maj 2015 – Sida 2 – Minor Field Studies

8 maj, 2015 av Frida Lind - Inga kommentarer

Will We Learn Together for Change..?

In September this year, the member-states of United Nation will agree upon a new Global Development Agenda that will come into force 1^st of January 2016. The current Millennium Development Goals, MDGs, will be replaced by 17 new Sustainable Development Goals, SDGs. In the new agenda, Goal 4 is about education. Unlike the MDGs, this goal is not only limited to reassure enrollment in primary school, but it also includes provision of qualitative and affordable secondary and higher education, as well as possibilities for inclusive research. Nevertheless, the reality we are facing right now is quite different, and this Goal will meet many challenges. The main question might be how we will manage to provide education for all, which leaves no one behind?

Last week, I participated in the conference “Learning Together for Change, Advancing Education for All through Higher Education” in Arusha, Tanzania. It was an interesting conference with around 160 representatives from 24 African and 15 Swedish universities. As the youngest participant, and a student of International Relations (doing a research about Higher Education for Females in Tanzania) it was an interesting forum to gain more knowledge in the field, and an understanding of the African context. There are certainly great differences when it comes to education in this large continent!

Currently, many African countries are doing well when it comes to the enrollment of pupils in primary education. Most children, both boys and girls, are enrolled in primary school. But far from all are completing the primary level of education. Even fewer continue to study in secondary school. Very few succeed to travel the long journey towards Higher education. And a very small number of students are able to receive a university degree.

Thus, during the conference, we were discussing the challenges that prevent us from providing education for all, at all levels here in Africa. Some of the problems we discussed are the issues of drop-outs from schools, the financial difficulties many families meet, the cultural norms and practices, the issues of early pregnancies and child marriages, the gender expectations, the gaps between the urban and rural areas, the poor training of teachers, the sometimes poor quality of the education provided, and the low salaries and status for the teachers and principals. Some countries, such as South Africa, has come far to meet these challenges, whereas many difficulties remains in countries such as Tanzania.

Moreover, all participants in the conference took part in two workshops to further discuss some of these obstacles. There were totally eight workshops. I was joining the ones titled: “Education for All and Higher Education in a CRC context (the Convention of the Right of the Child)” and “How to Prepare Students to Become Change Makers”. Together with two other young women, I was presenting the results from the workshop “How to Prepare Students to Become Change Makers”. It will not be an easy task, and many actions and cooperation between countries are needed to meet the challenges.

To sum up, the aim of the three days long meeting was to exchange educational experience from the 20 different countries represented, and try to learn together to improve education. Additionally, conclusions from the workshops will be reported to the UNESCO World Education Forum in South Korea 19-22 of May, where the post-2015 education agenda will be discussed in more detail.

I am looking forward to see how this will develop!

The blog was originally published on:

http://fufkorrespondenterna.com/2015/05/08/will-we-learn-together-for-change/

5 maj, 2015 av Josefina & Jonathan - Inga kommentarer

Blivit med lägenhet i Tamboerskloof

Hej igen,

Vi har sedan senaste blogginlägget flyttat in i vår lägenhet i som är beläget mitt i Kapstaden. Vår lägenhet är till skillnad ifrån vårt tidigare boende (campervan etc.) både mysig och trivsam!

Vi trivs riktigt bra i området och en skön vardagslunk har börjat infinna sig. Gatorna är fyllda med härliga fik och mysiga restauranger vilket har varit perfekt när med kniven mot strupen varit tvungna att ta paus från vårt pluggande.

Som sagt, vi spenderar långa dagar med C-uppsatsen och för tillfället känns den som ett svart hål som vi plöjer ner timmar åter timmar i.

Vi tror därför vårt nyinköpta gym-medlemskap var nödvändigt för att ventilera en smygande rastlöshet.

Nej, det var nog allt. Nu ska vi fortsätta skriva, på återseende!

/ Josefina & Jonathan

3 maj, 2015 av Erik & Andreas - Inga kommentarer

Hej igen! Det var ett tag sedan, vi lovar (med fingrarna i kors) att uppdatera oftare! Hursomhelst, en hel del har hänt sedan vårt förra inlägg, det har bland annat varit val till borgmästare i Chittagong och Dhaka, jordbävning i Nepal (vilken uppnådde ca 4 på Richterskalan här) samt korrupt/kraschad hårddisk.

Vår kontaktperson informerade oss om att det var bäst att stanna inne, eller åtminstone inte röra sig i centrum, dagen innan, under samt efter valet. Det är inte ovanligt med våldsamheter i samband med val på grund av en rivalitet mellan de två största partierna BNP och Awamiförbundet, där konflikter uppstår mellan olika sympatisörer. Därtill förekommer även valfusk, och föreliggande val var inget undantag enligt The Daily Star; låsta vallokaler, fusk med valkorten samt angrepp mot vissa vallokaler. Efter valet attackerades även en politikers i sitt hem och tre poliser blev ihjälskjutna. Oroligheterna har dock lugnat ner sig, men vi är extra observanta när vi rör oss i centrum. Under dessa dagar av oroligheter stannade vi på vårt gästrum och transkriberade som bara den, och blev helt klara med detta. Eller, det trodde vi i alla fall. När jag (Erik) kommande morgondag startar Mac-datorn möts jag av en mapp med ett frågetecken som blinkar, istället för ett äpple och det patenterade startljudet, h-e-l-v-e-t-e…
– Har du lagt över det transkriberade materialet på en USB-sticka?
– Nä.
– Fan.
– Ja.

Men vi behöver inte gråta över spilld mjölk så länge kossan fortfarande producerar mjölk, det inspelade materialet är överfört till en USB-sticka, och det var endast halva transkriberingen som fanns/finns (?) på min dator. Vi har med andra ord cirka två dagar av transkribering framför oss nu vilket inte är hela världen, långt ifrån.

Vi har följt katastrofen i Nepal via Al Jazeera och BBC, verkligen fruktansvärt. I Nepal befinner sig två stipendiater som vi var träffade på kursen i Härnösand, Agnes och Andreas. De är oskadda eftersom de befann sig i en by som förhållandevis klarade sig bra, men byn (Jyamrung) som de åkte från är totalförstörd. Mer om detta kan du läsa här: http://fek.handels.gu.se/sektioner/ife_och_log/aktuellt/nyheter-detalj//jordbavning-i-nepal.cid1288339.

I skrivande stund sitter gör vi oss redo för sängen som kallar, klockan är 01 på natten och vi ska upp tidigt i morgon. Inga bilder den här gången men vi lovar att lägga upp en bildserie vid nästa uppdatering, som förhoppningsvis sker inom en inte alltför avlägsen framtid.

/Erik & Andreas

3 maj, 20152 maj, 2015 av Linnea & Johanna - Inga kommentarer

Safari

Förra helgen var det dags för Safari som vi planerat sedan vi kom hit! Och jag har verkligen sett fram emot det eftersom att jag ju är löjligt fascinerad av i princip alla djur (utom råttor). Dag ett åkte vi till Arusha tidigt på morgonen, där vi mötte upp vårt safari-gäng, folk från Malmö högskola, Lunds universitet, en från Stockholms universitet och även en från Sydafrika. Första dagen var vi i National park Lake Manyara. Vi, i alla fall inte jag, hade inte speciellt höga förväntningar, då det är lågsäsong och tydligen inte lika mycket djur, eftersom att det är i slutet av regnperioden. MEN ack så fel. Redan första timmen såg vi lejon, giraffer, elefanter och en massa andra djur. Följande timmar såg vi en massa djur på nära håll och även om det egentligen är lite konstigt att komma åkande i en stor jeep och kolla på djur, så var det inget annat än helt fantastiskt. Trötta och fyllda med intryck och söta djur (speciellt elefantbebisar) åkte vi till våra lodger som var något av det mest lyxiga jag sett. Två badrum lika stora som mitt vardagsrum, och två dubbelsängar med sänghimmel. Kontrasten mot allt annat vi sett.. Men bestämde mig ändå för att njuta av att sova i en skön säng och vila huvudet på en kudde som ej är uppdelad i hundra olika hårda klumpar OCH duscha i varmvatten och en stråle med tryck och en duschstråle bestående av mer än tre vattenstrålar, LYX.

Safari-dag två var vi i Ngorongoro Crater. Tänkte att ingenting kunde vara mer överväldigande än gårdagen, men detta var faktiskt ännu bättre. Eftersom att parken var en Krater så hade man översikt över så långa avstånd och det var ju djur överallt. Huvudakten den här dagen var när en Masai gick med sin koflock rakt emot en lejonhane, helt iskallt. Turen bjöd på många lejon och lejonbebisar!! Mycket Zebror och zebraföl, vilka nog mina favoriter.

Mitt djur-behov är stillat för några dagar framåt nu. Annars saknar jag hästar ganska mycket hela tiden.

Hoppas folk som är i Sverige njuter av våren, för den saknar jag lite lite. Johanna också vet jag:)

/Linnea

2 maj, 20152 maj, 2015 av Frida Lind - Inga kommentarer

Sustainable safari in Tanzania?

To suddenly stand face to face with a wild lion is a thrilling experience. You caught yourself holding your breath, and almost not daring to blink. You see his majestic body moving smoothly over the road, and he continues to walk slowly over the savanna. In the next moment another magnificent creature comes out from the bushes: a female lion. They watch each other. The female looks suspicious, seemingly measuring the male with her graze. The male lion begins to walk towards her. We are all watching the scene with exhilaration. Will she approve his move? No. When he comes closer, she turns around and walks in another direction. Well, better luck next time Simba (lion in Swahili).

Moreover, now someone else is getting our attention. It is a Masai approaching us with his goats. I can feel that my body freeze. The Masai is walking in the same directions as the lions just have disappeared. And worse, his movement has not gone unnoticed from the lions’ eyes. I can suddenly see several lions walking out from the bushes. Six of them are now watching the lonely Masai. I feel uncomfortable. How will this end..? Should we interfere?

Well, my unease seems to be needless. The Masai, apparently aware of the situation, leaves his goats and walk towards the male lion. He stops and stares at the lion; challenging him with his gaze. They stand like that for a while. Then, the Masai calls his goats, and they walk calmly over the savanna. They are passing the lions without any problem. The lions just watch him proceed with his goats. I am impressed. It is fascinating to see how people and animals can live in some kind of symbiosis with each other.

When I, a few days ago, was on a safari-tour with a group of people from Sweden, we visited Lake Manyara and the Ngorongoro crater in Tanzania. During the safari, we saw many remarkable animals and stunning landscapes. It was amazing.

However, I couldn’t help myself from wondering if these safaris are sustainable? Does our presence interfere with the daily lives of the animals that are living on the savanna? Have the animals become used to the safari jeeps driving there every day? How does the jeeps pollution impact on the environment? And, do the safaris result in benefits for the Masai’s who own the land we are visiting during the safari-tour?

To know what actually should be considered sustainable tourism is a complicated question. As a tourist, you never know if you do harm or good. You always have several aspects to deliberate. On the one hand, the tourists pay the park fee, which contribute to the status of the land being a national park, which give the savanna protection. It also includes some small economic support to the Masai’s. On the other hand, the people’s presence might stress the animals. It might impact on the environment that various jeeps are crossing the savanna on a daily basis, stopping so the people can take pictures. Moreover, there is also risk of hitting the animals belonging to the Masai’s. More than once, we almost hit the goats and the cows when we’re driving in the National park.

The safari left me with mix feelings. I am delighted to have seen these marvelous animals, but also troubled if I have supported something that might interfere with the people and animals everyday life. How can safari’s be organized to be more sustainable? And how can I know what I contribute to?

This blog was originally publiced on Fuf-korrespondenterna: http://fufkorrespondenterna.com/2015/05/02/sustainable-safari-in-tanzania/

2 maj, 20152 maj, 2015 av Frida Lind - Inga kommentarer

Being sick…

It’s Friday night, and I am in a room. One of the walls is damaged. It looks quite old, and a little dirty. The light is not functioning properly; the shed that comes from it gives me an odd feeling. There is a tap in the corner. Water is running from it, and it leaves black marks in the sink. Different things are spread all over the place. There are bars in the windows. I don’t feel well…

Am I in a prison-cell?

No. In front of me there is an angry-looking woman with a needle in her hand. She wants to take a blood-test. I am in a hospital… Suddenly, I cannot help myself, but I start to laugh. I cannot stop laughing. The whole situation is so bizarre. The nurse looks at me with a strange look in her face. She asks me in a very harsh tone what is so funny? Between my laughter I try to explain to her that the situation is so different from what I am used to, and then we are both laughing. It feels better. She takes the needle from the sterile package, and she completes the blood-tests. Now she dosen’t look angry any longer: she is smiling and we are talking a bit in Swahili. Soon, I am off to the doctor in the next room, and two hours later, I am on my way back home: with two different kinds of antibiotics. I should soon be cured, the doctor promised. After four days of vomiting and high fewer, and I am looking forward to be healthy again.

Being sick in another country is always a challenge. You never know how the health system works. You don’t know what is the best option to choose, who you should contact, or which hospital you should visit. You don’t know how you should describe your symptoms, or if the medicine given to you actually will help.

During my third week in Tanzania, I was sick in Dar es Salaam. Nevertheless, I was blessed to be surrounded by new and supportive friends, which helped me to maintain a good spirit, despite my symptoms. Every day, my friends helped me to buy water and food, provided me with resorb (against dehydration), kept me company when I was not sleeping, or called me to ask how I was feeling. They looked up hospitals to me, and accompanied me during both my hospital visits. Thanks to this, I never felt alone or afraid. They helped me through some challenging days. I am very grateful to be surrounded by so many lovely people.

Asante sana marafiki yangu!

2 maj, 2015 av Linnea & Johanna - Inga kommentarer

Intervjuer och chockerande insikter

Inte så regelbundna blogginlägg.. Har haft en del att stå i. Delar upp den senaste tidens händelser i några inlägg nu i ett par dagar framöver, så håll utkik!

Som nämnt i tidigare inlägg hade studenterna här påsklov i två veckor, så vi besökte skolan Msiriwa secondary school, där vår studie äger rum, förra tisdagen när eleverna kom tillbaka. Vi började med en kort introduktion i form 4, motsvarande vårt första år på gymnasiet, där vi presenterade oss och vår tänkta studie. Vi delade ut formulär med påståenden om hälsa, som eleverna fick ranka dem, med det viktigaste först. Båda våra tolkar var med och vi märkte snabbt att Hyacinta var en heelt fantastisk människa och tolk som hjälpte oss jättemycket under hela tiden på skolan. Flickorna hade jättemycket frågor till oss, om allt mellan politik och kvinnors inflytande i Sverige och våra favoritmaträtter, väldigt intressant och kul.

Vi fick även en rundvisning på skolan av rektorn (som är en kvinna, för övrigt var det bara två anställda kvinnliga lärare, resten män…) och blev presenterade för alla lärare. Hon var jättepositiv till hela vårt projekt och ville gärna se hälsoformuläret, som hon även fyllde i med stor entusiasm. Vi blev bjudna på läsk och Hyacinta och rektorn hade en ganska hetsig diskussion med vår manliga tolk om hur det är att vara kvinna i Tanzania, chockerande hur vissa män här ser på kvinnor alltså.

Dag två på skolan var det dags för intervjuer. Vi började med tjejerna och första intervjun var något trevande, med en blyg flicka och en ganska nervös intervjuare (jag). Det kom dock fram en hel del givande svar och nervositeten släppte något från båda sidor efter ett tag.

Följande intervjuer gjordes vidare under samma vecka samt veckan efter. Vi använder oss av så kallade flash cards, där vi har tjugofyra olika påståenden om hälsa, skrivna på Swahili och Engelska, där vi låter den som blir intervjuad plocka ut kort som de associerar med hälsa och sedan ranka dem. Sedan har de fått prata ganska fritt om varje kort och vi har ställt en del korta följdfrågor. Flash cards var tänkt som ett hjälpmedel, dels för at överkomma språkbarriären och även som en bra hjälp eftersom vi är ovana intervjuare, där något fysiskt att “plocka med” och gå tillbaka till om det blir tysta stunder kan kännas tryggt, vilket det gjorde.

Vi har ännu inte börjat analysera det insamlade materialet, men efter att ha transkriberat har vi nog ändå snappat upp en del teman, som antagligen kommer att visa sig i resultatet. Bland annat att många ungdomar tycker att stress är ett problem som påverkar hälsan väldigt negativt. Många uttryckte stress för att inte klara slutproven i slutet av terminen och även en stress för att föräldrarna skulle bli sjuka och gå bort. Många tjejer uttryckte många starka känslor som “Skam”, “självmord” och “rädsla för övergrepp och våldtäkt”, vilket såklart chockerade oss.

Även om tjejerna berättade saker som gjorde en väldigt ledsen och nedstämd, så var vissa delar av samtalen också väldigt givande och roliga, eftersom flera frågor till oss ställdes efter intervjun, där de öppnade upp sig mer och samtalet blev mer naturligt och på en mer avslappnad nivå.

Långt inlägg, mer kommer. /Linnea