Sista ansökningsdag 1 november!

Featured

Nu är det snart dags att söka till höstens MFS-utlysning. Läs mer om hur du söker.  Välkommen med din ansökan senast 1 november!

Viktoria och Anna
MFS-handläggare

Diwali i Udaipur

Hej kalla Sverige! Här kommer en hälsning från ett 30-gradigt Udaipur. Sedan jag skrev sist så har jag hunnit få vara med och fira Diwali hos Santosh, en kvinna som jobbar på Seva Mandir och fått prova på hur det är. Jag och de andra praktikanterna fick vara med när hon och hennes döttrar tillbad gudinnan Lakshmi och sedan åt vi daal (linser) med jättegott hembakt bröd och en söt efterätt bestående av mandel och ris som hade kokat i en evighet i jättesöt mjölk. Efter maten smällde barnen smällare och vi fick tända den indiska motsvarigheten till tomtebloss tillsammans med barnen. Runt om på gatorna lät det ungefär som krig med tanke på alla smällare som small och hur det ekade mellan husväggarna i de trånga gränderna.
Jag har även hunnit skriva och komma ganska långt på frågorna jag vill ställa till kvinnorna som jag hoppas kunna åka ut och intervjua i dagarna, ska bara se till att få tag på en bra översättare först. Förhoppningsvis är allt det fixat senast fredag så kan jag hålla intervjuerna nästa vecka i byn Delwara där de flesta jobbar. Har även bokat in några intervjuer med personer som jobbar mer administrativt med kopperativet, ska bli kul att prata med dem också!
20141023_192417[1]

Sista inlägget

Här kommer ett sista inlägg här på MFS-bloggen. Vi befinner oss just nu igen på Kinesisk mark, och har lämnat in vår sista version av vårt examensarbete (och MFS-rapport) för rättning. Nästa vecka lämnas den in för opponering. Vi har under de senaste dagarna haft tid att reflektera över vår MFS-period och alla människor  vi mött genom vårt arbete. Vi hoppas att ni har tyckt om våra inlägg, fått en inblick i hur det kan se ut att göra ett MFS-projekt, och fått en överblick över vilka vi är trots att vi inte finns med i presentationslistan.

Vi vill tacka Malmö Högskola, och framförallt Sida, som har gjort det möjligt för oss att åka iväg på denna resa. Vi vill även tacka Inner Mongolia Normal University, Narisu, Wu och Surina för att de har hjälp oss med allt det praktiska. Sen vill vi även tacka studenterna Li, Olivia, Linda och Wendy för deras hjälp med översättningar och deras vänliga bemötande.

Ha det bra Sverige, vi ses i nästa vecka!

En första hälsning från Udaipur

Hallå!
Det här blir mitt första inlägg på bloggen. Jag befinner mig sedan två veckor tillbaka i Indien och bor i Udaipur där jag också gör praktik på en lokal organisation samtidigt som jag samlar data till min kandidatuppsats i International Relations. Organisationen jag jobbar hos heter Seva Mandir som betyder ungefär ”temple of service” enligt dem själva om det översätts till engelska. Jag har blivit tilldelad ett projekt som fokuserar på så kallade Ecosan toaletter och deras fördelar respektive nackdelar. Utöver mitt projekt hos organisationen ska jag själv intervjua personer som på något sätt är involverade i organisationens Fair Trade-kooperativ som heter Sadhna. Den första veckan hos organisationen har inte varit jätteproduktiv eftersom min handledare är upptagen och nu är det snart Diwalifirande (tänk både jul och nyår samtidigt så förstår ni hur stort det är!) så ingen gör något jobb någonstans. Vi får se vad jag och de andra praktikanterna hittar på på Diwali (nu på torsdag), om det blir smällare och sötsaker även för vår del. Ska bli spännande att få vara med och fira!

Detour

I veckan har vi befunnit oss i Japan. Detta beror på att ett turistvisum i Kina (som vi ansökt om) endast tillåter oss att vara i landet som längst 30 dagar i sträck. I den kommande veckan kommer vi att vara tillbaka på kinesisk mark. Men här kommer lite bilder från vår tid i Japan!

IMG_1427

Vi har provat sushi som kommer på löpande bandIMG_1514

Shibuya, vilket är Tokyos motsvarighet till Times square. IMG_1547

Utsikten från Tokyo SkytreeIMG_1543

Tokyo skytreeIMG_1568

Sensoji tempel i TokyoIMG_1567 IMG_0194

IMG_0178

I Kyoto! IMG_0064

Bambu-stigen i KyotoIMG_0080

Den gyllene paviljongen i Kyoto.

IMNU

I veckan har vi haft fullt upp med intervjuer och med att åka buss!

Intervjuerna vi har haft i veckan har varit på Inner Mongolia Normal University andra campus. Det ligger 1 timmer med buss från det andra campuset, och är inte lokaliserat i Hohhot, utan i en annan liten by. Det nya campuset är otroligt stort, och fantastiskt vackert.

IMG_5337

IMG_5336

Ser ni statyn på bilden? Det är en väldigt känd kinesisk lärare, och många byggnader har tillägnats honom, och/eller är döpta efter honom.

Igår var vi på besök hos en klass som har Engelska som major subject. De höll en liten presentation om Kina och vad de gör på sin fritid. Efteråt blev vi såklart bombarderade med frågor.

IMG_5338

IMG_5316

IMG_5317

Alla vi har träffat har varit så himla tillmötesgående och vänliga mot oss, och vi kan knappt tro att vi snart varit iväg halva vår tid!

IMG_5334

Hohhot

Vi befinner oss nu på vår undersökningsort, och har vi varit här i ungefär en vecka! Tanken var att vi skulle landa måndag 1/9, men eftersom det var åskoväder i Peking den dagen så blev vårt connecting flight inställt. Vi anlände istället ett dygn senare än tänkt.

I veckan har vi bekantat oss med universitetsområdet och gjort lite sightseeing på museum och tempel. Imorgon börjar vi med vår första intervju, det ska bli så himla spännande!

Här kommer lite bilder från campus, och de tre kinesiska studenterna som har visat oss runt och kommer att fungera som tolkar under våra intervjuer.

Inner Mongolia Normal University, första byggnaden

Inner Mongolia Normal University, första byggnaden

Staty vid templet

Staty vid templet

Templet

Templet

Våra ledsagare

Våra ledsagare

IMG_5002

Hot pot!

Hot pot!

Inne i den lilla mataffären på campus

Inne i den lilla mataffären på campus

På väg!

Hej allesammans!

Nu sitter vi på Kastrup och väntar på vårt första flyg som ska ta oss till Berlin. Från Berlin åker vi vidare till Peking, och tillslut ska vi förhoppningsvis landa i Hohhot! Håller tummarna för att flygen går som dem ska.

WIN_20140831_135358

 

Kika in på bloggen i nästa vecka för att läsa mer om vår resa!

Äventyret är slut!

Nu har vi precis kommit hem och blandade känslor drabbade oss efter att flygplanshjulen nått Kastrups landningsbana. Först en lättnad över att slippa trånga mini-bussar, slippa äta mindre god mat, slippa svettas bara man sticker ut näsan utanför dörren och slippa tänka på om Al-Shabab ska slå till igen. När tåget sedan styrde över sundet mot Malmö började svetten lacka och som packade sillar trängdes vi ihop bland barnvagnar, reseväskor, tanter och farbröder, hipster med dyra hörlurar, keps-ungdomar och kavajsnubbar. Minibussarna kanske inte var så illa i alla falll? Eller?

Vi började istället tänka på de lärdomar vi har införlivat och alla fina upplevelser som vi varit med om. Uganda kallas Afrikas pärla och omges av länderna Tanzania, Kenya, Södra Sudan, Kongo och Rwanda. Närheten av dessa länder är spännande, men också aningen skrämmande. Vi har läst mycket om pågående konflikter, forna strider och stundande terroristhot. Många intressanta människor som arbetar i Afrika har villigt delat med sig av historier och kunskaper. Vi har haft turen att träffa en brittisk professor i Arkeologi, en australiensisk musiklärare, en ekonom som jobbar för en NGO i Södra Sudan, en kille som kört motorcykel från U.K och flera volontärarbetare av olika slag. Inte minst har vi lärt oss mycket av att bo i en familj och lära känna Uganda från deras synvinkel. Stundtals har det varit kämpigt med smärre kulturkrockar, men oftast bara roligt. Nu väntar vi bara på inbjudningskortet till bröllopet som ska ske mellan familjens mamma och pappa inom en snar framtid. På återseende Uganda!

Josefine & Louise

MFS i Zimbabwe – en sammanfattning

DSC00075

Hej!

Vi är Hannah och Johanna och i vintras var vi på MFS i Zimbabwe. Efter att från flera håll blivit avrådda från att blogga under vår vistelse i Zimbabwe, fick vi dispens från den sysslan. Nu är vi tillbaka i Sverige, uppsatsen är färdig och godkänd och vårt blogginlägg blir istället en sammanfattning av vår resa.

I december var vi på den väldigt givande (och obligatoriska) Sida-kursen i Härnösand. Bara veckor senare, i början av januari, gav vi oss av. Ingen av oss hade varit på den Afrikanska kontinenten tidigare.

Vi blev uppmötta av våra kontakter som vi dittills bara kommunicerat med per mail. Allt kändes nytt och vi var dödströtta hela första veckan. Inte bara på grund av att vi åkt nattflyg och inte kunnat sova, utan eftersom allt kändes så nytt. Vi kände oss väldigt varmt välkomnade, och fick till och med kontorsplatser på facket!

DSC02637

 

DSC02614

 

DSC00699

Under våra förberedelser fick vi flera gånger höra att oavsett hur förberedda vi skulle vara, så skulle mycket sannolikt ändå komma att ändras på plats. Detta stämde förstås, och under vår första tid i landet bearbetade vi vår projektplan och reviderade vår frågeställning. Istället för läraryrkets status, skulle uppsatsen nu handla om lärares motivation till att utföra sitt jobb. Att endast undersöka yrkets status hade blivit ”stating the obvious” (nämligen läraryrkets sjunkande status), och vi ville därför istället kunna ta avstamp i denna vetskap för att kunna föra ett bättre samtal med lärarna vi intervjuade. Ett av våra syften med hela MFS-projektet var att få till möten med kolleger och kunna diskutera villkoren för oss lärare.

DSC00760

 

DSC02180

Under de första intervjuerna upptäckte vi svårigheter med såväl den zimbabwiska dialekten som med själva intervjuandet, men efter två pilotintervjuer var vi varmare i kläderna. Den första riktiga intervjun blev lång och gav väldigt mycket värdefull information. De flesta intervjuerna genomförde vi på skolor, och vi fick skjuts dit av våra vänner på facket. Flera gånger fick vi också tillfälle att besöka olika sevärdheter i anslutning till intervjuerna. Zimbabwe är ett fantastiskt vackert land! Zimbabwe jakanaka! (shona) – Zimbabwe kulungile! (sindebele) Till vissa turistattraktioner följde även våra respondenter med vilket till en början förbryllade oss. När vi förstod att de jobbade, och kanske bodde, i närheten av dessa turistattraktioner men aldrig besökt dem var vi glada att få upptäcka grottmålningar och annat tillsammans.

DSC01010

Under en vecka i mitten av vistelsen begav vi oss till Viktoriafallen. Vi åkte buss till Bulawayo och sedan ett oerhört långsamt nattåg vidare till vår slutdestination. Vi åkte på en dagssafari till Chobe i Botswana, och siktade bland annat flodhästar (som är rätt läskiga!) och elefanter på nära håll. Att uppleva Viktoriafallen på nära håll var häftigt! ”Röken” som går upp från dessa världens största vattenfall syns flera kilometer, det är inte för inte som fallen kallas ”The smoke that thunders”. Vi kan även konstatera att en promenad vid fallen är att likställa med en dusch, men tack vare solen och hettan torkade vi snabbt.

DSC01807 DSC01790

Något som kändes märkligt var hur segregerat det zimbabwiska samhället är. Det var svårt att ta in att folk inom den vita minoritetsbefolkningen tycktes bo i samma områden och huvudsakligen umgås med vita. Det har flera olika förklaringar, och vi vande oss aldrig riktigt vid detta faktum. Att lära sig lite shona kändes därför extra viktigt (vissa vita som är födda i landet kan bara prata engelska!). Vi märkte också snabbt hur bemötandet ändrades och mjuknade när vi pratade shona med folk. Vi kände oss också väldigt trygga i Mbare när Hannah just köpt sin första mbira. Att ha en mbira (ett traditionellt instrument i shonakulturen) verkar vara ett synligt kvitto på ett intresse för kulturen och landet. Mbare är annars ett område i Harare som de flesta guideböcker varnar turister för att besöka, och att besök endast skall ske i större grupp. Allt är således relativt, och vi kände oss aldrig hotade där.

DSC00522

I södra Zimbabwe är majoriteten av befolkningen Ndebele och huvudspråket är (vid sidan av engelskan..) Sindebele. Vi lärde oss några ord och fröjdades åt att äntligen lära oss lite klick-ljud. Det har länge funnits (och finns fortfarande) motsättningar mellan Zimbabwes största folkgrupp Shona och Ndebele. Det var därför viktigt för oss att intervjua lärare i södra Zimbabwe också, trots att vi bara skulle göra totalt åtta intervjuer. Vi spenderade en dryg vecka i Bulawayo. Förutom att intervjua lärare, fick vi även till ett möte med ordföranden och informationsansvarige i lärarstudenternas ganska nystartade organisation. Vi fick även kontakt med den före dette utbildningsministern som sitter i oppositionspartiet, och träffade honom en mycket varm eftermiddag. Det var ovant att så lätt kunna få kontakt med politiker och andra inflytelserika personer. Helt plötsligt satt vi med en massa kontaktuppgifter till spännande personer, av vilka vi dessvärre inte hade möjlighet att träffa alla.

Vi är otroligt glada att vi fick den här möjligheten. Visste du att Sverige är ensamt om att dela ut MFS-stipendium, förresten? Det visste inte vi. Det har nu gått ett tag sedan vi kom hem, uppsatsen är färdig och godkänd (finns att läsa här: http://muep.mah.se/handle/2043/17111) och vår tid Zimbabwe känns redan fjärran. Det går snabbt att falla in i vardagen hemma igen, men vi har lärt oss en massa. Bara sådant som att skriva på engelska, att förstå den zimbabwiska dialekten eller att Zimbabwes historia och politiska läge nu är självklar kunskap för oss.

DSC02081

Hejdå Zimbabwe. Sarai zwakanaka!

- Hannah och Johanna