MFS

I feel sick, fever and malaria. I had been taken to a local hospital to see a doctor. The doctor had given me some injections, prescribed drugs for me and had advised me to take some rest. Therefore, I feel I should be allowed to continue with my field studies after resting for some days. This weekend we are going to village to witness a festival celebration which is one of my methodologies way to gather information through observation and interviews.
Meanwhile, thanking you and assuring you of my efforts as ever I put in.

MFS

The interviews, discussion and surveys went fine yesterday even due there is heavy rain fallout. Rain is falling everyday and according to the indigenous people they said that this is the rainy season in South East, Nigeria. The Rainfall occurrence is the sign of the Long Rainy Season which normally starts in March and lasts to the end of July, with a peak period in June over most parts of southern Nigeria. It is a period of thick clouds and is excessively wet particularly in the Niger Delta and the coastal lowlands.

The fieldwork was closed after a long discussion summing up with teachers and teenagers and everybody was fully participated in the group discussions. Minor field study continues at Onitsha today, one of the biggest cities in South East, Nigeria.

 

Val och spänning

Dagarna trillar på i en rasande fart, redan inne på min femtonde dag. Det går lite slött framåt med mina intervjuer, av förklarliga skäl. På lördag är det dags för andra omgången i presidentvalet, och det kommer med största sannolikhet bli lite oroligt. De flesta av organisationerna som jag ska intervjua förbereder sig inför demonstrationer och jag vill inte ta upp deras dyrbara tid och hindra dem i deras arbete. Så jag avvaktar lite och ser vad som händer efter valet. Just nu känns det lite som att det kommer att bära eller brista. Vad vore livet utan lite spänning?

Bild från promenaden vid Nilen. Vilken fantastiskt vacker stad jag hamnat i.

I Kairo

Jag har nu varit en vecka i Egyptens huvudstad Kairo och börjar så smått känna mig som hemma. Hemma, i den utsträckning det går. Att komma från Malmö, med 300 000 invånare till Kairo med sina 20 miljoner, det kräver acklimatisering. Trafiken, det konstanta tutandet från bilar, taxis och bussar. Värmen! Sedan jag landade för drygt en vecka sedan har temperaturen legat runt 33 grader. Jag vet att det låter skönt, jämfört med den regniga svenska sommaren jag hört om, men för att vara ärlig hade jag nog hellre haft regnet än konstant gassande sol. Och dammet. Fast förutom det så har jag det helt fantastiskt, träffat gamla bekanta och nya vänner, hittat en fruktkille och en supermarket så gå hungrig kommer jag definitivt inte göra. Gått långa promenader för att lära känna min omgivning och för att råda bot på min förvirrade “hej-jag-är-en-turist”-uppsyn.

Jag har påbörjat mina fältstudier nu, kontaktar organisationer och försöker sätta upp möten. På grund av det osäkra läget i Egypten så visade det sig när jag kom hit att det skulle bli lite svårt att genomföra min planerade studie, och jag har därför i samråd med min handledare och Anna kommit överens att gå på Plan B. Jag kommer därför i stället att titta på hur ICT kan användas för att förespråka social förändring och bidra demokratibyggande – för att säga det enkelt. Jag har kommit i kontakt med ett företag i Sverige som stöttar mig och delar med sig av sina kontakter och erfarenhet, så det känns verkligen som att jag är på rätt väg.

//R

 

Traveling Today for Minor Field Study

Hello !!!!

I’m traveling today to West Africa, Nigeria for my Minor Field Studies. I am so excited….

I would like to take this opportunity to thank Malmo University and SIDA for their generosity in funding the minor field studies scholarship. I am extremely honored to be this year’s recipient of the award.

The scholarship will contributed significantly to my research project and it allow me to focus more on my research and project. Thank you again for your generous support.

Tack

Curious terrain

så… då var vi hemma igen.
vi jobbade på som satan och skrev färdigt resultatdelen, hade ett bekräftande samtal med vår handledare och sedan packade väskorna efter midnatt och drog iväg tidigi morgon. det var mer änb två veckor sedan. två veckor som har känts som två månader. v ihar hunnit med så mycket. vi åkte till livingstone, botswana, lusaka… vi har träffat människor från många av världens hörn, som vi generöst delat upplevelser, te, mat, öl, tobak, kontakter, skratt och glädje med. vi är så extremt nöjda och tacksamma för denna tid i Afrika, Zambia. “do you have love for Africa?” JA.

folk, ffa amerikaner, blir helt ställda och fascinerade över vår möjlighet att göra det. att svenska staten ger stipendium för att studenter ska kunna åka ut och uppleva något sådant här. de tycker det är helt fantastsikt. och om dem inte redan hade uppgfattningen om att sverige är ett av världens bästa och mest generösa l’änder, så har detta definitivt hjälpt till att få dem att tycka det nu. det är bra att vara svensk när man reser. folk tycker gott om svenskar.

men det är skönt att var hemma och vara en i mängden igen. att kunna gå pa gatan utan att “alla” stirrar och penkar, och säger Musungo”. det är skönt att komm ahem till ett land där jag får klä mig hur jag vill (även om vissa våldtäkter fortfrande skylls på kvinnans beteene och/eller klädsel även i sverige), att jag får tro/tycka/tänka som jag vill om religion o politik, att jag fr bestämma över min egen sexuella aktivitet (med vem och hur jag vill ligga) etc. men det är samtidigt tragiskt att komma hem till ett land där många människors huvudsyssla är fåfänga, ytlighet och konsumtion. där utseende och kommer före insida, där flärd kommer före ålder och visdom. där barn inte lär sig värdet av tillgångar och leksaker, snarare tvärtom, där allt är utbytbart och kan slängas utan större eftertänksamhet. där vi har ett överflöde av allt, till den grad att vi ser allt som vår rättighet att äga, konsumera, ta del av. där tid styr våra liv i sådan minitös detaljering att vi kan låta humanitära essenser nedprioriteras för att vi “inte har tid” att stanna och hjälpa en annan människa, “inte har tid” att stanna och prata eller lyssna, “inte har tid” att vänta på bussen som är 4 minuter försenad, “inte har tid” att sitta och vänta på ett läkarbesök i 40 minuter.
VI ÄR SÅ JÄVLA BORTSKÄMDA. det är fruktansvärt men samidigt så fantastiskt.

jag känner mig väldigt rik. jag kände mig rik när jag ställde mig i nytt nyrenoverade (lilla) badrum och varmvatten sköljde över min trötta kropp. rik, när jag insåg att csn kommit in på kontot igen. rik, när jag hade kylen till lagom mängd full av mat. rik, när fönstrena är täta, trappuppgången fri från urinlukt och smuts. rik, att jag har en något så när fungerande cykel som tar mig till mitt universitet, där utbildningen jag läser är gratis. jag känner mig rik när jag vet att abort är min lagliga rätt här. rik, när jag inser att jämställdhet är inte målet, det är utgånspunkten. mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor.

Tack Malmö Högskola, tack SIDA. Ni har berikat våra liv med möjligheten till en enorm upplevelse. Tack till oss själva för att vi gjorde upplevelsen större än vi någonsin kunnat ana.

Nu ska vi bara skriva färdigt uppsatsen och bli godkända.