I veckan bestämde jag mig för att gå till frisörsalongen för att skaffa mig en praktisk frisyr som skulle kunna underlätta mina morgnar och leda till att jag sparar lite tid till annat än att konfrontera detta hår! Jag blev trött på borsten, kammen och hårprodukten och samtidigt har jag inte kunnat låta bli att inspireras av Johannesburgs flickors frisyrer och då jag ändå ganska regelbundet ändrar frisyr hemma i Sverige så blev besöket hos frisören nästan ett måste! I Braamfontein där jag bor så finns en hårsalong vid nästan varje hörn så jag valde första bästa! Av en slump så råkade två av hårsalongens frisörer vara kongoleser, med samma namn dessutom, Carine och Carine heter dem. Under tiden då den ena Carine flätade mitt hår så samtalade vi, vi hade inte bara en trevlig pratstund utan mycket av det hon sa var god fakta för uppsatsen – det blev som en spontan verbal intervju. Då jag konstaterat att de som arbetar inom frisörsalonger här i Sydafrika oftast är av ett annat ursprung än sydafrikanskt så frågade jag Carine vad hon trodde detta berodde på och hon svarade : “Sydafrikanerna skulle aldrig kunna arbeta här” “Baza ba nkolo mboka”, Carine pratade lingala som är ett av Demokratiska Republiken Kongos officiella språk och hennes svar betyder: “De är landets herrar”. Hon fortsatte : “De får vilka jobb de vill, de får ta lån och har stora bilar” “Ni som har studerat kan få jobb, riktiga jobb, inte sådana som detta” (hårfrisör) “Många kongoleser studerar här, de är ministrars barn och har pengar”.
De flesta kongoleser jag pratat med här i Johannesburg har yttryckt att det är en fördel att ha utbildats i Sydafrika när man sedan söker arbete i Kongo, det är lättare att få jobb menar många. Carine som flätade mitt hår lämnade Kinshasa och kom till Johannesburg med målet att leva under bättre levnadsförhållanden, hon fortsatte att förklara: “Awa soki oyebi musala ya maboko eza bien, oko vivre bien, oko zwa aumoin quelque chose” Som på svenska betyder : “Om du har kännedom om handarbete (dvs frisörarbetet) här så är det bra, du kommer att leva bra, du kommer åtminstone att få ihop något”. Men hon beskriver samtidigt att det är svårt att få ihop vardagen men att hon är tvungen att göra allt hon kan då hon framförallt har två barn att försörja.
När Carine är färdig med mitt hår och jag ska betala så säger den andra Carine på lingala lite försiktigt och ler :” O bakisa ata cent, bana ba lia loso” “Lägg till en hundring så barnen får äta ris”. Jag har förstått att många kongolesiska kvinnor i Sydafrika livnär sig på att fläta hår, Carine menade att det till exempel är fullt med kongolesiska hårfrisörskor i Braamfontein, där jag bor. Men efter att ha lyssnat på en del människors historier så känns det precis som att många kongoleser lämnat en misär i Kongo för att bemöta en annan i Sydafrika. Carine uttryckte även att livet är svårt i Sydafrika : “I Kongo kunde vi uttrycka oss på ett friare sätt, vi kunde gå fritt utan att bli kontrollerade av polisen”. Carine är en av många som vardagligen måste gå runt med ett skrynkligt papper i fickan som fungerar som en ID-handling och som visar på att hon är flykting, om hon inte har den med sig kan hon bli stoppad av polisen och tas med till polisstationen, och det vill hon och många andra kongoleser här i Sydafrika helst undvika… Jag går förbi den frisörsalong som Carine och Carine arbetar i varje morgon när jag är påväg till Franska institutet och ibland stannar jag upp och hälsar på dem, jag bemöts av varma leenden varje gång.
Jag bestämde mig för denna frisyr som min rumskamrat beskrev som : “Very patriotic” vilket jag tror beror på att denna frisyr härsammar från några av de frisyrer som afrikanska folkgrupper hade långt tillbaka i tiden f.Kr.
