Glad påsk!

Glad påsk från Ghana!

Vi har haft trubbel med vårt internet, och har samtidigt upptäckt en kulturkrock i service mind mellan Sverige och Ghana. Men, nu är det igång och det är dags för en uppdatering.

Nu har vi varit i Ghana i tre veckor och mycket har hänt. Vi har vant oss vid att vår hudfärg får folk att reagera, och ofta ropa “Obruni!” (viting). Vi har även lärt oss lite twi, ett av de många språken här i Ghana, och att våra ghanianska namn är Akosua och Yaa (söndag och torsdag).

Vår första vecka handlade mycket om att ringa runt och fixa inför vår uppsats och att lära känna Accra – och till stor del att acceptera hettan! Sedan tog vi helg, och hälsade på lite djur uppe i Mole National Park. Elefanter, antiloper, babianer, småapor, pumbas och ödlor såg vi!

De två senaste veckorna har vi flängt runt i Ghana, då organisationen vi har följt för vår studie är uppe i Kumasi med omnejd. Vi har varit på den enorma marknaden i Kumasi och köpt tyg, men också fått rogivande promenader kring byn Nsuta och följt med på workshop i Manpong. Turerna till Kumasi har glädjt våra magar då vi har fått annat än ris och kyckling att äta – och hittat nya favoriten Gari & beans!

Som tur är har vi åkt med VIP-buss till Kumasi som bjuder på stora säten, AC och dramatiska ghanianska filmer. Men med tanke på alla turer mellan Accra-Kumasi och Kumasi-Nsuta, så är det skönt att vara tillbaka i Accra så man får tid till roliga saker som att transkribera intervjuer……………

Utöver skolarbetet har vi njutit på Bojo beach, tagit del av nattlivet inne i Accra och idag följde vi med vår granne till kyrkan. Det var en upplevelse! Mycket skönsång, spontanrop, talande i tungor och dans, dans, daaaans!

/Akosua & Yaa

Glad Påsk!

Tiden börjar rulla på snabbt här och vi kan nog säga att acklimatiseringen är över. Vi har kommit in i livet i Uganda, vilket innebär: du går långsammare, du går in och ut ur taxi bilarna när de stannar var femte meter utan att klaga, du gläds åt regnet som kyler ner natten och du har vant dig vid att bli kallad Muzungo (viting)!

Vårt uppsatsskrivande går framåt, vi sitter nu och skriver bakgrund, metod och resultat delen. De är inte lätt! Ganska långtråkigt ibland med, men vi sitter båda hellre här i Uganda och skriver uppsats än hemma i Sverige. Strömmen har inte varit vår bästa vän denna veckan, så heller inte bussbolagen. Dem har stängt av strömmen ifrån ett par timmar om dagen till över ett dygn, vilket inte har underlättat vårt skrivande.
Men vi har samtidigt haft fullt upp att försöka boka bussbiljetter till närmsta stad till Gorilla trekkingen. Det var lättare sagt än gjort! Med många försök att ringa, blev tipsade hit och dit, ingen visste riktigt vilka bussbolag som går, vart ifrån eller när! Sjukt frustrerande för ingen av oss har lust att betala 300 dollar för en egen bil dit. Tillslut fick vi hjälp av vår vän Grace som berättade att vi måste åka in till huvudstaden Kampala och köpa biljetterna på plats. Så en dag, då elen inte synts till på över 24 h, åkte vi in och fick våra efterlängtade bussbiljetter.
På onsdag åker vi söder mot Rwanda och till en by som heter Butogota för sen vidare till Buhoma och Gorilla trekking. Ska bli sjukt spännande samtidigt skönt att få komma iväg och se något mer av Uganda.

Missionärerna har gjort sitt här i Uganda, de är det mest kristna landet vi båda någonsin varit i. Tror inte man fattar det för ens man är här och dessutom bor med en familj som går till kyrkan varje söndag. Många blir chockade att i Sverige står kyrkorna nästintill tomma på söndagarna. Dem följer sin tro och därmed kan vi förstå hur landet har fått dess åsikter om t ex homosexualitet. I diskussioner om ämnet refererar de till bibeln samtidigt som landet är väldigt korrupt och de kan få stora problem om de yttrar sin åsikt som inte är som presidenten och/eller kyrkan säger.

Vi följde i alla fall med till kyrkan idag på påskdagen. Kl 07 satt vi i kyrkbänken och väntade på att kyrkan skulle fyllas upp. Och de blev den, fanns inte en plats över! Var en väldigt glädjefull stämning i kyrkan. Gospel sången gav liv då man inte bara skulle sjunga med utan uppmanades att dansa och hoppa till den också, prästen skämtade med besökarna och stämningen var på topp!

Nu väntar vi på att de ska bli lunch tid, då ska vi till familjen som vi bor hos föräldrar och äta påsklunch.
Önskar er en Glad Påsk!
varma kramar
Louise & Josefine

Intervjuer och andra äventyr på Pemba, Zanzibar

Det senaste dagarna här på Manta Resort har varit händelserika. I går börjades dagen med besök på en kryddfarm vilket jag tyckte var jätte spännande. Det är väldigt intressant att lära sig om alla växter och hur de kan användas som naturliga läkemedel för att bota olika åkommer men också för att smaksätta mat förstås. Jag hade ingen aning om att kardimumma är en så vacker blomma och att citrongräs olja används för att bota hudcancer. Besöket var väldigt inspirerande så nu ska jag skaffa en egen liten organisk kryddfarm när jag kommer hem.  Där efter tog vi oss till Ngezi forrest reserv. Skogen består av träd som är över 20 m höga och vissa 200 år gamla. I skogen lever bland annat the flying fox som inte finns någon annan stans i världen utom just här på Pemba. Förutom flygande rävar så bor där också en hel drös giftiga ormar och spindlar, de stötte vi inte på som tur var. Däremot fick jag besök klockan fyra i morse, jag vaknade av att någonting kittlade mig på armen. Först trodde jag att det var en mal eller någon insekt så jag orkade inte bry mig allt för mycket först.  Sedan kände jag att det var något större och rusade upp för att tända lampan, då klättrade en fet råtta i myggnätet. Nog för att jag älskar att ha husdjur men råttor är jag inget fan av måste jag säga. Efter 20 minuters rat race kunde jag inte riktigt somna om utan slumrade med ena ögat öppet tills det var dags att stiga upp.

På eftermiddagen igår kom min service fundi och numera vän Hadji med mig ut i byn för att göra ytterligare intervjuer, vi har nu utfört 13 intervjuer och jag känner mig nöjd med materialet vi har fått in. Ett problem tycker jag är att det känns som att många säger det de tror jag vill höra istället för att vara helt uppriktiga. Eftersom att man inte har någon djupare relation med de som intervjuas saknas det tillit tror jag och därför blir det lättare att bara säga det som förväntas. Trots detta har intervjuerna varit väldigt givande och vi har fått ihop ett bra material. Den första intervjun jag gjorde igår var med en kvinna som är bagare. Hon var väldigt trevlig och glad och hon pratade på mer än många andra locals som intervjuats. Det är lättare att få kontakt med lokalbefolkningen nu när man börjat lära sig lite svahili så klart, även om jag bara talar kidogo swahili. Trots att det bara är några fraser man kan så märker man att det uppskattas att man försöker. Bagardamen tyckte i alla fall att det var väldigt trevligt att jag kom och intervjuade henne, hon frågade hur länge jag skulle stans och sa flera gånger att jag var väldigt välkommen tillbaka. Efter det besöket gick vi vidare genom byn för att intervjua jina la sheha, by hövdingen. Med honom hade jag också ett väldigt givande samtal, han uppskattade också väldigt mycket att jag kom dit och pratade med honom och ville ta en bild för att kunna minnas den gången han blev intervjuad av studenten från Sverige. Generellt är människorna här väldigt tillmötesgående och framför allt barnen tycker att det är jätte spännande när vi musungos besöker byn. Bye bye, jambo och musungo (vit person eller europé) ropar de och många vill komma fram och hälsa. Så länge man respekterar att man ska klä sig så att man täcker knän och axlar har de inga problem med att vi rör oss i byn.

Efter fighten med ninjaråttan i morse  började jag med att gå en promenad i till fyren på udden. Omgivningarna är väldigt vackra, speciellt nu efter som det är regn period och allt är grönt och växer bra. Människorna i byn verkar välmående och det verkar inte vara mat eller vattenbrist. Det som är ett problem på ön är arbetslöshet.

Efter min morgon promenad gick jag och Hadji till huset som ligger närmast resorten. Mannen som bor där flyttade dit för två år sen och han håller nu på att bygga till en liten shop i huset. Han och hans familj är egentligen de enda som bor i direkt anknytning till Manta så därför var det intressant att intervjua honom.

Nu ska jag transkribera lite intervjuer, det tar ju en liten stund.

Kram

Vecka två!

Nu har vi varit i landet i två veckor. Vi bor fortfarande kvar på centret med de norska sjuksköterskestudenterna. Vi har bra internet här och det finns bra utrymmen att jobba med uppsatsen samt en del litteratur/artiklar, vilket såklart underlättar.

Planen för veckan har varit att komma igång rejält med uppsatsen vilket vi också har gjort. Det har ju varit ganska lite annat att göra då det regnat mer eller mindre varje dag. Det känns skönt att ha kommit igång och att lägga tiden här till att faktiskt skriva uppsatsen.

Nästa vecka planerar vi att lämna TICC för Arusha och Moshi och lite nya äventyr. Tills dess tänker vi jobba vidare med uppsatsen och njuta av internet. Det börjar bli dags för oss att skriva ihop resultatet vilket ska bli väldigt intressant.

I veckan har vi utöver uppsatsskrivande varit inne i Tanga city och tittat runt och handlat. För någon dag sen kom det hit en kille från landsbygden till TICC som skulle hålla i en danslektion för oss studenter som bor här. Killen kunde verkligen dansa(!) och vi stod mest och var imponerade av honom snarare än dansade själv!

Vecka två slog inte vecka ett, vi hörs om en vecka igen!

// Emelie och Sarah

Acklimatiseringen snart över…

Det är många nya intryck och flera kulturella skillnader som vi uppmärksammat under vår första tid i Uganda, men vi börjar så småningom vänja oss.

Temperaturskillnaden klarade våra kroppar snabbt att förlika sig med, dock svettas jag (Josefine) mest av oss två alltid. Matoke (matbananerna) är däremot lite svårare att lära sig gilla – kan bero på att vi serveras Matoke varannan dag. Antingen med jordnötssås, tomatsås eller bara grillade. Smakar som potatis, men mycket torrare. Att åka med Mini-taxibussarna har vi däremot blivit fenor på vid det här laget. Bestämt vinkar vi in, räcker fram rätt andel pengar och ropar Maasawo (stopp) när vi vill av (Louise är nog bäst på att ropa högt!). Språket, Luganda, försöker vi oss på så smått också. Här kommer ett litet smakprov: Weebale = Thank you, OLyotya = How are you?, Jebaleko = Hello!

Matoke!Matoke!

Några saker som vi förmodligen inte kommer att vänja oss vid är att bli ropade Muzungo´s (vitingar) till var man än går (nästan som att en del verkar ha en släng av Touretts ;-) ), att vår hushållerska grillar inomhus (utan skorsten så att huset blir helt rökfyllt) samt den fruktansvärt höga musiken som spelas i totalt mörker på uteställena och på festerna. Utöver dessa små petitesser börjar vi gilla Uganda mer och mer för varje dag.

Så, till det viktiga. Hur går det med vår egentliga uppgift – c-uppsatsen? Jo, denna vecka har faktiskt gått bra mycket bättre än förra veckan. Vi har gjort åtta intervjuer på Nsambya Hospital, transkriberat samtliga och börjat koda materialet individuellt. Svårigheterna har varit att höra vad sjuksköterskorna faktiskt säger när vi lyssnat igenom inspelningarna. Ännu en sak som vi noterat är att Ugandianerna pratar oerhört lågt, speciellt i intervjusammanhang. Kanske tyckte de att vi var skrämmande, vem vet. Hoppas inte det.
Så här ser sjuksköterskorna ut i Uganda!

 

Så här ser sjuksköterskorna ut i Uganda!

Denna vecka ska vi skriva och analysera så mycket som möjligt, påsken ska vi firar hos vår familjs far och sen bär det av mot bergsgorillorna (vi har bokat svindyrt tillstånd i veckan).

Tills näst gång vi hörs är förmodligen vår acklimatisering fullbordad!

Varma kramar,

Josefine och Louise

 

 

 

 

 

Första Veckan

Hejsan,
Nu har jag varit i Bolivia lite mer än en vecka. Jag kom fram fredagen den 28 mars och blev överraskad av mina vänner från min studietid här i Bolivia förra året med en weekend resa till djungeln och ta det lugnt på ett hotell för att få ny energi till uppsatsskrivandet.
Det var helt underbart och jag  fick verkligen nya tag för att äntligen påbörja uppsatsskrivandet.

Som tur var har jag fortfarande kontakt med universitetet där jag studerade under förra vårterminen och de har erbjudit mig en massa hjälp med allt från tidnings arkiv till råd från handledare på deras universitet. Det känns rätt skönt att ha lite akademisk hjälp här borta också.

Nu hade jag tänkt att sätta mig på biblioteket en stund och läsa igenom lite texter som jag blivit rekommenderad.

Massor med hälsningar från Bolivia,
Andrea Karlsson

DSC_0472

Safari!!!

Hej på er!

Här kommer lite uppdatering om vad vi har hunnit med att göra. Vi är alla redan trötta på maten. Maten smakar bra men den består till mestadel av ris. Vi har redan börjat fantisera om maten hemma. Hur kommer detta gå om det är så redan efter en och en halv vecka haha?

Vi har varit på en reggae festival på stranden. Dock så hann vi aldrig höra när det började sjunga för den ghanianska tiden stämmer inte överrens med den riktiga tiden. De skulle börja spela kl 20 men när kl var 22.30 så var vi tvygna att gå för vi skulle resa till norra Ghana tidigt dagen efter.

I torsdags så åkte vi till norra delen av Ghana, Tamale. Därifrån tog vi en taxi för att komma till nationalparken Mole. Vi bodde på Mole motel som var det enda stället att bo på där. Det var helt otroligt att komma till nationalparken. Motelet hade pool som hade utsikt över stora delar av savannen. Där kunde vi sitta och titta på elefanter som badade, antiloper som hoppade runt och olika apor som svingade sig i träden. Uppe vid vårt boende så sprang det massor med ödlor, pumbadjur med sina små bebisar och babianer. Babianerna var väldigt tuffa och ville gärna få tag på våra väskor för att se om vi hade någon mat i dem. Men vi lyckades hålla dem borta från oss. Dock så hade de lyckats ta sig in i ett rum där två tjejer låg och vilade och började rota igenom deras saker. Tjejerna vakande såklart och blev livrädda och försökte skrämma iväg dem men aporna lyssnade inte utan gick när de inte hittade någon mat. Så läskigt!!

På morgonen efter vi hade anlänt så vaknade vi tidigt och gick ut på en morgonsafari med en beväpnad guide. Han berättade för oss att han aldrig hade behövt använda geväret så det kändes skönt att höra. Vi såg gigantiska myrstackar, massor med växter, träd och fåglar. En del antiloper och pumbas men det bästa av allt var elefanterna. När vi kom till ett vattenhål så var där sju elefanter som badade och svalkade sig. Vi var bara 15 meter ifrån dem! Efter att vi hade njutit en del och tagit massor med foto så fick vi allmän information om elefanterna. Under tiden när vi står och lyssnar på guiden så går elefanterna upp ut vattnet och vi går tillsammans med dem ut på savannen där de började äta och kasta sand på sig för att skydda sig mot solen. Detta var så otroligt att få följa med dem och vi stod och tittade på dem i över en timme!

Vi hade hoppats på att se leoparder och lejon eftersom det stod på nationalparkens hemsida att det skulle finnas men vi fick veta att de senast hade sett ett kattdjur för ca sju år sedan så det var synd. På eftermiddagen så åkte vi kanot på White Volta i hopp om att se krokodiler men de ville inte visa sig för oss. Men det var så fin natur och så fina fåglar så det var en upplevelse. Därefter stannade vi till vid en eco-by där vi fick se hur de gjorde Shea Butter, träffa medicin mannen och gå runt och se hur de levde. Barnen blev överlyckliga och ville hålla alla i handen.

Nästa morgon åkte ut på morgonsafari igen men denna gång var det med bil. Vi såg elefanter igen och nu ville krokodilerna visa sig för oss!

Vi är tillbaka i Accra igen och arbetar hårt med vår uppsats. Imorgon ska vi träffa vår första intervjuperson från den organisationen som vi ska skriva om. Sen på torsdag ska vi till Universitetet och träffa vår kontaktperson. På torsdag kväll ska vår granne och hans band ha konsert för oss vilket vi ser framemot väldigt mycket. Vi tänkte bjuda dem på mat och ska försöka fixa lite svenskat tilltugg =)

Med andra ord så går allt jättebra och vi har det kanon. Krockarna blir väldigt stora ibland vilket gör att man uppskattar det man har hemma väldigt mycket! Men vi får uppleva något alldeles speciellt vilket kommer vara ett minne för livet!

Uppdaterar snart igen!!

Från Pemba till Zanzibar

Hej allihopa!

får väl starta med att be om ursäkt över att vi har varit sega med att uppdatera er. Så skriver ett extra långt blogg inlägg nu!

Ja, vad har vi haft för oss? Vi har haft några intensiva veckor på Pembla Island, Ungujas systerö och nu befinner vi oss på Unguja. Under tiden som vi befann oss på Pemba utförde vi observationsstudier, intervjuer och badade. Pemba är väldigt fint, kulligt och grönt jämfört med Unguja. Inte heller har det hunnit bli allt för “turistigt” på ön jämfört med storasyster. Life is good så att säg.

Så varför lämnade vi den fina “lilla” ön? Jo, efter att ha utfört alla intervjuer och observationer tog vi kontakt med Chumbe Island ( Zanzibars enda “riktiga” ekoresort) i hopp om att få se hur de arbetar med dialog. Tyvärr har vi inte fått något svar ännu men hoppas på att få det snart. Eftersom vi vet om att de troligen snart stänger för säsongen. Under tiden som vi väntat har vi utforskat ön. Varit på utflykt på norra delen av ön och sen tillbaka till Stonetown. Den norra delen finns det inte så mycket att säga om, det är fint men föll oss inte riktigt i smak så vi bestämde oss att vi skulle få bättre pluggro i “huvudstaden”.

Stonetowns smala gator och småbutiker är väldigt intressanta att utforska men man tappar lokalsinnet snabbt så man kan lätt virra runt en extra timme. Folket här är väldigt trevliga och hälsar glatt på en. Däremot finns det en sak som vi båda har börjat känna av nu efter att ha varit här i nästan en månad. Det börjar bli jobbigt att pruta priser. Zanzibar har ett “mzungo-price” och ett för den lokala befolkningen. Att behöva betala lite överpris gör inget men när det börjar bli upp mot en 10ggr högre börjar irritationen krypa fram. Men som tur är har vi börjat lära oss hur vi ska göra för att inte bli helt “blåsta” på pengar. Känns så knäppt att man har börjat tänka i de banorna men vi har en månad kvar här i landet och penarna måste ju räcka!

Vi har även hittat en plats som vi kan sitta och skriva på våran C-uppsats. Ett litet bokcafé med gratis WiFi! Hurra! Böckerna som de säljer där är super intressanta, lär bli att man köper med sig några stycken hem!

Ok…jag kommer faktiskt inte på något mer att skriva för tillfället. Så, god natt gott folk, ses om exakt en månad!

 

ervjuat personal på Resortet och

Första veckan i Tanzania.

Vi landade i Dar es Salaam kl.06.00 på måndagen. Som vi hade avtalat blev vi upphämtade och vi körde runt 7 timmar i staden och tittade på olika ställen samtidigt som vi fixade det vi behövde. Kl.13 satte vi oss på den 6 timmar långa bussturen som skulle ta oss till Tanga där vi nu befinner oss. Vår kontaktperson hämtade oss vid busstationen och körde oss till ett B&B där vi inhämtade välbehövlig sömn efter det långa resdygnet.

Dagen därpå åkte vi till stället vi nu bor på för att ytterligare vila upp oss och vänja oss vid allting men framför allt värmen!

DSC00453

På vägen dit var vi med om vårt första afrikanska regn. 

Det följande tre dagarna spenderade vi på olika dispensary, distriktsjukhus och ute i en by för att påbörja intervjuerna. Allt har gått så bra, bättre än vi någonsin hoppats på. På distriktsjukhuset i Pangani var det ett möte mellan alla sjuksköterskor i regionen som sysslar med outreach/mobila kliniker och vi lyckades få 4 intervjuer. Vi gick även runt och tittade på sjukhuset där lukten var en blandning mellan stall och pissoar. Vi avslutade dagen med att åka till ett hotell vid stranden för att äta lunch.

SAM_1395 

Barnmorskemottagningen i Pangani.

Dagen efter åkte vi till en dispensary i Mafuriko där vi skulle utgå ifrån när vi skulle åka med ut i byn. Det börjar med att de saknas transport så sjuksköterskan kan inte komma iväg. Eftersom det denna gång bara skulle vara han som skulle ut och vi hade en plats i bilen fick han lägga sitt material i bagaget och hoppa in jämte oss. Nu skulle de väntande byborna slippa bli besvikna för att ingen kunde ta sig ut. I byn Mleni körde vi upp vid ett litet hus som visade sig vara bykontoret och det var därifrån han skulle jobba idag. Än en gång stod vi och väntade och förstod inte vad som var på gång tills vi fick reda på att sjuksköterskan hade glömt vågen på borta på dispensaryn. Medan vi väntade fick vi en intervju med sjuksköterskan och en stund senare anlände vågen med bud på en motorcykel och nu var det dags att börja. Kvinnorna med sina barn strömmade till kontoret och ett efter ett barn vägdes, fick vaccin och kvinnorna fick family planning. Rummet hade tre träbänkar och en kateder som ibland fungerade som undersökningsbord, inga skynken eller sekretess.

DSC00478

Bykontoret i Mleni.

Vi hade med oss ballonger och blåste upp två stycken men barnen var blyga så vi la dom på golvet istället. Plötsligt var alla intresserade och stod på en lång kö framför oss för att få sig en ballong. Inte helt lätt att blåsa ballongen på löpande band i den värmen!

SAM_1433

 

Ballonger gjorde susen!

På vägen tillbaka sprang en ammande kvinna ut i gatan och viftade med armarna. När vi kom fram såg vi en man som låg helt utslagen i diket. Han var dålig och de skulle gå till sjukhuset men det är långa vägar och varmt så han klarade inte längre. Vi gav vårt vatten till honom och hela familjen trängde sig in i bagageutrymmet för att få transport till sjukhuset.

På fredagen åkte vi till Pongwe Hospital för att få tre intervjuer till. Det var ont om plats att sitta så vi satt i ena änden av ett stort rum. Rummet var idag till för mammor med HIV och deras nyfödda barn för att de skulle få medicin. Dessa underbart söta barn!

Nu har vi i alla fall åtta intervjuer gjorda och transkriberingen är i stort sett klar. Idag ska vi prata med vår handledare och sen stannar vi nog här ett par veckor till och försöker skriva så mycket vi kan på uppsatsen. Vi bor helt fantastiskt, ca 4 km utanför Tanga på ett boende som främst riktar sig till norska studenter. Det finns allt vi behöver och mat tre gånger om dagen. Det enda som fattas är AC och en tätare dörr så inte kackerlackor och ödlor kommer in. Men vi har det riktigt bra.

.DSC00547

Rummet där vi bor.

Na aina upande!

// Sarah och Emelie

 

Första veckan i Uganda!

Hej!

Vi är två sjuksköterskestudenter som just nu befinner oss i Uganda för att intervjua sjuksköterskor om deras erfarenheter vid vård vid livets slut. Vi bor i en liten by som heter Nkumba som ligger ca 20 km utanför huvudstaden Kampala. Dessa 20 km som tar 1,5 timme att åka på morgonen på grund av trafikstockningen. Första veckan här har varit full med en massa nya intryck! Uganda är ett vackert land, fullt med grön natur och vackra vyer. Människorna är mycket hjälpsamma, ser man lite vilsen ut är de snabbt där och vill visa en vägen samtidigt som dem respekterar en och inte är för påträngande. Vi bor som sagt i Nkumba som ligger närmst staden Entebbe. I Entebbe har vi haft kontakt med ett sjukhus som heter Entebbe General Hospital. Tyvärr är sjukhuset under ombyggnad vilket har försvårat våra möjligheter att göra intervjuer där. Som tur är har vi blivit välkomna att intervjua på ett större sjukhus inne i Kampala som heter St. Francis Hospital Nsambya.

i en taxi-minibuss till Kampala
I en taxi-minibuss till Kampala

De är regnsäsong här i Uganda nu, vilket faktiskt inte gör någonting. Regnar gör det mest om natten och det gör morgonen svalare för sen på eftermiddagen tittar solen fram och värmen likaså. Regn är lika med monsunregn, öser ner! Samtidigt som det har varit flera nätter med åskväder.


Bredvid Tuberkulos avdelningen har de precis byggt nya avdelningar för Entebbe Hospital där vi intervjuade sjuksköterskor

Förutom lite möten med Senior Principal Nurses på båda sjukhusen, några intervjuer på Entebbe Hospital har vi besökt Botanical Gardens i Entebbe, badat på Lake Victoria hotell, ätit osmaklig gatumat och blivit myggbitna. Mer av de sista lär de bli, vi är glada för vårt Malaria-profylax!

20140401_182505
Banan och papayaträd i vår trädgård

Vi bor hos en familj här med far Nelson, mamma Jennifer, sonen Daniel och hushållerskan Miriam. Fantastiskt att få bo med en familj och se hur de lever. Dem låter oss vara delaktiga i det mesta. Vi känner verkligen oss välkomna. Har en fin trädgård med både mango, papaya, bananer, guava och apelsiner växandes där. Nu här på söndagsmorgonen hör vi gospel ifrån kyrkan, det har precis slutat att regna och vi ser fram emot en ledig dag i förhoppningsvis solen.

vår gata
Vår gata i Nkumba

Varma hälsningar från Nkumba, Uganda!
/Louise och Josefine