Informationsmöten hösten 2016

Välkomna på höstens informationsmöten om MFS!

Informationsmöten inför höstens ansökningsomgången med deadline 1 november 2016 kommer att ske:

Tisdag 27/9, 12:15-13:00,  sal A0602, Niagara
Torsdag 29/9, 12:15-13:00, sal U217, Hälsa och Samhälle
Onsdag 5/10, 12:15-13:00, sal C233, Orkanen

På höstens möten får du all nödvändig information gällande din MFS-ansökan och kan passa på att ställa frågor till MFS-handläggarna. Vi rekommenderar starkt att du kommer på mötet för att kunna göra en så bra ansökan som möjligt.

Välkomna!

Samlade erfarenheter från Sri Lanka

Nu börjar resan snart dra sig mot sitt slut. De nio veckor vi varit borta har flytit på oerhört fort. Vilka upplevelser vi har haft, både arbetsrelaterade och personliga.

 

Vi har utvecklat många kontakter med allt från bananförsäljare på gatan nära vårt boende till vårdgivare som ihärdigt arbetande ägnar hela sin själ till sitt yrke och de barn de behandlar. Vi har lärt oss att alltid ha perspektiv på vår tillvaro och att det i varje situation, om än svårt och sorgligt på ytan, finns  mängder av positiva aspekter bara man tillåter sig att se dem.  Ta till exempel en ettåring vi träffade på en voluntär klinik för barn födda med gomspalt. Hon var född med en ovanlig gentiskt syndrom som gjorde att halva ansiktet var deformerat med medföljande gomspalt. Hon hade även ihopväxta tår och fingrar. Den här lilla flickan kom till kliniken för en uppföljning efter tidigare operation, i sällskap med sina föräldrar som kärleksfullt tog hand om henne. Hon var ett riktigt energiknippe och kröp runt på golvet och charmade oss alla i omgivningen. Kliniken som anordnas två ganger i månaden var imponerande av sitt slag. Lokaler görs tillgängliga av den Sri Lankesiska staten men allt annat är i form av donerade medel med vårdgivare som arbetar ideellt. I genomsnitt opererar man ca 300 barn om året som sedan följs i kliniken. Vårdlaget består av plastikkirurg, barnläkare, tandläkare, genetiker, talpedagog och ett antal sköterskor och medicinstuderande.

 

Vi har varit med på förskolor där man utfört karies “screening” av runt 300 barn på en förmiddag och blivit imponerade av hur snabbt och effektivt det hanterats. När barnen sedan kommit till kliniken för behandling har vi reflekterat över hur väl omhändertagna de verkat vara och att båda föräldrar varit med vid besöket. Trots låg socioekonomisk bakgrund är barnen över lag väldigt rena och välklädda.

 

Vi hade även möjlighet att vara med på en “screening” som hålls för gravida kvinnor med syfte att remittera till tandläkare för behandling av karies med medföljande kostinformation och munhygieninstruktioner. Vi blev imponerade av att en del av mödravården fokuserar just på tandvård och att det av rutin ingår att en kontroll måste göras och signeras på det formulär som följer en gravid kvinna.

 

I övrigt fick vi lära oss att i Sri Lanka är tandvården en del av sjukvården och att tandläkarkliniker gärna finns som en del av ett sjukhus. Med insikt om att munnen är en del av kroppen och flera kopplingar har gjorts mellan orala tillstånd och övriga sjukdomar känns det som om Sri Lanka ligger lite steget före i detta avseende. I motsats till Sverige där tandvård och sjukvård behandlas som två separata entiteter. Då det är uppmärksammat inom tandvården att de två bör gå ihop, känns det som vi kan ta lärdom av Sri Lanka hur det kan genomföras.

 

Vi har medvetet fokuserat mycket på det postiva med vår resa men givetvis har vi även stött på ett fåtal problem under resans gång. Vi har varit tacksamma för varandras sällskap och att vi har kunnat diskutera och reflektera med varandra över situationer som uppkommit. Vi kan definitivt rekommendera att åka två på en MFS. Som vi nämnt i tidigare blogginlägg, så har vi dels haft problem med vår handledare och dels med att genomföra vår studie och med att samla material till vår kandidatuppsats. Även om vi hade en noga genomtänkt projektplan så hade vi ingen fast frågeställning innan vi åkte utan var relativt flexibla så att vi kunde anpassa oss efter vad som faktiskt fanns för material och möjligheter på kliniken. Det har i efterhand visat sig klokt. Så även om det känts som om vi borde överge projektet vid några tillfällen, så måste vi säga: ta det lugnt, det ordnar sig! För på något sätt ordnar sig allt bara man har rätt inställning.

 

Våra erfarenheter av vår Minor Field Study har lärt oss hur viktigt det är att ha ett öppet sinne och att varje situation kan leda till nya möten och tillfälligheter att vidga sina kunskaper. Vi har fått minnen för livet som vi kommer vårda med omsorg.

 

Ett äventyr tar slut!

Nu efter 2 månaders uppehållstillstånd i Nepal börjar detta äventyr lida mot sitt slut och snart är det dags för grabbarna grus att sparkas ut. Kaffet slinker ner och väskorna vägs gång på gång. Enligt flygbolaget får vi bara ha 30 kg per person och detta har vi självklart räknat, vridit och vänt in och ut på utefter bästa förmåga. De senaste dagarna tu har resulterat i att vi just nu landat på en viktfördelning som ser ut som följer:

Jakobs väskor vägde 29.8 kg
Jonas väskor vägde 29.7 kg

Vi kan säga såhär: hoppas de inte väger handbagaget….och att MFS ”to-whom-it-may-concern” faktiskt berör någon då de 250 enkäterna tar upp en hel del av handbagagevikten…

Vad har vi lärt oss från 2 månader i Nepal då? Listorna kan göras långa men då tröttnar nog våra läsare här och vi måste återgå till vårt förra jobb som krönikörer på ”Min häst” och inhoppare för vår folkkäre Ernst Kirchsteiger när hans soffmyscharm inte räcker till bland Sveriges familjer.

Men summa summarum; Nepal slutar aldrig att förvåna. När du väl tror dig hitta i staden visar det sig att du är helt ute och cyklar. När du väl vet hur du ska beställa mat, får du in något helt annat och missförstånden beundras ideligen då man på bästa sätt försöker ha roligt istället för att tyngas ner av de små missödena. Glömmer du paraplyet börjar det alltid regna, har du det med dig blir det solsken, eller regn.

Vädret i Nepal är inget att rekommendera under den svenska sommaren. Monsunperioden här försvårar för den redan mycket ansträngda infrastrukturen. Vårat tips som förstahandsutövare och överlevare från en, enligt nepaleserna, kraftig monsunperiod är att inte besöka Nepal om du är intresserad av vacker natur då möjligheten att göra mer än endags-utflykter begränsas beroende på de senaste dagarnas väder. Vi har inte gjort några systematiska studier på detta ämne men vår hypotes är att det är många spindlar som lever och dör i en tiomiljoners-stad, vilket i sin tur resulterar i stor risk för regn för den vidskeplige… Fortsättning följer.

Människorna är extremt nyfikna på västerlänningar, Engelska är ett enkelt verktyg för att ta sig runt, speciellt i turistområdet Thamel, folket är generellt väldigt tillmötesgående och gentila av sig så det är sällan att det blir några problem. Skulle oturen vara framme så hjälps man däremot utefter bästa förmåga.

Studien är avklarad med bravur och allt har gått enligt planerna. Medans vi sitter här och räknar timmarna fram mot avgång hemåt så har vi reflekterat över saker som gått bra, kunnat göras bättre och saker som inte alls gått bra. Och det är först nu det slår oss att vi inte har någonting att nämna på den tredje punkten. Om detta beror på ren och skär tur, rätt vänner i värdlandet, bra kontakter eller vår ”exeptionella” planering är inget vi tänkt utforska vidare med er kära läsare, istället riktar vi blickarna mot himlen medans solen sakta rör sig ner mot horisonten, fyrverkerier avfyras och en trubadur sjunger serenader om våra många bragder. Mission accomplished, nu åker vi hem!

Over and out!

*Författarna har inget ekonomiskt intresse av bloggandet, vissa delar kan vara smått överdrivna. / J & J

Tempel för statistik

Vanan för Nepals ovanor har börjat etablera sig ordentligt i ryggmärgen, våndan över långsamt internet, strömavbrott och kalla duschar börjar numera bli ett minne blott trotts att det mer eller mindre tillhör vardagen.

I dagarna avslutade vi våran datainsamling på tandvårdskliniken efter att ha nått 250 ifyllda enkäter från vårat till början uppskattade mål på 50-150 patienter under 2 månader. En riktig jordskredsseger!

Detta firades, något i förväg, då vi blev inbjudna till avgångselevernas ”MEGA EVENT” där alla firar att deras BDS(grundutbildning för tandläkare) är färdig genom att bjuda lärare och yngre-kursare på dans och underhållning under ett flera timmar långt program som avslutas med middag och dans. När det var dags för dans var det säkert, utan att överdriva, en syn för gudarna att se två européer studsa runt på dansgolvet en huvudlängd längre en resten av klientelet.

En skillnad här från våra traditionella svenska studentfester som är värd att nämna är att alkoholkulturen i Nepal är otroligt olik vår. Hela eventet var alkoholfritt, något som tog lite tid att känna sig bekväm i när man vanligtvis ytterst sällan dansar nykter till nepalesisk klubbmusik (???). Efter att resten av rummets lycka smittats av sig lite så lossnade maskineriet och natten mynnade ut i en av de trevligaste i Nepal hittills.

Dagen efter, helt utan ångets, besökte vi Bakthapur. En mycket tempeltät stadsdel i kathmandu valley där vi följde en slinga som våra evigt uppskattade guide, The Lonely Planets Nepal pocket, rekommenderade. Solslickade gator, smala gränder och pyttesmå tunnlar tog oss på en häftig tur runt om i staden och bjöd på otroliga sevärdheter av varierande grad. Allt från tempel,  Buddha statyer, ödeläggelse från jordbävningen 2014 och pågående restaurationsarbete.

Bhaktapur, följande Lonely Planets route.

Bhaktapur, följande Lonely Planets route.

Buddha staty i utkanten av staden

Buddha staty i utkanten av staden

Det största templet i detta kulturarv: Bhaktapur. Templet är från 1200-talet isch.

Det största templet i detta kulturarv: Bhaktapur. Templet är från 1200-talet isch.

I nuläget har vi påbörjat vårat statistikarbete för att få se vilka resultat vår studie ger oss. Just nu är det både spännande och långsamt traskande i statistikens djungler bland fyrkantigt chi, t-test, signifikans och datavariabler men med våran stora machete ”Excel 2013” skall vi nog ta oss igenom detta också… så länge man har roligt!

Auf winerbrötchen, pözz.

Jak n’ Jns

Efter några koppar kaffe är allt möjligt!

Efter några koppar kaffe är allt möjligt!

Tältläger i centrala Kathmandu, för alla som förlorat sina hem i jordbävningen förra året

Tältläger i centrala Kathmandu, för alla som förlorat sina hem i jordbävningen förra året

 

4 year old girl screened for caries at a preeschool in Colombo

4 year old girl screened for caries at a preeschool in Colombo

Nu har vi snart varit i en månad på vår MFS i Colombo, Sri Lanka. Under den tiden har vi fått erfarenheter från olika kliniker som arbetar preventivt med ECC, early childhood caries, och barntandvård. Vi har också varit med vid screeening av karies hos 2-5 år gamla förskolebarn i socioekonomiskt utsatta områden. Av de barn vi träffade där har ca 2/3 olika stadier av karies. Förutom screening ges information om förebyggande tandvård, munhälsa, tandborstteknik och kostrekomendationer till föräldrar och lärare. Det delas också ut tandborstar till alla förskolebarn. De med behov remitteras till en statlig klinik för restaureringar och för fortsatt preventiv behandling för att hämma utvecklingen av kariessjukdom, tex fluorbehandling, kostråd och drillning i tandborstteknik.

Men allt blir inte som man tänkt sig! Vårt råd är att vara flexibel och förvänta sig att det kan bli förändringar i ens planering, precis som de sa på SIDA-kursen i Härnösand! Vi som tänkte; det där gäller inte oss! Vi hade goda och täta kontakter med vår handledare i Sri Lanka. Projektet verkade vattentätt och var planerat i minsta detalj. Allt skulle gå som på räls. Men så kom vi dit, och det började med att vi fick en utskällning av vår handledare för att hon var stressad och inte hade tid med oss och vi fick två nya handledare på stående fot. Den data som vi behövde till vårt projekt fanns inte pga att kliniken flyttats för någon vecka sedan och de flesta dokument fanns någon annanstans. Pga flytten var verksamheten heller inte igång och de hade inga patienter. Vi kom överens om att komma tillbaka efter två veckor, då de kommit i ordning. Så var beredd på förändringar och gör det bästa av situationen!

Vi ägnade följande två veckor delvis åt studiebesök på andra barnkliniker (bl.a. en ortodontiavdelning och en barnklinik med specialistvård inom läpp-, käk- och gomspalt). Redan innan avresan hade vi etablerat kontakt med en annan tandläkare i landet. Det var mycket bra! Det var tack vare honom vi kunde komma i kontakt med andra kliniker. Folk i Sri Lanka är i allmänhet mycket hjälpsamma och trevliga, vår första handledare sticker ut som ett undantag. Hittills är vi imponerade av vad man kan åstadkomma med små resurser, hur tandläkasystemet fungerar, med ex fri tandvård, hög utbildningsnivå och kunniga tandläkare. Trots det finns ett stort behov hos många och det behövs mer preventiva insatser, speciellt hos socioekonomiskt utsatta familjer med låg utbildnig, extremt låga löner och ökande sockerkonsumtion. Ett exempel är att många föräldrar har uppfattningen att chokladmjölk, eller mjölkdryck (med tillsatt socker) är en viktig daglig näringskälla för barnet. Det görs mycket reklam för dessa drycker i affärer och faktiskt även på en av förskolorna vi besökte. Den sötade mjölkdrycken i småförpackningar delas också ut vid lunch i vissa förskolor.

Vi kunde också vända situationen till något positivt genom att passa på att göra en resa med våra familjer. Vi möttes av vacker natur och ett fantasktiskt djurliv! Att ta med sig familjen är jättekul och fungerar hitttills väldigt bra. Sri Lanka är ett barnvänligt land. Det har också rik historia och en massa gamla vackra byggnationer och tempel. Det är en fördel att de flesta kan engelska. Om man inte hyr en bil med chaufför är det dock mycket tidskrävande att transportera sig till olika delar av landet med tåg och bussarna är ofta fullsatta och kör i hög hastighet. Vi har provat på lite olika transportmedel, både tåg, bil, tuk tuk, buss och elefant. Att rida på elefant kändes väldigt tryggt jämförelsevis med buss! Det, och att se leoparder vid vattenhålet, var det roligaste hittills enligt barnen.

Pinnawala, Sri Lanka

En tur ovanför molnen

Hej igen alla rara, nu är tandläkarstudenterna från Malmö tillbaka och rör runt i grytan, i detta fall ingen svensk kalops utan inhemsk beige-gul kyckling-gryta.

Som ni redan vet står vi med stora bloggerfarenheter och hoppas ni kommer njuta minst lika mycket av detta inlägg.

Om inte Kathmandus himmel täcks av mörka, gråa, tunga och blöta moln till vardags, täcks staden av samma askgråa färg, dock på lägre altitud, i form av avgasmoln inne i denna stora 10 miljoners stad. Staden är enorm, även om vi åkt runt en del blir vi lika överraskade varje dag så fort vi kör runt kvarteret på en ny outforskad gata. Det går nämligen inte att orientera sig i staden, det finns inga landsmärken som man kan utgå från. Alla hus ser identiska ut och varje kvarter går knappt att urskilja från de andra.

Förra veckan bestämde vi oss för att komma utanför staden och ta del av den vackra naturen och se de enorma vitklädda topparna likt grädden på en somrig svensk jordgubbstårta, för att lapa såren efter våran uteblivna midsommar.

Resan började med bussfärd som skulle tagit 4 timmar men slutade tyvärr med en 1a framför 4an dvs 14h. Viskningar gick mellan busschaufförerna att det var orsakat av jordskred längs de små slingriga vägarna mellan Kathamandu-Pokhara. Detta verkade inte vara annorlunda för lokalbefolkningen och när trafiken tids nog rullade på syntes ingen förklaring till den långa väntetiden längre.

Såhär satt vi fast i 35 grader, utan AC i drygt 14 timmar.

Såhär satt vi fast i 35 grader, utan AC i drygt 14 timmar.

Fyra killar varav en taxichaufför, en Sherpa och två alltför långa svenskar fick klämma sig in i en liten mysig vit Subaru och transportera oss från Pokhara i  2 timmar bort till Annapurna området.

Väl i Annapurna började vår vandring mot målet Annapurna Base Camp(ABC), baslägret för att nå världens tionde högsta berg som slingrar sig mot en hisnande höjd på 8091 m ö.h. Annapurna är ett av 14 berg i världen som kan unna sig att vara över 8000 m .ö.h. Det finns även en del rykten och sägner att det är det berg som skövlar flest människoliv. Statistik på detta har våra källkritiska sinnen ej hittat.

Från början var målet egentligen Everest Base Camp, men vi blev avrådda från detta då det beräknas ta 14 dagar och inte är direkt en vacker vandring. Tyvärr verkar denna leden påverkas av en alltför stor turism som längtar att få skymta världens högsta topp och glömskan att ta med sig avfall hem. Därav valde vi att ta en tur i Annapurna området.

Trekkingen eller vandringen på vardagssvenska var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi såg vackra dalar och fin vandring längs med en bergsrygg framför oss. Trekkingen visade sig istället vara lite av ett träningsläger med alltför många djupa dalar att ta sig ner och upp ur. Redan efter två dagar beräknande vi höjdskillnaderna vi hade kämpat oss igenom, det motsvarade att bestiga vår svenska högsta topp Kebnekaise 3 gånger på 2160 m ö.h. De flesta av våra stigningarna skedde mha stentrappor. Utan att skryta för mycket kan vi ju gladeligen meddela att vi aldrig kommer behöva nyttja gymmets stairmaster-5000 igen.

Ett liten paus på starten av vandringen.

Ett liten paus på starten av vandringen.

-Vägen mot ABC, ca halvvägs.

-Vägen mot ABC, ca halvvägs.

Risfälten stod gröna på 2500 m ö.h.

Risfälten stod gröna på 2500 m ö.h.

Jakob fick även känna på AMS(Altitude Mountain Sickness) när han kommer över gränsen på 4000m. Symptomen han fick var migränliknande huvudvärk som ej släppte och extrema sömnsvårigheter. Trots allt nåddes tillslut målet ABC på 4130 m ö.h.

Väl framme på ABC - 4130 m ö.h.

Väl framme på ABC – 4130 m ö.h.

Väl nere fick vi höra att turen vi tog normalt brukar ta mellan 8-11 dygn. Medans vi på något mirakel gjorde den på fem. Inte konstigt att man behövde rehab efteråt. Det blev alltså en snabb vandring med fina vyer och växlande  väder mellan spöregn och 35 grader sol. Därpå turistade vi några dagar i Pokhara och återhämtade oss innan vi återvände till Kathmandu. Återresan skedde med flyg i form av ett litet tvåmotorigt propellerplan då vägen vi tagit nu tydligen var i ännu sämre skick. Resan som tidigare tagit oss 14h avverkades nu istället på 35 minuter sörplandes på apelsinläsk och gräddkolor.

Hemvägen genom dalen

Hemvägen genom dalen

Trappsteg å sånt

Trappsteg å sånt

Back to work!

På plats i ett regnigt Kathmandu!

13499839_10153546694025025_1406687998_o

Vår arbetsplats kommande 2 månader

Vår resa började måndagen den 13 Juni. Det var en vanlig svensk sommardag med lite lätt duggregn och två små svenska studenter skulle iväg ut i den stora vida världen. Efter mellanlandning och en mycket obekväm tupplur på dubais flygplats landade vi efter 22h äntligen i Kathmandu, Nepal, och fick för första gången träffa våran handledare Prenit som vi hållt mailkontakt med under de närmaste 8 månaderna och planerat tillsammans med inför studiens genomförande.

13493446_10153546694935025_278102782_o

Jakob med vår handledare Prenit

5 Personer, 1 stor resväska, ytterligare 4 väskor samt handbagage trängdes in i en liten Honda Civic och for iväg i den nepalesiska natten. Trafiken i Nepal är som i många andra asiatiska länder mycket annorlunda från den Svenska men efter cirka en halvtimme av smått förvirring, snack om fotboll och mycket tutande hittade vi vårt boende beläget i centrala Kathmandu.

13460885_10153546694240025_901611708_o

Mycket små taxibilar…

13453146_10153546695480025_1031282699_o

..Och livliga gator.

 

Efter 5 dagars boende med skämt om monopolpengar, en hel del regn, konstiga blickar på två långa skandinavier, diverse sightseeing till tempel och trädgårdar, ännu mera handskakningar och presentationer, så har vi börjat komma igång med vår enkätstudie och redan fått ihop 30 enkäter av våran målbild på 150 stycken vilket bådar gott. Folk är väldigt vänliga och hjälpsamma och man kommer långt med bara engelska vilket varit otroligt skönt dessa första dagar då det varit många frågetecken, varav några fortfarande inte har besvarats.

 

13467654_10153546696260025_1646314757_o

Garden of dreams

 

 

13461124_10153492211716831_1465947788_o

Durbar Square

13493637_10153492211221831_1926788720_o

Durbar Square

Det som känns mest intressant just nu är dock hur folk beskriver regnperioden som börjar om några veckor, lustigt eftersom det de senaste dagarna regnat i genomsnitt cirka 3-4 gånger om dagen i korta, mycket kraftiga regnskurar som redan nu gör att vattnen börjar forsa fram längs gatkanterna. Har därför passat på att se så mycket av staden som möjligt medans det faktiskt är möjligt. Det är mycket vackra sevärdheter som parker och tempel men mycket har skadats av jordbävningar sedan några år tillbaka och är under restaurationer. Förhoppningsvis hinner vi även med lite vandring uppe i bergen innan regnet kommer på riktigt.

Den dagen den sorgen… känns som att vi garanterat kommer komma hem rena i alla fall,

ärtor ut 🙂

 

 

Tack för kaffet och en ljuvlig stund i solen

Vårt äventyr är snart över och det har blivit dags att packa ihop sina saker för att åka hem. De senaste dagarna har varit stressiga både för att kunna få ihop en uppsats som vi är nöjda med men också att kunna hinna med allt det där som man vill se/göra. När vi kom hit för 9 veckor sen så tyckte vi båda att vi kommer ha lååååång tid här och hinna med mycket. Och visst har vi hunnit se en hel del och varit med om mycket men man vill väl alltid ha lite mer. Men det ska bli ganska skönt att komma hem efter en period utomlands. Det är med blandade känslor vi åker härifrån, det har varit en fantastisk upplevelse att få ta del av ett annat lands kultur och människor på ett ibland lite undersökande sätt. Vi har mött otroligt vänliga och hjälpsamma personer som bidragit till att vår vistelse blivit så bra. Kan ju erkänna att det varit perioder som det varit väldigt mycket arbetande men all stress och press kan glömmas bort en liten stund när solen lyser igenom molnen och man kan sitta och njuta av en kopp kaffe. Och ibland har man ett litet äventyr mitt framför näsan som när vi åt lunch häromdagen ute i trädgården och en kameleont trillade ner på Christina. Djurvän som hon är tog hon den lugnt  och lät den hämta sig från fallet och börja klättra omkring lite. Vi lyckades också äntligen komma ut i en närliggande skog, som vi pratat om att promenera i sen vi kom hit. Underbar natur och många spännande stigar att välja mellan, kändes kanske lite som att vandra i skogen  hemma tills man träffar på Safari – myror, som kan bitas ordentligt. Det fick Christina känna av när hon vågade sig nära nog för att fota deras fina strukturer.  Många minnen tar vi med oss från en ljuvlig tid i Kenya. Tack för oss!!

 

Lunchsällskap

Lunchsällskap

 

Safari myror på krigstigen

Safari myror på krigstigen

I Stone town!

Hej hej halloj, idag är det Li som skriver.

Ber om ursäkt för dålig uppdatering härifrån. Skyller på en blandning av dåligt internet och mycket annat som snurrat i huvudet. Idag går vi iallafall in i vecka tre här på Zanzibar. Just nu befinner vi oss i Stone Town! Mycket mysig och fin stad. Vi bor på ett hotell som ligger mitt i myllret i gamla stan. Eftersom att skrivningen har gått i lite blandad fart så beslutade vi oss för att förlänga vår vistelse här i några dagar. På torsdag planerar vi att vara färdiga och då åker vi norr ut för att bara sola, bada och ha det göttigt sista tiden innan hemresa. SÅ knäppt att vi åker hem om två veckor!! Tiden har gått supersnabbt och superlångsamt samtidigt. Och jag känner mig både redo och inte redo att åka hem. Alltså himla ambivalenta känslor. Ska iallafall bli skönt att äta ordentlig veggis-mat hemma. Och kramas med alla människor som jag saknar såklart.

Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta lite kort vad vi haft för oss på senaste, så here we go..

Som Hanna skrev förut så bode vi en vecka på ett lyxigt resort. Det var fint och harmoniskt och vi fick bra skrivro. Upptäckte dock efter typ tre nätter att vi hade kompisar i sängarna, alltså bedbugs. Jag bölade och kliade mig sönder och samman. Vi fick byta rum fyra (4!!!!!!) gånger pga var bedbugs överallt. Annars så skrev vi gärnet och fick ihop ett resultat. Efter en vecka så lämnade vi (förhoppningsvis!!!!!!!! peppar peppar…) bedbugsen bakom oss och begav oss hit, till Stone town. Vi har för det mesta suttit på takterassen på vårt hotell och kämpat med skrivandet. Och när vi inte gjort det så har vi strosat runt i stadens slingriga små gränder, shoppat och blivit fenor på att pruta (ok, Hanna kanske snäppet bättre än jag då), vart på guidad rundvandring på en superstor kryddplantage, åkt båt ut till Prison island där vi klappade 150-åriga jätte sköldpaddor. Bland annat 🙂

Igår kväll skickade vi iväg uppsatsen till handledare och diverse andra hjälpsamma läsare, så vi unnar oss en day of medan vi väntar in kommentarerna. Vi tänkte ta en dala-dala och åka till Paje, ska vara en fin stand typ en timme bort.

Så är det med det!!! här får ni lite bilder. Ska försöka vara duktigare med uppdataterandet nu sista tiden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hanna gosar med en jättegammal sköldis

13324078_10154106866855149_1897165593_o

Supernöjda snorklare

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Glada turister på spice tour hehe. Han i mitten skapade våra fina assessorer av bananlöv.

13323888_10154106903565149_999265287_o

Såna här maffiga dörrar finns det lite överallt här

13324152_10154106903790149_1167531482_o

Och här satt vi och sörplade drinkar i solnedgång hehe

Paus i vårt analyserande

I helgen tog vi en paus i skrivandet och begav oss iväg från storstaden på safari i tre dagar. Vi hyrde en guide och hans landcruiser som tog oss västerut till national parken Maasai Mara. Där bodde vi fyra nätter i tält på en inhägnad camp lite utanför Sekenani gate som är en av ingångarna till parken. Värt att nämna om någon student ska hit i framtiden är att för själva inträdet till parken så räknas inte ett svenskt student id som tillräckligt bevis för att få studentpris. Vi blev istället hänvisade att besöka huvudkontoret i staden Narok som ligger en bit ifrån den ingången för att få en stämpel, men eftersom det var helg och kontoret endast öppet vardagar betalade vi istället det dubbla priset 80USD var. Se även till att ha dollar i plånboken, då flera myndigheter i Kenya använder amerikanska dollar.

Riktigt imponerande att se så många djur och vår guide var otroligt erfaren. Han var expert på vilda djur och skicklig på att hitta de bästa ställena i parken. Han var även ödmjuk och respekterande mot djuren och såg alltid till att ha bra med avstånd för att inte störa dem för mycket. Vi såg till och med lejon uppe i träd som visst är mycket ovanligt just i Maasai Mara. Det var så häftigt! Vi hann även vandra med en Maasai som visade oss en del av deras kultur, hur de utnyttjar växter och ett par nätter hörde vi lejons dova rytande i närheten av vår camp.

Katter i trädet

Katter i trädet

Nu börjar vår resa dra ihop sig till sitt slut och vi är full fart att hinna klart med vårt skrivande!