Oredlig organisation för utredning av oredlighet i forskning

Förtroendet för forskning och forskare är visserligen högt i det svenska samhället enligt mätningar som Vetenskap & Allmänhet och S(amhälle)O(pinion)M(medier)-institutet vid Göteborgs universitet utför årligen, men förtroendet verkar ha minskat sedan mätningarna började 2002 fram tills för ett par år sedan då minskningen avstannat. Att vårda förtroendet för forskning vid universitet och högskolor är en viktig del i att upprätthålla hela högskolesektorns anseende i samhället. Forskningsfusk tär på detta förtroendekapital. Alla universitet och högskolor har därför all anledning att befrämja god sed i forskning samt att förebygga och stävja oredlighet i forskning genom att främja en kultur som gör att forskare alltid är hederliga med sina forskningsresultat och inte förvränger eller förfalskar dem. Plagiat och andra former av vilseledning räknas också som oredlighet i forskning. Därför är det inte märkligt att universitet och högskolor enligt högskoleförordningen har skyldighet att utreda misstanke om oredlighet i forskning. Centrala etikprövningsnämnden har en Expertgrupp för (sic!) oredlighet i forskning som är en nationell resurs i oredlighetsutredningar.

I början av november arrangerade Centrala etikprövningsnämnden ett möte för att diskutera hur forskningsfusk bekämpas bäst. Centrala etikprövningsnämnden stora bekymmer härvidlag är de har ytterst få ärenden på sitt bord och att de inte får reda på resultatet av de utredningar som utförs vid landets lärosäten. Anledningen är att det till stor del är upp till de enskilda lärosätena att avgöra om en utredning ska skickas vidare till Expertgruppen för oredlighet eller inte. Om lärosätena, som situationen är nu, tillåts utreda sig själva har det påtalats risk för att forskningsfusk kan sopas under mattan men det finns också ett generellt ifrågasättande i stil med ”kan ett lärosäte verkligen utreda sitt eget fusk på ett ärligt och objektivt sätt?” Även om de forskningstunga lärosätena, som verkade ha minst ett fall om året att utreda, garanterade vid mötet absolut professionalitet och objektivitet, vore det ändå passande att låta Expertgruppen för oredlighet ta hand om utredning av oredlighet, inte minst för att slippa ifrån det trots allt motiverade ifrågasättandet av att utreda sig själv.

I Malmö högskolas handläggningsordning för oredlighet i forskning – vilken som (tur är) aldrig har aktiverats – står det att alla ärenden som efter utförd förundersökning misstänks vara oredlighet i forskning skickas till Centrala etikprövningsnämndens expertgrupp för en fullständig utredning. Årenden som uppenbarligen inte är oredlighet lämnas däremot inte vidare. Få lärosäten har en sådan ordning och därför lämnas Expertgruppen för oredlighet arbetslös.

I och för sig skulle en modifiering i högskoleförordningen kunna ändra på just detta, men ytterligare brister har uppdagats i sammanhanget under de fem år som Expertgruppen har varit verksam. Bristerna har påtalats för regeringen som i oktober 2015 beställde en utredning (Kommittédirektiv) som ska göra ett rejält omtag i frågan om hur organisationen för rättssäker hantering av oredlighet i forskning ska se ut framöver. Den vid mötet flitigt antecknande professor Margaretha Fahlgren, Uppsala universitet, är särskild utredare. Utredningen ska vara klar 25 november 2016.

Malmö högskola arbetar på olika sätt med att stärka den forskningsetiska kompetensen. Från och med i höst kommer en fyrapoängskurs i Forskningsetik och redlighet i forskning som är öppen för alla högskolans doktorander att ges för första gången. Vi kommer också att under 2016 utöka det konsultativa stödet som högskolans forskare kan få rörande etikprövning av forskningsansökningar och i andra forskningsetiska frågor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *