Ny deadline för vårens ansökningsomgång är 15 maj

Utvalda

Vi tvingas skjuta på deadline för vårens ansökningsomgång av MFS då vi ännu inte fått besked från UHR om hur mycket stipendiemedel Malmö högskola tilldelas.

Ny deadline blir den 15 maj och stipendier delas ut under förutsättning att Malmö högskola beviljas stipendiemedel från UHR.

Vid frågor kontakta Vilhelm Engström: vilhelm.engstrom@mah.se 

Vecka 3 i Kapstaden

Hej!

Fredag igen och ännu en arbetsvecka leder mot sitt slut. Den här veckan har dock gått extra fort då det var Public Holiday i tisdags och vi valde att ta seden dit vi kom och tog också ledigt under större delen av dagen. Vi har hittat ett hotell i närheten där vi får hänga vid poolen och njuta och ”höstsolen”, det passade vi på att göra i tisdags. I onsdags hade vi vår första gruppintervju med pendlare. Intervjun gick bra och vi fick en massa matnyttig intervju, vi slogs dock av att formen på intervjun inte alltid blir som man tänkt sig.. Den struktur vi hade planerat inför höll inte utan vi var tvungna att vara väldigt flexibla under intervjun då intervjuobjekten kom och gick lite som de ville, vi fick återupprepa informationen flera gånger och ställa om frågorna. Det var intressant att lyssna på inspelningen efteråt men vi känner ändå att resultatet blev bra. Vi började intervjun med att låta personerna rita sin väg genom staden, de fick använda olika färgpennor för olika resmål och vi fick väldigt fina kartor!

I torsdags hade vi intervju nummer två, fast med samma grupp. Denna gång gick det bättre, vi kunde samla gruppen och fick en massa nyttiga svar som vi kommer kunna ta med i vår forskning. Vi var också bättre på att följa upp frågorna och be om tydligare förklaring i de stunder svaren var något oklara. Intressant!

Utöver att studera så försöker vi att upptäcka staden och den gör sig verkligen bäst uppifrån. Vi kör en söndagshajk varje helg och i söndags besteg vi Lions heads vilken är en brant med relativt kort klättring på lite mer än en timma enkel väg. Och vilken utsikt sen!

Nästa vecka hoppas vi på två intervjuer till, en med en ny grupp människor och en intervju med en tjänsteman/doktorand som jobbar inom transportplanering. Spännande!

Vi hörs nästa vecka /Elin & Jakob

Uppe på Lions head

Vattenpaus påväg upp

Utsikten!!

Och så solnedgången påväg ner..

Vår nyfunna pool, häng under helgdagen

Förberedelser inför första intervjuerna

Påväg till vårt kontor på University of Cape Town

Däruppe ligger det!

 

Most crazy and unbelievable night ever!!!!

Hejsan alla!

Så här kommer ett litet avstickande inlägg men jag känner att jag bara måste dela med mig av vad som hände ikväll. Så jag och några bekanta var ute och hade en farväl middag  på en restuarang bara några gator bort från där jag bor (ca 6 gator). När vi skulle hem bestämde sig mitt sällskap att vi skulle promenera för att det var så nära (även fast jag visste sedan tidigare att det finns en hög risk för rån på gatorna) och vad tror ni händer!!? Jo tro faan att vi blev rånade, eller snarare sagt, JAG blev rånad! Dem ryckte väskan från mina axlar och sprang iväg med den. Jag hade inte mycket pengar i väskan men min smartphone låg också där i samt mina nycklar. Jag var helt förstörd och försökte lista ut hur jag skulle kunna få tag på en annan mobil i det här landet (det var genom mobilen som jag hade tillgång till internet nämligen), men lo and behold, när vi börjar närma oss vårt compound så kommer det upp en shared taxi med typ 5 män. De hoppar ut och börjar prata med oss (eller försöker i alla fall) och berättade att de såg vad som hände och hade jagat ner våra tjuvar, varav en av dem satt i bilen. Jag, som har skit svårt att förstå vad de säger, tror att dem hade fått tillbaka min väska och därmed börjar jag (av lycka) krama personen dem pekar på. Visar sig att han var tydligen en av tjuvarna så lite awkward blev det >.<  Medan vi står där och jag försöker lista ut vad som händer så kommer det en kille med nån typ av skjutvapen, (stor var den men kan inte säga vilken typ). Visar sig att polisen har ett kontor precis mitt emot oss, tur va!? Fast hoppet var väl inte så stort hos mig att vi skulle kunna få tillbaka mina saker för jag vet hur dåliga polisstyrkan är här i att utreda brott men dem lovade att ringa mig när dem vet mer. Medan jag står där och pratar med polisen så kommer en man upp med min väska!! Se där du. Dock fanns bara nycklarna kvar i den men det var ändå något.  Anyway, jag gav upp för natten och gick hem men så messar min kompis Lovisa till mina rumskamrater, som var med mig, och säger att min telefon finns på att hämta på Royal hotell (där vi hade middag). Vi (jag och mina rumskamrater) försökte ringa upp henne igen men hon svarade inte så vi bestämde oss för att dra tillbaka till hotellet för att se ifall den var där, FYI det var den inte. Men när vi kom hem så bestämde vi oss för att ringa telefonen själva. Visar sig att någon snubbe hade tagit tillbaka den från tjuvarna och var villig att komma till compoundet för att lämna tillbaka den till mig vilket han gjorde!!! SÅ trots att jag blev bestulen på pengar, nycklar och telefon så, i slutet av natten så var det bara dem 20 dollarna jag förlorade!! Sånt jäkla lyckligt slut på denna eländiga berättelse! Måste verkligen tacka mina rummies som hjälpte mig jättemycket ikväll och våran vakt som lovat att följa med mig till polisstationen imorgon för att signa ett statement.

Nu ska jag försöka få lite sömn innan jag drar till stationen imorgon.

Sång, intervjuer och transkribering!

Efter att ha deltagit i undervisningen och börjat få grepp om hur de arbetar här på denna skolan så gjorde vi en fokusering och valde att följa två av alla de klasser vi besökt hittills. En 8:a och en 9:a som har olika lärare i engelska. Idealet hade varit att få möta en äldre klass då vi utbildar oss mot gymnasiet, men den läraren hade för mycket att göra för att kunna ha oss med. När vi luftade detta med vår handledare via mejl menade han att detta var av mindre betydelse så därför valde vi helt enkelt de klasser som vi kände att vi träffat flest gånger och som höll på med rätt saker under lektionerna för den fortsatta undersökningen.

I början av veckan fortsatte vi våra observationer och pratade även med de två lärarna vars klasser vi ville intervjua för att komma fram till bästa tid, sätt och plats för detta. Båda lärarna föredrog onsdagen och vi började förbereda oss. Nu fick vi känna på hur det kan vara när man är beroende av andra och när saker och ting inte blir som planerat… På onsdagen blev vi stoppade i dörren till klass 9 b av en annan lärare som hade bytt schematid och hade prov med klassen! Oj då! Vi backade och började förbereda för åttorna… Guess what? Under lunchen snappade vi upp (i det allmänna surret i lärarrummet som är en härlig mix av engelska och xhosa) att alla klasser hade prov under onsdagen med denna lärare. Efter lite undersökningar visade det sig att, jodå det var precis under den lektionen som vi skulle prata med åttorna som detta skulle ske… Djup suck. Något irriterade, mest grundad i känslan av att dagen varit helt bortkastad, satt vi i lärarrummet och försökte bestämma oss för vad vi skulle göra.

Skam den som ser sig besegrad innan sista utringningen ljudit! Under dessa tre dagar (må-on) var där ett antal lärarstudenter på skolan och gjorde en del av sin praktik. Vi hade, naturligtvis som de översociala personer vi är, redan pratat med vissa av dem, men nu när vi liksom inte hade något jobb att fokusera på denna dagen så la vi in en högre växel! Vi frågade om deras utbildning, om dem själva, bad om tips på pluggställen i stan och bytte nummer med ett par av dem.

Samtidigt som detta pågick så kommer rektorn in och avbryter surret med att bjuda in alla som har tid att få vara med och se när åttorna och niorna ska uppträda. De hade i grupper om 2–5 personer fått förbereda en valfri låt som de skulle framföra på ett kreativt sätt inom ämnet ”Creative Arts”. Det hade setts ut en jury och alla uppträden skedde inför de båda klasserna i varje årskurs. (Vilket innebär en massa elever då det bara i nian går drygt 100 st uppdelat på två klasser!).

Vi två, samt två av lärarstudenterna, gick med och det vi fick se och höra gick bortom alla tidigare erfarenheter av skoluppträdanden! Det var en fantastik upplevelse. Tyvärr kan vi inte lägga upp några klipp här (vi vet nämligen inte hur vi gör om dem till ett fungerande format) men vi har lagt upp ett på vårt Instagramkonto om ni är intresserade (@nicandnik). Och ja, eleverna har gett oss tillåtelse att lägga upp dem 😉

En annan trevlig följd av denna dagen är att vi planerar åka till Addo (Elephant Sanctuary) med den ena av lärarstudenterna som vi fick fin kontakt med! Det ska bli spännande, både att göra den utflykten, men även att få tillfälle att prata med en annan lärarstudent som kommer från en annan kontext!

I torsdags blev det så äntligen dags för våra intervjuer. Eftersom vi förstått att det gäller att vara tydlig och framåt så inledde vi med att ordna ett rum att sitta i, där vi också hällde upp lite av det svenska godis vi haft med oss på en tallrik. Det var en bra isbrytare! Även om vi inte är överdrivet bekanta med att genomföra intervjuer så kändes det bra och framförallt väldigt roligt att prata med eleverna. De båda grupperna hade helt olika dynamik och fastnade på olika delar av våra frågor vilket också gjorde att de var helt olika trots att vi utgått från samma frågeguide. Det ska bli spännande att analysera dem!

Innan man kan börja analysera en (eller två!) intervju så måste den transkriberas… tacksamma för att vi är två om det så tog vi varsin av de halvtimmeslånga inspelningarna och påbörjade transkriberingen vilken avslutades idag! Det tar tid, det är inte alltid lätt att höra VAD som sägs eller VEM som säger det. I vårt fall hade vi valt att göra gruppintervjuer (för att vi tyckte att eleverna kändes mest bekväma på det viset) vilket gjorde att det ibland pratade flera samtidigt. Nu är det i alla fall gjort!

Som en lite parantes kan vi tillägga att vi var väldigt glada för att vi inte bokat in något denna helgen då en av oss blev akut magsjuk och spenderade två dagar i säng (eller på toa…). Tack och lov var det inget allvarligare utan vi kunde dela en flaska vin igår kväll igen!

Som en annan parantes kan vi också tillägga att vi numera tycker synd om Flatties-spindlarna då vi två ggr under denna vecka haft närkontakt med ett annat monster som även det har fler ben än nödvändigt (allt över 4 är för mycket)! Tursamt nog dyker dessa Rain Spiders endast upp vid regn eller kyligare väder. Tråkigt nog dyker de upp för att de ogillar regn och kyla och vill in inomhus… Behöver vi nämna att vi inte lämnar ett oövervakat fönster öppet för vädring någonsin igen…?!

Det blev ett långt inlägg det här, förhoppningsvis hinner vi lära oss att göra kortade mer frekventa uppdateringar!

En del av eleverna som skulle uppträda i ämnet Creative Art.

Här har vi Nicole med ett gäng glada elever. De går allihopa i grade 8 men är i olika åldrar, mellan 12 och 15. 

🙂

 

Week.3

Hey again everyone!

I almost cannot remember how last week was ”/ So many things happened. A close cousin of mine from the UK is also here in Tanzania right now. And last week something terrible happened to him, and we spent half of the week at the hospital. He was actually in a different city than I am in. But, some relatives went to get him from where he was to Dar es Salaam and took him to a better hospital. Because of this, I was a bit thrown off, not in terms of my studies, just in general. I was very sad by what happened but I am glad that he is now better and could return home. As I just mentioned, we (me, relatives, close family friends) spent most of the week at the hospital making sure that everything was fine with that cousin of mine. So yeah kind of unexpected, but I am really glad that he seems much better now. Other than studying and being at the hospital I really did not do much last week. Well, I actually did one thing last weekend. I went to visit an uncle I have not seen in yeeeaaars, and a friend living in a different part of the city. Mhhh I have been drinking lots of coconut water with lime. I am told it is a good preventive medicine for malaria :p

THE THESIS: I did hand in the assignment I mentioned in the last post. Though, after handing it in I realised I have to make some changes to some of the parts. But that is OK. It is part of the research process anyhow :D. We have one more assignment to hand in on Monday and I am sort of on it. I am trying to merge what I have written so far with the new assignment. Then I will send it to my supervisor with some questions I have so I can get proper feedback. Last Friday I met the programme officer at the Tanzanian Gender Networking Programme, TGNP. I interviewed her and asked other question about the work they do etc etc. It was good. Before the interview, I hung out at the library a little and found interesting books and reports on gender issues in Tanzania and East Africa. OH I forgot, I also interviewed the secretary general at Tanzania United Nations Association and the person responsible for Agenda2030 there. Very interesting.

I am in a hurry so I have to end…  I am on my way to the University of Dar es Salaam to interview a former student of the Barbro school. She is the last person on my interview list. I gave myself a month to 1) conduct interviews and 2) do the ‘previous research’ part of my thesis, and I am right on time so that is awesome :D. One last thing, I attended TGNPs gender seminar yesterday and will be going one or two more times 🙂 as this is the participant observation part of my paper. Yesterdays gender seminar was sooo sooo good. The topic was clean water & sanitation and how it relates to gender & child pregnancies.

I will write again on Monday, take good care :)!

Kigamboni bridge

TGNP’s library (part of it)

Coconut water with lime is the BEST!

 

Andra veckan, inte mycket nytt

Hejsan!!! Så nu är det dags att rapportera om vad som hänt denna veckan. I tisdags kunde jag äntligen mötas upp med min handledare och hon har var till stor hjälp. Innan detta möte kändes det som att jag stötte på en vägg och kunde inte komma vidare men efter diskussionen med henne känns det genast lugnare. Hon har hjälpt mig komma i kontakt med en person på FN som lovat att referera mig vidare till mer sakkunniga personer och hon har även givit mig kontaktuppgifter till andra personer. Jag ska försöka att kontakta dessa personer under den kommande veckan. Angående besöket till arkiven för att leta material så måste jag erkänna att det ännu inte blivit av då jag blev så upptagen med den teoretiska delen, som jag fortfarande kämpar med.

I tisdags så hade jag en inlämning till min handledare i Sverige och jag var tvungen att dygna för att göra klart. För att klara av detta så testade jag på en traditionell nöt, kola nöten, som är väldigt koffein rik. Tydligen brukar man erbjuda denna nöt vid traditionella möten men även fast jag spenderade fem månader i detta land förra året så stötte jag aldrig på denna nöt tidigare. Anyway, det var helt otroligt! jag kände mig inte trött överhuvudtaget förrän kl 17 på eftermiddagen, trots att jag inte sov något under natten. Undrar om det var för att jag är ovan vid koffein? Det var en intressant upplevelse i alla fall men nöten smakade väldigt beskt så vi får se ifall jag testar på det någon mer gång ^^

Annars så har jag inte mycket att tillägga. I fredags gick vi till en restaurang som heter Tides och såg på när fladdermusen flög iväg, vilket de gör varje kväll. Helt otroligt hur många det är! Det måste vara upp emot nästan 100 000 styck! Kändes som att svärmen aldrig tog slut. Efter det drog vi vidare till en annan bar för lite St. Patrick’s Day firande och för att rekrytera personer för karaoke på Red Lion, vilket blev vår slutstation. Det var riktigt kul! Det var vissa i gruppen som verkligen gick all in och sjöng flera låtar, bland annat Hello med Adele. Jag tog mig också till den största marknaden i staden, Waterside, för att köpa lite lappa (ingen aning om hur det stavas XD) tillsammans med en annan svensk och sedan åkte vi en kay kay tillbaka (vilket är typ som en tuktuk).

Aja, här signar jag väl ut och så uppdaterar jag läget igen nästa vecka 🙂

Här åker vi en Kay Kay hem från Waterside 🙂

Det här är waterside vilket är den (tror jag i alla fall) den största marknaden i Monrovia. Här kan du hitta det mesta (förutom souvenirer, märkte vi)

Entusiastiska sångare på karaoke kvällen. Det roliga är att de har en del svenska låtar med i sitt repertoar, bland annat Carolas låt främling. Very strange ^^

Det är fascinerande hur snabbt förändring händer. Förra året när jag var här stod det en mur här som omringade ett förfallet hus. Idag är det bara grönt överallt.

Vecka 2 i Kapstaden

Hej!

Nu är det snart slut på vår andra arbetsvecka här i Kapstaden. Den här veckan har till största delen spenderats på vårt kontor på University of Cape Town. Kontoret delar vi med en doktorand från Australien som forskar kring transport och har varit i Sydafrika sedan januari.

Det har blivit en del spännande diskussioner kring transportsystemet här i Kapstaden men också i Sydafrika som helhet. Vi har också fått träffa en del andra studenter och doktorander som studerar på masterutbildningar inom transport och fått en hel del information som vi kan använda oss av till uppsatsen. Annars har det varit fokus på att läsa och analysera olika plandokument kopplade till transportplanering. Det är ganska tunga dokument som är allt från 160 till 400 sidor, dock med mycket tabeller och grafer.

Kapstadens trafik är ganska annorlunda från hemma i Sverige, och även om vi kan ha en del trafikköer hemma i Malmö så ska vi vara glada att vi slipper de köer som uppstår här i rusningstrafik. Förra veckan stod bussen vi åkte med ut till Mitchell’s Plain stilla ett antal gånger på den femfiliga motorvägen och nådde inte första stoppet förrän efter en timme.

Vi har två intervjuer med pendlare inbokade nästa vecka, och vi har fler på gång. Bland annat med tjänstepersoner som jobbar med transportplanering här i Kapstaden. Den här veckan har vi också fått uppleva det första ordentliga regnet på flera månader, det har varit minst sagt efterlängtat här. Dock försvann det ganska snabbt igen och framåt pekar väderleksrapporten på fint väder trots att vi går mot vinter..

Nu tar vi helg, vi återkommer nästa vecka med hur de första intervjuerna har gått!

Ta hand om er!

Första vecka i Guatemala

Hej från Guatemala City! Jag har nu varit här i hela tre dagar och börjar bli människa igen efter en alldeles för lång resa och på tok för lite sömn.
Eftersom jag studerar Communication for Development, är jag här i Guatemala för att skriva om huruvida resultaten för svensk-finansierade utvecklingsprojekt har någon koppling till hur kommunikationen inom projekten, och mellan organisationer och deltagare, ser ut.

Anledningen till varför jag hamnade i Guatemala är för att jag gjorde min praktik på svenska ambassaden här förra terminen. Då jobbade jag mest med kommunikationen i sociala medier, vilket egentligen inte är det jag är mest intresserad av, och jag såg samtidigt att det finns många aspekter av kommunikation som aldrig eller sällan diskuterades bland ambassadpersonalen däribland kommunikationen inom projekten och nivån av delaktighet som tilldelas deltagarna och jag kände att det fanns flera viktiga och spännande projekt som jag skulle vilja studera närmare.

Jag kom som sagt hit i måndags och hade klara, rangordnade prioriteringar: 1. Pizza, 2.Dusch, 3. Sova. Det hände inte så mycket mer än så.

Utsikten från min lägenhet dagtid. Guatemala city är långt mycket grönare och större än jag föreställde mig innan jag kom hit. Det är dock ett ständigt dån av bilar och trafikkaos.

Igår besökte jag ambassaden för att hälsa på (med en stor påse svenskt godis för att vara garanterad att få komma in – jag hade fått tydliga besked om att det var ett krav) och det var trevligt att träffa alla igen. Det var ungefär tre månader sedan jag var här sist men det kändes som om jag kom in till jobbet som vilken måndag som helst.

Detta är min fantastiska handledare Míchel. Bilden är tagen då vi firade hans födelsedag då jag var i Guatemala för att genomföra min praktik förra terminen

Under min praktik på ambassaden var en av mina handledare Míchel och vi trivdes helt galet bra med att jobba med varandra. Det kändes därför naturligt att be honom vara min lokala kontakt och han tackade ja utan alltför mycket övertalning från min sida. Jag passade därför på att sätta mig med honom för att förklara vad jag har tänkt och vad jag skulle behöva från honom och som ett första steg kom vi fram till att vi skulle skicka ett mail till de övriga programhandläggarna på ambassaden för att få idéer om vilka projekt som skulle kunna vara intressanta för min studie.

Första delen av mitt arbete är beroende av andra människor, och de flesta av dessa människor har på tok för mycket att göra så jag är lite nervös för att det kommer ta mer tid än jag önskar att komma igång. Min förhoppning är dock att jag redan under nästa vecka kan sätta mig och kolla igenom de olika programbeskrivningarna och utvärderingarna för att sedan bestämma vilka två jag ska fördjupa mig i.

Utsikten från min lägenhet nattetid. I bakgrunden finns en vulkan som har små, konstanta utbrott. Känns väldigt märkligt att titta ut och se glödande lava rinna ner…

¡Bienvenido!

Igår firades min och Felicias två-veckors-dag i Costa Rica med egenlagad middag, en Imperial och det nya Girls-avsnittet. Vår vistelse i Costa Rica startades med intensiva studier då vi hade en inlämning strax efter vår ankomst. Men innan dess hann vi med några nätter i huvudstaden San Jose där vi blev fint välkomna av vår kontaktperson, Natalia på Travel Exellence. Vi bodde hos hennes syster, Alexandra i centrala San Jose i en allt för bekväm lägenhet (till skillnad från hur vi senare skulle bo). Morgonen efter att vi hade anlänt skjutsade Alexandra oss till hennes favorit soda (lokal costericansk restaurang). Vi åt Gallo Pinto för första gången, costerikansk frukost bestående av ris och svarta bönor (vilket alla costericanska rätter innehåller), stekt banan och majsbröd. Huvudstaden var inte så mycket att hurra för, men klimatet var precis som en perfekt sommardag i Sverige.
Innan vi begav oss vidare så hade vår första intervju i San Jose med hållbarhetsansvarig på resebolaget Travel Exellence. Vi åkte till Montezuma, en mindre ort på halvön Nicoya Peninsula. Efter lyxboendet i San Jose hamnade vi på ett riktigt sunkigt hostel. Men vi såg det som en del av upplevelsen och välkomnade alla nyfikna besökare som kröp in i vårt rum, vår säng och väskor. Efter intensivt pluggande och avklarad tentainlämning firade vi med en näradödenupplevelse i samband med att vi klättrade upp för ett vattenfall. Det var värt det jag lovar, men vilken lättnad det var när vi upptäckte den alternativa vägen för att klättra ner. Vi besökte även Costa Ricas första nationalpark, Cabo Blanco. Fem kilometer trekking genom kuperad terräng och vi kom fram till den finaste stranden, och för ett tag där var vi helt själva. Vi såg alla möjliga djur och hörde alla möjliga ljud. Vi begav oss samma dag vidare till Santa Teresa.

Santa Teresa, jag är mållös. Om Montezuma var otroligt fint så är Santa Teresa det multiplicerat med 5. Vi bor på ett jätte mysigt guesthouse där pluggfokus är på topp (speciellt liggandes i hängmattan). Stranden sträcker sig i mil, solnedgångarna är så fina att det är skrattretande och människorna är så mysiga. I förra veckan testade jag att surfa för första gången, wow alltså! Fun facts om Santa Teresa: igår fick vi fick lära oss att Santa Teresa är en ort som ligger mitt i en så kallad ”blue zone” (en av fem i världen). En blue zone innebär att sannolikheten är två gånger större än genomsnittet att invånare blir 90 år eller äldre och att personer blir över 100 år mer än vanligt, allt beroende på livsstil. Något att anamma kanske?

För övrigt hade vi vår första intervju i lördags med en turist från hotellet Nautilus Boutique Hotel. Efter en del stress över att våra frågor inte skulle generera bra svar var det en lättnad när intervjun visade sig vara givande. I skrivande stund har vi bokat in två intervjuer till senare ikväll då vi befinner oss i receptionen till hotellet Nautilus i jakt på fler turister. Senare idag ska vi bege oss till ett annat ekocertifierat hotell (Florblanca) för att se om vi kan få tag på ytterligare turister att intervjua. Därefter blir det antagligen en eftermiddag på stranden.
/Hanna

.

”I can perform just as well as a boy can”

Quotes from the interviews

Student: ” I feel confident to run for president. I know I am able to. And could be Tanzania’s first female president. However, the Tanzanian society does not allow girls to perform tasks that are seen as ‘a man’s job’. Like being a president. Some people think the country is too big for a woman to be running it. [SMILES] BUT I know that girl’s, can do any job a man can. Even better.”

Staff X: ” I do not think international actors are imposing on us when we are given sponsorship… If they give us conditions  ‘A, B & C’ in order to get funding for our project, and the conditions are not harmful to us, the organisation or its goals, I do not see a problem. The opposite. It is extremely good! Sometimes it is healthy to listen to the advice of an outsider. Maybe they have something to contribute and see things differently than us.”

Staff Y: ”Concepts such as gender equity or gender mainstreaming are not so common to hear in Tanzanian secondary education. Luckily some of our students have had that exporsure throught their parents. Others have not. Most of us Tanzanians come to really understand these terms when we study at university level. That is a shame. If I could ask the current president to change one thing, in order for there to be more equality in Tanzania it would be just this. He should make gender studies mandatory from primary education. That way, kids will learn at a young age that there should be equal distribution of chances, opportunities and resources for both sexes. And only then can we teach our children that gender stereotypes is just something society has made up. But also, we must not forget about men from poorer backgrounds. Somehow we have to make sure women get their voices heard but that these men are also taken into account and are not left behind. I think that is what GENDER equality is about.”

All of the above are #Melscopyrights hehe. Through interviews, one focus group session and participant observation, I, in a structured and formal setting, or just over some tea; asked students and staff members what they thought of the school. The organisation that established the school (my focus) JOHA Trust, and the involvement of foreign actors in this particular educational organisation. Most of them were very happy and liked the school. They had suggestions on things that could be done in order to continue JOHA Trust’s objectives of supporting girl’s education. Some that worked at the school felt like the school was ”losing its touch”; as the percentage of students that are funded by JOHA Trust scholarships to study at the school has decreased, for multiple reasons.

The quotes are little extracts from 20-40mins long individual interviews. As I mentioned above, I had ONE focus group session which is a type of group interview where a facilitator (me) introduces a topic and allows the participants to freely discuss it.  I chose girls that are all on scholarship as it relates to the JOHA Trust and their objectives. At first, the 5 girls that were selected for the discussion, were a bit shy in answering the questions I had for them related to the topic of gender (in) equalities in Tanzania and their own personal experiences if they had any. But, after about 5mins they loosened up and we had a nice 30mins discussion. At times they were so eager to answer they almost interrupted each other… It was my first time conducting such a session but I think it went quite well and the students were glad to share their stories.

Participant observation is a type of research technique in which one becomes part of the daily lives of the subjects of the study. In my case, this was the whole point of staying at the school for one entire week. I became a part of their daily life. This is how the girl that asked me to come speak to her class could access me. I was there, present, either by sitting with random students and talking about ordinary stuff. Or by making the conscious decision of attending their lessons and see how a normal school week looks like, to the students of the Barbro school.

Today I am pulling an all-nighter because I have a assignment to hand in a few days from now. And of course, I want to make sure I finish it of on time. Just one last thing, on Friday I am finally (!!!) meeting up with the programme officer at the TGNP- Tanzania Gender Networking Programme (my 2nd organisation of focus). I am going to get some juicy information about the organisation haha. And I have been told there is a library at their offices with similar studies as mine. I am so excited to get some Tanzanian literature in my paper too 😀 So yeah that’s about it. I’ll update on Sunday probably or Monday on how this week went.

Kwa heri! (good bye in Kiswahili)