Höjdpunkter från EAHIL

Mitt i sommaren gick årets upplaga av EAHIL (European Association for Health Information and Libraries)-konferensen av stapeln i Cardiff. Här kommer några höjdpunkter!

Veckan startade med fyra halvdagarskurser. Två stod särskilt ut för mig, en på temat onlinebaserad undervisning med Tomas Allen från WHO och en om värdering av systematiska översikter med Caro Noake och Shelley de Kock från Kleijnen Systermatic Reviews.

Den första kursen handlande mycket om att flytta fokus från undervisaren till deltagarna. ”It’s not what you (the instructor) know that counts, it’s what they (the participants) will remember” som Tomas sade. Vid onlineundervisning där vi ”mister” den fysiska personen är det ännu viktigare att fånga och behålla studenternas intresse. Se till att interagera med deltagarnas var 3-5 minut, använd deltagnas namn ofta och se till att de hänger med. Att komma väl förberedd är också viktigt för att behålla deltagarnas uppmärksamhet. Testa tekniken i förväg och ha om möjligt med dig en extra person som ansvarar för tekniken under själva kurstillfället. Undvik att lägga för mycket tid på att knattra på tangentbordet utan förbered ett dokument med söktermer etc. som du kan klistra in. Välj en neutral bakgrund om du undervisar vid webbkamera och sätt dig i ett tyst rum med vatten i närheten. Det är också viktigt att skicka ut påminnelser om kurstillfället i förväg, men inte för långt i förväg. Tomas rekommenderade en första påminnelse inom en vecka, sedan en dag i förväg och till sist 15 minuter innan tillfället (1). För den luttrade kan kanske en del av tipsen tyckas självklara, men för mig bjöd kursen på mycket matnyttigt även för vanlig klassrumsundervisning, t.ex. tipset om att förbereda ett dokument med sökexempel. Hur många gånger har jag inte stått framför en klass och försökt stava en krånglig medicinsk term medan studenternas uppmärksamhet vandrar?

Nästa morgon satte vi tänderna i att utvärdera systematiska sökstrategier.  Till vår hjälp använde vi verktyget Risk of Bias eller ROBIS. ROBIS är indelat i tre faser: 1) utvärdera studiens relevans (valfritt), 2) identifiera problem med reviewprocessen, och 3) bedöma risken för bias (2). Under kursens gång ägnade vi oss åt fas 2, nämligen att utvärdera sökstrategier i ett antal systematiska översikter publicerade i peer reviewade tidskrifter.

Som bibliotekarie blev man ganska mörkrädd av resultatet. Till och med jag som än så länge är ganska grön på systematiska sökningar hittade många tveksamheter i de artiklar vi tittade på. Vanliga missar var sökning i för få eller överlappande databaser, brist på synonymer och trunkering och omotiverade avgränsningar på språk. Ett annat problem var otillräcklig rapportering, i de flesta fall gavs inte tillräckligt med information om hur sökningen genomfördes för att kunna utvärdera sökningens kvalitet. Caro och Shelley pekade på att kvaliteten på sökstrategin förstås påverkar kvaliteten på den systematiska översikten i stort och att många av de misstag som leder till en högs risk för bias lätt kan undvikas (3). Nedslående kan tyckas, men själv kunde jag inte låta bli att känna att de bristande sökstrategierna var något av en egoboost för mig som bibliotekarie. Till och med etablerade forskare kan ha mycket att lära om informationssökning, så vårt arbete behövs verkligen! Jag tyckte också om formatet på kursen där vi gavs mycket tid att själva utvärdera och diskutera sökstrategierna. Kanske kunde vi ordna en kurs på samma tema för våra forskarstuderande någon gång?

Dagen efter drog själva konferensen med pompa och ståt. Som ny på EAHIL var det hela ganska överväldigande, så många presentationer och workshops att välja mellan! En presentation som stod ut för mig (och som bjöd på konferensens sötaste kattbild) var Jane Falconer från London School of Hygiene & Tropical Medicine (LSHTM), som hade undersökt LSHTM:s forskares sökstrategier i systematiska översikter. Även Jane hade upptäckt stora brister i rapporteringen av sökstrategierna och hennes presentation mynnade ut i spännande diskussioner om hur sökstrategin påverkar kvaliteten på den systematiska översikten och vad vi som informationsspecialister kan göra för att höja kvaliteten på forskarnas sökstrategier. Som många påpekade spelar peer review-processen en avgörande roll. Dessa studier har trots bristande sökstrategier passerat nålsögat, så kanske behövs det ett större inflytande från informationsspecialister och bibliotekarier på tidskriftsredaktionerna(4)? Jane vann konferensens pris för Best 1st time attendee oral presentation, en mycket värdig vinnare!

Sista dagen bjöd Marshall Dozier, Ewan McAndrew, Jason Evans, Donna Watson och Ruth Jenkins från University of Edinburgh  på en finfin workshop: How to run a Wikipedia edit-athon. Sedan ett par år tillbaka har de hållit i ”wikipediapredigeringsmaraton”, där studenterna får i uppgift att skriva en Wikipediaartikel i sitt ämne för en bredare allmänhet. Uppgiften ger tillfälle att diskutera frågor kring källkritik och vikten av att referera, samt att det ger studenterna chansen att bidra till att förse allmänheten med hälsoinformation redan innan de kommit ut i arbetslivet(5).

Jag blev väldigt inspirerad och ville börja planera mitt eget Wikipedia edit-athon med en gång. Wikipedia är ett ypperligt verktyg för att bidra till den tredje uppgiften. Som Ruth beskriver i vidoklippet kan studenterna göra forskning tillgänglig för en bredare allmänhet på ett roligt och konkret sätt.

Sammanfattningsvis bjöd EAHIL och Cardiff på många nya intryck och insikter, och de fem dagarna gick alldeles för fort. Bäst i min mening var de olika interaktiva momenten, så jag hoppas att någon från Malmö universitetsbibliotek åker på nästa års upplaga  av EAHIL i Basel, Schweiz, som kommer bli en renodlad workshop.

/Karin Lundin

Fortsätt läsa ”Höjdpunkter från EAHIL”

Design thinking under två dagar i juni

Under 2018 har vi i team undervisning ett särskilt fokus på kompetensutveckling och utvecklande av vår undervisning i käll- och sökkritik, något som avspeglas i vår gemensamma handlingsplan. Under året har vi kompetensutvecklat oss bl.a. genom att läsa och diskutera gemensam litteratur (Sökkritik och algoritmers synlighet, Empowering students to make sense of an information-saturated world) . Vi har också bjudit in Marie Gustafsson Friberger som höll i en workshop där fokus var på sökkritik i en högre utbildningskontext.

En ytterligare sak som jag tänkte skriva om i detta blogginlägg är att vi i teamet ägnade två dagar åt att utveckla vår undervisning i käll- och sökkritik genom metoden ”Design thinking på en dag”. Metoden kan användas för att utveckla  program, tjänster och annat och vi tänkte att det skulle vara spännande att se om metoden kunde fungera för att utveckla vår undervisning. Metoden tog oss stegvis genom designprocessen, från definition av utmaning fram till ett möjligt undervisningsupplägg/ något vi vill testa i undervisningssammangang. Min erfarenhet är att metoden fungerade bra men att arbetsprocessen var väldigt krävande och intensiv. Med facit i hand hade vi kunnat göra några justeringar i upplägget för att det skulle kunna fungera ännu bättre. Men på det stora hela tycker jag att det var kul att arbeta så intensivt tillsammans, att ha möjlighet att avsätta så mycket sammanhållen tid till ett ändamål. Att gå från idé till ett möjligt undervisningsupplägg och få feed-back på det av kollegor som inte varit med i processen var väldigt värdefullt. Att få testa sina tankar utan att de är helt färdiga, få feed-back och  sedan kunna modifiera igen. I den grupp som har arbetade i valde vi att utforma ett helt undervisningsupplägg i ALC-anda (Active Learning Classroom). Vi använde oss av post-it lappar för att planera upplägget vilket var ett bra sätt att visualisera det vi ville göra och post-it lapparna gjorde det också lättare för oss att flytta och designa om upplägget under arbetsprocessen. Här nedan ser ni delar av resultatet. Hoppas på att vi kan testa något av det i höst! Tack alla kollegor för en inspirerande, intensiv och rolig arbetsprocess 🙂

/Jenny Magnusson

Ett år med digitala lärresurser i fokus

Under 2017 har en av prioriteringarna för Malmö universitetsbibliotek varit att utveckla och synliggöra bibliotekets pedagogiska stöd i digital form (Verksamhetsplanering 2017). Bakgrunden är behoven och målsättningen för biblioteket att tillgängliggöra vår undervisning för en heterogen studentgrupp. Exempelvis ger digitala lärresurser möjligheter att stimulera olika lärstilar och möjliggör ett flexibelt lärande i både tid och rum.

Vid uppstarten av arbetet med digitala lärresurser under 2017 ringade vi in några, för oss, centrala frågor. Att använda sig av digitala lärresurser måste inte innebära att man själv skapar dem från grunden. Det finns många lärosäten, såväl svenska som internationella, som har öppna lärresurser att tillgå. Varför uppfinna hjulet på nytt? I många fall har man dock egna specifika förutsättningar, t ex speciella kurser och uppgifter, system eller informationsresurser som kräver egenproducerat material. Viktigt för oss har vidare varit en medvetenhet om att begreppet digitala lärresurser ofta förknippas med olika typer av film, men kan vara så mycket mer, som t ex sökguider, digitala quiz, arbetsblad eller tabeller/modeller. När det gäller just film har vi ställts inför funderingar kring kortsiktighet och långsiktighet. Digitala lärresurser kräver ofta en hel del underhåll och uppdatering, länkar och gränssnitt ändras ofta och behöver vara aktuella för att lärresursen ska vara funktionell. Just film kan vara mer tidskrävande att uppdatera än enstaka länkar i guider och tabeller och det kan därför vara bra att fundera över hur mycket tid man väljer att lägga ner på att ta fram dem i förhållande till innehållet. Lärresurser med innehåll som är mer beständigt, t ex vad som är en vetenskaplig text, kan få ta mer tid att skapa än lärresurser om hur man reserverar en bok i bibliotekets katalog, där gränssnittet ändras återkommande. Vid egen produktion av digitala lärresurser har också tillgängligheten varit en prioritering och vi har bland annat textat våra filmer och tillgängliggjort dem både på svenska och engelska.

Under årets gång har vi också gjort olika reflektioner kring vad det innebär att arbeta med digitala lärresurser, vi har uppmärksammat att det finns en del utmaningar:

Tid. Det tar ofta mycket tid att producera lärresurser, hur får man till den tiden samtidigt som det ”vanliga” jobbet ska göras? Att jobba två timmar här och två timmar där är ineffektivt, det behövs längre sammanhängande tidssjok för att plocka fram teknik, sätta sig in i programvara, klippa och redigera etc. Möjligheten att avsätta tid är bland annat beroende av…

Gruppstorlek. Ju fler som är involverade i skapandet av en specifik lärresurs desto svårare är det att få till gemensam tid för produktionen. Vi har provat med grupper om 3 personer, men resonerat oss fram till att 2 personer är effektivitetsgränsen – om ens det.

Teknik/programvaraKompetensAmbitionsnivå. Vad har vi tillgång till för teknik/programvara? Hur väl känner vi till dessa och hur inkörda är vi att arbeta med dem? Detta hänger också ihop med möjligheter att avsätta tid till arbetet, ju oftare vi arbetar med tekniken desto lättare går det. Att bara jobba med vissa program då och då adderar mycket tid i att fräscha upp och uppdatera sina kunskaper hela tiden. Här handlar det naturligtvis också om vilken ambitionsnivå vi har med lärresurserna. För att göra en skärminspelning behövs inte så avancerad teknik, men resultatet blir därefter. Kanske går det inte att göra resurser om mer komplicerade modeller eller förklaringar med enbart skärminspelning?

Syfte/användning. Vi har märkt att det är mycket viktigt att ha syftet och tänkt användning  klart för sig innan man väljer och går in produktion av enskild resurs. Eftersom det kan vara krångligt och tidskrävande finns det risk att tappa motivationen och att resursen aldrig blir färdig. Har man en situation klar för sig där man vill använda resursen är det lättare att välja resurstyp, teknik och känna motivation att få den färdig.

Slutligen har det varit mycket spännande och lärorikt att fokusera på arbetet med digitala lärresurser, ett arbete som kommer att fortgå även när det inte längre är ett verksamhetsprioriterat uppdrag. Vi funderar exempelvis kring det faktum att Malmö universitet är ett campusfokuserat lärosäte, med få distansutbildningar. I bibliotekets undervisning träffar vi oftast studenterna i fysiska möten, på föreläsningar eller workshops. Hur kan vi tänka mer kring det digitala mötet istället? Hur jobbar vi med bemötande i digitala lärresurser? Hur kan man skapa personliga möten även med hjälp av digitala upplägg? Här ser vi med spänning fram emot universitetets övergång till en ny lärplattform, Canvas, och de nya möjligheter och utmaningar det för med sig.

Active learning på Biomedicinska biblioteket

Förra veckan var jag på Fortbildningsdagarna för medicinska bibliotekarier som i år gick av stapeln på Biomedicinska biblioteket i Göteborg. Med så många medicinska bibliotekarier så samma ställe blir det förstås en hel del PubMed-nörderi, men en workshop tror jag att alla undervisande bibliotekarier, oavsett ämnesområde, kan vara intresserade av! Det var workshopen ”Hur kan vi aktivera studenterna i klassrummet? ALC på Biomedicinska biblioteket” som hölls av Veronica Alfredsson och Louise Bjur från Team Undervisning. Workshopen hölls i bibliotekets nya ALC-salar. Veronica och Louise började med att berätta lite om hur det hade gått till när salarna gick från vanliga datorsalar till active learning classrooms. Salarna utrustades med:

  • fyra eller fem runda bord med plats för upp till sex personer per bord
  • en skärm per bord där samma bild kunde projiceras på samtliga skärmar samtidigt
  • en whiteboardtavla per bord i olika färger
  • laptops till utlån

Före

 

 

 

 

 

Efter

 

 

 

Foto: Veronica Alfredsson

Louise och Veronica berättade att rummens möblering tvingade dem att tänka om sina lektionsupplägg. I den här typen av sal fungerar inte traditionell katederundervisning där läraren står längst fram och föreläser. Därför läste de på om lika typer av studentaktiverande metoder och utvecklade nya upplägg anpassade efter ALC-salarna (mer om arbetet med att ta fram ALC-salarna finns att läsa i projektrapporten). Här använde de sig av så kallad ”baklängesplanering” utifrån följande frågor:  Vad vill vi att studenterna ska kunna när de lämnar lektionen? Vilka övningar bör studenterna göra för att lära sig detta? Vilken information behöver vi ge studenterna för att de ska kunna göra övningen?

Sedan följde praktiska övningar där vi fick testa samma övningar som studenterna fått göra. En övning gick ut på att diskutera en artikel från DN som behandlade en forskningsstudie om kost och ärftlighet och sedan hitta den ursprungliga forskningspublikationen som artikeln refererade till. Det här var ett bra sätt att synliggöra skillnaden mellan olika typer av artiklar och ledde naturligt in på frågor kring referering, peer review och hur  studenterna väljer källor till sina egna arbeten.

En annan övning var ”The Boolean Game”. Jag blev först lite nervös när Louise sade ”Nu ska vi testa en lite barnslig övning” och undrade vad det var för förnedrande lek vi skulle göra nu. Men det visade sig vara ganska harmlöst. Övningen gick ut på att vi i rummet skulle tänka oss att vi var innehållet i en databas som Louise skulle ”söka” i. Först bad hon alla med glasögon att ställa sig upp och fick många ”träffar”. Sedan lade hon till ett sökord: ”jeans” och kom ner till nio personer. Det var för lite tyckte hon och gjorde en ny sökning där alla med antingen glasögon eller kontaktlinser och jeans fick ställa sig upp. För mig var det här ett nytt och roligt sätt att förklara booleska operatorer (jag tror det är fler än jag som börjar tröttna på att alltid använda ifyllda cirklar som exempel), och trots varningen om den ”barnsliga” övningen så var jag helt okej med att avslöja för resten av rummet att jag hade jeans och kontaktlinser den dagen. För att den här övningen ska fungera krävs dock en relativt stor studentgrupp.

En tredje övning gick ut på att alla grupper fick läsa samma abstract och sedan skulle skriva upp möjliga sökord på whiteboardtavlorna. Sedan gick vi igenom vad de olika grupperna hade skrivit i helklass, och det blev tydligt att samma artikel kan beskrivas på en mängd olika sätt! Övningen kan också lätt anpassas till olika svårighetsgrader. Vid ett tillfälle på grundnivå fick studenterna  istället en bild på en fruktmarknad. En grupp hade då kategoriserat de olika frukterna de såg på bilden i olika över- och undergrupper, precis som ett ämnesordsträd alltså!

Foto: Veronica Alfredsson

I den sista övningen fick vi lägga ett APA-pussel, där varje grupp fick sätta ihop en typ av källa i rätt ordning. I min grupp uppstod viss förvirring eftersom Göteborgs universitet och Karolinskas APA-guider gav olika bud för hur man refererar till lagar, men det var ändå en bra övning som gjorde det i min mening ganska pilliga och tradiga jobbet med att skriva referenser lite roligare.

Sammanfattningsvis var det en väldigt rolig och inspirerande workshop. Jag kände att det var nyttigt för mig som undervisare att få sätta mig i studenternas situation och testa övningarna själv. Det var också inspirerande att de flesta av övningarna var ganska ”low-tech”. Det enda som behövs är egentligen bord där studenterna kan sitta i grupper och något att skriva på. Fritt fram att testa själv på hemmaplan alltså!

En utmaning med den här typen av undervisning är förstås att den ställer högre krav på att studenterna. De måste aktivt delta i undervisningen, samarbeta och lära av varandra. Det ger också undervisaren en ny roll där man mer är moderator än lärare, med allt vad det innebär. Hur skapar man en trygg stämning i gruppen så studenterna vågar ställa frågor? Hur gör man om någon student hamnar ensam vid ett bord? Om någon tar allt för mycket plats?

Trots dessa frågor är jag väldig taggad på att prova på ALC-inspirerade metoder i min egen undervisning. Jag gick ifrån workshopen med många nya idéer och perspektiv. Kanske snor jag några av övningarna rakt av!

För den som vill veta mer finns här Veronica och Louises powerpoint från workshopen. Team undervisning på Biomedicinska biblioteket har också en blogg samt en wiki med fler övningar.

Engaging students with research data management – the modular approach

En intressant workshop som jag deltog i på LILAC 2017 var Claire Sewell´s:
Engaging students with research data management – the modular approach

Claire Sewell, University of Cambridge berättade på ett inspirerande sätt hur hon jobbat med att lära doktorander och masterstudenter hantera sin forskningsdata. Hennes koncept känns vinnande och hållbart då hon mixar att använda förberedda (moduler) som lätt kan plockas upp och användas, samtidigt som hon är väldigt noga med att målgruppsanpassa varje enskilt tillfälle. Några tips från Claire är att använda relevanta exempel (fråga vad deltagarna är intresserade av) samt att ta reda på vad som är nödvändigast för dem att veta just nu (dvs. berätta inte allt du kan om forskningsdata på en gång).

  • Talk to your audience about their needs
  • Make the workshop meaningful
  • Attainable level of learning
  • Make learning a group activity
  • Allow your audience to be an active participant in shaping the workshop

Självklart hade hon under sin workshop planerat in lärande gruppaktiviteter och vi fick själva i små grupper bygga ihop en workshop i data research management.

Från Claire’s workshop tar jag med mig hur man på ett strukturerat och sätt kan förbereda sig (genom färdiga moduler) för att sedan målgruppsanpassa och vara spontan/flexibel vid själva tillfället. Det känns både roligt, tidseffektivt och pedagogiskt tydligt. Att skapa modulerna kräver inledningsvis ett merarbete, men det utmanar oss som undervisare att vara tydliga med vad vi lär ut och dessutom dela upp innehållet i lagom stora delar ”moduler”. Det är också bra att varva moduler av olika karaktär (teori, praktisk övning, osv.) Under workshopen kommer vi också in på vikten av att återanvända material (som andra gjort) i sin undervisning för att spara tid. Det finns mycket bra material där ute och vi behöver inte göra om allting själva. Jag tänker att många av dessa tips är saker som kan appliceras på undervisning allmänt (det behöver alltså inte vara just hantering av forskningsdata som ska läras ut).
Till sist tar jag även med mig några praktiska ”hands on” tips att visa doktorander; exempelvis hur man sparar/arkiverar sin data på ett systematiskt sätt – det kan du också göra eftersom Claire generöst delar med sig av dessa i sin presentation!

LILAC 2017 – doktorandstöd och reflektion

Även jag hade glädjen att delta vid årets LILAC konferens, 10 -12 april.
Att vara med på LILAC var mycket roligt och inspirerande. Trots geografiskt avstånd är det i mångt och mycket samma frågor, utmaningar och dilemman vi står inför på de olika universitets- och högskolebiblioteken. Det var tre intensiva dagar vid det nybyggda Swansea City Bay Campus, där jag gick på intressanta föredrag, workshops och själv presenterade ett paper. Jag träffade förstås också många trevliga och intressanta bibliotekarier!
Framtidens informationskompetens diskuterades och min kollega Jessica Zaar har bloggat om keynote speaker Alan Carbery´s presentation och inlägg i debatten; Real world critical information literacy!?

Tydliga teman för årets konferens var bl.a.: doktorandstöd, reflektion, forskningsdata och forskning. Våra två bidrag från Malmö om doktorandstöd och reflektion låg således i tiden. Här skriver jag kort om dessa.

PhD student support at the Library : from generic courses to contextual learning. (Kristina Ericson)

Jag presenterade hur vi på Malmö högskolas bibliotek i projektform, jobbat med att utveckla vårt stöd till doktorander och varför vi ansåg att en förändring behövdes. Läs mer om projektet.
Respons som jag fick under min presentation var att många vara nyfikna/intresserade hur vi arbetat med förändring inspirerade av aktionsforskning. Ytterligare feedback från andra lärosäten är att doktorander föredrar valbarhet och vill ha den flexibilitet som onlinekurser (material) ger. Men de är också i behov av individuell hjälp, samt uppskattar att träffas live tillsammans med andra doktorander (doktorandgemenskap). Det känns som att vi är inne på rätt spår här i Malmö, när vi tagit fasta på kontextuellt lärande. Men jag anser att vi bör går vidare med och utveckla delar av vårt utbud så att det är tillgängligt online. Inspiration kan särskilt hämtas från lärosäten som profilerar sig på distansutbildning.
Presentation och abstrakt:  http://dspace.mah.se/handle/2043/22488

 

Posterpresentation: Improving information literacy instruction through reflection (Jessica Zaar, Jenny Magnusson, Åsa Tosting)

På Malmö högskolas bibliotek har vi under ett par års tid jobbat med modellen ”Reflective teaching”, se gärna tidigare blogginlägg där du även hittar det frågeformulär vi använder: Reflekterande undervisning. På LILAC hade vi en posterpresentation om arbetat med att utveckla vår undervisning i informationskompetens, genom självreflektion. Tankar från konferensen som jag tar med mig är att vi kommit ganska långt här i Malmö.  Jag deltog exempelvis på en workshop om reflektion och där pratade de flesta enbart om studenternas reflektion och arbetet med att få in och utvärdera denna.  Även om några hade erfarenhet av självreflektion, så uppfattade jag inte som att någon gjort det på samma strukturerade sätt som oss. Brist på tid när det gäller att reflektera över sin undervisning var något som lyftes och därför var många intresserade av vår ”modell” som ju är väldigt tidseffektiv med hjälp av formuläret. Coachande samtal var också något som väckte märkbart intresse. Även posterns design fick också mycket beröm 🙂
Poster och abstrakt: http://dspace.mah.se/handle/2043/22489

 


Presentationer/abstrakt från konferensen kan läsas här: http://www.lilacconference.com/lilac-archive/lilac-2017-1

Jag kommer att blogga om några fler intressanta presentationer från LILAC. 
Läs gärna: Engaging students with research data management – the modular approach

Till sist kan jag varmt rekommendera att åka till konferensen! 
Nästa år blir det i Liverpool 🙂 

Real world critical information literacy!?

Den 10 – 12 april var jag på konferensen LILAC (Library Information Literacy Annual Conference) i Wales. Det var fullspäckade dagar med intressanta keynotes, givande presentationer och roliga workshops. Jag fick mycket tänkvärt och en hel del användbara tips med mig hem. I veckan delade jag med mig av mina erfarenheter i Team Undervisning och nu vill jag börja med att lyfta det tema och den föreläsning som väckte min nyfikenhet allra mest.

Alan Carbery (Associate Library Director, Champlain College, Vermont) var den keynote speaker som jag tyckte var mest inspirerande och väckte flest nya tankar kring vårt sätt att undervisa Information Literacy (IL). Hans presentation Authentic information literacy in a post-truth era finns att se i form av en inspelning från konferensen eller som en slideshow och båda ligger i LILAC arkivet från 2017. Om ni inte orkar se hela filmen så ta åtminstone en titt på hans slideshow som är ett exemplariskt sätt att använda bilder kombinerat med korta kärnfulla texter för att lyfta en presentation.

 Alan Carbery pratar om våra möjligheter att som bibliotekarier göra en verklig skillnad på lång sikt och kunna bidra till studenternas livslånga lärande ”Real World critical information literacy”. Han lyfter att vårt sätt att undervisa Information Literacy (IL) är för bibliotekscentrerat och för akademiskt centrerat och att vi på olika sätt dessutom  förenklar verkligheten. Att undervisa IL handlar enligt Alan inte bara om biblioteket, att söka i databaser och att hitta information, utan även om att lära studenterna att ifrågasätta, att öppna upp för olika människors syn på verkligheten och att uppmuntra studenternas nyfikenhet. IL är inte bara något som behövs för att lyckas ta en examen utan något som behövs i det kommande arbetslivet och framförallt i det verkliga livet och världen vi lever i. Undervisningen i IL måste vara genuin, meningsfull (inte bara i uppsatsskrivandet) och autentisk.

Hur kan vi då hjälpa studenterna att lyckas i arbetslivet och ute i ”verkligheten” och att långsiktigt bli källkritiska, medvetna demokratiska medborgare som tar sitt samhällsansvar? Hur går vi från ett bibliotekscentrerat synsätt till ett informationscentrerat synsätt?

Givetvis handlar detta mycket om hur vår organisation ser ut och hur vi har möjlighet att bli en integrerad del av undervisningen på vårt lärosäte. Alan Carbery säger själv att han är ”the luckiest librarian ever” och med detta syftar han på att han och hans kollegor träffar alla studenter vid minst sju olika undervisningstillfällen under deras grundutbildning. Så är ju givetvis inte fallet för de flesta högskolebibliotekarier och det handlar därför om att tänka efter vad det är vi tycker är det viktigaste för studenterna att få med sig från oss. Vi kanske inte kan göra en skillnad för alla studenter, men vi har möjlighet att bestämma VAD vi vill fokusera på och vi har möjlighet att INSPIRERA lärare och studenter att själva vilja lära mer och gå utanför sin egen ”bekvämlighetsbubbla”.

Här är några exempel på saker att ta upp med som vi skulle kunna bygga in vid de tillfällen vi möter studenterna.

  • Filterbubblan ”A web of one”. Går det att komma ur denna bubbla? Visa TED-talk om detta och diskutera vad detta innebär.
  • Hur styrs dina Google sökningar? Göra övningar med studenterna där de får ta bort cookies och sen söka på olika ämnen (demokrati, nazism, katter etc.) och därefter på ett och samma ämne. Hur ser deras träffar ut? Låta dem söka från olika devices och jämföra.
  • Hur göra ”bra” Google sökningar? Begränsa till site, frassökningar, se hur man kan se statistik etc.
  • Hur söka i Google Scholar mer effektivt?  Ge fördjupad sökkunskap och göra olika slags övningar.
  • Hjälpa studenterna att få syn på privilegier, fördomar och rasism i informationslandskapet. Använda olika sätt att få syn på detta som t.ex. bilder, historiskt material och politiska händelser.

Dokumentera sökningar

Ibland ingår det i studenternas uppgifter att de ska dokumentera sina sökningar. Ofta finns det ingen mall för hur detta ska göras utan det är ganska fritt. Ibland finns det instruktioner över vad som ska ingå, tex sökord, sökvägar och begränsningar. Men om det inte finns någon mall på hur det ska se ut hur kan det då se ut?  När jag söker runt lite på nätet så hittar jag olika förslag, till exempel denna mall via KIBs sökguide. Hittar även en tabell via Göteborgs universitets lärplattform, GUL och en beskrivande text via Anna Lindh- bibliotekets sökguide.

Efter att ha kollat igenom de olika varianterna så provade jag att utforma ett lite enklare formulär vilket jag och min kollega Lotta Wogensen testade att använda vid ett undervisningstillfälle i förra veckan. Studenterna vi träffade skulle söka efter tidigare forskning till sitt examensarbete.

Vi använde formuläret tillsammans med arbetsbladet för att jobba med sökord som en kollega bloggat om tidigare. Arbetsbladet för sökord fungerade jättebra (tror att jag måste skriva ett enskilt blogginlägg om det vid annat tillfälle) men formuläret/arbetsbladet för att dokumentera sökningar föll inte lika väl ut. Kanske beror det på att studenterna inte var tvungna att dokumentera sina sökningar eller för att det var för tidigt i processen, de hade fullt upp med att identifiera bra databaser och sökord samt kolla igenom träfflistor. Att dokumentera kommer då i andra hand. MEN jag tror på formuläret tillsammans med arbetsbladet för sökord. Det blir ett stöd för studenterna. Det som händer vid undervisningstillfället tillsammans med oss dokumenteras vilket möjliggör för studenterna att gå tillbaka till det när de vid senare tillfälle återupptar sina sökningar. Det blir också ett sätt att visualisera steg i sökprocessen. Vilka sökord som fungerar, hur dessa kan kombineras, vilka databaser som är relevanta och på vilka sätt sökorden används i dessa. Jag tror att vi kan jobba vidare med dessa dokument och fundera på hur de kan användas i olika sammanhang där vi möter studenter som är i behov av olika typer av stöd i sin informationssökning. 

Vad betyder det där ”peer review”?

I vårt möte med studenter i undervisning, handledning och informationsdiskar får vi ofta frågan vad det där ”peer review” egentligen är för något och varför det framhålls som så viktigt av lärare och handledare. Många studenter vet att det är bra att klicka i rutan för peer review när man söker i olika databaser, men många är osäkra på vad det innebär. Eftersom peer review-granskning är en ganska komplicerad process i många olika steg har vi gjort en informativ film, där vi försöker reda ut begreppet och varför det är viktigt.

”Det är ett explorativt utvecklingsarbete där varken målet (vad som ska läras ut) eller vägen (hur man gör det på ett bra sätt) är tydliga ännu. Men det är spännande”

Nyligen var jag med och genomförde bibliotekets första undervisningspass kring att hitta forskningsdata. Inom ramen för ett projekt kring forskningsdata var vi tre som förberett två timmar där vi blandade genomgångar med egen sökning. Deltagarna var studenter från kriminologiprogrammets femte termin och målet var att förbereda inför kandidatuppsatsskrivandet nästkommande termin. Inom kriminologi används ofta olika typer av data som andra samlat in, t.ex. myndighetsstatistik eller stora enkätundersökningar där trygghetsfrågor är inkluderade. Vi försökte fokusera på data producerad och tillgängliggjord av forskare, även om gränserna är flytande.

Efter en allmän introduktion med avstamp ifrån öppen myndighetsdata (ett exempel var London Datastore) exemplifierade vi forskningsdata genom att visa SND:s söktjänst och en utvald post och dess data (som var tillgänglig för nedladdning). Därefter visades Re3data.org och studenterna fick söka runt efter ämnesrelevanta dataarkiv. Efter pausen tittade vi på Data Citation Index (DCI) i Web of Science. En önskad visning av DCI var upprinnelsen till passet, men vi kände att ämnet behövde mer introduktion och kontext.

Under passet var kursansvarig lärare med, vilket gjorde att vi kunde få en återkoppling efteråt och studenterna kunde fråga kring uppsatsskrivande. På det hela taget var vi nöjda, men det är som alltid svårt att veta hur det togs emot, speciellt som det främst skulle inspirera tankarna kring den kommande uppsatskursen. Forskningsdata som område är spretigt och därmed även undervisning i ämnet. Vi pratade efteråt om att hitta fler sammanhängande trådar så fler moment kan bindas samman för ökad förståelse. Det är ett explorativt utvecklingsarbete där varken målet (vad som ska läras ut) eller vägen (hur man gör det på ett bra sätt) är tydliga ännu. Men det är spännande.

Jonas Fransson, gästbloggare som genomförde undervisningspasset tillsammans med Pablo Tapia Lagunas och Karin Sedvall.