Engaging students with research data management – the modular approach

En intressant workshop som jag deltog i på LILAC 2017 var Claire Sewell´s:
Engaging students with research data management – the modular approach

Claire Sewell, University of Cambridge berättade på ett inspirerande sätt hur hon jobbat med att lära doktorander och masterstudenter hantera sin forskningsdata. Hennes koncept känns vinnande och hållbart då hon mixar att använda förberedda (moduler) som lätt kan plockas upp och användas, samtidigt som hon är väldigt noga med att målgruppsanpassa varje enskilt tillfälle. Några tips från Claire är att använda relevanta exempel (fråga vad deltagarna är intresserade av) samt att ta reda på vad som är nödvändigast för dem att veta just nu (dvs. berätta inte allt du kan om forskningsdata på en gång).

  • Talk to your audience about their needs
  • Make the workshop meaningful
  • Attainable level of learning
  • Make learning a group activity
  • Allow your audience to be an active participant in shaping the workshop

Självklart hade hon under sin workshop planerat in lärande gruppaktiviteter och vi fick själva i små grupper bygga ihop en workshop i data research management.

Från Claire’s workshop tar jag med mig hur man på ett strukturerat och sätt kan förbereda sig (genom färdiga moduler) för att sedan målgruppsanpassa och vara spontan/flexibel vid själva tillfället. Det känns både roligt, tidseffektivt och pedagogiskt tydligt. Att skapa modulerna kräver inledningsvis ett merarbete, men det utmanar oss som undervisare att vara tydliga med vad vi lär ut och dessutom dela upp innehållet i lagom stora delar “moduler”. Det är också bra att varva moduler av olika karaktär (teori, praktisk övning, osv.) Under workshopen kommer vi också in på vikten av att återanvända material (som andra gjort) i sin undervisning för att spara tid. Det finns mycket bra material där ute och vi behöver inte göra om allting själva. Jag tänker att många av dessa tips är saker som kan appliceras på undervisning allmänt (det behöver alltså inte vara just hantering av forskningsdata som ska läras ut).
Till sist tar jag även med mig några praktiska “hands on” tips att visa doktorander; exempelvis hur man sparar/arkiverar sin data på ett systematiskt sätt – det kan du också göra eftersom Claire generöst delar med sig av dessa i sin presentation!

“Det är ett explorativt utvecklingsarbete där varken målet (vad som ska läras ut) eller vägen (hur man gör det på ett bra sätt) är tydliga ännu. Men det är spännande”

Nyligen var jag med och genomförde bibliotekets första undervisningspass kring att hitta forskningsdata. Inom ramen för ett projekt kring forskningsdata var vi tre som förberett två timmar där vi blandade genomgångar med egen sökning. Deltagarna var studenter från kriminologiprogrammets femte termin och målet var att förbereda inför kandidatuppsatsskrivandet nästkommande termin. Inom kriminologi används ofta olika typer av data som andra samlat in, t.ex. myndighetsstatistik eller stora enkätundersökningar där trygghetsfrågor är inkluderade. Vi försökte fokusera på data producerad och tillgängliggjord av forskare, även om gränserna är flytande.

Efter en allmän introduktion med avstamp ifrån öppen myndighetsdata (ett exempel var London Datastore) exemplifierade vi forskningsdata genom att visa SND:s söktjänst och en utvald post och dess data (som var tillgänglig för nedladdning). Därefter visades Re3data.org och studenterna fick söka runt efter ämnesrelevanta dataarkiv. Efter pausen tittade vi på Data Citation Index (DCI) i Web of Science. En önskad visning av DCI var upprinnelsen till passet, men vi kände att ämnet behövde mer introduktion och kontext.

Under passet var kursansvarig lärare med, vilket gjorde att vi kunde få en återkoppling efteråt och studenterna kunde fråga kring uppsatsskrivande. På det hela taget var vi nöjda, men det är som alltid svårt att veta hur det togs emot, speciellt som det främst skulle inspirera tankarna kring den kommande uppsatskursen. Forskningsdata som område är spretigt och därmed även undervisning i ämnet. Vi pratade efteråt om att hitta fler sammanhängande trådar så fler moment kan bindas samman för ökad förståelse. Det är ett explorativt utvecklingsarbete där varken målet (vad som ska läras ut) eller vägen (hur man gör det på ett bra sätt) är tydliga ännu. Men det är spännande.

Jonas Fransson, gästbloggare som genomförde undervisningspasset tillsammans med Pablo Tapia Lagunas och Karin Sedvall.