MFS-ansökan öppnad – deadline 31 maj

Utvalda

Vi har nu fått besked från UHR om att Malmö universitet har blivit beviljade 22 stipendium för 2018. Vi har därför öppnat ansökan och deadline för denna ansökningsperiod är 31 maj 2018. Du hittar all information om hur du söker samt länk till ansökningsformuläret i menyn, under rubriken ”Jag vill söka”. Lycka till!

Vid frågor kontakta vilhelm.engstrom@mau.se

Tillbaka i Mumbai

Hej igen,

Nu är jag tillbaka i Mumbai. Så otroligt tomt, har nästan hela hostlet för mig själv. Gillar det : ) Slutskedet nu på uppsatsen. Det känns ok. Diskussionen stagnerade helt, har tagit otrolig tid att få ihop något jag är hyfsat nöjd med. Så många lösa trådar som inte riktigt leder någonstans. Tre dagar kvar i Indien, ska äta lunch med min kontaktperson på onsdag, om han dyker upp, vet man aldrig! Sen bär det av mot sommar i Sverige.

Hallå! Om det är några som faktiskt läser den här bloggen och som tänker att ni kanske vill söka, så gör det!!! Fy farao va fint det känns att avsluta fem år på Malmö Högskola i Indien, med sol och bad och att få skriva om något man tycker är intressant. MMmm!

Hursom, ska jag skypa med handledaren innan deadline imorgon, önska mig lycka till!

//Michaela

Mountain Gorillas and Pygmies

Where to start? So much has happened in the past week.

I have continued conducting interviews. This week with three formerly abducted persons, each lasting from 55 to 90 minutes. While the research is going well, and I am setting up more interviews with returnees themselves, what I wish to share today is not related to my research.

In the weekend, I went full-on tourist with Matilda (do you remember her from my last post?). On Friday, we went to the Equator and drove through Lake Mburo National Park and Queen Elizabeth National Park on our way to Bwindi Impenetrable Forest. The highlight of the trip was the tracking of the mountain gorillas which can take up to 8 hours! We were very lucky as:

  1. The weather was amazing (no rain in the rainforest).
  2. It took us just 1,5 hours to find the gorillas, thanks to the amazing guides!
  3. The whole family of 13 gorillas was resting at the same spot.
  4. We found them in open terrain which means that the gorillas sometimes move very close to us when passing.

Within the first five minutes, I was within reachable distance of a young mountain gorilla who felt like passing me and another woman. Of course, you do not touch the animals due to transferrable diseases and safety. The gorillas did not seem to mind us at all! They were resting, eating, playing around, building their nests etc. It was such a breathtaking experience to observe these animals that share 98% of our DNA. After an hour, the silverback rose up and they all left.

After returning to the hotel, we went on a community walk to visit the pygmies of the Batwa community. We danced with them, observed how they traditionally lived, made fire, and hunted. We asked how they felt about being forced to leave their home in the forest in 1991. The elders explained that it was very hard but that they have now managed to adjust to the new way of life and settled in the community. We also visited the nearby school and orphanage for pygmy children. At night, we stayed near Lake Bunyonyi, the second deepest lake in Africa.

On Sunday, we drove back to Kampala and made a small detour at Lake Mburo National Park where we spotted different animals including zebras, gazelles, and warthogs (aka. Pumba!).

Standing on both hemispheres at the Equator.

Zebra at Lake Mburo National Park

Elephant at Queen Elizabeth National Park

Tracking the mountain gorillas in the beautiful rainforest of Bwindi Impenetrable National Park

A mother and her baby at Bwindi Impenetrable Forest.

A young mountain gorilla swinging in the trees of Bwindi Impenetrable Forest.

The silverback resting (Bwindi Impenetrable Forest)

A pygmy and elder of the Batwa community (Bwindi Impenetrable National Park) in front of their traditional house. The pygmies were forced out of the forest in 1991 as hunting became illegal. They had to find new means of survival and adjust to the life outside the forest. Today, some of their kids have intermarried but the elders still remember the life in the forest where they grew up.

The beauty of Western Uganda cannot be underestimated. It was breathtaking.

The view from our balcony in Bwindi Impenetrable National Park

Our accommodation at Lake Bunyonyi where we went canoeing in the morning. The lake is the second deepest in Africa with its 900 meters. Still, it is located in the mountains 1962 meters above the sea level.

Follow this link for more pictures and videos of the mountain gorillas.

Livet på Resort

God morgon,

Jag skriver som en dåre. Så fort jag öppnar ögon tar jag fram datorn och börjar pilla, och skriver det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Känner nu! att jag börjar kunna slappna av. Men jag har en fin enkel och mycket trevlig rutin. Går upp på morgonen, sätter mig på innergården och skriver, väntar på samma frukost som jag beställer varje dag, Masala omelett och kaffe och en skål med mango. Häromdagen beskrev de olika sorters frukost som går att göra med ägg för att de trodde jag inte visste, de trodde jag beställde samma av okunskap, börja beskriva pannkakor, och scramble och kokt och stekt ägg, men jag äter fortfarande min omelett.

Ja ni, skrev klart tidigare forskning i förrgår, vilket var kämpigt så jag varvade med Pina coladas. Riktigt goda har de här. Och hänger med katterna, två tvillingkattungar.

Ska skriva klart diskussionen så är jag i princip färdig.

Hejdå!

”We Really Are Not Street Artists, We Are Military. We Are Soldiers”

Om bara tre dagar är det första deadline! Sista gången vi får hjälp/feedback av vår handledare…. Lite läskigt men såååååååå skönt!!! Den senaste veckan har vi tagit det väldigt lugnt för vi har varit i fas med skrivandet. Det vi har kvar nu är att skriva en liten slutkläm… Vilket vi tänkte ta tag i idag så vi kan vara lediga i några dagar. Vi har kommit på vad uppsatsen ska heta dessutom (se rubriken)

Förutom att plugga så spelar vi spel, lyssnar på podcasts, går ut och äter, siestar och laddar på med energi inför sommaren i Malmö. Om 10 dagar åker vi hem och vi börjar båda känna att det är dags, vilket är skönt. 2 månader har varit helt perfekt faktiskt! Förhoppningsvis får vi inte för mycket kritik av vår handledare så nästa vecka blir relativt lugn. Då ska vi hem till vår kontaktperson på en chilensk middag och se till att träffa alla vänner vi fått här.

 

Ps. Det gick inte att ladda upp bilder, wi-fi här är sååå segt. Lovar att lägga upp nästa vecka 🙂

Adios amigos!

 

 

skriv skriv skriv

Hej hallå,

Allting löste sig tillslut i Mumbai, alla intervjuer avklarade, alla papper påskrivna och efter att ha transkriberat sitter jag nu och skriver på uppsatsen dagligen. Har haft besök från Sverige, som tog lite tid, så nu håller jag på att komma ikapp. Istället för att skriva i Mumbai har jag förflyttat mig till Goa, så nu bor jag på ett resort med pool och jobbar med uppsatsen på deras innergård. Det är otroligt mysigt. Har också börjat komma till den roliga delen av uppsatsen, diskussionen. Ska bli intressant att titta på mina intervjuer från Deweys ögon. Annars händer det inte mycket. Har en fin rutin av yoga, bada, skriva, läsa, äta. Väldigt skönt med egentid också, från att ha bott i ett dorm i en våningssäng i en månad har jag nu eget rum, och massa tid att fokusera.

Hej så länge!

/ Michaela

Where to begin? Covering three weeks in one post

I know, I know, I have been quiet recently. Actually, it is not because I am lazy – believe it or not – or because nothing happened. On the contrary, a lot happened and the past weeks have included lots of interesting and inspiring interviews, the classic traveller’s stomach problems, six-hours train rides and bum-hurting tuktuk rides on a muddy river island.

So, how do I cover all this in one single blog post? The easy solution: I don’t 😉 After the bihu festivities, the rest of April mainly went with conducting interviews and transcribing so these days I will just mention quickly. The women activists I have met here are all very informative and willing to talk and I have found a very diverse group of participants spanning from the well-educated middle class lady to the village woman who has seen too much violence and torture during the past decades’ insurgencies in Assam. They have all been incredibly open to talk to me so the past weeks have been busy but effective.

But now, after conducting my interviews and half of the transcriptions, it is time for the fun stuff! The past days I have spent outside my safe base in Guwahati more specifically, in Jorhat in Upper Assam, where I first was introduced to one of the coolest ladies I have met and her organization Purva Bharati Educational Trust (PBET) and later, visited a tea garden and got to meet the strong activists of the local adivasi women’s association. Besides interesting stories, the tea garden visit also included stunning views over green fields and a long-awaited tranquility after one month in bustling Guwahati.

Meeting with adivasi women’s activists in a tea garden

Momos (dumblings) with some of the PBET people

In the weekend, I went to Majuli – a small, but nevertheless Asia’s biggest, river island in the mighty Brahmaputra. The island is famous for its satras (monasteries for monks following the Vaishnavite branch of Hindu religion). One of my participants told me about this form of Hinduism in the interview so I was very excited for experiencing the culture that, according to her, created a more liberal caste system and better living conditions for women in Assam (I have my thoughts about the caste system, including the Assamese, but I will leave that discussion out of the blog).

After arriving on the island, I soon discovered that exploring Majuli and the satras is just easier with your own vehicle and a local guide as both public transport and English-speakers are scarce. However, I tried to make the most of it by hitching a ride on all possible vehicles – scooters, cars and tractors – to make it to the first satra (I also accidently paid 200 rupees for a ride but luckily most people were too nice to take advantage of a confused tourist, who did not do her research before going).

Majuli landscapes

Satra prayer house

My whole trip changed completely when I was on my way back from visiting the first satra, out of the five I planned to, and a car stopped right by my side. The door was opened and a father, mother and two children gestured at me to make me get in. Few minutes later I found myself drinking tea in the family’s home and desperately trying to understand Assamese chit-chat from the cutest 4-year-old boy, who did not seem to care about my limited vocabulary and confused sign language.

I spent the rest of the weekend with Prasanta and Banalata and their children. After knowing me for approximately one hour, they offered me to stay in their house and show me around the island. Prasanta took me to three more satras and a tribal Mishing village, where one of his friends invited for spicy but delicious lunch and home-made rice beer. I also had the pleasure of meeting Prasanta and Banalata’s neighbors and drinking endless amounts of tea. I was really sad to leave Majuli after just two days but back in Jorhat, the reunion with Smita, Arup and Sinumoni from the awesome PBET crew (and some more rice beer) cheered me up.

Beautiful wetlands on Majuli

My sweet sweet Majuli hosts

Tribal bamboo houses

Masks for paunas (religious Hindu dramas)

I think it is safe to say that the hospitality and helpfulness of Assamese people is the most overwhelming and heart-warming I have experienced yet. Everybody has welcomed me like a member of their own family and shared their home, their food and lots of smiles with me. I am already planning another trip to Jorhat and Majuli just to meet these treasures again and I STRONGLY recommend everyone travelling to India to make a trip to the North East! I simply don’t have enough words for expressing how good the Assamese people have been to me.

Cheers in home-made rice beer!

Reunion in Jinja!

In the past week, I have worked on transcribing my interviews and met with YOLRED (Youth Leaders for Restoration and Development – an initiative founded by former abductees and others who were affected by the war to support youth).

I went to Jinja last Friday. The journey started with a canceled bus at 8 AM and a one-hour delayed post bus from Gulu to Kampala. The trip was quite long (7 hours) as the bus stops several times on route. In Kampala, I changed to a matatu (the shared taxis) to Jinja with the help of the brother of my contact. The drive was … interesting. There are at least 15-20 persons in the car with all their luggage (be it bags of corn, rice, weekend bags). After dark, much rain, and delays due to queues, our driver decided to drive off-road – against traffic! After 3.5 hours, I finally arrived in Jinja where Matilda picked me up. Matilda and I met at the MFS preparation course in Hӓrnӧsand. It was so much fun to reunite in Uganda. On Saturday, we went river rafting, sightseeing in town, and had a delicious dinner right next to the Nile. Unfortunately, I had to go back already on Sunday morning to reach the last afternoon bus to Gulu which leaves at 1 PM. After the experience with the matatu on Friday, I decided to go with a safer, more comfortable, and expensive option: The Pineapple Express. I can only recommend it. We arrived in just 2.5 hours and that included a stop at the bank. The service is a hire car and driver, which takes you from point A to B with whatever stops you desire (hence, the higher cost).

This time, I will be back in Gulu for just three days as Matilda and I are going to Bwindi Impenetrable Forest to track the gorillas. I am so excited!

The first rapid aka. a four-meter waterfall

The boat actually did not flip but 50 % of the crew went for a swim

On our way to the rafting site in an open truck

Monkey on one of the main roads in Jinja

Local artist in Jinja

The Nile (Jinja)

Slut

Det var ett tag sedan min senaste uppdatering eftersom jag har haft fullt upp och imorgon är det redan dags för hemresa. De två senaste veckorna har jag låtit uppsatsen vila helt eftersom jag har fått besök och har tillägnat tiden till att semestra. Runt två tredjedelar av hela arbetet är skriven och sista delen får arbetas på hemma. Har lite smått panik över att stora delar av den känns splittrad, men jag vet att jag kommer att kunna få ordning på det hela när jag väl är hemma och kan se till att jag får mer sjävldisciplin än nu. Tror även att det är nyttigt att ha fått lite distans från något som man arbetat så intensivt med under en längre period.

Har hunnit resa runt i norra Vietnam för att se vackra utsikter i Ha Noi, Hai Phong, Cat Ba, Ha Long och Son Tay. Har varit riktigt mysigt och har utöver längre bussresor även prövat på lokal kollektivtrafik. Priserna är galna!! Åkte mellan Son Tay och Ha Noi för 9000 dong (ca 3kr!!!!!!), alltså en resa på 4 mil.


C
at Ba, Monkey Island
Ha Long Bay30/4 i Ha Noi, firande av Reunification day (när kriget tog slut och syd friades för att enas med nord). Snacka om att det var mycket folk ute!!
Ba Vi nationalpark
Hittade en svensk bok bland livsstilssektionen!! Såklart om att man ska leva lagom.

Det har överlag varit två underbara månader i Vietnam och imorgon landar jag på svensk mark igen för att så fort som möjligt börja skriva skriva skriva igen.

VALPARAISO

Under veckan som varit har vi begett oss till Valparaiso. Valparaiso är en fin gammal hamnstad som ligger två timmars bussfärd från Santiago och väldigt känd för sin street art. Här har vi gått runt och fotat massa men främst har vi suttit och skrivit. De går undan nu! Alla transkiberingar är klara, metoddelen är nästan klar och vi sitter och försöker föra in all relevant fakta i resultatdelen. Det är för det mesta kul men stundvis behöver vi våra pauser. Under helgen unnade vi oss en vistelse till de några fina vingårdar som ligger runt omkring Valparaiso. Mycket gott va de! Denna veckan tänkte vi stanna i Valparaiso och fortsätta med vårt pluggande!

Hoppas ni alla har de bra!!!

Varma hälsningar från Chile

3210 meter

Tja!!

Mycket har hänt sen sist! Till att börja med så kan vi meddela att alla intervjuer är gjorda. Detta har varit en givande, stark och många gånger gripande erfarenhet. Det har varit en ära att få möta alla dessa starka människor som vågar dela med sig och det har varit så viktigt för oss att höra deras berättelser. Trots liv i uppförsbacke (både bildligt och språkligt) så är det få som klagar. De lägger istället sin energi på att saker och ting ska bli bättre. DETTA ger oss perspektiv.

Innan analysfasen av arbetet drog igång så tog vi ett par dagars ledigt och stack norrut – mot Himalaya. Från staden Pokhara så gav vi oss ut på en 3-dagars vandring med toppen av Poon Hill som mål. Det känns löjligt och lönlöst att försöka sig på en beskrivning av naturen. Vi var helt enkelt mållösa. Och andfådda!!

I grillande sol, regn och under kolsvart natt så vandrade vi ca 5-6 timmar om dagen. Det var en av de tuffaste fysiska ansträngningarna vi vart med om men samtidigt en av de finaste upplevelserna då vi är naturens nr 1 fanboys. På dag 3 nådde vi toppen på 3210 meter!!!

PS. Kan ju informera om att det är 1104 meter högre än Sveriges högsta berg… Så slipper ni UNDRA! Kebnekaise – more like Kebne-not-abig-deal-kaise! Bam!

Bilder kommer när vi sitter under ett mer stabilt Wifi-parasoll…