Månad: september 2012

Jag läser om hur mina MFS-kollegor betar av intervju efter intervju, har focus group discussions och gör studiebesök. För min del känns de här första tre veckorna som gått som en oändlig förberedelseperiod. Jag har visserligen ordnat med viktiga dokument, skaffat information från regionala och lokala skolmyndigheter och besökt mina skolor och stadens Teacher Training College.

Trots det så är det ju själva fältarbetet som är det mest intressanta. Och nu är det äntligen min tur. Den första veckan på terminen har gått och förhoppningsvis är alla elever registrerade i mina skolor och undervisningen igång. På måndag hoppas jag kunna göra mina första observationer och sen följer tre förhoppningsvis intensiva veckor av observationer, intervjuer, transkriberingar och en första kategorisering av fältanteckningar.

I måndags besökte jag en av skolorna studien ska genomföras i. Det var registreringsdag och en hord av ungar sprang efter mig och ropade. Jag hoppas att de hinner vänja sig vid att jag är där så att inte varje dag blir sådan. Förutom det så blir nog transporten till och från skolorna en av de största utmaningarna. Den ena skolan ligger visserligen vid en av regionens största vägar (ganska liten i svenska mått mätt) men transporten sker med minibussar som inte avgår från stationen förrän de är lagom knökfulla. Och längs vägen ska de fyllas upp ännu lite mer. På vägen hem får man stå och vinka tills någon minibuss som råkar ha en eller annan ståplats över saktar in.

Den andra skolan ligger ett fåtal kilometer utanför en mindre stad. Dit leder en grusväg där motorcyklar är de enda tillgängliga fordonen. Då hjälper det inte att förberedelsekursens säkerhetsföreläsare starkt avrådde alla från att åka motorcykel. Det är bara att hålla hårt i föraren o hoppas på det bästa.

Andra blogginlägget. Den här gången är det Josefhin som skriver, jag och Johannes har sagt att vi skriver vartannat inlägg.

Medan Johannes utforskade västra Tanzania valde jag Moshi, Kilimanjaro, som min första introduktion till Tanzania.

Den 6:e augusti tog jag flyget Kastrup – Istanbul – Dar es Salaam med Turkish Airlines vilket fungerade väldigt bra förutom att vi landade 02.45, en tid på dygnet jag inte ville utmana mörkret för att komma till ett hotell så jag valde att stanna på flygplatsen (i sällskap med ett par andra backpackers) till kl 5.30 då jag tog en taxi till busstationen som Flo (nämns nedan) hade fixat innan. Där tog jag Kilimanjaro Express (Dar Express funkar också), en 10 timmar lång resa på grusväg med ett toalettstopp.
Eftersom jag reste själv ville jag gärna ha någon typ av förening eller kontaktperson dit jag skulle och när jag kom i kontakt med Kilimanjaro Young Girls in Need (KYGN) via Johannes http://www.facebook.com/groups/190161444344109/?bookmark_t=group kändes allt självklart. 80 barn i åldrarna 2-6, mestadels flickor, har blivit sponsrade att gå i förskola vilket ökar deras chanser att ta sig genom grundskolan (ett av FN’s milleniemål). Det kändes extra roligt att göra detta eftersom det är relaterat till vår studie om varför flickor hoppar av skolan. Bara det senaste året har antalet barn på KYGN fördubblats så de behöver mycket hjälp med att ta hand om alla barnen och ge dem mycket kärlek. De har utbildat lärarna om barnkonventionen så de inte slår barnen i skolan och försöker även sprida det till hemmen. Tyvärr kommer barnen fortfarande med nya blåmärken till skolan varje dag. Under tiden jag var där kom en doktor och undersökte alla barnen, samt HIV-testade två barn, en flicka som varit positiv men sen blev negativ samt en pojke som är positiv. Att gå till doktorn är ju inte alltid det roligaste så vi kombinerade det med en omgång utdelning av kläder – en lycka sällan skådad.

I Moshi tog jag tillfället i akt att göra en dagvandring på Kilimanjaro till Maundi crater med min brittiska roomie Flo som gör PhD på turism på Kilimanjaro samt två kompisar till henne. Samma sällskap åkte även på safari till Tarangire och Ngorogoro crater där vi såg zebror, giraffer, gnuer, impalas, lejon, örnar, flodhästar, buffalos, noshörningar, geopard osv. Efter två veckor i Moshi tog vi flyget till Zanzibar.

Johannes och min första dag för studien var mycket effektiv. Under ett par dagar innan vi träffades utformade jag intervjufrågor medan han organiserade ett par kontaktpersoner som vi träffade: en kvinnlig tolk samt hennes bror som tog oss till Sheha, byns hövding kan man översätta det som. I mötet med Sheha fick vi efter några artiga inledningsfraser förklara vem vi var och vad vi ville göra i Matemwe. En av hans män som satt framför hans skrivbord översatte och diskussionen tog fart emellan de fyra andra män som satt i rummet. Vår översättare och ett par andra kvinnor satt på golvet en bit därifrån, hon fick förklara att det bara är jag, hon och kvinnan vi intervjuar som kommer närvara under intervjun. Vi visade även dokumentet vi fick från Sida på Swahili som förklarar syftet med MFS, hans ögon svepte över rubriken och passade det vidare till en av sina män, som la det åt sidan. Han sa därefter att vi är välkomna att göra studien och frågar hur många intervjuobjekt vi behöver, när vi svarade runt 10 stycken skrattade han och undrade vad vi skulle göra resten av tiden. Det är svårt att förklara begreppet Minor Field Study utan att nämna ordet ”research”, vilket gör att de tror att undersökningen är mycket större än den är. Värt att nämna är att vi ska göra en kvalitativ studie, inte kvantitativ.

Vår tolk har varit en mycket bra länk till att hitta kvinnor som har hoppat av, vi har 4 intervjuer redan nästa vecka!