Downs and ups

I am obviously in the rollercoaster of the thesis – yesterday I felt like a complete idiot! Who do I think I am, coming from fancy Sweden and assuming that in two months I will have a better understanding than the locals about the extremely complex situation of the water management in Cochabamba?

Days like those I am incredibly happy to be with my partner in crime Tess – what would I do without her?! When I’m sobbing, she comforts me and rationally explains why we are not idiots, that our research purpose has a different approach which although it will not change the world, will result in a presentable thesis. Then she tells me I can have an ice cream, and everything feels manageable again.

We decided to broaden our perspective a little and include more stakeholders, and today we have conducted another two interviews. It is a little bit tricky since we cannot just go out in the street and ask anyone, but need representatives from selected stakeholders. But so far we have done five interviews, and we have possibly five more this week. All in all we might possibly end up with 15 interviews, which would be a huge amount of data. But then we are free to choose what will be interesting to us, which is way better than struggling with too little information.

On the personal level, we are still in awe of this country. We see so many beautiful things every day, and the people are incredibly nice and helpful wherever we go. This past Sunday was Día del Peatón, pedestrian day, which meant no motorised vehicles from 9am to 5pm. As I was doing a participatory observation from 8.30am to 10.30, I had to walk 45 min to get back home. What an experience! It felt like two weeks after the apocalypse, or post-oil-peak. So calm and quiet, and the air is less contaminated. I was walking in the biggest roads and saw entire families biking everywhere and people selling juice and ice cream in the middle of the streets. I was filled with joy and prosperity when I got back home. This happens three days per year here in CBBA, and it is surely an eye-opening experience…

Det här inlägget postades i KS - US och märktes , , av Therese och Alexandra. Bokmärk permalänken.

Om Therese och Alexandra

Från varsin kust möttes vi på den sydliga spetsen. Tess kom seglandes från Östersjön och Stockholms skärgård, medan Alex vuxit upp på västkusten. Med algblomning och räkor i bakhuvudet blev det naturligt för oss som miljövetarstudenter fokusera på vatten. Den underliggande rivaliteten mellan Sthlm och Gbg lyckades vi överkomma, och blev därför intresserade av hur andra konflikter kan lösas. Kommunikation var nyckelordet, och vårt samarbete kom att slipas under INU’s sommarkurs i Japan. Denna hade fokus på globalt miljöarbete, och gav oss ett internationellt perspektiv som tagit oss fram till en stundande MFS. Under våren drar vi till Bolivia och kommer ställa oss frågan, det här med rent vatten, hur svårt kan det vara egentligen? Vi tänker att vår resa kommer vara så sjukt spännande att andra också vill läsa om den, därför kommer vi blogga om äventyren framöver. Håll till godo!

4 reaktion på “Downs and ups

  1. Vad härligt det låter! Ni verkar ha kommit igång väldigt bra med era intervjuer. Själv kämpar vi med att få ett tillstånd för att få göra intervjuer med sjuksköterskorna på sjukhuset, som vi trodde var klart.

    Intressant med ert ämne. Här har vi precis lärt oss om UV-behandling av kranvattnet, vilket vi inte kände till innan. Så häftigt att det fungerar!

  2. Vad härligt det låter! Själva kämpar vi med att få ett tillstånd som vi redan trodde vi hade. Innan det är klart får vi inte intervjua någon på sjukhuset.. Suck!

    Intressant med ert ämne. Här har vi precis lärt oss om UV-behandling av kranvatten. Inget vi kände till sedan innan, så häftigt att det fungerar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *