I slutet av september var jag på ett ”practical seminar” som European Academy anordnade med den förpliktigande titeln ”Research Evaluation & Assessing Research Quality”. Cirka 25 deltagare (varav fyra från Sverige) fick ta del av olika aspekter av utvärdering av forskning.
Programmet innehöll bland annat hur ett genomförande av kvalitetsutvärdering av ett lärosätes forskning kan gå till − med exempel hämtade från Finland och England. Företrädare för forskningsinstitut och -finansiärer berättade om sin syn på forskningens kvalitet och kvantitet, fast på systemnivå och med modeller som inte alltid är tillämpliga på högskolesektorn. Bibliometrins fram- och baksidor belystes. Vi fick också ta del av det pågående arbete vid Kungliga Tekniska högskolan som handlade om att lyfta fram och förbättra förutsättningarna för samverkan i form av samhällelig påverkan.
Integritet i forskning var avsnittet som innehöll det kanske intressantaste under de två dagarna, nämligen den intensiva diskussionen kring ett autentiskt fall av vetenskaplig oredlighet. Just denna punkt i det spretiga programmet stannar nog längst kvar i minnet. Inte minst eftersom forskningsfusk tyvärr ständigt är aktuellt.