Asanti sana, squashed banana!

ÅÅåå Lejonkungen, inte visste vi att vi kunde Swahili!?

Kan inte riktigt förstå att vi nu äntligen är i Nairobi, denna resa till Afrikat som vi så länge talat och tjatat om.

För en vecka sedan landade vi på Kenyatta airport och när vi steg ut ur planet chockades vi av den tunna, fuktiga och ljuva Nairobiluften. Väl inne i teminalbyggnaden chockades vi ännu en gång av dessa långa och till synes kaosartade köer för att få stämpla vårt visum.

Vi har gjort oss hemmastadda i ett idylliskt område i den nordvästra delen av staden och ser fram mot att försöka lista ut hur Matatus (lokal minibus) kör i stan. Blir ett kommande äventyr att åka med.

Vi har haft en förvånansvärd effektiv första vecka. Genom sjukhuset, Ruaraka Uhai Neema hospital, har vi besökt fyra kliniker i några av stadens många slumområden. Trots alla berg av skräp, urusla vägar och där dess invånare lever på mindre än 1USD om dagen så är människorna ändå så fantastiskt rena och glada. Hur är detta möjligt?

Tillsammans med två tjejer som jobbar på sjukhuset, en som leder olika projekt som sjukhuset driver samt en läkare som ska göra en studie på undernäring bland gravida kvinnor, åkte vi ut i slummen. Deras samarbete med klinikerna har underlättat vårt första möte i kåkstäderna där vi ska finna de sjuksköterskor som vi tänker intervjua. Att följa med en organisation som redan har mycket samarbete och kontakt med klinikerna har för oss varit väldigt smidigt.

Nu har solen gått ner så det är dags att sätta igång den där brasan och hälla upp den där drinken!