Det gar framat!

Hej allihopa!

Snart har tva veckor gatt sedan vi anlande, och man borjar fa en vardag. Nu hittar vi standen dar man kan kopa avokadon (som ar stora som 4 hander till ytan!) och kartan aker inte upp lika ofta. Dessutom har vi flyttat till en jattefin liten tvaa och vi har gjort oss hemmastadda dar med vaxter och pynt.

Tredje dagen i Havanna traffade vi en konstnar vars mamma ar lakare i Güines, en narliggande stad. Efter ytterligare nagra daga akte vi darfor dit for att traffa henne och se om hon kunde hjalpa oss att fa kontakt med sjukskoterskor att intervjua. Hon blev valdigt intresserad av projektet och nu avvaktar vi att fa svar, da hon maste fixa alla tillstand som behovs. Men det verkar som att det kommer att losa sig for oss och dessutom kanner vi att vi funnit en underbar ny van: Eduardo, sonen, som visar runt oss och hjalper oss med allt vi behover. Han ar dessutom en bra spanskalarare for Julia.

Vi hanger lite med tva socionomstudenter fran Malmo Hogskola som praktiserar har, och imorgon ska de, Eduardo och vi aka till en feria, alltsa en marknad; den storsta i Havanna. YAY!!!

Igar traffade vi en sjukskoterska som jobbar pa ett sjukhus i Havanna och motet resulterade i en 4-timmars fantastisk upplevelse. Han berattade om allt mojligt angaende sjukvardssystemet och hans jobb. Han ar projektledare for ett nationellt program om prevention och arbete kring HIV. Han hade sa mycket kunskap som han delade med sig av sa att man blev helt lyrisk. Han kommer dessutom att forsoka fa tillstand till att ta med oss till ett pass pa jobbet sa att vi kan fa uppleva hur en kubansk sjukskoterska arbetar en vanlig dag.

Hoppas allt ar bra med alla. Hasta luego!!!

Julia & Amanda

 

 

Gör något mer – bli en Sida-Alumnistudent!

sida_logo.gifSida-Alumni är ett projekt/uppdrag som vänder sig till MFS-studenter som genomfört sin MFS. Som Sida-Alumnistudenter jobbar du på uppdrag av Sida med att sprida dina erfarenheter från din MFS, samt utvecklingsfrågor till målgruppen “unga vuxna”. Du får en ersättning samt kompetensutveckling och utbildning av Sida. Just nu söker vi nya studenter! Deadline för ansökan är den 3:e december! Läs här för mer info!

En vecka i Colombo

Hej hej!

Har spenderat drygt en vecka i Colombo nu! Har flyttat in i en lägenhet som ligger med lagom avstånd till både sjukhus och stranden (bilden). Är väl inte så jätte förtjusta i Colombo då det är en stökig storstad utan några större variationer. Dock trivs vi bra i det området vi bor i. Provar oss fram genom det kulinariska köket. Maten är stark och för det mesta väldigt god! Njuter av vår dagliga färskpressade juice 🙂 Har besökt några sjukhus och jobbar på att få igenom våra intervjuer. Allt har tagit längre tid än vad vi förväntat oss. Men nu verkar allt vara i rullning!

So long!

Kompis det går bra nu

Ett litet livfstecken kommer här. Vi har förflyttat oss från Manila till den mindre staden St Rosa, Laguna för att samla ihop våra intervjuer. Vi hade med oss vår fina kontaktperson Nimfa som presenterade oss för hennes gamla kollegor på sjukhuset och vi fick en tour genom alla avdelningar från neonatal till tuberkulosövervak. Sjukhuset är kommunalt, stort och har det knapert med utrustning. Att diskutera sjukvårdssystemet här i Filippinerna är ett blogginlägg för sig. Kan sammanfatta det med att rikast får bäst vård. Har sagt hejhejhej till tusen sjuksköterskor och alla har varit väldigt intresserade och hjälpsamma. Vi har nu utfört 6 stycken intervjuer och det har verkligen gått över förväntan. I princip alla behärskar en bra engelska och det är oftare att det är vi som stakar och snubblar på orden.  Materialet börjar att nå sin mättnad och vi känner oss supernöjda. Jag (Cilla) fick även uppleva en annan sida av sjukhuset när jag fick en allergisk reaktion, fick en injektion och fick dela akutrum med 4 patienter bra mycket sjukare än jag ( som inte var i närheten av att få en anafylaktisk chock). Blev däckad av medicinen, vaknade upp ett par timmar senare och mådde bra igen. Kände mig pinsam som tog upp sängplats när folk var riktigt dåliga utanför så jag traskade iväg i zombiemode och mötte upp stackars Annika som var lämnad åt sitt öde att hantera intervjuerna själv. Hon skötte sig som väntat exemplariskt och nu kan vi snart åka tillbaka till vårt älskade Manila där vi känner oss hemma. Hoppas alla andra har det lika bra där ute i världen! Toodles!

One journey ends… another begins

It feels unbelievable that my field research trip in Nepal has come to end. Many emotions and feelings come up as I say goodbye to the wonderful nation of Nepal, a country that has not only provided me with so much valuable material for my thesis but which has left such a great impression on me as a person. As I take a quick glance through the hard-drive of my computer I wonder how I will even begin the task of synthesizing so many pages of material, interview transcripts, project documents, not to mention my field diary which is full of impressions, perceptions and thoughts on NGO project management and the process of Monitoring & Evaluation which my research has focused on. So as my physical journey in Nepal comes to an end, the journey of thesis writing is beginning. One door closes, another opens. But somehow I think the door to Nepal is one that I will be opening again and again in the future.

The research trip has been a great adventure and I am really grateful to have been able to participate in the MFS program and for the support of SIDA without which this trip really would not have been possible. The organisation that supported me, NEAT, has been a valuable source of information, their contacts putting me into contacts with their contacts and so forth. The kind and humble nature of the Nepali’s I met on this journey have always offered helping hands, and many interviewees wished to become lifelong friends, with offers to return to visit them, stay in their homes and celebrate upcoming festivities together. I’m not sure how that fits with the independent researcher approach but I will have to deal with that in my thesis! Nepal is definitely a country that leaves the visitor with many thoughts and perceptions. The poverty is heart-breaking and NGO project management has a long way to go until it makes foreign aid truly effective, but on the other hand, people seem to be doing their best, although corruption is evident, but many are operating from the heart with little formal education, just trusting their instincts and using a trial and error approach. The landscape is both magnificent and challenging. The high mountain ranges make M&E activities difficult, especially when it can take days of trekking just to make a visit to a project location. But the warm gentle nature of the people leaves an impression on the heart and the mind, with people who have so little always offering so much. I have learnt so much as a person and have a whole new mindset with which I see the world. This is definitely a destination I recommend to others and will be visiting again.

Thanks to MAH and SIDA for all the support and I hope that all other MFS researchers abroad have an equally rewarding adventures on the field!

Namaste!

Kara 🙂

Back in Sweden

Det har nu gått två veckor sedan jag kom hemifrån Kairo. Det är självklart en helt annorlunda miljö och det är mycket man måste smälta. Jag satt och kollade på mina bilder häromdagen och insåg att jag fått uppleva så otroligt mycket.

Det är så många som frågar hur man har haft det och vad man har gjort… och där står jag med känslan att jag har haft det otroligt bra och roligt men vad har jag gjort? Ja, det är väl saker man gör som tar tid att smälta. Dessutom har jag stora delar av studien som fortfarande måste skrivas, därför känns det nog som att jag fortfarande lever kvar i Kairo (förutom att det är kallare).

Jag är så otroligt tacksam för möjligheten jag har fått med MFS, det känns verkligen som att jag fått ett helt otroligt underlag för min studie. TACK!

Just nu, jobbar jag på och hoppas på att bli färdig så fort jag kan.

Kram

V

Ankomst i Colombo – Sri Lanka

Hejsan hejsan!

Nu har vi äntligen kommit hit. Lång flygresa med stopp i Dubai. Hade bokat ett hotell hemifrån som vi tog oss till. Det var riktigt härligt då vi både hade pool och havet i närheten. Har försökt klimatisera oss och få ett humm om hur Colombo ser ut. Detta är väldigt svårt då det är en väääldigt stor stad.

Vi har nu hittat oss en lägenhet dit vi ska flytta idag, även den ligger väldigt nära havet.

Har redan hittat favorit cafeet där wifi är gratis.

Med andra ord har vi det bra 🙂 Hörs snart! /J & J

Äntligen i Havanna!

Hej alla!

Nu ar vi antligen framme i Havanna. Staden ar allt vi forvantat oss och lite dartill. Flygresan hit gick smidigt och taxichaufforen Gustavo som motte oss pa flygplatsen forgyllde resan till Casa Particular, dar vi stannar nagra dagar, med sang. Stallet ar toppen och de som driver det ar trevliga och har gett os massa tips over omradet.

Igar var vi trotta efter den langa resan sa vi tog det lugnt och gick till en restaurang for att avsmaka kubansk mat. Maten var spannande och mycket god. Vi fick dessutom njuta av kubansk live-musik som ¨riktiga¨ turister.

Vi har nu fixat kubanskt mobilnummer och nasta steg blir att kontakta universitetet.

Hoppas alla har det bra runtom i varlden! Vi uppdaterar er snart igen.

Kramar

//Amanda och Julia

På plats i Manila

Hej!

Cilla och Annika har ordet. Det är vi som ska skriva om hur sjuksköterskor arbetar med rökprevention i  Manila, filippinernas huvudstad. Resan hit var trots de 20 timmarna gemytlig och nu är vi på plats på vårt hostel. Stället är beläget i ett väldigt fattigt område och intrycken är många. Trots jobbiga syner och kaosmycket folk har en trivsel infunnit sig väldigt snabbt och vi har en bra känsla över det hela.

Gatorna präglas utav lukterna från grillkök, avgaser och sopor. Det uppmärksammas snabbt att vi inte är härifrån och trots en ful outfit och svettigt anlete vill folk fånga ens uppmärksamhet med diverse utrop.

Det är lätt att finna vegomat och Anki har blivit klippt av en fin frisör.

Klart slut, fred ut!