Två ljuvliga tips för en bättre vardag!

Nu har det snart gått fyra veckor här och då alla intervjuer är gjorda känns det istället som jag gift mig med min dator. Förutom att kärleken inte verkar särskilt ömsesidig… Batteriet har valt att över en natt halvera sin batteritid, och på något magiskt vis så slukar min dator i sig Internet. Det finns säkert en förklaring till detta, men google ger mig inga kloka svar så jag har gett upp att luska.

Den senaste tiden har jag vart virrigare än vanligt vilket är ganska illa. Laddat på min internetsticka med massor med pengar (tänkte att det va lika bra att brassa på då det som sagt försvinner i en rusande fart), dock inte min internet sticka visade det sig sedan utan jag gav fel nummer. Har även glömt att kliva av bussen, igen (iof fel buss) och insåg inte detta förrän 2 h senare när jag befann mig mitt ute i ingenstans. Om ni undrar hur detta är möjligt, alltså att inte komma på att man är på fel buss förrän 2 h senare så heter det “Bollywood”. Vissa stadsbussar här har nämligen tv och där visas alltid bollywood filmer, eller musikvideos. Jag älskar det lika mycket som att åka stadsbuss klockan 5 på eftermiddagen för då åker ALLA buss och man står som packade sillar och myser.

Sen har jag även funderat över om Lankeser aldrig är stressade. Själv går jag bakom och hasar med fötterna för att inte springa in i alla. Detta kanske mer är ett tecken till mig själv dock, att tagga ner på tempot lite. Och senaste tiden har jag även funderat över om lankesens bästa vän, dvs paraplyt, är förprogrammerat på 1,76. Det verkar nämligen inte spela någon roll om det är en kort eller lång lankes som bär på det. Av någon anledning får jag dem alltid i ansiktet, allra helst ögonen.

För att övergå till ett annat äktenskap så tänkte jag att det var praktiskt att säga att jag var gift här nere, för att slippa förklara mina 28 år som ogift kvinna och förhoppningar om att få vara ifred lite. Då den potentiella maken, kommer om 2 veckor lyckades jag äntligen få damerna här att börja lära mig sina matkonster. Sharmain, som är kvinnan jag bor hos tappade helt ärligt kastrullen i marken när jag sa att jag inte visste hur man lagade mat..(lite lögn och lite sanning) och dessutom va gift! Gift och inte kunna laga mat är ingen bra kombination här så det sattes genast in resurser för att detta skulle lösas. Sharmain sprang runt i sitt esse och letade pinaler och grönsaker som behövdes. Då denna lilla kunskap helt klart har förgyllt hela min söndag så tänkte jag dela med mig av receptet.

Man behöver torkad chili, salt, lime, en rödlök, en liten tomat och detta mortlas tills löken inte längre är lök utan mos. Då har man i kokos. Jag tänker att torkad kokos måste gå lika bra. Sen rör man runt och man har en lankesisk Sambal. Jag åt det med sked tills det var slut men detta kan ej rekommenderas då magen sa tvärt ifrån. Här äter man de med ris.

Tips två heter kassava eller Maniok som det heter här. Detta ska ja odla i min lägenhet när jag kommer hem. Igår var jag på 85 års kalas och då farbröderna där tyckte att det var katastrof att jag inte lärt mig Sinhala på 4 veckor så tror jag bestämt att jag ska inhandla ett lexikon under morgondagen. Födelsedagsbarnet utbrast “Sinhala som är så enkelt!”. Och så var det med det.

Ha det fint!

Bild 1. Kokosnötsskalare Bild 2. Resultat

IMG_8469 IMG_8759

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *