Då var vår tredje vecka här i Windhoek avklarad. Tiden går löjligt fort och det känns som att resterande tid kommer att rusa ifrån oss, vilket vi inte riktigt tycker är okej, vi trivs ju så bra här. Människorna som vi möter dagligen på vårt hostel börjar kännas som vänner och staden som vår. Det är fantastiskt hur snabbt man gör sig hemmastadd!
Med uppsatsen går det framåt, det svåra är som väntat att få till våra intervjuer. Men i helgen begav vi oss i alla fall till den orten Swakopmund vid Namibias kust för att hålla vår första intervju. Den stora mängden information som den genererade känns minsta sagt svår att greppa i nuläget och är det en sak som blivit tydligt för oss genom den så är det hur komplexa hbt-frågor är här. Det visste vi väl egentligen, men det blev ändå en överväldigande upplevelse att få höra det berättat för oss på riktigt liksom. Att mycket av informationen var oväntat och omöjlig att förutspå tvingar oss dessutom att tänka ett varv till på vårt upplägg i uppsatsen, något som säkert är nyttigt och i slutändan kommer leda till en än bättre uppsats.
Och så är det väl också det som är det fantastiska med MFS, att man ges chansen att genom mötet med de som väljer att dela med sig av sina erfarenheter i våra intervjuer få insikt i och kunskap om det som varken går läsa sig till eller förutspå. Det gör det liksom värt lite extra huvudbry!
Med det konstaterat avslutar vi bloggandet för denna gång.
Vi hörs!