Sista ansökningsdag 1 november!

Featured

Nu är det snart dags att söka till höstens MFS-utlysning. Läs mer om hur du söker.  Välkommen med din ansökan senast 1 november!

Viktoria och Anna
MFS-handläggare

Detour

I veckan har vi befunnit oss i Japan. Detta beror på att ett turistvisum i Kina (som vi ansökt om) endast tillåter oss att vara i landet som längst 30 dagar i sträck. I den kommande veckan kommer vi att vara tillbaka på kinesisk mark. Men här kommer lite bilder från vår tid i Japan!

IMG_1427

Vi har provat sushi som kommer på löpande bandIMG_1514

Shibuya, vilket är Tokyos motsvarighet till Times square. IMG_1547

Utsikten från Tokyo SkytreeIMG_1543

Tokyo skytreeIMG_1568

Sensoji tempel i TokyoIMG_1567 IMG_0194

IMG_0178

I Kyoto! IMG_0064

Bambu-stigen i KyotoIMG_0080

Den gyllene paviljongen i Kyoto.

IMNU

I veckan har vi haft fullt upp med intervjuer och med att åka buss!

Intervjuerna vi har haft i veckan har varit på Inner Mongolia Normal University andra campus. Det ligger 1 timmer med buss från det andra campuset, och är inte lokaliserat i Hohhot, utan i en annan liten by. Det nya campuset är otroligt stort, och fantastiskt vackert.

IMG_5337

IMG_5336

Ser ni statyn på bilden? Det är en väldigt känd kinesisk lärare, och många byggnader har tillägnats honom, och/eller är döpta efter honom.

Igår var vi på besök hos en klass som har Engelska som major subject. De höll en liten presentation om Kina och vad de gör på sin fritid. Efteråt blev vi såklart bombarderade med frågor.

IMG_5338

IMG_5316

IMG_5317

Alla vi har träffat har varit så himla tillmötesgående och vänliga mot oss, och vi kan knappt tro att vi snart varit iväg halva vår tid!

IMG_5334

Hohhot

Vi befinner oss nu på vår undersökningsort, och har vi varit här i ungefär en vecka! Tanken var att vi skulle landa måndag 1/9, men eftersom det var åskoväder i Peking den dagen så blev vårt connecting flight inställt. Vi anlände istället ett dygn senare än tänkt.

I veckan har vi bekantat oss med universitetsområdet och gjort lite sightseeing på museum och tempel. Imorgon börjar vi med vår första intervju, det ska bli så himla spännande!

Här kommer lite bilder från campus, och de tre kinesiska studenterna som har visat oss runt och kommer att fungera som tolkar under våra intervjuer.

Inner Mongolia Normal University, första byggnaden

Inner Mongolia Normal University, första byggnaden

Staty vid templet

Staty vid templet

Templet

Templet

Våra ledsagare

Våra ledsagare

IMG_5002

Hot pot!

Hot pot!

Inne i den lilla mataffären på campus

Inne i den lilla mataffären på campus

På väg!

Hej allesammans!

Nu sitter vi på Kastrup och väntar på vårt första flyg som ska ta oss till Berlin. Från Berlin åker vi vidare till Peking, och tillslut ska vi förhoppningsvis landa i Hohhot! Håller tummarna för att flygen går som dem ska.

WIN_20140831_135358

 

Kika in på bloggen i nästa vecka för att läsa mer om vår resa!

Äventyret är slut!

Nu har vi precis kommit hem och blandade känslor drabbade oss efter att flygplanshjulen nått Kastrups landningsbana. Först en lättnad över att slippa trånga mini-bussar, slippa äta mindre god mat, slippa svettas bara man sticker ut näsan utanför dörren och slippa tänka på om Al-Shabab ska slå till igen. När tåget sedan styrde över sundet mot Malmö började svetten lacka och som packade sillar trängdes vi ihop bland barnvagnar, reseväskor, tanter och farbröder, hipster med dyra hörlurar, keps-ungdomar och kavajsnubbar. Minibussarna kanske inte var så illa i alla falll? Eller?

Vi började istället tänka på de lärdomar vi har införlivat och alla fina upplevelser som vi varit med om. Uganda kallas Afrikas pärla och omges av länderna Tanzania, Kenya, Södra Sudan, Kongo och Rwanda. Närheten av dessa länder är spännande, men också aningen skrämmande. Vi har läst mycket om pågående konflikter, forna strider och stundande terroristhot. Många intressanta människor som arbetar i Afrika har villigt delat med sig av historier och kunskaper. Vi har haft turen att träffa en brittisk professor i Arkeologi, en australiensisk musiklärare, en ekonom som jobbar för en NGO i Södra Sudan, en kille som kört motorcykel från U.K och flera volontärarbetare av olika slag. Inte minst har vi lärt oss mycket av att bo i en familj och lära känna Uganda från deras synvinkel. Stundtals har det varit kämpigt med smärre kulturkrockar, men oftast bara roligt. Nu väntar vi bara på inbjudningskortet till bröllopet som ska ske mellan familjens mamma och pappa inom en snar framtid. På återseende Uganda!

Josefine & Louise

MFS i Zimbabwe – en sammanfattning

DSC00075

Hej!

Vi är Hannah och Johanna och i vintras var vi på MFS i Zimbabwe. Efter att från flera håll blivit avrådda från att blogga under vår vistelse i Zimbabwe, fick vi dispens från den sysslan. Nu är vi tillbaka i Sverige, uppsatsen är färdig och godkänd och vårt blogginlägg blir istället en sammanfattning av vår resa.

I december var vi på den väldigt givande (och obligatoriska) Sida-kursen i Härnösand. Bara veckor senare, i början av januari, gav vi oss av. Ingen av oss hade varit på den Afrikanska kontinenten tidigare.

Vi blev uppmötta av våra kontakter som vi dittills bara kommunicerat med per mail. Allt kändes nytt och vi var dödströtta hela första veckan. Inte bara på grund av att vi åkt nattflyg och inte kunnat sova, utan eftersom allt kändes så nytt. Vi kände oss väldigt varmt välkomnade, och fick till och med kontorsplatser på facket!

DSC02637

 

DSC02614

 

DSC00699

Under våra förberedelser fick vi flera gånger höra att oavsett hur förberedda vi skulle vara, så skulle mycket sannolikt ändå komma att ändras på plats. Detta stämde förstås, och under vår första tid i landet bearbetade vi vår projektplan och reviderade vår frågeställning. Istället för läraryrkets status, skulle uppsatsen nu handla om lärares motivation till att utföra sitt jobb. Att endast undersöka yrkets status hade blivit ”stating the obvious” (nämligen läraryrkets sjunkande status), och vi ville därför istället kunna ta avstamp i denna vetskap för att kunna föra ett bättre samtal med lärarna vi intervjuade. Ett av våra syften med hela MFS-projektet var att få till möten med kolleger och kunna diskutera villkoren för oss lärare.

DSC00760

 

DSC02180

Under de första intervjuerna upptäckte vi svårigheter med såväl den zimbabwiska dialekten som med själva intervjuandet, men efter två pilotintervjuer var vi varmare i kläderna. Den första riktiga intervjun blev lång och gav väldigt mycket värdefull information. De flesta intervjuerna genomförde vi på skolor, och vi fick skjuts dit av våra vänner på facket. Flera gånger fick vi också tillfälle att besöka olika sevärdheter i anslutning till intervjuerna. Zimbabwe är ett fantastiskt vackert land! Zimbabwe jakanaka! (shona) – Zimbabwe kulungile! (sindebele) Till vissa turistattraktioner följde även våra respondenter med vilket till en början förbryllade oss. När vi förstod att de jobbade, och kanske bodde, i närheten av dessa turistattraktioner men aldrig besökt dem var vi glada att få upptäcka grottmålningar och annat tillsammans.

DSC01010

Under en vecka i mitten av vistelsen begav vi oss till Viktoriafallen. Vi åkte buss till Bulawayo och sedan ett oerhört långsamt nattåg vidare till vår slutdestination. Vi åkte på en dagssafari till Chobe i Botswana, och siktade bland annat flodhästar (som är rätt läskiga!) och elefanter på nära håll. Att uppleva Viktoriafallen på nära håll var häftigt! ”Röken” som går upp från dessa världens största vattenfall syns flera kilometer, det är inte för inte som fallen kallas ”The smoke that thunders”. Vi kan även konstatera att en promenad vid fallen är att likställa med en dusch, men tack vare solen och hettan torkade vi snabbt.

DSC01807 DSC01790

Något som kändes märkligt var hur segregerat det zimbabwiska samhället är. Det var svårt att ta in att folk inom den vita minoritetsbefolkningen tycktes bo i samma områden och huvudsakligen umgås med vita. Det har flera olika förklaringar, och vi vande oss aldrig riktigt vid detta faktum. Att lära sig lite shona kändes därför extra viktigt (vissa vita som är födda i landet kan bara prata engelska!). Vi märkte också snabbt hur bemötandet ändrades och mjuknade när vi pratade shona med folk. Vi kände oss också väldigt trygga i Mbare när Hannah just köpt sin första mbira. Att ha en mbira (ett traditionellt instrument i shonakulturen) verkar vara ett synligt kvitto på ett intresse för kulturen och landet. Mbare är annars ett område i Harare som de flesta guideböcker varnar turister för att besöka, och att besök endast skall ske i större grupp. Allt är således relativt, och vi kände oss aldrig hotade där.

DSC00522

I södra Zimbabwe är majoriteten av befolkningen Ndebele och huvudspråket är (vid sidan av engelskan..) Sindebele. Vi lärde oss några ord och fröjdades åt att äntligen lära oss lite klick-ljud. Det har länge funnits (och finns fortfarande) motsättningar mellan Zimbabwes största folkgrupp Shona och Ndebele. Det var därför viktigt för oss att intervjua lärare i södra Zimbabwe också, trots att vi bara skulle göra totalt åtta intervjuer. Vi spenderade en dryg vecka i Bulawayo. Förutom att intervjua lärare, fick vi även till ett möte med ordföranden och informationsansvarige i lärarstudenternas ganska nystartade organisation. Vi fick även kontakt med den före dette utbildningsministern som sitter i oppositionspartiet, och träffade honom en mycket varm eftermiddag. Det var ovant att så lätt kunna få kontakt med politiker och andra inflytelserika personer. Helt plötsligt satt vi med en massa kontaktuppgifter till spännande personer, av vilka vi dessvärre inte hade möjlighet att träffa alla.

Vi är otroligt glada att vi fick den här möjligheten. Visste du att Sverige är ensamt om att dela ut MFS-stipendium, förresten? Det visste inte vi. Det har nu gått ett tag sedan vi kom hem, uppsatsen är färdig och godkänd (finns att läsa här: http://muep.mah.se/handle/2043/17111) och vår tid Zimbabwe känns redan fjärran. Det går snabbt att falla in i vardagen hemma igen, men vi har lärt oss en massa. Bara sådant som att skriva på engelska, att förstå den zimbabwiska dialekten eller att Zimbabwes historia och politiska läge nu är självklar kunskap för oss.

DSC02081

Hejdå Zimbabwe. Sarai zwakanaka!

- Hannah och Johanna

Lake Bunyonyi!

Hej alla glada!

Så är vi inne på sista 7 dagarna i Uganda. Den senaste dagarna har vi spenderat i sydvästra Uganda på en ö vid namn ‘Itambira Island’ i Lake Bunyonyi!
Otroligt vackert är det, landskapet ska likna Nepals. Här är det som att vara i Sverige på en svensk sommardag, ger en lite hemlängtan :)
Lake Bunyonyi ligger 2000 meter över havsytan (vilket märks) i närheten av Kabale och gränsen till Rwanda. Sjön har varken bilharzia, krokodiler eller flodhästar så här badas det! Vi har paddlat kanot som vi lånat från stället där vi bor. Hemmagjorda kanoter som, ja, lättare sagt en gjort går att paddla ;)
Där vi bor är som på ett sommarkollo. Vi sover i våningssängar och behöver stearinljus för att se i de becksvarta kvällarna, toaletterna är mulltoaletter och tvätta måste vi här med göra för hand.

Vår uppsats är nära att bli färdig, ska fixa med den efter kommentarerna ifrån vår handledare där hemma sen ska den in. Ett år sen vi började och nu är detta kapitlet snart över!

 20140426_111034Vägen till Kabale och Lake Bunyonyi

20140426_132716

Utsikt ifrån restaurangen på ön där vi bor!

20140426_152936

På återseende!
Louise & Josefine

Vecka 6

Så kom vi till slut till paradiset.

I Stone Town var vi på kryddsafari och stadsvandring. I torsdags begav vi oss öster ut till Paje, en kustby i sydöstra delen av Zanzibar. Eftersom ön är ganska liten gick det snabbt att åka. Vi hade bestämt oss för att titta på minst två hotell innan vi bestämde oss, men när vår chaufför tog oss till det första boendet sa vi ja direkt. Vi har en egen bungalow på stranden, 30 meter från där vi bor svallar havet och solsängar väntar under palmparasollerna. Hängmattorna dinglar i vinden, sanden är vit och vattnet klart turkost. Det är som på film.

På torsdagen regnade det och fredagen var inte mycket bättre. I lördags fick vi ett par timmars fint väder och igår var det regn och storm. Eftersom det inte finns några fönsterrutor utan bara myggnät i fönsterkarmarna regnade det in och vi fick fixa ett regnskydd med hjälp av två stolar, gardiner och en vattenflaska. Idag har det varit strålande sol hela dagen och vi har legat på stranden och gottat oss.

Det tredje utkastet skickade vi till vår handledare igår. Vi fick tillbaka det med små kommentarer och den sista rättningen hoppas vi få gjort idag eller imorgon, sen kanske den äntligen är redo för inlämning!

Det är med andra ord bra dagar på vår resa som snart lider mot sitt slut. Idag är det 13 dagar kvar tills vi kommer hem, tiden har gått väldigt fort. Vi trivs!

/Sarah och Emelie

 

DSC02171

Jaws Corner i Stown Town

DSC02275

En blåsig kväll i Paje.

 

 

DSC02207

Obligatorisk!

 

Kära läsare!

Denna vecka har gått i uppsatsens tecken. Vi har skrivit, skrivit om och skrivit till. Sakta men säkert börjar vår uppsats ta form. Nu hoppas vi på enstaka kommentarer från vår handledare…hoppas kan man ju alltid.

Två stycken födelsedagar har även avklarats denna vecka. Lollo fyllde år den 8 maj och sonen Daniel i huset blev fyra den 11 maj! Lollos födelsedag började med skönsång på engelska och svenska samt fruktsallad på sängen. Frun i huset hade skrivit ”Happy Birthday” och ”We love you” på några bananer – det var gulligt. På kvällen stod det Thailändsk mat på Lollos önskelista. Det var inte så oväntat då hon är en riktig Thailands-räv. Tur att det finns en Thailändsk restaurang i Entebbe.

På Daniels födelsedag anordnande vi en traditionell fiskedam! Vi hade klippt ut fiskar ur glansigt papper i olika färger som vi satte upp på ett lakan. En lagom stor pinne fick agera fiskespö och sen var det bara att sätta igång. Frun i huset fick förklara på Lugandan så att alla var med på banan. Barnen var lite förvirrade till en början men förstod snabbt vad det gick ut på. Troligtvis förstår alla världens barn denna leken snabbt eftersom det handlar om godis! De fiskade upp gamla skor, plackers, hårborstar, matslevar, silar etc., ur den mycket smutsiga sjön innan de fick godisnapp. Det var mycket kul!!! Man kan undra vem som hade roligast…

DSC_3131

Fiskdammen

kalasMånga kramar från ett regnigt Uganda,

Josefine och Louise