Jag har nu varit en vecka i Egyptens huvudstad Kairo och börjar så smått känna mig som hemma. Hemma, i den utsträckning det går. Att komma från Malmö, med 300 000 invånare till Kairo med sina 20 miljoner, det kräver acklimatisering. Trafiken, det konstanta tutandet från bilar, taxis och bussar. Värmen! Sedan jag landade för drygt en vecka sedan har temperaturen legat runt 33 grader. Jag vet att det låter skönt, jämfört med den regniga svenska sommaren jag hört om, men för att vara ärlig hade jag nog hellre haft regnet än konstant gassande sol. Och dammet. Fast förutom det så har jag det helt fantastiskt, träffat gamla bekanta och nya vänner, hittat en fruktkille och en supermarket så gå hungrig kommer jag definitivt inte göra. Gått långa promenader för att lära känna min omgivning och för att råda bot på min förvirrade “hej-jag-är-en-turist”-uppsyn.
Jag har påbörjat mina fältstudier nu, kontaktar organisationer och försöker sätta upp möten. På grund av det osäkra läget i Egypten så visade det sig när jag kom hit att det skulle bli lite svårt att genomföra min planerade studie, och jag har därför i samråd med min handledare och Anna kommit överens att gå på Plan B. Jag kommer därför i stället att titta på hur ICT kan användas för att förespråka social förändring och bidra demokratibyggande – för att säga det enkelt. Jag har kommit i kontakt med ett företag i Sverige som stöttar mig och delar med sig av sina kontakter och erfarenhet, så det känns verkligen som att jag är på rätt väg.
//R