fick vi höra att turen vi tog normalt brukar ta mellan 8-11 dygn. Medans vi på något mirakel gjorde den på fem. Inte konstigt att man behövde rehab efteråt. Det blev alltså en snabb vandring med fina vyer och växlande  väder mellan spöregn och 35 grader sol. Därpå turistade vi några dagar i Pokhara och återhämtade oss innan vi återvände till Kathmandu. Återresan skedde med flyg i form av ett litet tvåmotorigt propellerplan då vägen vi tagit nu tydligen var i ännu sämre skick. Resan som tidigare tagit oss 14h avverkades nu istället på 35 minuter sörplandes på apelsinläsk och gräddkolor.

Hemvägen genom dalen
Hemvägen genom dalen
Trappsteg å sånt
Trappsteg å sånt

Back to work!

Ett svar på ”En tur ovanför molnen”

Lämna ett svar till Karl Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *