Vajje de Vinjales

Elin skriver.

Vi har varit på vår första resa ut ur Havanna, och låtit våra lungor pånyttfödas. I Vinales har vi ridit, cyklat och jag har kunnat springa. Vi har suttit på ett tak, läst och sett solen gå ner över dalen och bara lyssnat på tystnaden. Helt. Tyst.

Vi bodde hos en helt underbar familj som lyssnade när jag pratade och svarade så att jag förstod, som serverade oss kaffe och mojitos i gungstolarna på verandan när de tyckte att vi såg ut att behöva det och som dessutom lagade fantastisk mat.

Jag har också äntligen fått komma till tobaksplantagen. Jag jobbar i en cigarraffär i Malmö och har längtat efter att få komma närmre produktionen och se med egna ögon hur det börjar, hur det ser ut innan jag kan öppna upp en låda Cohiba och lägga upp dem i sina speciella fack på Brobergs i Triangeln. Och det var väldigt kul att få se åkrarna och tobaksbönderna som arbetar där, att kunna böja sig ner och känna hur nyplanterade tobaksplantor känns (helt mjuka) mot fingrarna, att dra in de dova dofterna i hyddorna där tobaken torkas (upphängd radvis ända upp till taket) och såklart avnjuta (i alla fall någon slags version av) en nyrullad Montecristo no.4.

Nu är vi tillbaka igen, och slutspurten kan börja. Resan hem till Havanna blev i alla fall glad och härlig då vi träffade en familj från GBG som kände till vår blogg (läser någon vår blogg?!?) och som om det inte vore nog var en av dess medlemmar musiker och gav oss en skiva med sin musik. Vilket, som vi tidigare skrivit, var precis vad vi ville ha, behövde (tack, TACK, Maria Stellas).

Så nu, med avgasfria hjärnor, är det bara att köra på och träffa de sista personerna för projektet. För på måndag reser vi igen!

Hästman1 Balkong1

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *