Summa sumarum!!!

Nilambur 21/10

Efter en veckas äventyr som resulterade i tre olika inlägg här på bloggen dök vi återigen ner i skrivandet. Dock blev veckan i Varkala en vecka där vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Vi kom till Varkala med planen att skriva färdigt vårt arbete. Vi pluggade mycket och efter halva veckan tyckte vi att vi hade fått ihop ett bra arbete som ju nästan var klart och vi kände att vi kommer bli klara i tid!!! Men tji fick vi när vi pratade med vår handledare som tyckte att vi skulle tänka annorlunda kring teoridelen och hur vi skulle lägga upp diskussionen och analysen. Tydligen skulle vi inte skriva vårt examensarbete som alla andra arbeten som vi har gjort på högskolan??? så för tredje gången sedan vi kom hit fick vi ändra upplägget i teoridelen, diskussionen och analysen. Det har ju varit lite svårt för oss att förstå vad vår handledare menar när det inte räcker med att vi måste prata med henne på telefon utan också måste prata på Engelska. Så med två veckor tills arbetet ska vara inne så behövde vi nu för femtioelfte gången ändra i dessa delar och när hon dessutom akut behövde åka utomlands så kom vi fram till att vi kanske tog på oss lite mycket med att skriva arbetet på avancerad nivå, på engelska, i ett nytt land och med en handledare som har många bollar i luften. Så vi har verkligen hårt jobb framför oss.

Trots detta känner vi att med lite distans till vad vi upplevde på skolan i Nilambur så börjar vi nu få grepp om hur mycket vi och andra har att lära kring hur de arbetar på denna skola.

Vi åkte dit för att se hur de arbetade med matematikundervisningen då de bland annat har byggt upp en matematikverkstad och det var några saker med skolans arbetssätt som imponerade på oss extra mycket.

För det första så arbetar alla på skolan mot ett gemensamt mål, alla lärare samarbetar och det är verkligen inte så som man ofta kan se i Sverige där alla lärare undervisar på sitt sätt.

Matematikverkstaden som rektorn och lärarna på skolan har byggt upp är även den väldigt imponerande. Fast rektorn flera gånger påpekade att de är i en utvecklingsprocess så har de väldigt mycket bra tankar kring hur de byggt upp matematikverkstaden. De har nämligen använt material som inte är så dyrt och sett till att detta material kan användas för flera olika klasser och olika nivåer vid många olika tillfällen. På skolan har de verkligen lyckats tillverka material som är anpassade till eleverna och som är möjliga att tillverka med det med små medel. Deras lektioner är väldigt inriktade mot att eleverna genom laborativt material, aktivt lärande och verklighetsanknutna arbetsuppgifter ska få en djupare förståelse för matematik vilket vi anser att de har lyckats med väldigt bra.

En annan sak som slog oss och som förvånade oss var lärarnas sätt att hantera eleverna. Vi kunde på ett tydligt sätt se hur lärarna verkligen var måna om alla eleverna och hur de gav extra stöd och uppmuntran till de eleverna som var lite svagare. Vi upplevde härmed att detta smittade av sig eleverna emellan där det kändes som om de visade en mycket större respekt för varandra än vad vi ar upplevt på de skolor vi varit på i Sverige.

Så nu efter två veckors skrivande har vi nu än en gång anlänt till skolan i Nilambur för att göra några avslutande observationer och dikutera med lärarna vad vi sett i deras arbetssätt och ställa några frågor som behövs för att kunna skriva klart vårt arbete.

Det här inlägget postades i LS och märktes , , av Caroline och Malin. Bokmärk permalänken.

Om Caroline och Malin

Malin och Caroline här! Vi pluggar till lärare på Malmö högskola och om endast ett halvår är vi nyutexaminerade lärare i matematik och lärande. Malin flyttade från de småländska skogarna till Malmö för att förkovra sig och satsa på framtiden medan Caroline är en inbiten skåning, bortsett från dialekten, som valde att bli klokare på hemmaplan. Carro spenderar mycket av sin fria tid i innebandymålet medan Malin föredrar korta visiter till Stockholm. På småtimmarna slår vi gärna klackarna i taket till schlager och jobbade som volontärer för Eurovision i Malmö. Nu bär dock våra fötter och målinriktade studier oss till andra breddgrader – Indien! I Indien ska vi göra vårt examensarbete, vilket innebär att vi ska studera hur matematikundervisningen bedrivs på en skola i sydvästra Indien. Vi vill ta reda på hur de har arbetat fram ett hållbart arbetssätt som fokuserar på en konkret och laborativ matematikundersvisning och vilka för- respektive nackdelar de ser med detta arbetssätt. Dessutom tycker vi det ska bli väldigt intressant hur de lyckats med detta trots väldigt knappa resurser. I slutet av oktober, då vi är hemma igen, hoppas vi ha ett arbete i världsklass! För stunden känns det som att vi ska skriva en hel avhandling och inte futtiga 40 sidor, men detta faller troligtvis på plats när vi väl är på plats.

En reaktion på “Summa sumarum!!!

  1. Hej,
    det är intressant att läsa hur skrivprocessen har gått. Vi har också satt som mål att skriva klart arbetet här på plats, men det kan nog vara bra att vara mentalt förberedd på att det inte blir så. Det är lätt att drabbas av förtvivlan när man gång på gång tvingas ändra sig, vi är nu inne på vår tredje problemformulering och vi har inte ens börjat med intervjuerna än! Men då är det viktigt att komma ihåg hur mycket man har upplevt och hur rik man är på erfarenheter när man kommer hem efter två månader. Skrivandet är ju bara en liten del i det stora hela 🙂
    /Tilde och Paulina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *