Första inlägget inför Nepal!

Hej allihopa!

Jakob och Jonas från Malmö här! Vi var precis uppe på MFS- introduktionskursen i Härnösand.
-En väldigt givande och trevlig tur som konstigt nog började lite fel, se klipp nedan=)

Tills nästa gång

Jakob och Jonas

En vecka kvar

Nu var det åter igen ett tag sedan vi skrev här på bloggen. Vi får tyvärr skylla på dåligt internet. Det dåliga internatet har också gjort det svårt att plugga. Att leta artiklar tar så himla mycket längre tid än vad det skulle gjort hemma, men vi kämpar på!

Nu är det bara en vecka kvar av vår vistelse här på Filippinerna och vi får väl erkänna att det ska bli rätt skönt att komma hem. Men värmen och solen kommer definitivt vara saknad!

Förutom plugg har vi i veckan hunnit med en island hopping tur. Det var väldigt häftigt. Naturen här är så otroligt vacker.

Sista veckan kommer tyvärr bestå av mycket plugg. Men nog ska vi hinna bättra på brännan lite också =)

Kram från Filippinerna.

Uppsats inskickad!

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev sist, det har hänt mycket sedan sist och jag har haft sjukt mycket att göra så bloggen har blivit tvungen att bortprioriteras.

  1. Jag har skrivit färdigt min uppsats och har fått besked på att jag får opponera den 13 januari.
  2. Just nu befinner jag mig på resande fot genom Afrika. När min uppsats var inskickad lämnade jag Nairobi för att sakta påbörja en resa landvägen ner till Kapstaden.
  3. Jag har fått jobb! Den 1 februari börjar jag arbeta som lärare efter lyckad Skypeintervju från min trädgård i Nairobi.

När jag hade fått iväg uppsatsen sa jag hejdå till Kenya och begav mig till Tanzania. Första etappen gick från Nairobi till Arusha som ligger ganska nära gränsen till Kenya. Där spenderade jag en eftermiddag för att sedan bege mig vidare till Dar es-Salaam dagen efter. Där skulle jag och min pojkvän mötas upp efter att inte ha sett varandra på mer än 2 månader.

Medan jag har varit i Kenya har han varit i Sydafrika. Det har inte varit något problem att hålla kontakten via Skype, men samtalen blir mycket mer naturliga när man ses på riktigt och vi hade massor att prata om. Tillsammans tog vi färjan från Dar es-Salaam till Zanzibar för att fira jul. Sedan hade vi bokat biljetter på Tazaraline, ett tåg som går mellan Dar es-Salaam i Tanzania och nästan hela vägen ner till Lusaka i Zambia. I skrivandes stund befinner vi oss alltså på tåget och är inne på vårt tredje dygn. Tåget är tänkt att ta 48 timmar men så här långt är vi ungefär 14 timmar försenade och räknar med att vi kommer fram någon gång i morgon bitti. Men det går verkligen ingen nöd på oss. Vi har en egen sovkupé där man i timmar kan ligga och stirra på landskapet och små byar som vi passerar på vägen. Restaurangen serverar dessutom god mat och öl vilket gör att resan går lite fortare. När jag lägger upp detta kommer jag redan vara framme i Lusaka. Försättning på rapporten från resan kommer senare.

Den sista roliga saken som har hänt är då att jag har fått jobb. Under tiden jag har varit iväg har jag varit lite orolig för just det. Planen har hela tiden varit att jag ska börja söka jobb inför min hemkomst. Med en hel del tur och en gnutta skicklighet fick jag jobb utan att behöva söka ett enda. Rektorn som tidigare jobbade på skolan där jag har gjort min praktik hörde av sig och sa att de behövde en spansklärare till skolan där han jobbar nu. Jag har ju lyckats dra trumfkortet att ha spanska som ett av mina ämnen vilket det finns enorm brist på.

Jag har ett par veckor kavr men min sista tid i Afrika börjar trots allt lida mot sitt slut. Nu ska jag göra mitt bästa för att njuta av den här tiden och försöka uppleva så mycket som möjligt.

Julveckan

Hej igen!

Då var det ju på tiden för ett nytt inlägg här på bloggen. Veckan som gått har bestått av sol, julfirande och plugg såklart. På juldagen firar man jul här på Filippinerna och julbordet här där vi bor bestod av en hel grillad gris, grillad fisk, grillad kyckling, nudlar och lite annat smått och gott. Dagen bestod också av några lekar och lite julklappsutbyte.

Trots att det har varit julvecka har det dock fått bli en del pluggande. Vi har insett att tiden som är kvar börjar bli kort och det tar ju faktiskt ett tag att skriva ihop den där uppsatsen. I nästa vecka är det nyår och vi har faktiskt ingen aning om hur vi ska fira den än.

Nu har sju veckor passerat och tre veckor är kvar, tiden bara flyger iväg!

Kram från Filippinerna

Beslut om MFS-stipendier extra utlysning december 2015

Beslut har fattats om tilldelningen av stipendier för höstens exta utlysning av MFS-stipendier. Av totalt tio inkomna ansökningar beslutades det att  bevilja sex studenter ett MFS-stipendium på 27 000 kr per person. Vi säger grattis till stipendiaterna. Samtliga sökande kommer att bli kontaktade innan jul och vi uppmanar de studenter som ej beviljades stipendium att söka igen i april 2016.  Beslutet hittar ni under fliken ”För beviljade stipendiater”.

Indien bjuder på strand, nu ska ro uppsatsen i land!

Hej Bloggen!

Nu har vi lämnat Calcutta och storstadslivet bakom oss, men kom på att vi glömt berätta om vårt arbete på IIMC. Ups! Bättre sent än aldrig, varsågoda:

På kliniken finns tre stationer för volontärer: 1. Observera läkarmottagningen, 2. Blodtryckstationen, 3. Såromläggning- och injektionsstationen. Vi jobbade på de två sistnämnda. Vid blodtrycksstationen tog vi blodtryck på rullande band. På knagglig Bengali tog vi oss fram med de få ord vi memorerat: kom betyder lågt, bechi betyder högt, tegatche betyder okej och doktor catche yao betyder gå till doktorn tack. Som tur är kan patienterna rutinerna där, och förvånansvärt fungerar det utan större problem. Såromläggning- och injektionsstationen är ett stort rum som ständigt är fullt av patienter. Vi gav injektioner med vitamin B-komplex, diklofenak, neurobion och tetanus toxin eller rengjorde hudinfektioner och smörjde med gentamicin-, clotrimazole- eller anti-inflammatorisk kräm. Här är språkbarriären mycket mer tydlig, tack och lov jobbade vi tillsammans med de indiska sjuksköterskorna som hjälpte oss att tolka läkarens oläsliga ordinationer och att kommunicera med patienterna. Vilka hjältar!

IIMC har flera ”outdoor kliniker” där verksamheten är uppbyggd på samma sätt. Vanligtvis tog vi oss med metro och rickshaw till den centrala kliniken, eller så gick vi upp i gryningen för att spendera några timmar i jeep på en bumpy road till någon av de mer avlägsna klinikerna.

IIMC har många fler inriktningar, om du vill veta mer om de andra inriktningarna kan du läsa mer här: http://iimcmissioncal.org

Under vår sista vecka i Calcutta introducerade vi rutinerna för de nya december-volontärerna. Och hade hejdå-middagar med volontärerna från november som allt eftersom gav sig ut på nya äventyr. Tråkigt att skiljas från dem, men nya äventyr väntar!

Förra veckan tackade vi för oss, och påbörjade vi vår resa söderut från Calcutta till Varkala i den välmående delstaten Kerala. På grund av översvämningar i Chennai var vi tvungna att åka via Mumbai (se kartan nedan). Efter att spenderat 63 timmar längs den indiska tågrälsen anlände vi möra och smutsiga till slutdestinationen, och stegade raka vägen in paradiset. Vi har två minuter till stranden och vill kanske stanna här för alltid. Dock så kallar plikten, och vi varvar semesterliv med analys av vårt intervjumaterial.

Igår var vi bjudna på födelsedagskalas hos en indisk kille vi lärt känna här. De hade plockat upp trevligt folk lite här och var, och bjöd på supergod mat som serverades på taket under en stjärnklar himmel, och ett hejdundrande dansgolv så klart. Mycket kul kväll! I övrigt har Varkala bjudit på strandliv, sena kvällar, tempelturer, fantastisk god mat och så mycket mer!

Mer om äventyret i Varkala kommer snart, på återseende!

Vi skriver snart mer, palak paneer!

 

 

Dåligt väder=plugg

Denna veckan har det varit rätt dåligt väder. I början av veckan drog en tyfon in över Filippinerna. Melor, eller Nona som det kallades här. Som tur är befinner vi oss på ett ställe där de bara utförde en klass ett varning.

Eftersom vädret har varit dåligt så har vi passat på att plugga så mycket som möjligt så vi ska kunna ha lite ledigt över jul och nyår. Denna veckan har vi påbörjat vårt resultat.

 

Filippinerna

Godkväll!

Det är ju på tiden att vi lägger upp ett inlägg då det var ett tag sedan sist, dock har vi haft svårt med internettillgång. Dagarna har bestått av mycket pluggande, transkriberingar samt kodning. Men lite sol och bad har vi också hunnit med. Vi har även varit på en snorkeltur, det var helt underbart. Vi hittade till och med Nemo, tro det eller ej.

Imorgon står ännu mer kodning på schemat. Är det sol så blir det nog en tur till stranden också.

Ha en trevlig tisdag!

kram från Filippinerna

Lesotho!!!!!!!

Dumela, det är Elin och Victoria direkt från Lesotho!

Vi har tyvärr inget WIFI här utan har nu löst internet via telefonen. Vi kom hit för snart tre veckor sedan och har fått ett fantastiskt välkomnande och vi trivs superbra här. Vi bor i huvudstaden Maseru som är en relativt liten stad som består av en lång väg som vi går på varje dag för att ta oss till Wellness Centret där vi spenderar mycket tid. Wellness Centret arbetar för ge vård till sjukvårdspersonal med fokus på Tuberkulos och HIV. Vi har nu intervjuat fyra sjuksköterskor där om deras upplevelse av hiv-relaterad stigma och hur de arbetar för att reducera den.

Vi har fått bra kontakt med all personal på Wellness centret och hänger och skrattar mycket där utanför studierna. De är mycket hjälpsamma och tar med oss på allt de gör! Alla är väldigt hjälpsamma, nästan för mycket i våra ögon. Vi bor på ett familjeägt B&B där vi har blivit som ett med inredningen, de är fantastiskt glada, hjälpsamma och skönsjungande personal här som hjälper oss med allt och lite till.

Vårdförbundet som är partner med Wellness Centret kom hit förra veckan både för att förhandla med ministeriet och många andra för att bygga en hållbar framtid för Wellness centret. Då fick vi möjligheten att åka med dem till Seboche Mission Hospital som också har sitt eget ”Wellness corner”. Seboche ligger 3 timmar från Maseru så det blev en lång resa med väldigt vacker utsikt. Sjukhuset i Seboche var drivet bla.  Av Canadensiska Nunnor, det var förvånansvärt resursfyllt i jämförelse med sjukhusen i Maseru. Här fick vi även göra intervjuer med 3 sjuksköterskor från Wellness Corner.

Annars försöker vi njuta va det fina vädret och det fina lanskapet. Vi har t.ex. varit på utflykt upp i bergen för att den första kungens grav, den andra kungens och annat känt folk. Vi fick därmed också se berget som har givit inspiration till den kända nationalhatten som ni kan hitta på Lesotho’s flagga och typ överallt här.

Lesotho betyder folket som pratar Sesotho, folket här heter Basotho. Vi har nervöst försökt oss på språket, det har gått lite sådär. Men vi har börjat fånga upp var folk skriker åt oss nu i alla fall. Så nu kan vi bjuda på en liten lektion. Så att nu vet, vi är numera Ausi Elin och Ausi Victoria.

 

Hej: Dumela

Syster/tjej: Ausi

Mamma/fru: Me

Pappa/herr: Ntate

Hejdå: Sala Hantle

Tack: Ke A Leboha

Hur mår du?: U phela joang

Jag mår bra: Ke phela hantle

SALA HANTLE/ HA D GÖTT

Victoria och Elin

IMG_0271 IMG_0408 IMG_0280 IMG_0264 IMG_0319 IMG_0100

 

Uppsatsskrivande och reflektioner

Innan du börjar läsa ber jag om ursäkt för ett bitvis osammanhängande inlägg som handlar om lite allt möjligt. Men framförallt om att jag är så himla glad, att jag aldrig mer vill åka tillbaka till Sverige för jag har det så himla bra här. Uppdatering från den senaste veckan: Egentligen har det inte hänt så mycket. Jag har skrivit, och stirrat på bokstäver och skrivit lite till. Som jag skrev i förra inlägget bor jag i ett rum som jag har hyrt genom AirBnb i ett en liten villa i utkanten av Nairobi. Mina dagar har sett ut ungefär såhär. Vaknar 8, går upp och käkar frukost i trädgården samtidigt som jag kollar mail och andra saker som jag måste hålla mig uppdaterad på. Sedan sitter jag ute i skuggan och skriver hela dagen med avbrott för lunch och fram tills det börjar bli mörkt och jag måste gå in.

Utan ständiga nya intryck varje dag har jag hunnit reflektera över min tid här i Kenya/Östra Afrika. Jag har känt mig så sjukt hög på livet och det bästa sättet att beskriva min tid här är att jag VILL INTE ÅKA HEM. Det är ju inte dags på ett tag än men jag vet att tiden kommer gå snabbt och jag har redan börjat tänka på hur jag skulle kunna komma tillbaka hit. Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo i någon av de större städerna i Östafrika, typ Nairobi eller kanske Kampala.

Jag har rest en del och bott utomlands innan och då har jag upplevt kulturkrockar som ibland har kastat om hela mitt liv och varit väldigt jobbiga att hantera. Den här gången känns det som att allt har fallit på plats.. Jag skrev i min ansökan till MFS att mina tidigare erfarenheter hade gjort att jag hade blivit bättre på att hantera kulturkrockar utan att egentligen veta om det var sant eller inte. Men nu känns det som att jag har fått bekräftelse på att jag har lärt mig något av allt det som jag har upplevt under de kanske senaste 10 åren som jag av och till har har bott utomlands och rest.

Samtidigt har jag mött människor som har helt andra värderingar och befunnit mig i sammanhang där folk har agerat på ett sätt som i Sverige till och med skulle vara kriminellt., till exempel så slog man barnen på skolan. Det är inte det att jag inte blir påverkad av det för det blir jag, men jag är inte i alla fall just nu, i en position där jag kan göra något åt det. Jag har märkt vilken skillnad det blir både för mig och för de som jag pratar med om jag bemöter diskussionen utan att visa att det gör mig upprörd. Jag kan berätta att så här gör man i Sverige eller så här ser man på saken i Sverige och på så ätt öppna det upp för att prata om det. Det ger mer utbyte både för mig och jag tror också för de som möter mig.

Dock tror jag inte att jag kommer kunna undvika att jag kommer få en kulturkrock när jag kommer hem. Jag försöker föreställa mig hur det kommer bli att komma hem. Jag är inställd på att jag kommer få en reverse culture shock, och försöker förbereda mig på det. Det enda jag kan tänka på nu är hur jag skulle kunna stanna kvar någonstans i Afrika och det enda jag kunna tänka på när jag kommer hem är hur jag kan komma tillbaka.

Från och med nu ser mina planer ut såhär: jag har precis lämnat in mitt första utkast till uppsatsen och sitter och väntar på att min kompis från Sverige ska komma med taxi från flygplatsen. Jag sk ta en välbehövlig paus från uppsatsen i några dagar för att sedan kunna komma tillbaka till den med ett utvilat huvud. Sedan jag kom hit har jag inte varit inne i stan utan har mest hängt i området där jag bor och hemma så det ska bli kul och hitta på lite saker.