(Allepey 7.10)
I fredags tog vi bussen till bergen och området Periyar. Det var verkligen en resa från helvetet eftersom busschauffören inte verkade vara medveten om att det INTE var en fyrhjulsdriven landrover man körde utan en STOR BUSS!!! Efter lite frågande på hotellet och letande på Lonely Planet så trodde vi att resan skulle ta 5 timmar. Det kan ju vara okej tänkte vi så väl på bussen, när 5 timmar började närma sig var vi fortfarande ute i ingenstans i bergen. Vi frågade konduktören om tid vi skulle vara framme och resan skulle plötsligt ta 7 timmar!!! Gahh…
Väl framme så blev vi avsläppta vid polis- och turistkontoret. Yes, någon som kunde bra engelska och som hjälpte oss med allt det viktigta dvs. telefonkort och trasport till hotellet. Skönt med hjälp och kvällen var räddad för vi var helt döda i kroppen.
Dagen efter var det uppstigning i gryningen som gällde! Dags för DJUNGEL SAFARI!!!
5.30 blev vi upphämtade och kallt och dimmigt var det. Vi hade fått order om att inte bära rött eller vitt eftersom det gör oss mer synliga för djuren. Dock verkade inte de i de andra jeeparna fått den informationen för en av dem var klädd i helvitt och hennes väninna satt där med en röd tröja. Tur att vi gick för oss själva.
Väl inne i djungeln med jeepen höll vi och framförallt vår guide ögon och öron öppna. Plötsligt bromsade han in, ”DÄR” och pekade högt upp i ett träd. Tanten (Malin) hade ju dessutom glömt glasögonen i Sverige så att hon skulle se nåt var ju inte att vänta sig. Men tacka vet vi zoomen på kameran 😉 Högt där uppe hängde ett märkligt djur ”a giant squirrel” check, ett djur i alla fall. Lite senare såg Malin någoting svart i ett träd, i hopp om att det skulle vara en panter. Jeepen la ett däcktjut och la i backen. Till vår stora besvikelse var det bara missfärgning på trädet… Vi åkte vidare och vid halv nio var vi framme för frukost.
Sen var det dags att ”GO WILD” i djungeln. Den lokala guiden tog oss 20 meter över vattnet i en eka med en väldigt spännande (men inte så effektiv) roddteknik. Där på andra sidan var det dags för äventyret!
Upp för en brant backe i en fuktig djungel. Väl uppe visade han oss små äckliga iglar som ville sätta sig fast på oss, där av de väldigt snygga ”extrasockarna” som vi fått att sätta i skorna och dra över byxorna så att de inte skulle kunna komma åt oss. Thank God!!!
Vi fortsatte gå och guiden hyschade oss och sa att ”om vi ska se några djur måste ni vara tysta”. 5 sekunder senare stampar Malin hårt i marken för att bli av med iglarna. Guiden vänder sig om och säger att ”du skrämmer djuren, de känner när du stampar” Oups! Några meter senare hoppar Carro ner för en liten avsats, även hon får en tillsägelse. Vid det här laget hade vi fattat, det var SMYGA som gällde…
Med hjärtat i halsgropen fortsatte vi. Vi hittade vårt första bisonspår… ”Schhh” sa guiden och höll upp handen lite för att visa att vi skulle stanna. Han lyssnade och där stod vi flåsandes och det ända som hördes var nog våra hjärtslag.
Tigerjakten fortsatte… och plötsligt hoppade nåt fram framför våra fötter… EN GRODA!!! Malin behöll (mer eller mindre) lugnet och Carro fotade ivrigt. Yes ett till annorlunda djur 😉 Lite längre fram får vi se ett nytt spår. Elefanterna har varit framme… Efter ytterligare en stund hittar vi (guiden) nya färska spår… dessa efter en panter!! Ahh! Carro började nu frukta för sitt liv, vi var nu djuren hack i häl!!!
Smygandet fortsatte och vi stötte på ytterligare några olike grodor, en svart orm med lite rött på och ännu några giant squirrels och black monkeys. Vi undrar dock fortfarande var tigern tog vägen??? Men sjukt häftigt var det i alla fall.
Två timmar senare var vi tillbaka för lunch. Därefter var det dags att hoppa på roddbåten igen med varsin flytväst som vi mer eller mindre drunknade i 😉 Guiden tog oss nu på en liten båttur och vi letade efter ännu fler djur. Såg ännu en apa, en död sambar och en död vildhund samt några fåglar. Efter detta rodde vi vidare till ett väldigt fint vattenfall.
Trots att vi (med Malins typiska se inga djur-tur) inte lyckades se så många större vilddjur, mer än oss själva, var det ett sjukt spännande äventyr!!!
Idag har vi dock begett oss mot nya mål, Allapey (indiens venedig) och imorgon boardar vi husbåten för ett dygns resa i kanalerna.
Det börjar även dra ihop sig för ytterligare effektivt skrivande och därför beger vi oss till Varkala och Kovalam, två ställen med mindre action och mer skrivande!!!
Tjipp o hej!!
/M&C