En lördag mellan studierna

Mellan alla våra observationer och inventeringar hinner vi med lite utflykter också. En lördag fick vi förmånen att följa med vår kompis Fleur på en buddistisk ceremoni som hennes vän höll i. Ritualen innebar välsignelse av diverse föremål, (exempelvis pengar, frukt, cigaretter och sprit) som sedan kastades ut i publiken.

Lucky money!

Här går vi över Long Bien Bridge på skakiga ben! Bron byggdes 1903 och var en måltavla för bomberna under kriget eftersom det var den enda bron som band samman Hanoi över the Red river. Idag används bron enbart av tåg, motorcyklar, cyklar och kanske inte att rekommendera… fotgängare!

På plats

Hej hej
Sitter i kyrkans kontorsreceptionen och använder deras wireless. Vi blev glatt överraskade att denna tjänst erbjuds, mot betalning såklart, då vi tänkte att det skulle bli svårt med internet. det går inte fort, men det går. oftast.

Jaha, så vi är här i Mpongwe nu. Har landat och acklimatiserat oss, typ. Det har varit omtumlande dagar med många intryck många ansikten, mycket värme, många människor, mycket kryp, många spindlar, mycket fukt, mycket ris potatis bönor, mycket osäkerhet och listan fortsätter… mångt om mycket.

men nästan alla är mycket vänliga och hjälpsamma och vi känner oss välkomna i Afrika, Zambia och Mpongwe.
På Johannesburgs flygplats blev Emelie greated med: “Hello my sistah”. Nice!

men så har det också varit en del frustatrion och jobbigt för det är inte helt lätt att komma igång med projektet. tillstånd hit o tillstånd dit, såklart, precis som i sverige behövs avdelningstillstånd el liknande, men det tar tid och är mer omständigt här. och senkommer påskhelgen o alla är lediga o då blir det inte några intervjuer. tålamod, tålamod. tålamod!

Känslorna går upp o ner rätt mycket. Är glad att vi är tillsammans och har godis, kortlek, yatzee, gin, ahlgrens bilar, weters orginal, nappar, kexchoklad, marabou, fia me knuff, musik, headlights, fickknivar…

Köp inte Naturkompaniets myggnät – det suger! det är litet och passar knappt runt sängen och dessutom svårt at hänga upp. Som tur är fanns det stora fina nät (med massa hål i – glada att vi hade med nål o tråd) som vi använder iställer. Dock ej impegnerade.
och myggbitna har vi blivit. och Erika nojjar, dock inte lika mycket längre, om malaria. men vi tar vårt lariam o har inga hallisar än.

jaja… livet rullar sakta men säkert på och idag ska vi på middag med nio svenskar o en sydafrikan. muzungos hela bunten (vitingar).

Mwabuka shani så länge, hej hej!

Vårvärme och produktivitet

Vår, värme och romantik har kommit till Tbilisi! Alla förfrusna tbilisibor börjar sakteliga tina och staden lever som alrig förr. Unga förälskade par promenerar gatorna fram eller sitter på parkbänkar och tittar trånande på varandra. Kärleksrelationer är ett känsligt ämne i Georgien och trots alla västliga influenser i landet så är det sällan man flyttar ihop innan man gift sig. Att flytta ihop är inte riktigt heller så som vi är vana vid. Denna situation innebär att man allt som oftast som tjej/fru flyttar in hos sin killes/makes familj. Att gifta sig ung hör också vanligheterna till. De jag pratat med säger att det inte är ovanligt att gifta sig som femton- sextonåring. Efter ett till ettochetthalvt år anses det vara på tiden att gifta sig. Det råder ett romantiskt skimmer över giftermålet i Georgien som inte känner lika starkt hemma i Sverige. Denna romantik och giftermålspraxis kopplat till första förälskelsen bidrar sannolikt till tidiga äktenskap bland unga Georgier. Man kan tycka vad man vill om detta såklart men det ger en angenäm och hoppfull stämning till staden!

Ur studiesynpunkt kan jag tillägga att jag varit produktiv då jag intervjuat ett flertal megreler med rötterna i Abchazien. Dessa har aldrig levt i Abchazien då de är för unga för att minnas men de av föräldrarna och andra äldre släktingars överförda känslor och minnen av ett förlorat hemland är påtaglig. Mina senaste intervjuer har särskilt riktats till megreler med Abchazisk bakgrund och deras tankar och berättelser är mycket intressanta. INtervjuerna görs alt som oftast på ryska då jag märkt att abchaziska megreler ofta pratar utmärkt ryska. Att de får uttrycka sig på det språk som de känner sig mest bekväma i gör mycket för kvaliteten på det som de berättelser de förmedlar. Har pratat med min kontakt på universitetet här och de har lovat att hjälpa mig med fler personer att intervjua. Känns som att det går framåt!!!

Då Tbilisis människor vaknat till liv så har det även skett en markant skillnad i innerstadens djurliv. Det är på inga sätt som i Zugdidi men stadens katter är lite mer framme och rör på sig. Jag har märkt att vartannat foto i min kamera är på tbilisika katter i olika positioner och situationer. Bland mina georgiska vänner så har det numera blivit känt att jag hyser speciella känslor för dessa små djur och jag går under namnet “katt-Bobby” eller “Bobby som bara fotograferar katter”, eller Bobby- han som gillar katter så mycket du vet”.  Tror jag saknar mina katter hemma lite… (Ingen djup självanalys men högst sannolikt att det är så…). Det finns en katt som jag speciellt gilar. Den är lite ruffig och stryker omkring utanför dörren där jag bor. Den syns allt oftare nu när jag börjat ge den lite korv vid de tillfällen jag ser den. Min matning av denna katt baseras på ett helt ologiskt subjektivt urval då jag helt enkelt “tycker lite synd om” just denna katt. Ägaren till mitt boende har sagt till mig upprepade gånger att han inte vill ha någon kringstrykande katt utanför sitt etablissemang men jag nekar bestämt till att jag är inblandad i något som kan uppmuntra till detta. Jag matar den i smyg och det verkar alltid som att den är jättehungrig. Den är ganska skygg men den vågar komma fram till mig nu och den jamar alltid högt och ljudligt när den ser mig. Precisi som om den tycker om just mig. Har tänkt på att variera kosten lite men när jag gav katten bröd såg den lite besviket på mig och sniffade endast snabbt på skalken innan den började jama lite förtretet. Jag förstod genast att denna katt är en finsmakare och jag hämtade lite korv som den genast satte i sig med god aptit. Nu har jag testat och märkt att katten föredrar korv framför bröd. Detta innebär att jag inte behöver känna mig villrådig i fortsatta situationer när jag går till affären för att handla mat till den. Känns skönt.

När det gäller min studie så blir det inte lika intensivt framöver då det snart är påsk och mid term finals för eleverna på universiteten. Ska själv antagligen fira påsk i Zugdidi nästa vecka. Georgien är ett ortodoxt kristet land vilket innebär att deras kyrkoår ser lite annorlunda ut. Det verkar som att jag ska fira påsk med en georgisk familj och det ska bli kul att se hur deras påsktraditioner ser ut.

Fortsättning följer och glad påsk!