Nu kör vi ett inlägg storlek större, förhoppningsvis sker inte detta igen.
1-2 april Avresa
Kommer i god tid till Köpenhamn eftersom vi inte förväntar oss att Skånetrafiken ska fungera…för den gör ju aldrig det MEN (!) idag fungerade allt. Väl framme på Kastrup väntar vi på att gate informationen ska visas….det gör den inte, informationen vi fick om att sista incheckning var 2 timmar innan avgång stämmer inte, utan den öppnar 2h innan, eller det är meningen att den ska göra det. Det kommer ingen personal till gaten, irritationen växer, först att vara tidiga helt i onödan och sen tanken på att den middag vi tänkt oss innan avgång blir mer och mer orealistisk. När personalen kommer vet de inte riktigt hur maskinerna fungerar, irritationen bara fortsätter växa, kommer vi någonsin komma iväg? Vi kommer iväg, inte i tid men iväg, transfern i Tyskland blir tight men funkar, sen har vi 6 timmar till boarding i Abu Dhabi, ingen rolig flygplats efter 2 timmar, det blir iaf 2 måltider innan vi beger oss till gaten. Väl där inser vi att det är lång kö och ingen personal, det k
ommer cabincrew som sen vänder, kommer ytterligare cabincrew som vänder, förvirringen är total. Efter 50min utan mer info än den om att vi skulle boarda för 50min sen kommer irritationen och frustrationen fram igen, när vi sen får meddelandet om att piloterna är försvunna men att man letar efter någon som kan flyga planet känns allt hopplöst, vi kommer inte komma någonstans, vi är fast och vi har ingen möjlighet att påverka detta. 40 minuter går, sen händer det! Boardingen påbörjas och plötsligt känns allt helt underbart, något som snabbt ska förändras, men ännu vet vi inte att detta kommer bli en flygning aldrig tidigare skådad. De andra passagerarna sitter och talar (skriker) med folk flera rader bort, folk springer runt på planet, spottar inne i planet, försöker röka inne i planet, på toaletten och drar i flygvärdinnorna för att just de ska få som de känner för just i ögonblicket, det måste ske direkt. Personalen säger till flera gånger utan resultat, ögonen lyser av hopplöshet oh frustration, detta kan uppfattas som att det var ett plan fullt med barn, med allt detta utfördes av vuxna individer. Vi kommer fram, får lite mat och en säng, vi struntar i myggnät, jag får ett myggbett och Erik 30-40, skönt.
3 april
Vaknar och går ut och äter frukost med en i familjen som vi bor hos, han verkar känna alla och det kommer fram mycket folk som undrar vem vi är och vad vi gör i Dhaka, en distriktschef för sociala problem äter med oss, sen rör vi oss hem igen för att göra oss klara för ett bröllop, vi blev inbjudna igår innan vi gick och sov. Lite konstig känsla, det ska bli superkul
men samtidigt…ett bröllop, vi har inte ens en skjorta, blir t-shirt, jeans och sneakers, situationen känns obekväm men samtidigt vill vi vara med. Väl på bröllopet släpper känslan av obekvämhet, vi är inte ensamma i denna typ av kläder och vi får träffa ännu fler vänner till familjen. Väldigt god mat och en upplevelse jag är glad att fått vara med om, träffar även en kille som flyttat tillbaka efter 10 år i New Jersey (äntligen någon som kan bra engelska!) Efter bröllopet bär det av direkt till flygplatsen för en flight till Chittagong, en flight som vi fruktar sen förra upplevelsen av att flyga, underbar känsla när vi inser att, nä, ingen skriker, spottar och alla sitter på sina platser, tar på sig sina bälten och vägrar inte lägga sitt bagage i utrymmet ovanför sätena. När vi kommer fram till vårt rum inser vi snabbt att det inte finns någon wifi (NAAJ, ingen whatsapp) något som MÅSTE lösas imorgon eller senast söndag. Bra rum dock och en riktig toa, inte bara ett hål i golvet (SCORE!).
4 april
Vad gör vi? Kommer vi klara detta? Vi kan inte bara sitta här… Dagen började lite segt, vi tänkte gå upp tidigt men låg kvar tills frukosten serverades 08:30, vi har ju fått så stor del av vår sömn sittandes på flyg så de förtjänar vi väl. Efter detta var det dags att börja ta tag i våra liv, ett modem va prio ett (vi kan skriva nu så lite har vi fått gjort idag!). Idag var tanken att vi skulle träffa vår kontaktperson och gå igenom lite praktiska saker inför arbetet, låter lättare än vad det var. Mötet sköts hela tiden upp och när vi inte hört något på någon timme så beslöt vi oss för att utforska området vi bor i, träffade lite trevligt folk som bor och driver företag i området som verkade väldigt nyfikna och intresserade av att prata med oss om vad vi gjorde här och om Sverige. Folket är trevligt och är väldigt väldigt gästvänliga. Efter ytterligare någon timme kom kontaktpersonen och vi fick ett väldigt bra intryck av honom, nu känns allt mycket klarare och vi har gjort upp en plan för de kommande dagarna. Nu ligger vi på vårt rum och kollar La Liga och klurar på vår intervjuguide, och nu dog elen när ett åskoväder kom in, ingen mer fotboll ikväll men vi har ju våra datorer nån timme till…..
Nu när ni läser detta ser det kanske lite negativt ut, men vi har väldigt kul åt allt, träffar massa roliga personer och upplever massa roliga saker.
